Markus 15
1 Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.
Guur dats b́gatstson kahni naashwots, eenashwotsnton, Muse nemo danifwotsnton, moosh mooshif jametswotsnton boshiyeyi, maniyere il Iyesusi típdek' amt P'ílat'ossh beshi dek't ím bok'ri.
2 Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.
P'ilat'os «Ayhudiy nugúso neeneya?» ett bíaati. Iyesuswere «Nee niettsok'oyiye, » bí eti.
3 Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.
Kahni naashwotsmó Iyesusi ay dek'tni bo s'aamifere bo tesh.
4 Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.
Mansh P'ilat'os «S'iile! ambts keewon neen bos'aamirwok'ona! b́jamon eegor ni'aanitwo deshatsiya?» ett aani bíaati.
5 Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.
P'ilat'os bí'adfetsosh andoor Iyesus egoŕ aaniratse.
6 Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.
P'ilat'os worwot worwoton Ayhudi fazigi woroti baalyots ashuwots boosh b́bitsetwok'o bo'aatts tipitsi ash iko boosh biitsfe b́ tesh.
7 Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.
Manóór mengstats tuut datso s'eezits, asho úd't tipi moots kindtswots fa'ano botesh, manotsitsno iko Berbani eteef ashoni b́tesh.
8 Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.
Ash ashuwotswere P'ilat'os maants t'int bodantsok'on boosh b́k'alish bín bok'oni.
9 Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?
Bíwere «Ayhudí nugúso biishde itsh tfaksho geefteya?» ett boon bí'aati.
10 Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.
Han bí'etirwere kahni naashwots Iyesusi beshidek't boímir okooron b́ wottsok'o b́dantsotsna b́tesh.
11 Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.
Kahni naashwots, «B́ shegro Berban noosh biitsewa, » err P'ilat'osi bok'onitwok'o ashuwotsi tuuz bok'ri.
12 Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?
P'ilat'oswere, «Béré, ayhudi nugúsa it etirwan aak'o k'aluta?» ett ashuwotsi aani bí aati.
13 Då ropade de åter: Korsfäst honom.
Bowere «Bín jiire!» etfetst aani bokuhi.
14 Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.
P'ilat'oswere «Eegishe? Eege bí aawashits keewoní?» bí eti. Bowere «Bín jiire!» etfetst aydek't bo kuhi.
15 Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.
P'ilat'os ashuwotsi gene'ushosha ett Berbani bitsdek't boosh faksh b́k'ri, Iyesusnmó jot't b́jiitetwok'ó beshidek't imb́kri.
16 Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;
Kes' kes'irwots Iyesusi datsu keewirwo múúlok dek't bo ami, oorts kes' kes'iru jamwotsno bo s'eegi,
17 Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;
Tah birono bísh takbok'ri, angitso k'odetso wozdek't b́ tookats gúp'sh bok'ri,
18 Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;
«Ayhudi nugúsono aage! Jeeno neesh wotowe!» etfetst bíats kashfetst jamo bín bo'aatfere botesh.
19 Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.
Guumbono b́ tookats bo togfere botesh, s'údono bíats s'udfetst tirgic'o bíats kashfetst tuk'maldek't b́ gubrats bo sagadfere botesh.
20 Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.
Bí'ats bokashihakon tah bíro kishbazt, b́took taho takbok'ri, jitosho bín dekt boami.
21 Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.
Amoke bobefere K'eren dats ash wotts Iskndriyosnat Rufosn nih Sm'on gat'ariyon waat kitots b́ kindfere daats bodek'i, Iyesus mask'aliyo angnon b́kuritwok'o bowoshi.
22 Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.
Maniyerehakon Iyesusi b́bitso took k'ola eteets beewoko Golgotók dek't boami.
23 Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.
Manokno kerbewonton eeketso weyini biro b́ úshetwok'o boimi, eree bímó úyatse.
24 Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.
Maniyere hakon jitbok'ri, b́tahwotsnó kon aawi b́dek'etwok'o it'o shap't kaybodek'i.
25 Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.
Iyesusi bo jitor datso guur keez sa'ata b́ teshi.
26 Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.
B́ t'afiyo kiitsoshowere «Ayhudi nugúsa» ett guut'etso guut'k'reyi.
27 Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.
Gond finets gitetswotsi dek' waat Iyesusnton iko k'ano maants ikono b́giromaants jit bok'ri.
28 Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.
Mank'onowere «Gond fintswotsnton b́ taaweyi, » ett keewetso b́ s'eenetwok'wa.
29 Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.
B́ganoke beshefetst teshts ashuwotsi gac'on botoko shek'efetst hank'o ett bín boc'ashfere botesh, «Indowe neená! nee Ik'i moo gaahr keez aawotse aak'ritwono!
30 Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.
Aab́ and jitatse ood'ŕ ntooko kashiwe!»
31 Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.
Mank'oon kahni naashwotsnat Muse nemo danifwotsn bo atsatsewo hank'o ett bíats trgc'o bokaashi. «K'oshwotsi kashire, b́tokonmóó kashiyo falratse!
32 Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock.
Bí Krstosi Israe'el Nugusoni wotiyal bére aab and jitatse ood'e, noowere be'er bín amanone!» Mank'o bínton jitetswots wonbedewotswere bín boc'ashfere botesh.
33 Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman.
Aaw shrt sa'aton tuut jed'i sa'ato b́borfetso dats jamatse t'alwo wotb́wtsí.
34 Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
Jed'i sa'at b́wottsok'on Iyesus «Elohe, elohe, lama sebek'tani, » ett k'áári eenon b́ kuhi. Mank'o etonwere «T Ik'ono, t Ik'ono! eegishe taan k'aznk'ri?» eta.
35 Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.
Manoke need'at teshts ashuwotsitse ik ikwots b́ kuho shisht «Hambe! Eliyasiye b́ s'eegiri, » bo eti.
36 Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.
Boyitsi iko wos't weyni biri shasho s'olok'o s'aamo spoonjiwots gupdek't s'entsb́k'ri, b́ úshetwok'owere gumbats ged dek't Iyesussh imt «Aab Eliyas wáár bín oorshitewe woto s'iilone!» bí eti.
37 Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
Maniyehakon Iyesus k'áári eenon b́kuuhi, b́ kashunwe bí aatsotse k'az bkeshi.
38 Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.
Ik' mootsi magarajiyo dambe dek't dash b́borfetsó gaad'at́ gitok kayb́wtsi.
39 Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.
B́maask'aly shinatse eed' dek't́ teshts bali naasho Iyesus kasho bíatsotse aawk'on b́ keshtsok'o t'iwints dek' b́ bek'tsok'on, «Ash han arikon Ik'o naayiye bíteshi» bí eti.
40 Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome.
Wokoon wotdek't s'iliru mááts ik ikwotswere manoke fa'ano botesh. Boyitsnó Megdel datstsu Mariyamu, muk'efo Yak'obnat Yosa ind Maryamu, Selomewwere fa'ano botesh.
41 Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem.
Bowere Iyesus Galiln b́ teshor, b́ shuutso sha'aŕ bísha bo finefo. Mank'owere Iyesusok Iyerusalem maantse waats aywots fa'ano botesh.
42 Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen,
Datso ilat b́teshtsotse sanbati kindi aawonat k'andek'i aawonowere b́ woti.
43 Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.
Manoró Ayhudi moosh moshifwotsitse iko teshtso Yosefi eteefo, mangiyets Armatiyas asho b́ weyi. Bíwere Ik'imengsto kotirw asha b́tesh. Bíwere b́sharawo P'ilat'os shinats t'int Iyesus duuno bísh b́ ímish b́ k'oni.
44 Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var.
P'ilat'oswere «Aak'oneya hank'o káári b́k'iri» ett bí adi. Bali abaatse naashonó s'eegit́ «Arikon b́ k'iriyako ja'ará?» ett bíaati.
45 Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.
Iyesus k'iro bali abaatse naasho atse b́ shishihakon duuno b́ dek'etwok'o Yosefsh bí eeki.
46 Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.
Yosef duuni shemo keewdek't mask'aliyatse Iyesus duuno orshdek't k'od b́k'ri, s'alatse k'ewdek't k'aniyets doowots duk b́k'ri. Shúts eeno kukulshdek' doowo ipbok'ri.
47 Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.
Megdelawi eteetsu Mariyamnat Yosá ind Mariyamń Iyesusi eewk duketsok'o bos'iilfera botesh.
