Markus 10
1 Och då han stod upp dädan, kom han uti Judee landsändar, vid sidon af Jordan. Och folket församlades åter till honom; och åter lärde han dem, såsom hans seder var.
Then He set out from there and came into the borders of Judea, by way of the other side of the Jordan. Again, crowds gathered to Him, and as was His custom, He began to teach them once more.
2 Då gingo de Phariseer till, och frågade honom: Är det ock mannenom lofligit skilja sina hustru ifrå sig? frestande honom.
Then some Pharisees approached to test Him and asked Him, “Is it lawful for a man to divorce a wife?”
3 Då svarade han, och sade till dem: Hvad hafver Mose budit eder?
So in answer He said to them, “What did Moses command you?”
4 Sade de: Mose tillstadde skrifva ett skiljobref, och öfvergifva henne.
They said, “Moses permitted one to write a certificate of divorce and to put away.”
5 Svarade Jesus, och sade till dem: För edor hjertas hårdhets skull skref han eder detta budet.
Jesus answered and said to them: “It was due to your hardness of heart that he wrote you this precept.
6 Men af första skapelsen hafver Gud gjort dem man och qvinno;
But from the beginning of creation, God made them a male and a female.
7 Fördenskull skall man öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sina hustru;
‘For this reason a man shall leave his father and mother and be joined to his wife,
8 Och de tu varda ett kött; så äro de nu icke tu, utan ett kött.
and the two will be turned into one flesh.’ So then, they are no longer two but one flesh.
9 Hvad Gud hafver tillhopafogat, det skall menniskan icke åtskilja.
Therefore what God has joined together, let man not separate.”
10 Och i huset frågade hans Lärjungar honom på nytt om samma ärende.
When they were in the house again, His disciples asked Him about the same subject.
11 Och han sade till dem: Hvilken som skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena andra, han bedrifver hor emot henne.
So He said to them, “Whoever divorces his wife and marries another commits adultery against her;
12 Och om qvinnan öfvergifver sin man, och tager en annan, hon bedrifver hor.
and if a woman divorces her husband and gets married to another, she commits adultery.”
13 Och de hade barn till honom, att han skulle taga på dem; men Lärjungarna näpste dem, som dem fram hade.
People started bringing little children to Him, that He might touch them; so the disciples started rebuking those doing the bringing.
14 Men när Jesus det såg, vardt han misslynt, och sade till dem: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
But when Jesus saw it He was indignant and said to them: “Let the little children come to me; do not hinder them, because the Kingdom of God is made up of such.
15 Sannerliga säger jag eder; Hvilken som icke undfår Guds rike såsom ett barn, han kommer der aldrig in.
I tell you assuredly, whoever does not receive the Kingdom of God like a little child does will certainly not enter it.”
16 Och han tog dem upp i famnen, och lade händerna på dem, och välsignade dem,
And taking them in His arms and laying His hands on them, He blessed them.
17 Och då han dädan utgången var på vägen, lopp en till, och föll på knä för honom, och frågade honom: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag måtte få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
As Jesus set out on the road, someone came running up, knelt before Him and asked Him, “Good Teacher, what must I do that I may inherit eternal life?” (aiōnios g166)
18 Men Jesus sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god utan en, det är Gud.
So Jesus said to Him: “Why do you call me ‘good’? No one is good except one—God.
19 Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor: Du skall icke dräpa: Du skall icke stjäla: Du skall icke tala falskt vittnesbörd: Du skall ingen bedraga: Ära din fader och moder.
You know the commandments: ‘Do not commit adultery,’ ‘Do not murder,’ ‘Do not steal,’ ‘Do not give false testimony,’ ‘Do not defraud,’ ‘Honor your father and mother.’”
20 Då svarade han, och sade till honom: Mästar, det hafver jag allt hållit utaf min ungdom.
In answer he said to Him, “Teacher, I have kept all these since I was young.”
21 Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade till honom: Ett fattas dig; gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig.
Then Jesus, looking at him, loved him, and said to him: “One thing you lack; go, sell whatever you have and give to the poor, and you will have treasure in heaven. Then come, take up the cross, and follow me.”
22 Och han vardt bedröfvad af talet, och gick bort sörjandes; ty han hade många ägodelar.
But he was dismayed at the suggestion and went away sorrowing, because he had many possessions.
23 Och Jesus såg sig om, och sade till sina Lärjungar: Huru svårliga kunna de rike komma in uti Guds rike!
Then Jesus looked around and said to His disciples, “How hard it is for those who have riches to get into the Kingdom of God!”
24 Men hans Lärjungar vordo förskräckte af hans ord. Då svarade åter Jesus, och sade till dem: Huru svårt är det, kära barn, dem som sätta sina tröst på sina rikedomar, ingå uti Guds rike.
But the disciples were astounded at His words. So Jesus tried again and said to them: “Children, how hard it is for those who trust in riches to enter the Kingdom of God.
25 Lättare är en camel gå igenom ett nålsöga, än en rik gå in uti Guds rike.
It is actually easier for a camel to go through a needle's eye than for a rich man to enter the Kingdom of God.”
26 Men de förundrade sig öfvermåtton, och sade vid sig sjelfva: Ho kan då varda salig?
Then they were totally astonished, saying to each other, “Who then can be saved?”
27 Men Jesus såg på dem, och sade: För menniskom är det omöjeligit; men icke för Gud; ty när Gudi äro all ting möjelig.
But Jesus looked at them and said, “With men it is impossible, but not with God; because all things are possible with God.”
28 Och Petrus begynte säga till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig.
Then Peter began to say to Him, “So, we have left all and followed you.”
29 Svarade Jesus, och sade: Sannerliga säger jag eder: Ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för min och Evangelii skull;
In answer Jesus said: “I tell you assuredly, there is no one who has left house or brothers or sisters or father or mother or wife or children or fields, for my sake and for that of the Gospel,
31 Men månge, de som de främste äro, varda de ytterste, och de ytterste de främste.
But many first will be last, and last first.”
32 Och de voro på vägen, gångande upp till Jerusalem; och Jesus gick för dem, och de voro förskräckte, och gingo efter honom, fruktande sig. Så tog Jesus åter till sig de tolf, och begynte säga dem, hvad honom öfvergå skulle:
Now they were on the road going up to Jerusalem, and Jesus was going ahead of them; this surprised them, and as they followed they started to be afraid. Then He took the twelve aside again and began to tell them the things that were about to happen to Him:
33 Si, vi gåm upp till Jerusalem; och menniskones Son skall öfverantvardas de öfversta Presterna, och de Skriftlärda; och de skola fördöman till döds, och öfverantvardan Hedningomen;
“Take note, we are going up to Jerusalem, and the Son of the Man will be betrayed to the chief priests and the scribes; and they will condemn Him to death and deliver Him over to the Gentiles;
34 Och de skola begabban, och hudflängan, bespottan, och dödan; och tredje dagen skall han uppstå igen.
and they will mock Him, and scourge Him, and spit on Him, and kill Him. And on the third day He will rise again.”
35 Då gingo till honom Jacobus och Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar, vi vilje att du gör oss hvad som helst vi bedje.
Then James and John, the sons of Zebedee, approached Him and said, “Teacher, we want you to do for us whatever we may ask.”
36 Sade han till dem: Hvad viljen I jag skall göra eder?
So He said to them, “What do you want me to do for you?”
37 Sade de till honom: Gif oss, att vi sitte, den ene på dine högra hand, och den andre på dine venstra, uti din härlighet.
They said to Him, “Grant to us that we may sit, one at your right and one at your left, in your glory.”
38 Men Jesus sade till dem: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag dricker; och döpas med den döpelsen, der jag med döpes?
But Jesus said to them: “You do not know what you are asking. Are you able to drink the cup that I drink, and to be baptized with the baptism that I am baptized with?”
39 Då sade de till honom: Ja, kunne vi så. Sade Jesus till dem: Den kalken jag dricker, skolen I ock dricka; och med den döpelse, der jag med döpes, skolen I döpas;
They said to Him, “We are able.” So Jesus said to them: “You will indeed drink the cup that I drink, and you will be baptized with the baptism that I am baptized with;
40 Men sitta på mine högra och venstra hand, står icke mig till att gifva; utan dem händer det, som det beredt är.
but to sit at my right and at my left is not mine to grant, but is for whom it has been prepared.”
41 När de tio hörde detta, begynte de vara illa tillfrids med Jacobo och Johanne.
Well when the ten heard it they began to be indignant with James and John.
42 Men Jesus kallade dem till sig, och sade till dem: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de mägtige ibland dem hafva välde;
But Jesus summoned them and said to them: “You know that those who are regarded as rulers of the Gentiles lord it over them, and their great ones exercise authority over them.
43 Men det skall icke så vara ibland eder; utan den, som ibland eder vill ypperst vara, han skall vara edar tjenare.
But it must not be so among you, but whoever desires to become great among you must be your servant,
44 Och den, som ibland eder vill vara den främste, han skall vara allas dräng;
and whoever desires to be your number one must be slave of all.
45 Ty ock menniskones Son är icke kommen, på det han skulle låta tjena sig; utan på det han ville tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.
For even the Son of the Man did not come to be served, but to serve, and to give His life a ransom for many.”
46 Och de kommo till Jericho. Och då han gick ut af Jericho, och hans Lärjungar, och en mägtig stor hop folk, då satt der vid vägen en blinder, Bartimeus, Timei son, tiggandes.
They came to Jericho. Then as He was going out from Jericho, with His disciples and a large crowd, the blind Bartimaeus (son of Timaeus) was sitting by the roadside begging.
47 Och när han hörde, att det var Jesus af Nazareth, begynte han ropa, och säga: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
And when he heard that it was Jesus the Natsorean, he began to call out and say, “O Son of David, Jesus, have mercy on me!”
48 Och månge näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Many started telling him to shut up, but he started calling out even louder, “Son of David, have mercy on me!”
49 Så stadnade Jesus, och lät kalla honom. Och de kallade den blinda, och sade till honom: Var vid ett godt mod; statt upp, han kallar dig.
So Jesus stood still and said to call him. Then they called the blind man, saying to him: “Courage! Get up! He's calling you!”
50 Han kastade ifrå sig sin mantel, stod upp, och kom till Jesum.
Tossing off his cloak, he got up and went to Jesus.
51 Då svarade Jesus, och sade till honom: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Den blinde sade till honom: Rabboni, att jag måtte få min syn.
Jesus reacted by saying to him, “What do you want me to do for you?” The blind man said to Him, “Rabouni, that I may see again!”
52 Jesus sade till honom: Gack, din tro hafver gjort dig helbregda. Och straxt fick han sin syn, och följde Jesum i vägen.
So Jesus said to him, “Go; your faith has healed you.” And immediately he could see, and followed Jesus on the road.
