Markus 15
1 Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.
Et confestim, mane consilium facientes summi sacerdotes cum senioribus, et scribis, et universo concilio, vincientes Iesum, duxerunt, et tradiderunt Pilato.
2 Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.
Et interrogavit eum Pilatus: Tu es rex Iudæorum? At ille respondens, ait illi: Tu dicis.
3 Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.
Et accusabant eum summi sacerdotes in multis.
4 Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.
Pilatus autem rursum interrogavit eum, dicens: Non respondes quidquam? Vide in quantis te accusant.
5 Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.
Iesus autem amplius nihil respondit, ita ut miraretur Pilatus.
6 Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.
Per diem autem festum solebat dimittere illis unum ex vinctis, quemcumque petissent.
7 Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.
Erat autem qui dicebatur Barrabas, qui cum seditiosis erat vinctus, qui in seditione fecerat homicidium.
8 Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.
Et cum ascendisset turba, cœpit rogare, sicut semper faciebat illis.
9 Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?
Pilatus autem respondit eis, et dixit: Vultis dimittam vobis regem Iudæorum?
10 Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.
Sciebat enim quod per invidiam tradidissent eum summi sacerdotes.
11 Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.
Pontifices autem concitaverunt turbam, ut magis Barabbam dimitteret eis.
12 Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?
Pilatus autem iterum respondens, ait illis: Quid ergo vultis faciam regi Iudæorum?
13 Då ropade de åter: Korsfäst honom.
At illi iterum clamaverunt: Crucifige eum.
14 Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.
Pilatus vero dicebat illis: Quid enim mali fecit? At illi magis clamabant: Crucifige eum.
15 Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.
Pilatus autem volens populo satisfacere, dimisit illis Barabbam, et tradidit Iesum flagellis cæsum, ut crucifigeretur.
16 Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;
Milites autem duxerunt eum in atrium prætorii, et convocant totam cohortem,
17 Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;
et induunt eum purpura, et imponunt ei plectentes spineam coronam.
18 Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;
Et cœperunt salutare eum: Ave rex Iudæorum.
19 Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.
Et percutiebant caput eius arundine: et conspuebant eum, et ponentes genua, adorabant eum.
20 Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.
Et postquam illuserunt ei, exuerunt illum purpura, et induerunt eum vestimentis suis: et educunt illum ut crucifigerent eum.
21 Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.
Et angariaverunt prætereuntem quempiam, Simonem Cyrenæum venientem de villa, patrem Alexandri, et Rufi, ut tolleret crucem eius.
22 Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.
Et perducunt illum in Golgotha locum: quod est interpretatum Calvariæ locus.
23 Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.
Et dabant ei bibere myrrhatum vinum: et non accepit.
24 Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.
Et crucifigentes eum, diviserunt vestimenta eius, mittentes sortem super eis, quis quid tolleret.
25 Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.
Erat autem hora tertia: et crucifixerunt eum.
26 Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.
Et erat titulus causæ eius inscriptus: REX IUDÆORUM.
27 Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.
Et cum eo crucifigunt duos latrones: unum a dextris, et alium a sinistris eius.
28 Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.
Et impleta est scriptura, quæ dicit: Et cum iniquis reputatus est.
29 Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.
Et prætereuntes blasphemabant eum, moventes capita sua, et dicentes: Vah qui destruis templum Dei, et in tribus diebus reædificas:
30 Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.
salvum fac temetipsum descendens de cruce.
31 Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.
Similiter et summi sacerdotes illudentes, ad alterutrum cum scribis dicebant: Alios salvos fecit, seipsum non potest salvum facere.
32 Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock.
Christus rex Israel descendat nunc de cruce, ut videamus, et credamus. Et qui cum eo crucifixi erant, convitiabantur ei.
33 Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman.
Et facta hora sexta, tenebræ factæ sunt per totam terram usque in horam nonam.
34 Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
Et hora nona exclamavit Iesus voce magna, dicens: Eloi, eloi, lamma sabacthani? quod est interpretatum: Deus meus, Deus meus, ut quid dereliquisti me?
35 Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.
Et quidam de circumstantibus audientes, dicebant: Ecce Eliam vocat.
36 Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.
Currens autem unus, et implens spongiam aceto, circumponensque calamo, potum dabat ei, dicens: Sinite, videamus si veniat Elias ad deponendum eum.
37 Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
Iesus autem emissa voce magna expiravit.
38 Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.
Et velum templi scissum est in duo, a summo usque deorsum.
39 Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.
Videns autem Centurio, qui ex adverso stabat, quia sic clamans expirasset, ait: Vere hic homo Filius Dei erat.
40 Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome.
Erant autem et mulieres de longe aspicientes: inter quas erat Maria Magdalene, et Maria Iacobi minoris, et Ioseph mater, et Salome:
41 Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem.
et cum esset in Galilæa, sequebantur eum, et ministrabant ei, et aliæ multæ, quæ simul cum eo ascenderant Ierosolymam.
42 Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen,
Et cum iam sero esset factum (quia erat parasceve, quod est ante Sabbatum)
43 Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.
venit Ioseph ab Arimathæa nobilis decurio, qui et ipse erat expectans regnum Dei, et audacter introivit ad Pilatum, et petiit corpus Iesu.
44 Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var.
Pilatus autem mirabatur si iam obiisset. Et accersito centurione, interrogavit eum si iam mortuus esset.
45 Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.
Et cum cognovisset a centurione, donavit corpus Ioseph.
46 Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.
Ioseph autem mercatus sindonem, et deponens eum involvit sindone, et posuit eum in monumento, quod erat excisum de petra, et advolvit lapidem ad ostium monumenti.
47 Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.
Maria autem Magdalene, et Maria Ioseph aspiciebant ubi poneretur.
