Markus 10
1 Och då han stod upp dädan, kom han uti Judee landsändar, vid sidon af Jordan. Och folket församlades åter till honom; och åter lärde han dem, såsom hans seder var.
Yesu ma ceki ahira aginome ma ha ani kira nu yahudiya ma kuri madusa piit uhana uraba u urdu ni gura na nabu ni kuri ni a hira meme ma zin nu dungura uwe imumbesa maharika u wuzame.
2 Då gingo de Phariseer till, och frågade honom: Är det ock mannenom lofligit skilja sina hustru ifrå sig? frestande honom.
Anu bezurusa wa e ahira ame wa ikime, “nani ya wuna uri u ruma “uruma ma harzina nan nu ne umeme?” wa ilime wa iri ini.
3 Då svarade han, och sade till dem: Hvad hafver Mose budit eder?
Ma kabirkawe, “ane ni Musa ma inki shi tize?
4 Sade de: Mose tillstadde skrifva ett skiljobref, och öfvergifva henne.
Wa gu Musa ma him vana uruma ma nyertike ihori ama cikime madusa.
5 Svarade Jesus, och sade till dem: För edor hjertas hårdhets skull skref han eder detta budet.
Yesu magunwe barki ugbas usheni.
6 Men af första skapelsen hafver Gud gjort dem man och qvinno;
Usuro utuba Asere a bari vanu ruma nan nu u e.
7 Fördenskull skall man öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sina hustru;
Barki ani me vanu ruma madi kiri a co nan ka ino wapat ina.
8 Och de tu varda ett kött; så äro de nu icke tu, utan ett kött.
Wa ware wa cukuno binama bi inde aziguna wa kadza anawari wa cukuno binama bi inde.
9 Hvad Gud hafver tillhopafogat, det skall menniskan icke åtskilja.
Vat imumbesa Asere apata unu hara ma zoni.
10 Och i huset frågade hans Lärjungar honom på nytt om samma ärende.
Uganiya sa wa ra anyumo akura anu tarsa ume wa kura wa ikime abangame.
11 Och han sade till dem: Hvilken som skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena andra, han bedrifver hor emot henne.
Ma gunme, vat desa ma gido une umeme ma huza anya nan uru nee ma wuza madini.
12 Och om qvinnan öfvergifver sin man, och tager en annan, hon bedrifver hor.
Inki vanu e makini uruma ume maka wuza ara nyasas nan ure vanu runa ma wuza madini.
13 Och de hade barn till honom, att han skulle taga på dem; men Lärjungarna näpste dem, som dem fram hade.
Anabuwa en inna hana acincin madarwe anu tarsa Uyesu wa gwari kawe.
14 Men när Jesus det såg, vardt han misslynt, och sade till dem: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
Yesu ma iri ani me ma kunna iriba inwe, ma gun we cekini ahana cincin wa e a hira am, kati ikartuwe ba, akura Ugomo Asere usas-suna uwe uni a nyara.
15 Sannerliga säger jag eder; Hvilken som icke undfår Guds rike såsom ett barn, han kommer der aldrig in.
Ka dure in boshi, vat de sa da makaba tizee ti ugomo sere kasi vana ucin mada ribe me Asesere.
16 Och han tog dem upp i famnen, och lade händerna på dem, och välsignade dem,
Maduku gbemdurko ahana ahabu ameme ma ringir ka we.
17 Och då han dädan utgången var på vägen, lopp en till, och föll på knä för honom, och frågade honom: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag måtte få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
Sa ma tuba tanu, urunu ma sumi mabikime matun guno aje ameme ma iki me “unu dungura nyanini indi wuzi in kim bibeu bu zatu mara? (aiōnios g166)
18 Men Jesus sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god utan en, det är Gud.
Yesu magu “nyanini utisom uni dungara uriri? unu dungura uriri memani Ugoma Asere.
19 Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor: Du skall icke dräpa: Du skall icke stjäla: Du skall icke tala falskt vittnesbörd: Du skall ingen bedraga: Ära din fader och moder.
Urusa uinko tize udida hunawe udida wuza imum imadin udida wuzawe ni kari udida wuzawe ma cuco udida nokuwe unu nya aconanka ino tina nu”
20 Då svarade han, och sade till honom: Mästar, det hafver jag allt hållit utaf min ungdom.
Unume magu “unudugwa vat adodu aginome martarsan ani, ami manyam.
21 Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade till honom: Ett fattas dig; gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig.
Yesu ma irime ma gun me imumu inde ini ya dewe kaziza adodu aweme vat u e utarsum, udikum ani Asesere.
22 Och han vardt bedröfvad af talet, och gick bort sörjandes; ty han hade många ägodelar.
Sa ma kunna tize tigino nipum niwi me camcam ma kunna gwan-gwan ma suri ma kini ahirame barki me uni mum taritini.
23 Och Jesus såg sig om, och sade till sina Lärjungar: Huru svårliga kunna de rike komma in uti Guds rike!
Yesu ma iri anu tarsa umeme magu idi zinijas inimum maribe Asesere.
24 Men hans Lärjungar vordo förskräckte af hans ord. Då svarade åter Jesus, och sade till dem: Huru svårt är det, kära barn, dem som sätta sina tröst på sina rikedomar, ingå uti Guds rike.
Ahana utarsa umeme biyau bimikuwe inni gurang me sa mabuka, Yesu ma kuru ma gun we “idi cukono ini jas unukim maribe Asesere!
25 Lättare är en camel gå igenom ett nålsöga, än en rik gå in uti Guds rike.
Idi cukuno sheu bironkomi biribe ani hara na lira inni guna uni kim ma ribe Asesere.
26 Men de förundrade sig öfvermåtton, och sade vid sig sjelfva: Ho kan då varda salig?
Innu kunna anime saya kini muruba mu wuwe seke “wagu aveni madikafaa.”
27 Men Jesus såg på dem, och sade: För menniskom är det omöjeligit; men icke för Gud; ty när Gudi äro all ting möjelig.
“Yesu mahiriwe magu”uhira ushime uwuna imum izoni, vat imum iwuna ini a hira asere.
28 Och Petrus begynte säga till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig.
Bitrus ma gume haru betakini adodu aru ti tar su we.
29 Svarade Jesus, och sade: Sannerliga säger jag eder: Ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för min och Evangelii skull;
Yesu madusa ma gume bade sa ma kini, a kura, nihenu, a ino, aco, a hani nani tiru, barki mi nantize tum.
31 Men månge, de som de främste äro, varda de ytterste, och de ytterste de främste.
Anu gwardan sa we wani anu tuba wadi cukuno anu masi za.
32 Och de voro på vägen, gångande upp till Jerusalem; och Jesus gick för dem, och de voro förskräckte, och gingo efter honom, fruktande sig. Så tog Jesus åter till sig de tolf, och begynte säga dem, hvad honom öfvergå skulle:
Wara anyimo tuna uhana urshalima yesu mara aje wawuzi imum ibiyau.
33 Si, vi gåm upp till Jerusalem; och menniskones Son skall öfverantvardas de öfversta Presterna, och de Skriftlärda; och de skola fördöman till döds, och öfverantvardan Hedningomen;
Tiyen ne ti ha za, u'urshalima adi nya vana, unu atiri tanua dadan dam anu rusa u nyetike litize. Wadi in tize ahume.
34 Och de skola begabban, och hudflängan, bespottan, och dödan; och tredje dagen skall han uppstå igen.
Wa di wuze me ni basa wa tufzi me tobi wa cobi me wahume, inki wa huname madi hiri anyimo atiye titaru.”
35 Då gingo till honom Jacobus och Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar, vi vilje att du gör oss hvad som helst vi bedje.
Yakubu nan yohanna a hana, a zabadi wa'e ahira ame wagu,”unudungara ti nyara uwu zin dura immumbe sata iko we.
36 Sade han till dem: Hvad viljen I jag skall göra eder?
Magunwe”nyanini nyara in wuzi shiri”?
37 Sade de till honom: Gif oss, att vi sitte, den ene på dine högra hand, och den andre på dine venstra, uti din härlighet.
Wagu me kirin duru ti cukuno ani nonzo nowome, unu inde atari tinare uye atinan gure tuweme.
38 Men Jesus sade till dem: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag dricker; och döpas med den döpelsen, der jag med döpes?
Yesu ma kabarka magurwe”ida rusa shi imum me sa izunu igizome idake isi ijas me san disi? Wak
39 Då sade de till honom: Ja, kunne vi så. Sade Jesus till dem: Den kalken jag dricker, skolen I ock dricka; och med den döpelse, der jag med döpes, skolen I döpas;
abirka wadake, Yesu ma kabirikawe rusani ijas me san indisi idi si.
40 Men sitta på mine högra och venstra hand, står icke mig till att gifva; utan dem händer det, som det beredt är.
Desa madi cukuno atare tinare nan tinan gure da immani indi nya se an de sa anyawe.”
41 När de tio hörde detta, begynte de vara illa tillfrids med Jacobo och Johanne.
Anu kirau anyimo anutarsa ume sa wa kumna anime. watubi kunzuna umu ruba in yakubu nan yohana.
42 Men Jesus kallade dem till sig, och sade till dem: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de mägtige ibland dem hafva välde;
Yesu matit tuwe magunwe,”irusa anuagebe sawazi agomo aweme wa bezizi anu zatu tarsa asere nikara.
43 Men det skall icke så vara ibland eder; utan den, som ibland eder vill ypperst vara, han skall vara edar tjenare.
Daki ame ani idi cukuno anyimo ashime. vat desa ma nyara ma cukuno unanu anyume ashime memani madi cukuno urere a nyimo ma ashime.
44 Och den, som ibland eder vill vara den främste, han skall vara allas dräng;
Vat desa ma nyara ma cukuno aje shime, ama cukuno urere.
45 Ty ock menniskones Son är icke kommen, på det han skulle låta tjena sig; utan på det han ville tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.
Vana unu ma e uwuza ukatuma ka co me kani, da awuzi meni.
46 Och de kommo till Jericho. Och då han gick ut af Jericho, och hans Lärjungar, och en mägtig stor hop folk, då satt der vid vägen en blinder, Bartimeus, Timei son, tiggandes.
Waribe uyariko sa wa suro uyariko ni gome nan ni go namu tarsa ume. a nyimo atanu tuwe me wasusa wagun na nanurru urubo una ni za bartamawa su sammu timawas ma ciki ani kira nuna.
47 Och när han hörde, att det var Jesus af Nazareth, begynte han ropa, och säga: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Samakuna yesu banazera mani mayezen nigmyirang magu”yesu vana udauda kunna ugogoni um!”
48 Och månge näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Anume vat wa kwadi me, wagun me wana tik makuri mayeze nigmyirang ukure.
49 Så stadnade Jesus, och lät kalla honom. Och de kallade den blinda, och sade till honom: Var vid ett godt mod; statt upp, han kallar dig.
Yesu matunno magu atitime wa dusa wa tunno wa titime wagu uni ribahu aye.
50 Han kastade ifrå sig sin mantel, stod upp, och kom till Jesum.
Ma suso udibi ma'hiri matonno ma ha ahira ayeso.
51 Då svarade Jesus, och sade till honom: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Den blinde sade till honom: Rabboni, att jag måtte få min syn.
Yesu ma kabirki me, “nyani ni u nyara in wu zuwe ni?” urubo magu unu rusa in nyara in kin, uhira ahira.
52 Jesus sade till honom: Gack, din tro hafver gjort dig helbregda. Och straxt fick han sin syn, och följde Jesum i vägen.
Yesu magu dusa u hem u'wo me wa humman hu.”Sama kim u hira ma dusa ma tarsime, wa dusa nigome.
