Markus 15
1 Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.
As soon as it was early morning, having already formed a plan, the chief priests with the elders and scribes, indeed the whole council, bound Jesus, led Him away and handed Him over to Pilate.
2 Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.
Pilate asked Him, “Are you the king of the Jews?” So in answer He said to him, “You stated a fact!”
3 Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.
But the chief priests kept accusing Him of many things.
4 Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.
So Pilate asked Him again, saying: “Are you not going to answer? See how many things they are testifying against you!”
5 Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.
But Jesus still gave no answer, so that Pilate marveled.
6 Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.
Now at the feast he would release to them one prisoner, whomever they would request.
7 Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.
Well there was one called Barabbas, who had been bound with his fellow insurrectionists, who in the insurrection had committed murder.
8 Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.
Then the crowd began to call out and request that he do just as he always did for them.
9 Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?
So Pilate answered them, saying, “Do you want me to release to you the king of the Jews?”
10 Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.
(He knew that the chief priests had handed Him over because of envy.)
11 Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.
But the chief priests stirred up the crowd, so that he should release Barabbas to them instead.
12 Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?
Pilate answered and said to them again, “What then do you want me to do to him you call ‘king of the Jews’?”
13 Då ropade de åter: Korsfäst honom.
Again they shouted, “Crucify him!”
14 Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.
But Pilate said to them, “But what evil did he do?” They just yelled all the louder, “Crucify him!”
15 Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.
So Pilate, wanting to gratify the crowd, released Barabbas to them, and Jesus, after a flogging, he handed over to be crucified.
16 Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;
Then the soldiers led Him away into the courtyard (that is, the Praetorium) and assembled the whole garrison.
17 Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;
They clothed Him with purple, plaited a crown of thorns and put it on Him,
18 Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;
and began to ‘acclaim’ Him by saying, “Hail, King of the Jews!”
19 Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.
They kept hitting Him on the head with a rod and spitting on Him, and kneeling down they would ‘worship’ Him.
20 Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.
When they had ridiculed Him, they took the purple off Him and put His own clothes on Him. Then they led Him out to crucify Him.
21 Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.
A certain passer-by, Simon a Cyrenian (the father of Alexander and Rufus), coming in from the countryside, was compelled to carry His cross.
22 Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.
They brought Him to a place Golgotha, which is translated, ‘Place of a Skull’.
23 Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.
They offered Him wine mixed with myrrh to drink, but He did not take it.
24 Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.
After crucifying Him, they divided His clothes by casting lots for them, to see who would take what.
25 Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.
It was the third hour when they crucified Him.
26 Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.
The statement of His ‘crime’ that had been written was: THE KING OF THE JEWS.
27 Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.
With Him they also crucified two bandits, one on His right and one on His left.
28 Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.
So the Scripture was fulfilled which says, “And He was numbered with transgressors.”
29 Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.
Those who passed by kept ridiculing Him, wagging their heads and saying, “Hey! You who can destroy the temple and build it in three days,
30 Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.
save yourself and come down from the cross!”
31 Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.
Similarly, the chief priests, with the scribes, kept mocking among themselves saying: “He saved others; he can't save himself!
32 Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock.
Let the Christ, the king of Israel, descend now from the cross, that we may see and believe him.” Those who were crucified with Him insulted Him as well.
33 Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman.
Now when the sixth hour had come [noon], darkness came over the whole land until the ninth hour.
34 Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
At the ninth hour Jesus called out strongly, saying, “Eloi, Eloi, lima sabachthani?” which is translated, “O God, my God, why have You forsaken me?”
35 Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.
When some of the bystanders heard it they said, “Listen, he's calling Elijah.”
36 Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.
Then someone ran, filled a sponge with wine vinegar, put it on a reed and started offering it to Him to drink, saying, “You let him be! ‘Let's see if Elijah is coming to take him down’!”
37 Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
Then Jesus gave a loud shout and breathed out His spirit;
38 Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.
and the veil of the temple was torn in two from top to bottom.
39 Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.
Well when the centurion, who was standing opposite Him, saw that He breathed out His spirit after giving such a loud shout, he said, “This man really was God's Son!”
40 Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome.
There were also women looking on from a distance, among whom were Mary Magdalene, Mary the mother of James the Less and of Joses, and Salome
41 Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem.
—they used to follow Him and minister to Him when He was in Galilee—and many other women who had come up with Him to Jerusalem.
42 Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen,
Now when evening had come, because it was Preparation Day (that is, the day before the Sabbath),
43 Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.
Joseph of Arimathea, a prominent council member who also himself was waiting for the Kingdom of God, came and boldly went in to Pilate and asked for the body of Jesus.
44 Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var.
Well Pilate was surprised that He was already dead; and summoning the centurion he asked him when He had died.
45 Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.
Upon the centurion's confirmation he granted the body to Joseph.
46 Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.
Having bought linen, he took Him down, wrapped Him in the linen and laid Him in a tomb that had been cut out of rock; then he rolled a stone against the door of the tomb.
47 Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.
Mary Magdalene and Mary the mother of Joses observed where He was placed.
