Markus 4
1 Och han begynte åter lära vid hafvet; och till honom församlades mycket folk, så att han måste stiga uti ett skepp, och satt der på hafvet; och allt folket blef på landet vid hafvet.
Again he began to teach by the seaside. A great multitude was gathered to him, so that he entered into a boat in the sea, and sat down. All the multitude were on the land by the sea.
2 Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade till dem uti sin predikan:
He taught them many things in parables, and told them in his teaching,
3 Hörer till: Si, en sädesman gick ut till att så.
“Listen! Behold, the farmer went out to sow,
4 Och hände sig, vid han sådde, föll somt vid vägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det upp.
and as he sowed, some seed fell by the road, and the birds came and devoured it.
5 Men somt föll på stenören, der icke mycken jord var; och det gick straxt upp, ty der var icke djup jord.
Others fell on the rocky ground, where it had little soil, and immediately it sprang up, because it had no depth of soil.
6 Men då solen gick upp, förvissnade det; och efter det var icke väl berotadt, förtorkades det.
When the sun had risen, it was scorched; and because it had no root, it withered away.
7 Och somt föll i törne; och törnen växte upp, och förqvafde det; och det bar ingen frukt.
Others fell among the thorns, and the thorns grew up, and choked it, and it yielded no fruit.
8 Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som uppgick, och växte; ett bar tretiofaldt, och ett sextiofaldt, och ett hundradefaldt.
Others fell into the good ground, and yielded fruit, growing up and increasing. Some produced thirty times, some sixty times, and some one hundred times as much.”
9 Och han sade till dem: Den der öron hafver till att höra, han höre.
He said, “Whoever has ears to hear, let him sh'ma ·hear obey·.”
10 Då han nu allena var, sporde de, som med honom voro med de tolf, honom till om den liknelsen.
When he was alone, those who were around him with the twelve asked him about the parables.
11 Och han sade till dem: Eder är gifvet att veta Guds rikes hemlighet; men dem der utantill äro sker all ting genom liknelser;
He said to them, “To you is given the mystery of God’s Kingdom, but to those who are outside, all things are done in parables,
12 På det de skola med seende ögon se, och dock icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omvända, och synderna dem förlåtna varda.
that ‘they may be always looking but never seeing; always listening but never understanding. Otherwise, they might turn and their sins ·concrete evil deeds that misses the mark and is without share in the goal· be forgiven.’”
13 Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser?
He said to them, “Don’t you understand this parable? How will you understand all of the parables?
14 Sädesmannen sår ordet.
The farmer sows the word.
15 Men desse äro de som vid vägen äro, der ordet sådt varder; och de hafva det hört, straxt kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt var i deras hjertan.
The ones by the road are the ones where the word is sown; and when they have heard, immediately Satan [Adversary] comes, and takes away the word which has been sown in them.
16 Alltså äro ock de som på stenören sådde äro; då de hafva hört ordet, anamma de det straxt med fröjd;
These in the same way are those who are sown on the rocky places, who, when they have heard the word, immediately receive it with joy.
17 Och de hafva inga rötter i sig, utan stå till en tid; då någor bedröfvelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, straxt förargas de.
They have no root in themselves, but are short-lived. When oppression or persecution arises because of the word, immediately they are scandalized ·to entrap, to cause weak knees that waiver, stumbling block that causes falling, distrusting one that should be trusted and obeyed, disapproving of authority, to judge unfavorably causing displeasure, indignant·.
18 Och desse äro de som i törne sådde äro; de der höra ordet;
Others are those who are sown among the thorns. These are those who have heard the word,
19 Och denna verldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå derin, och förqväfva ordet, och det varder ofruktsamt. (aiōn g165)
and the cares of this age, and the deceitfulness of riches, and the epithumia ·lusts· of other things entering in choke the word, and it becomes unfruitful. (aiōn g165)
20 Och desse äro de som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofaldt, och somt sextiofaldt, och somt hundradefaldt.
Those which were sown on the good ground are those who hear the word, and accept it, and bear fruit, some thirty times, some sixty times, and some one hundred times.”
21 Och han sade till dem: Icke varder ett ljus upptändt fördenskull, att man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan?
He said to them, “Is the lamp brought to be put under a basket or under a bed? Is not it put on a stand?
22 Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma.
For there is nothing hidden, except that it should be made known; neither was anything made secret, but that it should come to light.
23 Den der öron hafver till att höra, han höre.
If any man has ears to hear, let him sh'ma ·hear obey·.”
24 Och han sade till dem: Ser till, hvad I hören: Med hvad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder varder ändå tillgifvet, I som hören detta.
He said to them, “Take heed what you hear. With whatever measure you measure, it will be measured to you, and more will be given to you who hear.
25 Ty den der hafver, honom varder gifvet; och den der icke hafver, af honom skall ock taget varda det han hafver.
For whoever has, to him will more be given, and he who does not have, even that which he has will be taken away from him.”
26 Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena;
He said, “God’s Kingdom is as if a man should cast seed on the earth,
27 Och sofver, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han der intet af vet.
and should sleep and rise night and day, and the seed should spring up and grow, he does not know how.
28 Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hvete i axena.
For the earth bears fruit: first the blade, then the ear, then the full grain in the ear.
29 När nu frukten mogen är, straxt brukar han lian; ty skördetiden är för handen.
But when the fruit is ripe, immediately he puts in the sickle, because the harvest has come.”
30 Och han sade: Vid hvem skole vi likna Guds rike? Och med hvad liknelse skole vi beteckna det?
He said, “How will we liken God’s Kingdom? Or with what parable will we illustrate it?
31 Det är såsom ett senapskorn, hvilket, då det sådt varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene;
It’s like a grain of mustard seed, which, when it is sown in the earth, though it is less than all the seeds that are on the earth,
32 Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga.
yet when it is sown, grows up, and becomes greater than all the herbs, and puts out great branches, so that the birds of the sky can lodge under its shadow.”
33 Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat;
With many such parables he spoke the word to them, as they were able to hear it.
34 Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.
Without a parable he didn’t speak to them; but privately to his own disciples he explained everything.
35 Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden.
On that day, when evening had come, he said to them, “Let’s go over to the other side.”
36 Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom.
Leaving the multitude, they took him with them, even as he was, in the boat. Other small boats were also with him.
37 Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes.
A big wind storm arose, and the waves beat into the boat, so much that the boat was already filled.
38 Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås?
He himself was in the stern, asleep on the cushion, and they woke him up, and told him, “Rabbi ·Teacher·, don’t you care that we are dying?”
39 Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn.
He awoke, and rebuked the wind, and said to the sea, “Peace! Be still!” The wind ceased, and there was a great calm.
40 Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona?
He said to them, “Why are you so afraid? How is it that you have no trusting faith?”
41 Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.
They were greatly afraid, and said to one another, “Who then is this, that even the wind and the sea obey him?”
