Markus 4
1 Och han begynte åter lära vid hafvet; och till honom församlades mycket folk, så att han måste stiga uti ett skepp, och satt der på hafvet; och allt folket blef på landet vid hafvet.
Once again Jesus began to teach by the sea, and a large crowd was gathered around him. So he got into the boat and sat in it on the sea, while the entire crowd was beside the sea on the shore.
2 Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade till dem uti sin predikan:
Then he taught them many things in parables, and in his teaching he said to them,
3 Hörer till: Si, en sädesman gick ut till att så.
“Listen! A sower went out to sow.
4 Och hände sig, vid han sådde, föll somt vid vägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det upp.
As he sowed, some seed fell along the path, and the birds came and devoured it.
5 Men somt föll på stenören, der icke mycken jord var; och det gick straxt upp, ty der var icke djup jord.
Other seed fell on rocky ground, where it did not have much soil, and it sprang up immediately because it had no depth of soil.
6 Men då solen gick upp, förvissnade det; och efter det var icke väl berotadt, förtorkades det.
But when the sun rose, it was scorched; and because it had no root, it withered away.
7 Och somt föll i törne; och törnen växte upp, och förqvafde det; och det bar ingen frukt.
Other seed fell among the thorns, and the thorns grew up and choked it, and it produced no fruit.
8 Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som uppgick, och växte; ett bar tretiofaldt, och ett sextiofaldt, och ett hundradefaldt.
But other seed fell into good soil and produced fruit that grew and increased; some bore thirty, some sixty, and some a hundred times more than what was sown.”
9 Och han sade till dem: Den der öron hafver till att höra, han höre.
Then he said, “He who has ears to hear, let him hear.”
10 Då han nu allena var, sporde de, som med honom voro med de tolf, honom till om den liknelsen.
When he was alone with the twelve and the others who were around him, they asked him about the parable.
11 Och han sade till dem: Eder är gifvet att veta Guds rikes hemlighet; men dem der utantill äro sker all ting genom liknelser;
So he said to them, “To you it has been given to know the mystery of the kingdom of God, but to those who are outside everything is spoken in parables,
12 På det de skola med seende ögon se, och dock icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omvända, och synderna dem förlåtna varda.
so that ‘they may see but not perceive, and hear but not understand, lest they should turn back and be forgiven of their sins.’”
13 Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser?
Then he said to them, “Do you not understand this parable? How then will you understand all the other parables?
14 Sädesmannen sår ordet.
The sower sows the word.
15 Men desse äro de som vid vägen äro, der ordet sådt varder; och de hafva det hört, straxt kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt var i deras hjertan.
Now some people are like the seed along the path, where the word is sown. When they hear, Satan immediately comes and takes away the word that is sown in their hearts.
16 Alltså äro ock de som på stenören sådde äro; då de hafva hört ordet, anamma de det straxt med fröjd;
Likewise, some people are like the seed sown on rocky ground. When they hear the word, they immediately receive it with joy.
17 Och de hafva inga rötter i sig, utan stå till en tid; då någor bedröfvelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, straxt förargas de.
Yet they have no root in themselves, but are only temporary. When tribulation or persecution arises on account of the word, they immediately fall away.
18 Och desse äro de som i törne sådde äro; de der höra ordet;
Others are like the seed sown among the thorns. They hear the word,
19 Och denna verldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå derin, och förqväfva ordet, och det varder ofruktsamt. (aiōn g165)
but the cares of this world, the deceitfulness of riches, and the desire for other things enter in and choke the word, and it becomes unfruitful. (aiōn g165)
20 Och desse äro de som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofaldt, och somt sextiofaldt, och somt hundradefaldt.
But others are like the seed sown on the good soil. They hear the word, receive it, and bear fruit—some thirty, some sixty, and some a hundred times more than what was sown.”
21 Och han sade till dem: Icke varder ett ljus upptändt fördenskull, att man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan?
He also said to them, “Is a lamp brought in to be put under a basket, or under a bed? Is it not brought in to be set on a lampstand?
22 Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma.
For there is nothing hidden that will not be made manifest, nor has anything been made secret except to come to light.
23 Den der öron hafver till att höra, han höre.
If anyone has ears to hear, let him hear.”
24 Och han sade till dem: Ser till, hvad I hören: Med hvad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder varder ändå tillgifvet, I som hören detta.
Then he said to them, “Consider what you hear. With the measure you use it will be measured to you, and more will be added to you who hear.
25 Ty den der hafver, honom varder gifvet; och den der icke hafver, af honom skall ock taget varda det han hafver.
For whoever has will be given more, but whoever does not have, even what he has will be taken away from him.”
26 Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena;
He also said, “The kingdom of God is like a man who scatters seed on the ground.
27 Och sofver, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han der intet af vet.
He sleeps and rises night and day, and the seed sprouts and grows; he does not know how.
28 Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hvete i axena.
For the earth produces a crop by itself: first the stalk, then the head, then the full grain in the head.
29 När nu frukten mogen är, straxt brukar han lian; ty skördetiden är för handen.
When the crop is ready, the man immediately sends in the sickle, for the harvest has come.”
30 Och han sade: Vid hvem skole vi likna Guds rike? Och med hvad liknelse skole vi beteckna det?
Then Jesus said, “To what can we compare the kingdom of God? Or what parable can we use to describe it?
31 Det är såsom ett senapskorn, hvilket, då det sådt varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene;
It is like a grain of mustard seed, which, when it is sown on the ground, is smaller than all the seeds on earth.
32 Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga.
Yet when it is sown, it grows and becomes larger than all the garden plants and produces large branches, so that the birds of the sky can nest in its shade.”
33 Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat;
With many similar parables he spoke the word to them, to the extent that they were able to understand it.
34 Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.
He did not speak to them without using a parable, but privately he explained everything to his disciples.
35 Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden.
On that day, when evening came, Jesus said to his disciples, “Let us cross over to the other side of the sea.”
36 Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom.
So they left the crowd and took him with them in the boat, just as he was. Other little boats were also with him.
37 Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes.
Now a great windstorm arose, and the waves were beating against the boat, so that it was nearly swamped.
38 Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås?
But Jesus was in the stern, asleep on a cushion. So they woke him up and said to him, “Teacher, do yoʋ not care that we are perishing?”
39 Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn.
Then he woke up and rebuked the wind and said to the sea, “Peace! Be still!” So the wind ceased, and there was a great calm.
40 Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona?
Then he said to them, “Why are you so afraid? How is it that you have no faith?”
41 Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.
And they were filled with great fear and said to one another, “Who then is this, that even the wind and the sea obey him?”
