Markus 15
1 Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.
A hned ráno uradivše se přední kněží s staršími a s zákoníky i se vším shromážděním, svázavše Ježíše, vedli jej a dali Pilátovi.
2 Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.
I otázal se ho Pilát: Ty-liž jsi král Židovský? A on odpověděv, řekl jemu: Ty pravíš.
3 Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.
I žalovali na něj přední kněží mnoho. On pak nic neodpovídal.
4 Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.
Tedy Pilát otázal se ho opět, řka: Nic neodpovídáš? Hle, jak mnoho proti tobě svědčí.
5 Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.
Ale Ježíš předce nic neodpověděl, takže se podivil Pilát.
6 Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.
Ve svátek pak propouštíval jim jednoho z vězňů, za kteréhož by prosili.
7 Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.
I byl jeden, kterýž sloul Barabbáš, jenž s svárlivými byl v vězení, kteříž v svadě vraždu byli spáchali.
8 Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.
A zvolav zástup, počal prositi, aby učinil, jakož jim vždycky činíval.
9 Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?
Pilát pak odpověděl jim, řka: Chcete-li, propustím vám krále Židovského?
10 Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.
(Nebo věděl, že jsou jej z závisti vydali přední kněží.)
11 Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.
Ale přední kněží ponukli zástupu, aby jim raději propustil Barabbáše.
12 Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?
A Pilát odpověděv, řekl jim zase: Což pak chcete, ať učiním tomu, kteréhož králem Židovským nazýváte?
13 Då ropade de åter: Korsfäst honom.
A oni opět zvolali: Ukřižuj ho.
14 Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.
A Pilát pravil jim: I což jest zlého učinil? Oni pak více volali: Ukřižuj ho.
15 Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.
Tedy Pilát, chtě lidu dosti učiniti, pustil jim Barabbáše, a dal jim Ježíše ubičovaného, aby byl ukřižován.
16 Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;
Žoldnéři pak uvedli jej vnitř do síně, do radného domu, a svolali všecku sběř.
17 Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;
I oblékli jej v šarlat, a korunu spletše z trní, vložili naň.
18 Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;
I počali ho pozdravovati, řkouce: Zdráv buď, králi Židovský.
19 Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.
A bili hlavu jeho třtinou, a plvali na něj, a sklánějíce kolena, klaněli se jemu.
20 Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.
A když se jemu naposmívali, svlékli s něho šarlat, a oblékli jej v roucho jeho vlastní. I vedli jej, aby ho ukřižovali.
21 Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.
I přinutili nějakého Šimona Cyrenenského, pomíjejícího je, (kterýž šel z pole, otce Alexandrova a Rufova, ) aby vzal kříž jeho.
22 Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.
I vedli jej až na místo Golgota, to jest, (vyložil-li by, ) popravné místo.
23 Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.
I dávali mu píti víno s mirrou, ale on nepřijal ho.
24 Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.
A ukřižovavše jej, rozdělili roucha jeho, mecíce o ně los, kdo by co vzíti měl.
25 Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.
A byla hodina třetí, když ho ukřižovali.
26 Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.
A byl nápis viny jeho napsán těmi slovy: Král Židovský.
27 Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.
Ukřižovali také s ním dva lotry: jednoho na pravici a druhého na levici jeho.
28 Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.
I naplněno jest písmo, řkoucí: A s nepravými počten jest.
29 Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.
A kteříž tudy chodili mimo něj, rouhali se jemu, potřásajíce hlavami svými, a říkajíce: Hahá, kterýž rušíš chrám Boží, a ve třech dnech jej zase vzděláváš,
30 Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.
Spomoz sobě samému, a sstup s kříže.
31 Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.
Též i přední kněží posmívajíce se, jeden k druhému s zákoníky pravili: Jinýmť jest pomáhal, sám sobě pomoci nemůže.
32 Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock.
Kristus král Izraelský, nechažť nyní sstoupí s kříže, ať uzříme a uvěříme. A i ti, kteříž s ním ukřižováni byli, útržku mu činili.
33 Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman.
A když byla hodina šestá, stala se tma po vší zemi až do hodiny deváté.
34 Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
A v hodinu devátou zvolal Ježíš hlasem velikým, řka: Elói, Elói, lama zabachtani? jenž se vykládá: Bože můj, Bože můj, pročs mne opustil?
35 Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.
A někteří z okolo stojících, slyševše to, pravili: Hle, Eliáše volá.
36 Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.
A běžev jeden, naplnil houbu octem a vloživ na tresť, dával jemu píti, řka: Ponechte, uzříme, přijde-li Eliáš, aby jej složil.
37 Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
Ježíš pak zvolav hlasem velikým, pustil duši.
38 Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.
A opona v chrámě roztrhla se na dvé, od vrchu až dolů.
39 Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.
Viděv pak to centurio, kterýž naproti stál, že tak volaje, vypustil duši, řekl: Jistě člověk tento Syn Boží byl.
40 Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome.
Byly pak tu i ženy, zdaleka se dívajíce, mezi nimiž byla Maria Magdaléna, a Maria Jakuba menšího, a Jozesova mátě, a Salome.
41 Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem.
Kteréž, když ještě byl v Galilei, chodily za ním a posluhovaly jemu, i jiné mnohé, kteréž byly s ním vstoupily do Jeruzaléma.
42 Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen,
A když již byl večer, (že byl den připravování, to jest před sobotou, )
43 Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.
Přišed Jozef z Arimatie, počestná osoba úřadná, kterýž také očekával království Božího, směle všel ku Pilátovi a prosil za tělo Ježíšovo.
44 Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var.
Pilát pak podivil se, již-li by umřel. A povolav centuriona, otázal se ho, dávno-li je umřel.
45 Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.
A zvěděv od centuriona, dal tělo Jozefovi.
46 Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.
A Jozef koupiv plátna, a složiv ho s kříže, obvinul v plátno, i položil do hrobu, kterýž byl vytesán z skály, a přivalil kámen ke dveřům hrobovým.
47 Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.
Ale Maria Magdaléna a Maria Jozesova dívaly se, kde by byl položen.
