Markus 3
1 Och han gick åter in uti Synagogon; och der var en man, som hade ena bortvissnada hand.
And He went another time into a synagogue, where there was a man that had a withered hand:
2 Och de vaktade på honom, om han ock skulle bota honom om Sabbathen; på det att de skulle få anklaga honom.
and they watched Him, whether He would heal him on the sabbath-day, that they might accuse Him.
3 Då sade han till mannen, som den vissna handen hade: Gack hitfram.
And He said to the man, that had the withered hand, Rise up into the midst:
4 Och sade till dem: Hvilketdera är lofligit, göra väl om Sabbathen, eller göra illa; hjelpa lifvet, eller dräpa? Då tigde de.
then saith He to them, Is it lawful to do good on the sabbath, or to do evil? to save life, or to kill? but they were silent.
5 Då såg han uppå dem med vrede, och förömkade sig öfver deras hjertas blindhet, och sade till mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut; och handen vardt honom färdig igen, såsom den andra.
And when He had looked round upon them with indignation, being grieved at the hardness of their hearts, He saith to the man, Stretch out thine hand: and he stretched it out, and his hand was made as sound as the other.
6 Men de Phariseer gingo ut, och höllo straxt råd med de Herodianer, emot honom, huru de kunde förgöra honom.
And the pharisees went out, and immediately took counsel with the Herodians against Him, how to destroy Him:
7 Men Jesus, med sina Lärjungar, gick afsides bort till hafvet; och honom följde ett stort tal folk, utaf Galileen, och utaf Judeen;
but Jesus withdrew with his disciples to the sea.
8 Och utaf Jerusalem, och utaf Idumeen, och utaf hinsidon Jordan och de der bodde vid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo till honom, när de hörde af hans gerningar.
And a great multitude from Galilee followed Him, and from Judea, and from Jerusalem, and from Idumea, and from beyond Jordan; and those about Tyre and Sidon, a great number, hearing how great things He did, came unto Him.
9 Och sade han till sina Lärjungar, att de skulle fly honom en båt, för folkets skull, att de icke skulle tränga honom.
Therefore He spake to his disciples, that there might be a small vessel attending Him, because of the multitude, least they should throng Him: for He had healed many,
10 Förty han gjorde många helbregda, så att de öfverföllo honom, och ville taga på honom, så månge som några plågo hade.
so that whoever had any maladies, crouded upon Him to touch Him.
11 Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägande: Du äst Guds Son.
And impure spirits, when they saw Him, fell down before Him, and cried out, saying, Thou art the Son of God:
12 Och han hotade dem hårdeliga, att de icke skulle uppenbara honom.
but He strictly charged them not to make Him known.
13 Och han steg upp på ett berg, och kallade till sig hvilka han ville; och de kommo till honom.
Then going up into a mountain, He calleth for such as He saw fit, and they came to Him:
14 Och då skickade han tolf, att de skulle vara med honom, och att han skulle utsända dem till att predika;
and He appointed twelve to be with Him, and that He might send them forth to preach the gospel,
15 Och att de skulle hafva magt till att bota sjukdomar och utdrifva djeflar.
and to have power to heal diseases, and to cast out demons;
16 Och gaf Simon det namnet Petrus;
even Simon, whom He surnamed Peter,
17 Och Jacobus, Zebedei son, Johannes, Jacobs broder, och nämnde dem Boanerges, det är sagdt: Tordönsbarn;
and James the Son of Zebedee, and John the brother of James, (and He surnamed them Boanerges, which is to say, Sons of thunder, ) and Andrew,
18 Och Andreas och Philippus, och Bartholomeus, och Mattheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus;
and Philip, and Bartholomew, and Matthew, and Thomas, and James the son of Alpheus, and Thaddeus,
19 Och Judas Ischarioth, den honom ock förrådde.
and Simon the Canaanite, and Judas Iscariot, even him who betrayed Him.
20 Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så att de icke tid hade till att äta.
And they went into a house, and the multitude came together again, so that they could not so much as eat.
21 Och när de detta hörde, som honom åkomne voro, gingo de ut, och ville taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig.
And when his friends heard of it, they went out to lay hold on Him; for they said He spends Himself too much.
22 Men de Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne voro, sade: Han hafver Beelzebub, och med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut.
And the scribes that came down from Jerusalem said, He is in league with Beelzebub, and casts out demons by the help of the prince of demons.
23 Då kallade han dem till sig, och sade till dem i liknelser: Huru kan en Satan den andra utdrifva?
So He called them to Him, and said unto them in parables, How can Satan cast out Satan?
24 Och om ett rike söndradt varder emot sig sjelft, då kan det riket icke stå;
If a kingdom be divided against itself, that kingdom cannot stand:
25 Och der ett hus är söndradt emot sig sjelft, det huset kan icke blifva ståndandes.
and if a family be divided against itself, that family cannot stand: and if Satan oppose himself and be divided,
26 Sätter nu Satan sig upp emot sig sjelf, och är söndrad, då kan han icke blifva beståndandes, utan det är då ute med honom.
he cannot stand, but his kingdom is at an end.
27 Ingen kan infalla uti en starks hus, och taga hans hustyg bort, utan han först binder den starka; och så skinnar han hans hus.
No one can enter into the house of a strong man, and plunder his goods; unless he first bind the strong man, and then he may pillage his house.
28 Sannerliga säger jag eder: Alla synder varda menniskors barnom förlåtna; ock försmädelse, dermed de försmäda;
Verily I tell you, that all sins shall be forgiven to the sons of men, and blasphemies wherewith they may blaspheme:
30 Ty de sade: Han hafver den orena andan.
for they said, He hath an impure spirit.
31 Och då kommo hans bröder och hans moder, och stodo ute, och sände några till honom, som honom utkalla skulle.
So his brethren and his mother came, and standing without sent to Him to call Him to them:
32 Och folket satt när honom, och de sade till honom: Si, din moder och dine bröder äro derute, och söka efter dig.
and there was a multitude sitting about Him, and they said to Him, Behold, thy mother and thy brethren are without inquiring for thee.
33 Han svarade dem, och sade: Ho är min moder och mine bröder?
And He answered them, and said, Who is my mother, or my brethren?
34 Och då han omkringsett hade på Lärjungarna, som der kringom honom såto, sade han: Si, min moder och mine bröder.
And looking round on those that sat about Him, He said, Behold my mother, and my brethren:
35 Ty den som gör Guds vilja, han är min broder, och min syster, och min moder.
for whosoever doth the will of God, he is to me as my brother, my sister, and mother.
