Markus 15
1 Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.
And forthwith in the morning the chief priests held a consultation with the elders and scribes, and the whole council, and bound Jesus, and carried [him] away, and delivered [him] to Pilate.
2 Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.
And Pilate asked him, Art thou the King of the Jews? And he answering, said to him, Thou sayest [it].
3 Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.
And the chief priests accused him of many things: but he answered nothing.
4 Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.
And Pilate asked him again, saying, Answerest thou nothing? behold how many things they testify against thee.
5 Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.
But Jesus yet answered nothing: so that Pilate marveled.
6 Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.
Now at [that] feast he released to them one prisoner, whom they desired.
7 Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.
And there was [one] named Barabbas, [who lay] bound with them that had made insurrection with him, who had committed murder in the insurrection.
8 Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.
And the multitude crying aloud, began to desire [him to do] as he had ever done to them.
9 Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?
But Pilate answered them, saying, Will ye that I release to you the King of the Jews?
10 Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.
(For he knew that the chief priests had delivered him for envy.)
11 Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.
But the chief priests moved the people that he should rather release Barabbas to them.
12 Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?
And Pilate answered, and said again to them, What will ye then that I shall do [to him] whom ye call the King of the Jews?
13 Då ropade de åter: Korsfäst honom.
And they cried out again, Crucify him.
14 Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.
Then Pilate said to them, Why, what evil hath he done? And they cried out the more exceedingly, Crucify him.
15 Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.
And [so] Pilate, willing to content the people, released Barabbas to them, and having scourged Jesus, delivered him to be crucified.
16 Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;
And the soldiers led him away into the hall, called Pretorium; and they call together the whole band;
17 Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;
And they clothed him with purple, and platted a crown of thorns, and put it about his [head],
18 Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;
And began to salute him, Hail, King of the Jews!
19 Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.
And they struck him on the head with a reed, and spit upon him, and bowing [their] knees, worshiped him.
20 Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.
And when they had mocked him, they took off the purple from him, and put his own clothes on him, and led him out to crucify him.
21 Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.
And they constrain one Simon, a Cyrenian, who was passing by, coming from the country, the father of Alexander and Rufus, to bear his cross.
22 Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.
And they bring him to the place Golgotha, which is, being interpreted, The place of a skull.
23 Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.
And they gave him to drink, wine mingled with myrrh: but he received [it] not.
24 Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.
And when they had crucified him, they parted his garments, casting lots upon them, what every man should take.
25 Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.
And it was the third hour, and they crucified him.
26 Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.
And the superscription of his accusation was written over, THE KING OF THE JEWS.
27 Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.
And with him they crucify two thieves, the one on his right hand, and the other on his left.
28 Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.
And the scripture was fulfilled, which saith, And he was numbered with the transgressors.
29 Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.
And they that passed by, railed on him, wagging their heads, and saying, Ah, thou that destroyest the temple, and buildest [it] in three days,
30 Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.
Save thyself, and come down from the cross.
31 Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.
Likewise also the chief priests mocking, said among themselves with the scribes, He saved others, himself he cannot save.
32 Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock.
Let Christ the king of Israel descend now from the cross, that we may see and believe. And they that were crucified with him, reviled him.
33 Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman.
And when the sixth hour was come, there was darkness over the whole land, until the ninth hour.
34 Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
And at the ninth hour Jesus cried with a loud voice, saying, Eloi, Eloi, lama, sabacthani? which is, being interpreted, My God, my God, why hast thou forsaken me?
35 Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.
And some of them that stood by, when they heard [it], said, Behold, he calleth Elijah.
36 Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.
And one ran and filled a sponge full of vinegar, and put [it] on a reed, and gave him to drink, saying, Let alone; let us see whether Elijah will come to take him down.
37 Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
And Jesus cried with a loud voice, and expired.
38 Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.
And the vail of the temple was rent in two, from the top to the bottom.
39 Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.
And when the centurion who stood over against him, saw that he so cried out, and expired, he said, Truly this man was the Son of God.
40 Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome.
There were also women looking on at a distance, among whom was Mary Magdalene, and Mary the mother of James the younger, and of Joses, and Salome;
41 Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem.
Who also, when he was in Galilee, followed him, and ministered to him; and many other women who came with him to Jerusalem.
42 Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen,
And now, when the evening was come, (because it was the preparation, that is, the day before the sabbath)
43 Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.
Joseph of Arimathea, an honorable counselor, who also waited for the kingdom of God, came, and went in boldly to Pilate, and craved the body of Jesus.
44 Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var.
And Pilate wondered if he was already dead: and calling the centurion, he asked him whether he had been any while dead.
45 Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.
And when he knew [it] from the centurion, he gave the body to Joseph.
46 Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.
And he bought fine linen, and took him down, and wrapped [him] in the linen, and laid him in a sepulcher which was hewn out of a rock, and rolled a stone to the door of the sepulcher.
47 Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.
And Mary Magdalene and Mary [the mother] of Joses, beheld where he was laid.
