Markus 14
1 Och två dagar derefter instundade Påska och Sötbrödsdagarna; och de öfverste Presterna och de Skriftlärde sökte efter, huru de kunde svikliga få fatt på honom, och döda honom.
Now the feast of the passover and unleavened bread was within two days: and the chief priests and the scribes were contriving how they might seize Him by treachery and put Him to death.
2 Men de sade: Icke om högtidsdagen, att ett upplopp icke sker ibland folket.
But they said, Not on the feast-day, least there be a tumult of the people.
3 Och då han var i Bethanien, i den spitelska Simons hus, vid han satt till bords, kom en qvinna, som hade ett glas med oförfalskadt och kosteligit nardus smörjelse; hon bröt glaset sönder, och utgöt det på hans hufvud.
And when He was at Bethany in the house of Simon the leper, as He was at table, there came a woman with an alabaster-box of ointment of spikenard, very valuable; and she brake the box and poured it on his head.
4 Så voro der någre, som icke togo det väl vid sig, och sade: Hvarefter förspilles denna smörjelsen?
And there were some provoked at it and said, Why was this waste made of the ointment?
5 Ty det måtte väl varit såldt mer än för trehundrade penningar, och gifvet fattigom; och läto illa på henne.
For it might have been sold for above three hundred pence, and given to the poor. And they inveighed against her.
6 Då sade Jesus: Låter henne med frid; hvi gören I henne illa tillfrids? Hon hafver gjort en god gerning på mig;
But Jesus said, Let her alone, why do ye give her uneasiness?
7 Ty I hafven alltid fattiga när eder; och när som helst I viljen, kunnen I göra dem till godo; men mig hafven I icke alltid.
She has done a kind office to me. For ye have the poor always with you, and may do them good, whenever ye will; but me ye have not always.
8 Det hon kunde, det gjorde hon; hon är förekommen att smörja min lekamen till begrafning.
She has done what she could: she has embalmed my body beforehand against the burial.
9 Sannerliga säger jag eder: Hvar detta Evangelium predikadt varder uti hela verldene, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda, henne till åminnelse.
Verily I tell you, wheresoever this gospel is preached, through all the world, what she hath done shall also be told for a memorial of her.
10 Och Judas Ischarioth, en af de tolf, gick bort till de öfversta Presterna, på det han skulle förråda honom dem i händer.
And Judas Iscariot, one of the twelve, went to the chief priests, in order to betray Him unto them.
11 När de det hörde, vordo de glade, och lofvade honom, att de ville gifva honom penningar; och han sökte, huru han lämpeligast kunde förråda honom.
And they were glad, when they heard it, and engaged to give him money. And he sought to betray Him at a proper season.
12 På första Sötbrödsdagen, då man offrade Påskalambet, sade hans Lärjungar till honom: Hvar vill du, att vi skole gå och reda till, att du äter Påskalambet?
And on the first day of the feast of unleavened bread, when they sacrificed the paschal lamb, his disciples said to Him, Where wouldst thou have us go and make preparation for thee to eat of the paschal lamb?
13 Och han sände två af sina Lärjungar, och sade till dem: Går in i staden, och der möter eder en man, bärandes ena kruko vatten; följer honom efter;
And He sendeth two of his disciples, and saith unto them, Go into the city, and there will meet you a man carrying a pitcher of water:
14 Och hvar han ingår, säger till husbondan: Mästaren låter säga dig: Hvar är gästahuset, der jag med minom Lärjungom kan äta Påskalambet?
follow him, and where he goes in, say to the man of the house, The master inquireth, Where is the room, in which I may eat the passover with my disciples?
15 Och han skall visa eder en stor sal, beredd och tillpyntad; der reder till för oss.
And he will shew you a large upper room ready prepared, there make preparation for us.
16 Och hans Lärjungar gingo ut, och kommo in i staden, och funno som han dem sagt hade, och tillredde Påskalambet.
And his disciples went out, and came into the city, and found every thing as He told them; and so prepared the passover.
17 Då nu aftonen vardt, kom han med de tolf.
And in the evening He cometh with the rest of the twelve.
18 Och vid de såto till bords, och åto, sade Jesus: Sannerliga säger jag eder, en af eder, som äter med mig, skall förråda mig.
And when they were sat down and eating together, Jesus said, Verily I tell you, that one of you will betray me, who is now eating with me.
19 Men de begynte vara illa tillfrids, och sade till honom, hvar i sin stad: Är det jag? och den andre: Är det jag?
And they were grieved, and said to Him one by one, Is it I?
20 Han svarade och sade till dem: En af de tolf, den som tager i fatet med mig.
Is it I? And He said unto them, It is one of the twelve, that is now dipping with me in the dish.
21 Ja, menniskones Son varder så gångandes, som skrifvet är om honom; men ve de mennisko, genom hvilken menniskones Son varder förrådder; de mennisko vore bättre, att hon icke vore född.
The Son of man is going indeed as it is written concerning Him; but wo to that man by whom He is betrayed; it had been good for him, if that man had never been born.
22 Och vid de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt det, och gaf dem, och sade: Tager, äter, detta är min lekamen;
And as they were at table, Jesus took bread, and when He had blessed it He brake it, and gave it to them, and said, Take, eat, This is my body:
23 Och tog kalken, och tackade, och gaf dem; och de drucko deraf alle.
and He took the cup, and when He had given thanks, He gave it to them: and they all drank of it.
24 Och sade han till dem: Detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken för många utgjuten varder.
And He said unto them, This is an emblem of my blood the seal of the new covenant, which is to be shed for many:
25 Sannerliga säger jag eder: Härefter skall jag icke dricka af vinträs frukt, intill den dagen att jag dricker det nytt i Guds rike.
and I assure you, that I will not drink again of the fruit of the vine, till the day when I shall drink it new in the kingdom of God.
26 Och då de hade sagt lofsången, gingo de ut på Oljoberget.
And when they had sung an hymn, they went out to the mount of Olives.
27 Och Jesus sade till dem: I skolen alle i denna nattene förargas på mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren varda förskingrad.
And Jesus saith unto them, Ye will all of you be made to offend on my account this night; for it is written, I will smite the shepherd, and the sheep shall be scattered:
28 Men då jag är uppstånden, vill jag gå fram för eder uti Galileen.
but after I am risen again, I will go before you into Galilee.
29 Då sade Petrus till honom: Om än alle förargades, skall jag icke förargas.
But Peter said to Him, though all should be made to offend, yet will not I.
30 Jesus sade till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag, i denna natt, förr än hanen hafver två resor galit, skall du tre resor försaka mig.
And Jesus saith unto him, Verily I tell thee, that to day, even in this very night, before the cock crow twice thou wilt deny me thrice.
31 Då sade han ändå ytterligare: Ja, skulle jag än dö med dig, jag skall icke försaka dig. Sammalunda sade de ock alle.
But he said with the more vehemence, Though I should die with thee, I will never disown thee. And so likewise said they all.
32 Och de kommo på den platsen, som kallades Gethsemane. Och han sade till sina Lärjungar: Sitter här, så länge jag går afsides, till att bedja.
And they came to a place called Gethsemane, and He saith to his disciples, Sit here whilst I go and pray.
33 Och så tog han med sig Petrum, och Jacobum, och Johannem, och begynte till att förskräckas och ängslas;
And He taketh Peter and James and John with Him, and He began to be overwhelmed with terror and anguish.
34 Och sade till dem: Min själ är bedröfvad allt intill döden; blifver här, och vaker.
And He saith unto them, My Soul is exceeding sorrowful even unto death, stay here and watch.
35 Och han gick litet fram bätter, och föll ned på jordena, och bad att, om möjeligit vore, skulle den stunden undgå honom;
And going a little farther, He prostrated Himself, and prayed, if it were possible, that this hour might pass from Him.
36 Och sade: Abba, Fader; all ting äro dig möjelig; unddrag mig denna kalken; dock icke hvad jag vill, utan hvad du vill.
And He said, Abba, Father, all things are possible to Thee; take away this cup from me: nevertheless, not what I will, but what thou wilt.
37 Och han kom, och fann dem sofvande, och sade till Petrum: Simon, sofver du? Förmådde du icke vaka ena stund?
And He cometh and findeth them asleep, and saith to Peter, Simon, art thou sleeping? couldst thou not watch one hour?
38 Vaker, och beder, att I icke kommen uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.
Watch, and pray, that ye enter not into temptation. The spirit indeed is willing, but the body is weak.
39 Och så gick han åter bort, och bad; och talade samma orden.
And He went away again, and prayed, after the same manner.
40 Och då han kom igen, fann han dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung; och de visste icke hvad de honom svarade.
And when He returned, He found them again sleeping, for their eyes were heavy; and they knew not what to say to Him.
41 Och han kom tredje gången, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; det är nog, stunden är kommen: Si, menniskones Son varder öfverantvardad uti syndares händer.
And he cometh the third time, and saith unto them, Are ye sleeping still and taking your rest? It is enough, the hour is come: behold, the Son of man is betrayed into the hands of sinners.
42 Står upp, låt oss gå: Si, den mig förråder, är hardt när.
Rise, let us go; see the traitor is at hand.
43 Och straxt, med samma orden, steg Judas fram, den der en var af de tolf; och med honom ett stort tal folk, med svärd och stafrar, ifrå de öfversta Presterna, och de Skriftlärda, och de äldsta.
And immediately while He was yet speaking cometh Judas, one of the twelve, and with him a great multitude with swords and staves, from the chief priests, and scribes, and elders:
44 Så hade den, som förrådde honom, gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager fatt på honom, och förer honom varliga.
(Now the traitor had given them a sign, saying, The man, whom I shall kiss, is He; lay hold of Him and lead Him away safely: )
45 Och som han kom, trädde han hasteliga fram till honom, och sade till honom: Rabbi, Rabbi; och kysste honom.
and as soon as he came, he went directly up to Him and said, Master, Master; and kissed Him.
46 Då båro de händer på honom, och grepo honom.
And they laid their hands on Him, and apprehended Him.
47 Men en, af de der när stodo, drog ut sitt svärd, och slog öfversta Prestens tjenare, och högg honom ett öra af.
And one of those that were present, drawing a sword, struck at the high priest's servant, and took off his ear.
48 Och Jesus svarade, och sade till dem: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att gripa mig.
And Jesus said unto them, Are ye come out as against a thief with swords and clubs to take me?
49 Jag hafver hvar dag varit när eder i templet, och lärt, och I togen intet fatt på mig; men detta sker, på det att Skrifterna skola fullbordas.
I was daily with you in the temple teaching, and ye did not seize me: but this is done that the scriptures may be fulfilled.
50 Och Lärjungarna gåfvo honom då alle öfver, och flydde.
And the disciples all forsook Him and fled: but there followed Him a certain youth,
51 Men en unger man följde honom, klädd på blotta kroppen uti ett linkläde; och unge män grepo honom.
who had only a linen cloth wrapt about him, and the young men laid hold on him;
52 Men han lät fara linklädet, och kom undan ifrå dem naken.
and he let go the linen cloth, and fled from them naked.
53 Så ledde de Jesum till den öfversta Presten, och med honom församlades alle öfverste Presterna, och de äldste, och Skriftlärde.
And they led Jesus away to the high priest, with whom were assembled all the chief priests and the elders and the scribes.
54 Och Petrus följde långt efter honom, tilldess han kom uti den öfversta Prestens palats; och satte sig ibland tjenarena, och värmde sig vid ljuset.
And Peter followed Him at a distance, even into the palace of the high priest: and sat down among the servants, and warmed himself at the fire.
55 Men de öfverste Presterna, och hela Rådet, sökte efter vittne emot Jesum, att de måtte låta döda honom; och kunde dock ingen finna;
Now the chief priests and all the council sought for evidence against Jesus, to put Him to death, and found none:
56 Ty månge hade burit falskt vittnesbörd emot honom; dock gjorde deras vittnesbörd icke fyllest.
for many bare false witness against Him, and the evidences did not agree.
57 Då stodo någre upp, och båro falskt vittnesbörd emot honom, och sade:
At last there rose up some and bare false witness against Him,
58 Vi hörde honom säga: Jag vill nederslå detta templet, som är med händer uppbygdt, och i tre dagar sätta ett annat upp igen, utan händer uppbygdt.
saying, We heard Him say, I will destroy this temple that is made with hands, and in three days I will build another made without hands:
59 Och deras vittnesbörd gjorde ändå icke fyllest.
but neither was their evidence consistent.
60 Då stod den öfverste Presten upp ibland dem, och frågade Jesum, sägandes: Svarar du intet? Hvad vittna desse emot dig?
Then the high priest stood up in the midst and asked Jesus saying, Answerest thou nothing? what do these men witness against thee?
61 Men han tigde, och svarade platt intet. Åter sporde den öfverste Presten, och sade till honom: Äst du Christus, dens välsignades Son?
but he held his peace, and made him no answer. So the high priest asked Him again, and saith to Him, Art thou the Messiah the Son of the blessed God?
62 Jesus sade: Jag är så; och I skolen få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.
And Jesus said, I am: and ye shall see the Son of man sitting on the right hand of power, and coming in the clouds of heaven.
63 Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Hvad behöfve vi numera vittne?
Then the high priest rent his clothes and said, What farther need have we of witnesses?
64 I hörden hädelsen. Hvad synes eder? Då fördömde de honom alle, att han var saker till döds.
ye have heard the blasphemy; what think ye? and they all condemned Him as worthy of death.
65 Och somlige begynte till att spotta på honom, och förtäcka hans ansigte, och slå honom med näfvarna, sägande till honom: Spå till. Och tjenarena kindpustade honom.
And they spit upon Him, and blind-folded Him, and then buffeted Him and said to Him, prophesy who it was: and the officers struck him with their rods.
66 Och Petrus var nedre i palatset; då kom en öfversta Prestens tjensteqvinna;
And Peter being in the hall below, there came one of the maid-servants of the high priest;
67 Och då hon fick se Petrum värma sig, såg hon på honom, och sade: Du vast ock med Jesu Nazareno.
and when she saw Peter as he was warming himself, she looked earnestly upon him and said, Thou also wast with Jesus the Nazarene:
68 Då nekade han, och sade: Jag känner honom intet, ej heller vet jag hvad du säger. Och så gick han ut i gården, och hanen gol.
but he denied it, saying, I do not know Him, nor do I understand what thou meanest. And he went out into the porch, and the cock crew.
69 Och qvinnan såg honom åter, och begynte säga till de der när stodo: Denne är utaf dem.
And the maid seeing him again said to them that stood by, This is one of them: and he denied it again.
70 Då nekade han åter. Och litet derefter talade de åter till Petrum, som när stodo: Sannerliga äst du utaf dem; ty du äst ock en Galileisk man, och ditt mål lyder derefter.
And a little after, they that stood by, said to Peter again, Thou art certainly one of them: for thou art a Galilean, and thy speech is like theirs.
71 Då begynte han till att förbanna sig, och svärja: Jag känner icke denna mannen, der I om talen.
But he began to curse and swear saying, I do not know this man of whom ye speak: And the cock crowed a second time.
72 Och åter gol hanen. Då begynte Petrus draga till minnes det ordet, som Jesus hade sagt till honom: Förr än hanen hafver galit två resor, skall du försaka mig tre resor. Och han begynte till att gråta.
Then Peter called to mind the word which Jesus had said to him, Before the cock crow twice thou wilt deny me thrice. And he covered his face and wept.
