< Markus 3 >

1 Och han gick åter in uti Synagogon; och der var en man, som hade ena bortvissnada hand.
Yesu ma ku ma kuri a nyumo u denge sa uni gura, uye sa tare ta wano maa rani abnyumome.
2 Och de vaktade på honom, om han ock skulle bota honom om Sabbathen; på det att de skulle få anklaga honom.
wa zi unu nyasra kuna sa wadi meki me unu caran unu wui wa sabath.
3 Då sade han till mannen, som den vissna handen hade: Gack hitfram.
Yesu ma buki una tare sa ta wano ma hiri ma tunno a ti anu.
4 Och sade till dem: Hvilketdera är lofligit, göra väl om Sabbathen, eller göra illa; hjelpa lifvet, eller dräpa? Då tigde de.
Ma buki a nabu “Irizi unu ma wuzi ka tuma ka ririn nan ka bur unu wui wa sasbath mee; u buri unu nan u humee” wa ciki tik.
5 Då såg han uppå dem med vrede, och förömkade sig öfver deras hjertas blindhet, och sade till mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut; och handen vardt honom färdig igen, såsom den andra.
Ma gamirka ma iri we ma puru a bit barku ugbas umu riba muwe mee, ma gunmee witi Yesu ma meki tari tu numee ti dusa ti ti huma.
6 Men de Phariseer gingo ut, och höllo straxt råd med de Herodianer, emot honom, huru de kunde förgöra honom.
Daki dadankino ma Farisiyawa na ma Herodiyawa wa suri ama tara waka wuza ti chukum wa tiri ti nyo agi wa hu mee.
7 Men Jesus, med sina Lärjungar, gick afsides bort till hafvet; och honom följde ett stort tal folk, utaf Galileen, och utaf Judeen;
Yesu ma ziki a hana a tami tume mee wa dusa u hana uraba dangi.
8 Och utaf Jerusalem, och utaf Idumeen, och utaf hinsidon Jordan och de der bodde vid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo till honom, när de hörde af hans gerningar.
Anu Gallilee nai nu Judiya wa tarsi gbardan. Anu Jerusalem, Iduniya ana ma tara mu Jodan nan ti kira tu teira wanu Sidon gbardan sa wa kunna imum me sa ma zinowuza me wa e.
9 Och sade han till sina Lärjungar, att de skulle fly honom en båt, för folkets skull, att de icke skulle tränga honom.
Ma buki a hana a tanu tume mee wa nyarme ku zuki ku mei barki u gbardan wa nu kati wa humee.
10 Förty han gjorde många helbregda, så att de öfverföllo honom, och ville taga på honom, så månge som några plågo hade.
Sa ma humzan na nu gbardan, barki anime ana ti koni gbardan wa meki u sonsiace bati wa dari mee.
11 Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägande: Du äst Guds Son.
Ingi ani ibe i amemee ma so, “wa guse ho mani vana Asere”.
12 Och han hotade dem hårdeliga, att de icke skulle uppenbara honom.
Ma bussurka we kati anu wa rusume.
13 Och han steg upp på ett berg, och kallade till sig hvilka han ville; och de kommo till honom.
Ma nyene asesari ani po ma titi an de sa ma nyara wa e wa kem me.
14 Och då skickade han tolf, att de skulle vara med honom, och att han skulle utsända dem till att predika;
Ma zanka ana kirau inwa re (andee sa ma nya we ni za Adura) bati wa chukuno nan me ma kur ma tunzi we wa ka bizi anu tize ta sere.
15 Och att de skulle hafva magt till att bota sjukdomar och utdrifva djeflar.
Nan ni kara mu suzo agbargene.
16 Och gaf Simon det namnet Petrus;
Ma zauka anu kirau inwa re: Simon de sa ma nyame ni za Bitrus
17 Och Jacobus, Zebedei son, Johannes, Jacobs broder, och nämnde dem Boanerges, det är sagdt: Tordönsbarn;
Yakubu u sam u Zebedee nan Yohana u nanu u Yakubu (ma nya we ni zo buwanajis wati a hana u tusa Asere);
18 Och Andreas och Philippus, och Bartholomeus, och Mattheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus;
Nan Andrawus, Filip, Batalomi, Matiyu, Toma Yakubu u sam wa Alfarsus, Tadawus, Simon u Zailot.
19 Och Judas Ischarioth, den honom ock förrådde.
Nan Yahuda Iskarioti de sa madi zizime.
20 Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så att de icke tid hade till att äta.
Sa ma kuro a kura anu wa gurna gbardan nan wa iri me, wa diri ace are imumare.
21 Och när de detta hörde, som honom åkomne voro, gingo de ut, och ville taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig.
Ana kura awe me sa wa kuna age iriba imeme izo nan me wa suri uguma waka burame.
22 Men de Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne voro, sade: Han hafver Beelzebub, och med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut.
Anu rusa sawa suri u Jerusalem wa gu mazin ibibe ba gbargene.
23 Då kallade han dem till sig, och sade till dem i liknelser: Huru kan en Satan den andra utdrifva?
Yesu ma titiwe a hira ame ma bukuwe tize ani hunzi; Adi wu aneni u gbargenee.
24 Och om ett rike söndradt varder emot sig sjelft, då kan det riket icke stå;
Inge ana ma nyanga wa hara ace awe ma nyanga me ma rizo.
25 Och der ett hus är söndradt emot sig sjelft, det huset kan icke blifva ståndandes.
Inge ana kura wa hara ace awe, a kura me a rizo.
26 Sätter nu Satan sig upp emot sig sjelf, och är söndrad, då kan han icke blifva beståndandes, utan det är då ute med honom.
Tuge u gbargeme ma garte ani ce nume ibinani ime ya aye.
27 Ingen kan infalla uti en starks hus, och taga hans hustyg bort, utan han först binder den starka; och så skinnar han hans hus.
Unu mada kee ma riba akura una ni kura ma cuzi tinanga tu na nikara sarki u tirza umee.
28 Sannerliga säger jag eder: Alla synder varda menniskors barnom förlåtna; ock försmädelse, dermed de försmäda;
Ka dundura ma buka shi vat u rizizo wanu adi parkumen uni vat nan nu chara sa wa charsan.
29 Men den der försmäder den Heliga Anda, han hafver ingen förlåtelse i evig tid, utan blifver saker till evig fördömelse. (aiōn g165, aiōnios g166)
Vat de sa ma chara bi be biririn ba Asere ada cheke meba. (aiōn g165, aiōnios g166)
30 Ty de sade: Han hafver den orena andan.
Yesu ma buku we aniwe barki su wa gu mazin in bibe bi zenze.
31 Och då kommo hans bröder och hans moder, och stodo ute, och sände några till honom, som honom utkalla skulle.
A ino umeme nan anu henu meme wa e wa tunno ama tara, wa tumi aye atitime.
32 Och folket satt när honom, och de sade till honom: Si, din moder och dine bröder äro derute, och söka efter dig.
Anu sa wa kete me gbem wa gun me a ino uweme nan anu heme henu uweme wa turi a ma tari a ma tara wa nyara u ira uwe.
33 Han svarade dem, och sade: Ho är min moder och mine bröder?
Ma kabirka ka we unu ikko, aka veni anka ino um nan anu henu um.
34 Och då han omkringsett hade på Lärjungarna, som der kringom honom såto, sade han: Si, min moder och mine bröder.
Ma venki aje ma iri an de sa wa kete ma gu wewani anka ino nan anu henu umeme.
35 Ty den som gör Guds vilja, han är min broder, och min syster, och min moder.
Barki anime an de sa wa tarsa ti ze ta sere wewa ni hanu enu am nan aka ino am.

< Markus 3 >