Markus 14
1 Och två dagar derefter instundade Påska och Sötbrödsdagarna; och de öfverste Presterna och de Skriftlärde sökte efter, huru de kunde svikliga få fatt på honom, och döda honom.
NOW the passover and the feast of unleavened bread were but two days distant; and the chief priests, and the scribes, sought how they might seize him by craft, and kill him.
2 Men de sade: Icke om högtidsdagen, att ett upplopp icke sker ibland folket.
But they said, Not on the feast day, lest there be a commotion among the people.
3 Och då han var i Bethanien, i den spitelska Simons hus, vid han satt till bords, kom en qvinna, som hade ett glas med oförfalskadt och kosteligit nardus smörjelse; hon bröt glaset sönder, och utgöt det på hans hufvud.
And when he was at Bethany in the house of Simon the leper, as he sat at table, a woman came, having an alabaster vase of ointment, of genuine spikenard, of vast value: and breaking the vase, she let it flow down upon his head.
4 Så voro der någre, som icke togo det väl vid sig, och sade: Hvarefter förspilles denna smörjelsen?
And there were some who felt indignation within themselves, saying, Wherefore is this waste of the ointment made?
5 Ty det måtte väl varit såldt mer än för trehundrade penningar, och gifvet fattigom; och läto illa på henne.
For it might have been sold for more than three hundred denarii, and given to the poor. And they bitterly murmured against her.
6 Då sade Jesus: Låter henne med frid; hvi gören I henne illa tillfrids? Hon hafver gjort en god gerning på mig;
Then said Jesus, Let her alone; why give ye her uneasiness? she hath performed a laudable act towards me.
7 Ty I hafven alltid fattiga när eder; och när som helst I viljen, kunnen I göra dem till godo; men mig hafven I icke alltid.
For the poor ye have always with you, and when ye will ye may do them good: but me ye have not always.
8 Det hon kunde, det gjorde hon; hon är förekommen att smörja min lekamen till begrafning.
What was in her power she hath done; she has seized the opportunity to anoint my body beforehand for burial.
9 Sannerliga säger jag eder: Hvar detta Evangelium predikadt varder uti hela verldene, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda, henne till åminnelse.
Verily I say unto you, Wheresoever this gospel shall be preached through the whole world, there shall, what she hath done, be told for a memorial of her.
10 Och Judas Ischarioth, en af de tolf, gick bort till de öfversta Presterna, på det han skulle förråda honom dem i händer.
Then Judas Iscariot, one of the twelve, went unto the chief priests, that he might betray him unto them.
11 När de det hörde, vordo de glade, och lofvade honom, att de ville gifva honom penningar; och han sökte, huru han lämpeligast kunde förråda honom.
When they heard it, they rejoiced, and promised to give him a sum in silver. And he watched how opportunely he might deliver him up.
12 På första Sötbrödsdagen, då man offrade Påskalambet, sade hans Lärjungar till honom: Hvar vill du, att vi skole gå och reda till, att du äter Påskalambet?
And on the first day of unleavened bread, when they killed the passover, his disciples said unto him, Where wilt thou that we go and prepare for thee to eat the passover?
13 Och han sände två af sina Lärjungar, och sade till dem: Går in i staden, och der möter eder en man, bärandes ena kruko vatten; följer honom efter;
And he sent two of his disciples, and saith unto them, Go into the city, and a man will meet you carrying a pitcher of water, follow him.
14 Och hvar han ingår, säger till husbondan: Mästaren låter säga dig: Hvar är gästahuset, der jag med minom Lärjungom kan äta Påskalambet?
And where he enters, say to the master of the family. That the teacher saith, Where is the dining-room, where I may eat the passover with my disciples?
15 Och han skall visa eder en stor sal, beredd och tillpyntad; der reder till för oss.
And he will shew you a large upper room ready furnished: there make preparation for us.
16 Och hans Lärjungar gingo ut, och kommo in i staden, och funno som han dem sagt hade, och tillredde Påskalambet.
And his disciples went out, and came into the city, and found as he had spoken to them; and they made ready the passover.
17 Då nu aftonen vardt, kom han med de tolf.
And when it was evening he came with the twelve.
18 Och vid de såto till bords, och åto, sade Jesus: Sannerliga säger jag eder, en af eder, som äter med mig, skall förråda mig.
And as they sat at table, and were eating, Jesus said, Verily I tell you, That one of you, who is eating with me, shall betray me.
19 Men de begynte vara illa tillfrids, och sade till honom, hvar i sin stad: Är det jag? och den andre: Är det jag?
And they began to be very sorry, and to say to him, one by one, Is it I? and another said, Is it I?
20 Han svarade och sade till dem: En af de tolf, den som tager i fatet med mig.
But he answering said to them, It is one of the twelve, who is dipping his hand with me into the dish.
21 Ja, menniskones Son varder så gångandes, som skrifvet är om honom; men ve de mennisko, genom hvilken menniskones Son varder förrådder; de mennisko vore bättre, att hon icke vore född.
The Son of man indeed goeth, as it is written of him; but wo to that man by whom the Son of man is betrayed! it had been desirable for that man if he had never been born.
22 Och vid de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt det, och gaf dem, och sade: Tager, äter, detta är min lekamen;
And as they were eating, Jesus taking a loaf, when he had blessed, brake it, and gave to them, and said, Take, eat; this is my body.
23 Och tog kalken, och tackade, och gaf dem; och de drucko deraf alle.
And taking the cup, when he had given thanks, he gave it to them; and they all drank out of it.
24 Och sade han till dem: Detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken för många utgjuten varder.
And he said unto them, This is my blood of the new testament, which is shed for many.
25 Sannerliga säger jag eder: Härefter skall jag icke dricka af vinträs frukt, intill den dagen att jag dricker det nytt i Guds rike.
Verily I say unto you, That I will henceforth no more drink of the produce of the vine, until that day when I shall drink it new in the kingdom of God.
26 Och då de hade sagt lofsången, gingo de ut på Oljoberget.
And when they had sung a hymn, they went out to the mount of Olives.
27 Och Jesus sade till dem: I skolen alle i denna nattene förargas på mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren varda förskingrad.
And Jesus saith to them, All ye will be offended at me this night; for it is written, “I will smite the shepherd, and the sheep shall be dispersed:”
28 Men då jag är uppstånden, vill jag gå fram för eder uti Galileen.
but after I am risen, I will go before you into Galilee.
29 Då sade Petrus till honom: Om än alle förargades, skall jag icke förargas.
Then said Peter unto him, Though all should be offended, yet will not I.
30 Jesus sade till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag, i denna natt, förr än hanen hafver två resor galit, skall du tre resor försaka mig.
And Jesus saith to him, Verily I tell thee, That to-day, in the course of this very night, before the cock crow twice, thou shalt thrice deny me.
31 Då sade han ändå ytterligare: Ja, skulle jag än dö med dig, jag skall icke försaka dig. Sammalunda sade de ock alle.
But he said with more vehement assertion, Though I should die with thee, yet would I in no wise deny thee. And they all spake also in the same manner.
32 Och de kommo på den platsen, som kallades Gethsemane. Och han sade till sina Lärjungar: Sitter här, så länge jag går afsides, till att bedja.
And they come to a place called Gethsemane, and he saith to his disciples, Sit ye here whilst I shall pray.
33 Och så tog han med sig Petrum, och Jacobum, och Johannem, och begynte till att förskräckas och ängslas;
And he taketh Peter, and James, and John, with him; and he began to be filled with horrible dread, and to be sunk under dejection of spirit:
34 Och sade till dem: Min själ är bedröfvad allt intill döden; blifver här, och vaker.
and he saith to them, My soul is deeply afflicted even to death: abide here, and watch.
35 Och han gick litet fram bätter, och föll ned på jordena, och bad att, om möjeligit vore, skulle den stunden undgå honom;
And he went a little farther forward, and fell on the earth, and prayed, that if it were possible the hour might pass from him.
36 Och sade: Abba, Fader; all ting äro dig möjelig; unddrag mig denna kalken; dock icke hvad jag vill, utan hvad du vill.
And he said, Abba, Father, all things are possible to thee; remove this cup from me, nevertheless, not as I will, but as thou wilt.
37 Och han kom, och fann dem sofvande, och sade till Petrum: Simon, sofver du? Förmådde du icke vaka ena stund?
And he came and found them asleep: and saith unto Peter, Sleepest thou? hast thou not strength to watch with me a single hour?
38 Vaker, och beder, att I icke kommen uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.
Watch ye and pray, that ye enter not into temptation; the spirit indeed is willing, but the flesh is weak.
39 Och så gick han åter bort, och bad; och talade samma orden.
And again he went away, and prayed, speaking the same sentence.
40 Och då han kom igen, fann han dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung; och de visste icke hvad de honom svarade.
And when he returned, he found them again sleeping; for their eyes were weighed down: and they knew not what to answer him.
41 Och han kom tredje gången, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; det är nog, stunden är kommen: Si, menniskones Son varder öfverantvardad uti syndares händer.
Then the third time he cometh, and saith unto them, Sleep on now, and repose: it is enough, the hour is come; lo! the Son of man is betrayed into the hands of sinners;
42 Står upp, låt oss gå: Si, den mig förråder, är hardt när.
arise, let us go; behold, the traitor approaches me.
43 Och straxt, med samma orden, steg Judas fram, den der en var af de tolf; och med honom ett stort tal folk, med svärd och stafrar, ifrå de öfversta Presterna, och de Skriftlärda, och de äldsta.
And immediately, while he was yet speaking, Judas, one of the twelve, came up, and a great multitude with him, with swords and staves, from the chief priests, and scribes, and elders.
44 Så hade den, som förrådde honom, gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager fatt på honom, och förer honom varliga.
Now he that betrayed him, had given them a countersign, saying, Whomsoever I shall kiss, that is he, seize him, and lead him off safely.
45 Och som han kom, trädde han hasteliga fram till honom, och sade till honom: Rabbi, Rabbi; och kysste honom.
And coming, he immediately drew up to him and said, Rabbi, Rabbi, and kissed him.
46 Då båro de händer på honom, och grepo honom.
Then they laid their hands on him, and seized him.
47 Men en, af de der när stodo, drog ut sitt svärd, och slog öfversta Prestens tjenare, och högg honom ett öra af.
And one particular person of those who stood by drew his sword, and struck a servant of the high priest, and cut off his ear.
48 Och Jesus svarade, och sade till dem: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att gripa mig.
And Jesus addressing them said, Are ye come out as against a robber, with swords and staves, to apprehend me?
49 Jag hafver hvar dag varit när eder i templet, och lärt, och I togen intet fatt på mig; men detta sker, på det att Skrifterna skola fullbordas.
Daily was I with you in the temple teaching, and ye laid no hold upon me: but this is done that the scriptures might be fulfilled.
50 Och Lärjungarna gåfvo honom då alle öfver, och flydde.
Then they all deserting him, fled.
51 Men en unger man följde honom, klädd på blotta kroppen uti ett linkläde; och unge män grepo honom.
And a certain youth followed him, having a linen cloth wrapped round his naked body; and the young men laid hold of him;
52 Men han lät fara linklädet, och kom undan ifrå dem naken.
and leaving the linen cloth behind, he fled naked from them.
53 Så ledde de Jesum till den öfversta Presten, och med honom församlades alle öfverste Presterna, och de äldste, och Skriftlärde.
And they led Jesus unto the high-priest; and with him were assembled all the chief priests, and the elders, and the scribes.
54 Och Petrus följde långt efter honom, tilldess han kom uti den öfversta Prestens palats; och satte sig ibland tjenarena, och värmde sig vid ljuset.
And Peter followed him at a distance, until he came into the palace of the high-priest: and was seated with the servants, and warming himself at the fire.
55 Men de öfverste Presterna, och hela Rådet, sökte efter vittne emot Jesum, att de måtte låta döda honom; och kunde dock ingen finna;
Then the chief priests, and the whole sanhedrim, sought for witness against Jesus, that they might put him to death; yet found none.
56 Ty månge hade burit falskt vittnesbörd emot honom; dock gjorde deras vittnesbörd icke fyllest.
For many bore false witness against him, and their attestations did not correspond.
57 Då stodo någre upp, och båro falskt vittnesbörd emot honom, och sade:
And certain persons rising up, bore false witness against him, saying,
58 Vi hörde honom säga: Jag vill nederslå detta templet, som är med händer uppbygdt, och i tre dagar sätta ett annat upp igen, utan händer uppbygdt.
We have heard him affirm, I will destroy this temple made with hands, and after three days I will build another not made with hands.
59 Och deras vittnesbörd gjorde ändå icke fyllest.
But even then their testimony was not correspondent.
60 Då stod den öfverste Presten upp ibland dem, och frågade Jesum, sägandes: Svarar du intet? Hvad vittna desse emot dig?
So the high-priest rising up in the midst interrogated Jesus, Answerest thou nothing? What is it that these witness against thee?
61 Men han tigde, och svarade platt intet. Åter sporde den öfverste Presten, och sade till honom: Äst du Christus, dens välsignades Son?
But he kept silence, and made them not a word of reply. Again the high-priest questioned him, and said to him, Art thou the Messiah, the Son of the blessed?
62 Jesus sade: Jag är så; och I skolen få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.
Then said Jesus, I am. And ye shall see the Son of man sitting at the right hand of power, and coming with the clouds of heaven.
63 Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Hvad behöfve vi numera vittne?
Then the high-priest rent his clothes, and said, What farther need have we of witnesses?
64 I hörden hädelsen. Hvad synes eder? Då fördömde de honom alle, att han var saker till döds.
Ye have heard his blasphemy. What think ye? And they all adjudged him to be deserving of death.
65 Och somlige begynte till att spotta på honom, och förtäcka hans ansigte, och slå honom med näfvarna, sägande till honom: Spå till. Och tjenarena kindpustade honom.
And some began to spit upon him, and to cover his face, and to buffet him, and to say to him, Prophesy: and the servants slapped him on the face with their hands.
66 Och Petrus var nedre i palatset; då kom en öfversta Prestens tjensteqvinna;
And as Peter was in the hall, at the lower end, there came to him one of the high-priest’s maid-servants:
67 Och då hon fick se Petrum värma sig, såg hon på honom, och sade: Du vast ock med Jesu Nazareno.
and seeing Peter warming himself, stedfastly looking at him, she said, Thou also wast with Jesus of Nazareth.
68 Då nekade han, och sade: Jag känner honom intet, ej heller vet jag hvad du säger. Och så gick han ut i gården, och hanen gol.
Then he denied it, saying, I do not so much as know him, nor understand what thou art saying. And he went out into the vestibule; and the cock crew.
69 Och qvinnan såg honom åter, och begynte säga till de der när stodo: Denne är utaf dem.
And a maid-servant observing him again; began to say to those who stood by, This man is one of them.
70 Då nekade han åter. Och litet derefter talade de åter till Petrum, som när stodo: Sannerliga äst du utaf dem; ty du äst ock en Galileisk man, och ditt mål lyder derefter.
Then he denied it again. And after a little while, they who stood by said to Peter, Of a certainty thou art one of them; for thou art a Galilean, and thy speech is correspondent.
71 Då begynte han till att förbanna sig, och svärja: Jag känner icke denna mannen, der I om talen.
Then began he to make the most dreadful imprecations, and to swear, I know not the man of whom ye speak.
72 Och åter gol hanen. Då begynte Petrus draga till minnes det ordet, som Jesus hade sagt till honom: Förr än hanen hafver galit två resor, skall du försaka mig tre resor. Och han begynte till att gråta.
And the second time the cock crew. And Peter remembered the word which Jesus spake unto him, That before the cock crow twice, thou shalt deny me thrice. And casting his mantle over his face, he wept.
