Markus 14
1 Och två dagar derefter instundade Påska och Sötbrödsdagarna; och de öfverste Presterna och de Skriftlärde sökte efter, huru de kunde svikliga få fatt på honom, och döda honom.
It was now two days before the feast of the Passover and the unleavened bread, and the chief priests and the scribes sought how they might seize him by deception, and kill him.
2 Men de sade: Icke om högtidsdagen, att ett upplopp icke sker ibland folket.
For they said, "Not during the feast, because there might be a riot of the people."
3 Och då han var i Bethanien, i den spitelska Simons hus, vid han satt till bords, kom en qvinna, som hade ett glas med oförfalskadt och kosteligit nardus smörjelse; hon bröt glaset sönder, och utgöt det på hans hufvud.
While he was at Bethany, in the house of Simon the leper, as he was reclining, a woman came having an alabaster jar of ointment of pure nard—very costly. She broke the jar, and poured it over his head.
4 Så voro der någre, som icke togo det väl vid sig, och sade: Hvarefter förspilles denna smörjelsen?
But there were some who were indignant among themselves, and saying, "Why has this ointment been wasted?
5 Ty det måtte väl varit såldt mer än för trehundrade penningar, och gifvet fattigom; och läto illa på henne.
For this ointment might have been sold for more than three hundred denarii, and given to the poor." They grumbled against her.
6 Då sade Jesus: Låter henne med frid; hvi gören I henne illa tillfrids? Hon hafver gjort en god gerning på mig;
But Jesus said, "Leave her alone. Why do you trouble her? She has done a good work for me.
7 Ty I hafven alltid fattiga när eder; och när som helst I viljen, kunnen I göra dem till godo; men mig hafven I icke alltid.
For you always have the poor with you, and whenever you want to, you can do them good; but you will not always have me.
8 Det hon kunde, det gjorde hon; hon är förekommen att smörja min lekamen till begrafning.
She has done what she could. She has anointed my body beforehand for the burying.
9 Sannerliga säger jag eder: Hvar detta Evangelium predikadt varder uti hela verldene, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda, henne till åminnelse.
Truly I tell you, wherever this Good News may be preached throughout the whole world, that which this woman has done will also be spoken of for a memorial of her."
10 Och Judas Ischarioth, en af de tolf, gick bort till de öfversta Presterna, på det han skulle förråda honom dem i händer.
Judas Iscariot, who was one of the twelve, went away to the chief priests, that he might deliver him to them.
11 När de det hörde, vordo de glade, och lofvade honom, att de ville gifva honom penningar; och han sökte, huru han lämpeligast kunde förråda honom.
They, when they heard it, were glad, and promised to give him money. He sought how he might conveniently deliver him.
12 På första Sötbrödsdagen, då man offrade Påskalambet, sade hans Lärjungar till honom: Hvar vill du, att vi skole gå och reda till, att du äter Påskalambet?
On the first day of unleavened bread, when they sacrificed the Passover lamb, his disciples asked him, "Where do you want us to go and make ready that you may eat the Passover?"
13 Och han sände två af sina Lärjungar, och sade till dem: Går in i staden, och der möter eder en man, bärandes ena kruko vatten; följer honom efter;
He sent two of his disciples, and said to them, "Go into the city, and there you will meet a man carrying a pitcher of water. Follow him,
14 Och hvar han ingår, säger till husbondan: Mästaren låter säga dig: Hvar är gästahuset, der jag med minom Lärjungom kan äta Påskalambet?
and wherever he enters in, tell the master of the house, 'The Teacher says, "Where is my guest room, where I may eat the Passover with my disciples?"'
15 Och han skall visa eder en stor sal, beredd och tillpyntad; der reder till för oss.
He will himself show you a large upper room furnished and ready. Make ready for us there."
16 Och hans Lärjungar gingo ut, och kommo in i staden, och funno som han dem sagt hade, och tillredde Påskalambet.
The disciples went out, and came into the city, and found things as he had said to them, and they prepared the Passover.
17 Då nu aftonen vardt, kom han med de tolf.
When it was evening he came with the twelve.
18 Och vid de såto till bords, och åto, sade Jesus: Sannerliga säger jag eder, en af eder, som äter med mig, skall förråda mig.
And as they were reclining and eating, Jesus said, "Truly I tell you, one of you will betray me—he who eats with me."
19 Men de begynte vara illa tillfrids, och sade till honom, hvar i sin stad: Är det jag? och den andre: Är det jag?
And they began to be sorrowful, and to say to him one by one, "Surely not I?" And another said, "Surely not I?"
20 Han svarade och sade till dem: En af de tolf, den som tager i fatet med mig.
He said to them, "It is one of the twelve, he who dips with me in the dish.
21 Ja, menniskones Son varder så gångandes, som skrifvet är om honom; men ve de mennisko, genom hvilken menniskones Son varder förrådder; de mennisko vore bättre, att hon icke vore född.
For the Son of Man goes, even as it is written about him, but woe to that man by whom the Son of Man is betrayed. It would be better for that man if he had not been born."
22 Och vid de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt det, och gaf dem, och sade: Tager, äter, detta är min lekamen;
As they were eating, he took bread, and when he had blessed, he broke it, and gave to them, and said, "Take; this is my body."
23 Och tog kalken, och tackade, och gaf dem; och de drucko deraf alle.
He took a cup, and when he had given thanks, he gave to them. They all drank of it.
24 Och sade han till dem: Detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken för många utgjuten varder.
He said to them, "This is my blood of the new covenant, which is poured out for many.
25 Sannerliga säger jag eder: Härefter skall jag icke dricka af vinträs frukt, intill den dagen att jag dricker det nytt i Guds rike.
Truly I tell you, I will no more drink of the fruit of the vine, until that day when I drink it anew in the kingdom of God."
26 Och då de hade sagt lofsången, gingo de ut på Oljoberget.
When they had sung the hymn, they went out to the Mount of Olives.
27 Och Jesus sade till dem: I skolen alle i denna nattene förargas på mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren varda förskingrad.
Jesus said to them, "All of you will fall away, for it is written, 'I will strike the shepherd, and the sheep will be scattered.'
28 Men då jag är uppstånden, vill jag gå fram för eder uti Galileen.
However, after I am raised up, I will go before you into Galilee."
29 Då sade Petrus till honom: Om än alle förargades, skall jag icke förargas.
But Peter said to him, "Although all will be offended, yet I will not."
30 Jesus sade till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag, i denna natt, förr än hanen hafver två resor galit, skall du tre resor försaka mig.
Jesus said to him, "Truly I tell you, that today, even this night, before the rooster crows twice, you will deny me three times."
31 Då sade han ändå ytterligare: Ja, skulle jag än dö med dig, jag skall icke försaka dig. Sammalunda sade de ock alle.
But he insisted, "If I must die with you, I will not deny you." They all said the same thing.
32 Och de kommo på den platsen, som kallades Gethsemane. Och han sade till sina Lärjungar: Sitter här, så länge jag går afsides, till att bedja.
They came to a place which was named Gethsemane. He said to his disciples, "Sit here, while I pray."
33 Och så tog han med sig Petrum, och Jacobum, och Johannem, och begynte till att förskräckas och ängslas;
He took with him Peter, James, and John, and began to be greatly troubled and distressed.
34 Och sade till dem: Min själ är bedröfvad allt intill döden; blifver här, och vaker.
He said to them, "My soul is exceedingly sorrowful, even to death. Stay here, and watch."
35 Och han gick litet fram bätter, och föll ned på jordena, och bad att, om möjeligit vore, skulle den stunden undgå honom;
He went forward a little, and fell on the ground, and prayed that, if it were possible, the hour might pass away from him.
36 Och sade: Abba, Fader; all ting äro dig möjelig; unddrag mig denna kalken; dock icke hvad jag vill, utan hvad du vill.
He said, "Abba, Father, all things are possible to you. Please remove this cup from me. However, not what I desire, but what you desire."
37 Och han kom, och fann dem sofvande, och sade till Petrum: Simon, sofver du? Förmådde du icke vaka ena stund?
He came and found them sleeping, and said to Peter, "Simon, are you sleeping? Could you not watch one hour?
38 Vaker, och beder, att I icke kommen uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.
Watch and pray, that you may not enter into temptation. The spirit indeed is willing, but the flesh is weak."
39 Och så gick han åter bort, och bad; och talade samma orden.
Again he went away, and prayed, saying the same words.
40 Och då han kom igen, fann han dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung; och de visste icke hvad de honom svarade.
Again he came and found them sleeping again, for their eyes were very heavy, and they did not know what to answer him.
41 Och han kom tredje gången, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; det är nog, stunden är kommen: Si, menniskones Son varder öfverantvardad uti syndares händer.
He came the third time, and said to them, "Sleep on now, and take your rest. It is enough. The hour has come. Look, the Son of Man is betrayed into the hands of sinners.
42 Står upp, låt oss gå: Si, den mig förråder, är hardt när.
Arise, let us be going. Look, he who betrays me is near."
43 Och straxt, med samma orden, steg Judas fram, den der en var af de tolf; och med honom ett stort tal folk, med svärd och stafrar, ifrå de öfversta Presterna, och de Skriftlärda, och de äldsta.
Immediately, while he was still speaking, Judas, one of the twelve, came—and with him a crowd with swords and clubs, from the chief priests, the scribes, and the elders.
44 Så hade den, som förrådde honom, gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager fatt på honom, och förer honom varliga.
Now he who betrayed him had given them a sign, saying, "Whomever I will kiss, that is he. Seize him, and lead him away safely."
45 Och som han kom, trädde han hasteliga fram till honom, och sade till honom: Rabbi, Rabbi; och kysste honom.
When he had come, immediately he came to him, and said, "Rabbi." and kissed him.
46 Då båro de händer på honom, och grepo honom.
They laid hands on him, and seized him.
47 Men en, af de der när stodo, drog ut sitt svärd, och slog öfversta Prestens tjenare, och högg honom ett öra af.
But a certain one of those who stood by drew his sword, and struck the servant of the high priest, and cut off his ear.
48 Och Jesus svarade, och sade till dem: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att gripa mig.
Jesus answered them, "Have you come out, as against a robber, with swords and clubs to seize me?
49 Jag hafver hvar dag varit när eder i templet, och lärt, och I togen intet fatt på mig; men detta sker, på det att Skrifterna skola fullbordas.
I was daily with you in the temple teaching, and you did not arrest me. But this is so that the Scriptures might be fulfilled."
50 Och Lärjungarna gåfvo honom då alle öfver, och flydde.
They all left him, and fled.
51 Men en unger man följde honom, klädd på blotta kroppen uti ett linkläde; och unge män grepo honom.
And a certain young man followed him, having a linen cloth thrown around himself, over his naked body. And they grabbed him,
52 Men han lät fara linklädet, och kom undan ifrå dem naken.
but he left the linen cloth, and fled naked.
53 Så ledde de Jesum till den öfversta Presten, och med honom församlades alle öfverste Presterna, och de äldste, och Skriftlärde.
They led Jesus away to the high priest. All the chief priests, the elders, and the scribes came together.
54 Och Petrus följde långt efter honom, tilldess han kom uti den öfversta Prestens palats; och satte sig ibland tjenarena, och värmde sig vid ljuset.
Peter had followed him from a distance, until he came into the court of the high priest. He was sitting with the officers, and warming himself in the light of the fire.
55 Men de öfverste Presterna, och hela Rådet, sökte efter vittne emot Jesum, att de måtte låta döda honom; och kunde dock ingen finna;
Now the chief priests and the whole council sought witnesses against Jesus to put him to death, and found none.
56 Ty månge hade burit falskt vittnesbörd emot honom; dock gjorde deras vittnesbörd icke fyllest.
For many gave false testimony against him, and their testimony did not agree with each other.
57 Då stodo någre upp, och båro falskt vittnesbörd emot honom, och sade:
Some stood up, and gave false testimony against him, saying,
58 Vi hörde honom säga: Jag vill nederslå detta templet, som är med händer uppbygdt, och i tre dagar sätta ett annat upp igen, utan händer uppbygdt.
"We heard him say, 'I will destroy this temple that is made with hands, and in three days I will build another made without hands.'"
59 Och deras vittnesbörd gjorde ändå icke fyllest.
Even so, their testimony did not agree.
60 Då stod den öfverste Presten upp ibland dem, och frågade Jesum, sägandes: Svarar du intet? Hvad vittna desse emot dig?
The high priest stood up in the midst, and asked Jesus, "Have you no answer? What is it which these testify against you?"
61 Men han tigde, och svarade platt intet. Åter sporde den öfverste Presten, och sade till honom: Äst du Christus, dens välsignades Son?
But he stayed quiet, and answered nothing. Again the high priest asked him, "Are you the Christ, the Son of the Blessed One?"
62 Jesus sade: Jag är så; och I skolen få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.
And Jesus said, "I am, and you will see the Son of Man sitting at the right hand of Power, and coming with the clouds of the sky."
63 Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Hvad behöfve vi numera vittne?
The high priest tore his clothes, and said, "What further need have we of witnesses?
64 I hörden hädelsen. Hvad synes eder? Då fördömde de honom alle, att han var saker till döds.
You have heard the blasphemy. What do you think?" They all condemned him to be worthy of death.
65 Och somlige begynte till att spotta på honom, och förtäcka hans ansigte, och slå honom med näfvarna, sägande till honom: Spå till. Och tjenarena kindpustade honom.
Some began to spit on him, and to cover his face, and to beat him with fists, and to tell him, "Prophesy." And the officers took him and beat him.
66 Och Petrus var nedre i palatset; då kom en öfversta Prestens tjensteqvinna;
Now as Peter was in the courtyard below, one of the servant girls of the high priest came,
67 Och då hon fick se Petrum värma sig, såg hon på honom, och sade: Du vast ock med Jesu Nazareno.
and seeing Peter warming himself, she looked at him, and said, "You were also with the Nazarene, Jesus."
68 Då nekade han, och sade: Jag känner honom intet, ej heller vet jag hvad du säger. Och så gick han ut i gården, och hanen gol.
But he denied it, saying, "I neither know nor understand what you are saying." And he went out into the forecourt, and a rooster crowed.
69 Och qvinnan såg honom åter, och begynte säga till de der när stodo: Denne är utaf dem.
And the servant girl saw him, and began again to tell those who stood by, "This is one of them."
70 Då nekade han åter. Och litet derefter talade de åter till Petrum, som när stodo: Sannerliga äst du utaf dem; ty du äst ock en Galileisk man, och ditt mål lyder derefter.
But he again denied it. After a little while again those who stood by said to Peter, "You truly are one of them, for you are a Galilean, and your accent shows it."
71 Då begynte han till att förbanna sig, och svärja: Jag känner icke denna mannen, der I om talen.
But he began to curse, and to swear, "I do not know this man of whom you speak."
72 Och åter gol hanen. Då begynte Petrus draga till minnes det ordet, som Jesus hade sagt till honom: Förr än hanen hafver galit två resor, skall du försaka mig tre resor. Och han begynte till att gråta.
And immediately the rooster crowed the second time. Peter remembered the word, how that Jesus said to him, "Before the rooster crows twice, you will deny me three times." When he thought about that, he wept.
