Markus 10
1 Och då han stod upp dädan, kom han uti Judee landsändar, vid sidon af Jordan. Och folket församlades åter till honom; och åter lärde han dem, såsom hans seder var.
And he arose from thence, and cometh into the borders of Judea, by the further side of Jordan: and the people resort to him again; and, as he was accustomed, he taught them again.
2 Då gingo de Phariseer till, och frågade honom: Är det ock mannenom lofligit skilja sina hustru ifrå sig? frestande honom.
And the Pharisees came to him, and asked him, Is it lawful for a man to put away [his] wife? tempting him.
3 Då svarade han, och sade till dem: Hvad hafver Mose budit eder?
And he answered and said to them, What did Moses command you?
4 Sade de: Mose tillstadde skrifva ett skiljobref, och öfvergifva henne.
And they said, Moses suffered to write a bill of divorcement, and to put [her] away.
5 Svarade Jesus, och sade till dem: För edor hjertas hårdhets skull skref han eder detta budet.
And Jesus answered and said to them, For the hardness of your heart, he wrote you this precept.
6 Men af första skapelsen hafver Gud gjort dem man och qvinno;
But from the beginning of the creation, God made them male and female.
7 Fördenskull skall man öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sina hustru;
For this cause shall a man leave his father and mother, and cleave to his wife;
8 Och de tu varda ett kött; så äro de nu icke tu, utan ett kött.
And they two shall be one flesh: so then they are no more two, but one flesh.
9 Hvad Gud hafver tillhopafogat, det skall menniskan icke åtskilja.
What therefore God hath joined together, let not man separate.
10 Och i huset frågade hans Lärjungar honom på nytt om samma ärende.
And in the house his disciples asked him again of the same [matter].
11 Och han sade till dem: Hvilken som skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena andra, han bedrifver hor emot henne.
And he saith to them, Whoever shall put away his wife, and marry another, committeth adultery against her.
12 Och om qvinnan öfvergifver sin man, och tager en annan, hon bedrifver hor.
And if a woman shall put away her husband, and be married to another, she committeth adultery.
13 Och de hade barn till honom, att han skulle taga på dem; men Lärjungarna näpste dem, som dem fram hade.
And they brought young children to him, that he should touch them; and [his] disciples rebuked those that brought [them].
14 Men när Jesus det såg, vardt han misslynt, och sade till dem: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
But when Jesus saw [it], he was much displeased, and said to them, Suffer the little children to come to me, and forbid them not: for of such is the kingdom of God.
15 Sannerliga säger jag eder; Hvilken som icke undfår Guds rike såsom ett barn, han kommer der aldrig in.
Verily I say to you, Whoever shall not receive the kingdom of God, as a little child, he shall not enter it.
16 Och han tog dem upp i famnen, och lade händerna på dem, och välsignade dem,
And he took them up in his arms, put [his] hands upon them, and blessed them.
17 Och då han dädan utgången var på vägen, lopp en till, och föll på knä för honom, och frågade honom: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag måtte få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
And when he had gone forth into the way, there came one running, and kneeled to him, and asked him, Good Master, what shall I do that I may inherit eternal life? (aiōnios g166)
18 Men Jesus sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god utan en, det är Gud.
And Jesus said to him, Why callest thou me good? [there is] none good, but one, [that is] God.
19 Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor: Du skall icke dräpa: Du skall icke stjäla: Du skall icke tala falskt vittnesbörd: Du skall ingen bedraga: Ära din fader och moder.
Thou knowest the commandments, Do not commit adultery, Do not kill, Do not steal, Do not bear false witness, Defraud not, Honor thy father and mother.
20 Då svarade han, och sade till honom: Mästar, det hafver jag allt hållit utaf min ungdom.
And he answered and said to him, Master, all these have I observed from my youth.
21 Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade till honom: Ett fattas dig; gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig.
Then Jesus beholding him loved him, and said to him, One thing thou lackest: go, sell whatever thou hast, and give to the poor, and thou shalt have treasure in heaven; and come, take up the cross, and follow me.
22 Och han vardt bedröfvad af talet, och gick bort sörjandes; ty han hade många ägodelar.
And he was sad at that saying, and went away grieved: for he had great possessions.
23 Och Jesus såg sig om, och sade till sina Lärjungar: Huru svårliga kunna de rike komma in uti Guds rike!
And Jesus looked around, and saith to his disciples, How hardly shall they that have riches enter into the kingdom of God!
24 Men hans Lärjungar vordo förskräckte af hans ord. Då svarade åter Jesus, och sade till dem: Huru svårt är det, kära barn, dem som sätta sina tröst på sina rikedomar, ingå uti Guds rike.
And the disciples were astonished at his words. But Jesus answereth again, and saith to them, Children, how hard is it for them that trust in riches to enter into the kingdom of God!
25 Lättare är en camel gå igenom ett nålsöga, än en rik gå in uti Guds rike.
It is easier for a camel to go through the eye of a needle, than for a rich man to enter into the kingdom of God.
26 Men de förundrade sig öfvermåtton, och sade vid sig sjelfva: Ho kan då varda salig?
And they were astonished beyond measure, saying among themselves, Who then can be saved?
27 Men Jesus såg på dem, och sade: För menniskom är det omöjeligit; men icke för Gud; ty när Gudi äro all ting möjelig.
And Jesus looking upon them, saith, With men [it is] impossible, but not with God: for with God all things are possible.
28 Och Petrus begynte säga till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig.
Then Peter began to say to him, Lo, we have left all, and have followed thee.
29 Svarade Jesus, och sade: Sannerliga säger jag eder: Ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för min och Evangelii skull;
Jesus answered and said, Verily I say to you, There is no man that hath left house, or brethren, or sisters, or father, or mother, or wife, or children, or lands, for my sake, and the gospel's,
31 Men månge, de som de främste äro, varda de ytterste, och de ytterste de främste.
But many [that are] first shall be last; and the last first.
32 Och de voro på vägen, gångande upp till Jerusalem; och Jesus gick för dem, och de voro förskräckte, och gingo efter honom, fruktande sig. Så tog Jesus åter till sig de tolf, och begynte säga dem, hvad honom öfvergå skulle:
And they were in the way, going up to Jerusalem; and Jesus went before them: and they were amazed; and as they followed, they were afraid. And he took again the twelve, and began to tell them what things should happen to him,
33 Si, vi gåm upp till Jerusalem; och menniskones Son skall öfverantvardas de öfversta Presterna, och de Skriftlärda; och de skola fördöman till döds, och öfverantvardan Hedningomen;
[Saying], Behold, we go up to Jerusalem; and the Son of man will be delivered to the chief priests, and to the scribes; and they will condemn him to death, and will deliver him to the Gentiles;
34 Och de skola begabban, och hudflängan, bespottan, och dödan; och tredje dagen skall han uppstå igen.
And they will mock him, and will scourge him, and will spit upon him, and will kill him: and the third day he will rise again.
35 Då gingo till honom Jacobus och Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar, vi vilje att du gör oss hvad som helst vi bedje.
And James and John the sons of Zebedee come to him, saying, Master, we would that thou shouldest do for us whatever we shall desire.
36 Sade han till dem: Hvad viljen I jag skall göra eder?
And he said to them, What would ye that I should do for you?
37 Sade de till honom: Gif oss, att vi sitte, den ene på dine högra hand, och den andre på dine venstra, uti din härlighet.
They said to him, Grant to us that we may sit, one on thy right hand, and the other on thy left hand, in thy glory.
38 Men Jesus sade till dem: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag dricker; och döpas med den döpelsen, der jag med döpes?
But Jesus said to them, Ye know not what ye ask: can ye drink of the cup that I drink of? and be baptized with the baptism that I am baptized with?
39 Då sade de till honom: Ja, kunne vi så. Sade Jesus till dem: Den kalken jag dricker, skolen I ock dricka; och med den döpelse, der jag med döpes, skolen I döpas;
And they said to him, We can. And Jesus said to them, Ye shall indeed drink of the cup that I drink of: and with the baptism that I am baptized with shalt ye be baptized;
40 Men sitta på mine högra och venstra hand, står icke mig till att gifva; utan dem händer det, som det beredt är.
But to sit on my right hand and on my left hand, is not mine to give; but it shall be given to them for whom it is prepared.
41 När de tio hörde detta, begynte de vara illa tillfrids med Jacobo och Johanne.
And when the ten heard [it], they began to be much displeased with James and John.
42 Men Jesus kallade dem till sig, och sade till dem: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de mägtige ibland dem hafva välde;
But Jesus called them, and saith to them, Ye know that they who are accounted to rule over the Gentiles, exercise lordship over them; and their great ones exercise authority upon them.
43 Men det skall icke så vara ibland eder; utan den, som ibland eder vill ypperst vara, han skall vara edar tjenare.
But so it shall not be among you: but whoever will be great among you, shall be your minister:
44 Och den, som ibland eder vill vara den främste, han skall vara allas dräng;
And whoever of you will be the chief, shall be servant of all.
45 Ty ock menniskones Son är icke kommen, på det han skulle låta tjena sig; utan på det han ville tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.
For even the son of man came not to be ministered to, but to minister, and to give his life a ransom for many.
46 Och de kommo till Jericho. Och då han gick ut af Jericho, och hans Lärjungar, och en mägtig stor hop folk, då satt der vid vägen en blinder, Bartimeus, Timei son, tiggandes.
And they came to Jericho: and as he went out of Jericho with his disciples, and a great number of people, blind Bartimeus, the son of Timeus, sat by the highway-side begging.
47 Och när han hörde, att det var Jesus af Nazareth, begynte han ropa, och säga: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
And when he heard that it was Jesus of Nazareth, he began to cry out, and say, Jesus, [thou] son of David, have mercy on me.
48 Och månge näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
And many charged him that he should hold his peace: but he cried the more a great deal, [Thou] son of David, have mercy on me.
49 Så stadnade Jesus, och lät kalla honom. Och de kallade den blinda, och sade till honom: Var vid ett godt mod; statt upp, han kallar dig.
And Jesus stood still, and commanded him to be called: and they call the blind man, saying to him, Be of good comfort, rise; he calleth thee.
50 Han kastade ifrå sig sin mantel, stod upp, och kom till Jesum.
And he, casting away his garment, rose, and came to Jesus.
51 Då svarade Jesus, och sade till honom: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Den blinde sade till honom: Rabboni, att jag måtte få min syn.
And Jesus answered and said to him, What wilt thou that I should do to thee? The blind man said to him, Lord, that I may receive my sight.
52 Jesus sade till honom: Gack, din tro hafver gjort dig helbregda. Och straxt fick han sin syn, och följde Jesum i vägen.
And Jesus said to him, Go, thy faith hath made thee whole. And immediately he received his sight, and followed Jesus in the way.
