Markus 4
1 Och han begynte åter lära vid hafvet; och till honom församlades mycket folk, så att han måste stiga uti ett skepp, och satt der på hafvet; och allt folket blef på landet vid hafvet.
AND again he began to teach by the sea side: and a vast multitude was assembled about him, so that he went into a vessel to sit down on the sea, and all the multitude was on the land close by the sea.
2 Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade till dem uti sin predikan:
And he taught them in parables many things, and said unto them in the course of his teaching,
3 Hörer till: Si, en sädesman gick ut till att så.
Hear me! Behold, a sower went out to sow;
4 Och hände sig, vid han sådde, föll somt vid vägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det upp.
and it came to pass as he sowed, some fell by the road side, and the birds of the air came and ate it up.
5 Men somt föll på stenören, der icke mycken jord var; och det gick straxt upp, ty der var icke djup jord.
And some fell on a rocky soil, where it had not much mold, and immediately it sprung up, because it had no depth of earth:
6 Men då solen gick upp, förvissnade det; och efter det var icke väl berotadt, förtorkades det.
and when the sun arose it was scorched up; and because it had not root, it withered away.
7 Och somt föll i törne; och törnen växte upp, och förqvafde det; och det bar ingen frukt.
And some fell among thorns, and the thorns sprang up with it and choked it, and it produced no fruit.
8 Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som uppgick, och växte; ett bar tretiofaldt, och ett sextiofaldt, och ett hundradefaldt.
And some fell on good ground, and produced fruit, growing up, and increasing, and yielded one part thirty fold, and another sixty, and another an hundred.
9 Och han sade till dem: Den der öron hafver till att höra, han höre.
And he said unto them, He that hath ears to hear, let him hear.
10 Då han nu allena var, sporde de, som med honom voro med de tolf, honom till om den liknelsen.
But when they were alone, those who were about him with the twelve, asked him the meaning of the parable.
11 Och han sade till dem: Eder är gifvet att veta Guds rikes hemlighet; men dem der utantill äro sker all ting genom liknelser;
And he said to them, To you it is given to know the mystery of the kingdom of God; but to those who are without, all things are in parables:
12 På det de skola med seende ögon se, och dock icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omvända, och synderna dem förlåtna varda.
That seeing they may see, yet not perceive; and hearing may hear, yet not understand; lest at any time they should be converted, and their sins be forgiven them.
13 Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser?
And he saith to them, Know ye not this parable? and how will ye know all parables?
14 Sädesmannen sår ordet.
The sower soweth the word.
15 Men desse äro de som vid vägen äro, der ordet sådt varder; och de hafva det hört, straxt kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt var i deras hjertan.
Now these are they by the road side; where the word is sown; and when they have heard, immediately Satan cometh, and taketh away the word sown on their hearts:
16 Alltså äro ock de som på stenören sådde äro; då de hafva hört ordet, anamma de det straxt med fröjd;
and these in like manner are they who were sown on the rocky soil; who when they have heard the word, instantly with joy receive it;
17 Och de hafva inga rötter i sig, utan stå till en tid; då någor bedröfvelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, straxt förargas de.
and have no root in themselves, but are temporary professors: afterwards, when tribulation cometh or persecution for the word’s sake, immediately they are offended.
18 Och desse äro de som i törne sådde äro; de der höra ordet;
And those are the sown among the thorns; such as are hearers of the word;
19 Och denna verldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå derin, och förqväfva ordet, och det varder ofruktsamt. (aiōn g165)
but the anxious cares of this world, and the seducing nature of wealth, and inordinate desires after other things entering in, choke the word, and it becometh unfruitful. (aiōn g165)
20 Och desse äro de som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofaldt, och somt sextiofaldt, och somt hundradefaldt.
And these are they who are sown on the good ground, such as hear the word, and receive it, and bring forth fruit, some thirty fold, and some sixty, and some an hundred.
21 Och han sade till dem: Icke varder ett ljus upptändt fördenskull, att man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan?
And he said unto them, Is a lamp brought out to be put under a bushel, or under a bed, and not to be placed on a stand?
22 Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma.
For there is nothing hid, but that it should be brought to light, nor is any thing concealed, but that it should come into open day.
23 Den der öron hafver till att höra, han höre.
If any man hath ears to hear, let him hear.
24 Och han sade till dem: Ser till, hvad I hören: Med hvad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder varder ändå tillgifvet, I som hören detta.
And he said unto them, Take heed what ye hear: with the measure ye mete, shall it be measured back to you; and something over shall be given to you that hear.
25 Ty den der hafver, honom varder gifvet; och den der icke hafver, af honom skall ock taget varda det han hafver.
For to him that hath, there shall more be given to him; but he that hath not, even that which he hath shall be taken away from him.
26 Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena;
And he said, The kingdom of heaven is of that kind, as if a man should cast seed into his field;
27 Och sofver, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han der intet af vet.
and sleep and rise, night and day, and the sown corn should sprout, and grow into length, he knoweth not how:
28 Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hvete i axena.
for the earth, naturally prolific, beareth fruit; first the blade, then the ear, then the full corn in the ear.
29 När nu frukten mogen är, straxt brukar han lian; ty skördetiden är för handen.
But when the grain is ready, immediately he putteth in the sickle, because harvest is come.
30 Och han sade: Vid hvem skole vi likna Guds rike? Och med hvad liknelse skole vi beteckna det?
And he said, To what shall I liken the kingdom of God, and under what parabolic figure shall I represent it?
31 Det är såsom ett senapskorn, hvilket, då det sådt varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene;
It is like a grain of mustard, which when it is sown in the earth, is among the least of all the seeds which are upon the earth:
32 Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga.
but when it is sown, it groweth up and becomes greater than all herbaceous plants, and produceth vast branches; so that the birds of the air may roost under the shadow of it.
33 Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat;
And with many such like parables spake he to them the word.
34 Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.
And without a parable spake he not unto them; but in private he explained them all to his disciples.
35 Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden.
And the same day he saith unto them, as the evening shut in, Let us pass over to the other side.
36 Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom.
And sending the multitude away, they took him just as he was in the vessel; and there were also some other little vessels with him.
37 Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes.
And a great hurricane arose, and the waves broke into the vessel, so that it was now full of water:
38 Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås?
and he was in the stern, sleeping on a pillow: and they awoke him, and say unto him, Master, is it no concern to thee that we are perishing?
39 Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn.
And rising, he with authority charged the wind, and said to the sea, Silence! be still! And the wind subsided, and there was a great calm.
40 Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona?
And he said to them, Why are ye so timorous? How is it that ye have not confidence?
41 Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.
And they were filled with the most reverential awe, and said one to another, What manner of man is this, that even the wind and the sea obey him?
