Markus 10
1 Och då han stod upp dädan, kom han uti Judee landsändar, vid sidon af Jordan. Och folket församlades åter till honom; och åter lärde han dem, såsom hans seder var.
And rising up from thence, he cometh into the coasts of Judea beyond the Jordan: and the multitudes flock to him again. And as he was accustomed, he taught them again.
2 Då gingo de Phariseer till, och frågade honom: Är det ock mannenom lofligit skilja sina hustru ifrå sig? frestande honom.
And the Pharisees coming to him asked him: Is it lawful for a man to put away his wife? tempting him.
3 Då svarade han, och sade till dem: Hvad hafver Mose budit eder?
But he answering, saith to them: What did Moses command you?
4 Sade de: Mose tillstadde skrifva ett skiljobref, och öfvergifva henne.
Who said: Moses permitted to write a bill of divorce, and to put her away.
5 Svarade Jesus, och sade till dem: För edor hjertas hårdhets skull skref han eder detta budet.
To whom Jesus answering, said: Because of the hardness of your heart he wrote you that precept.
6 Men af första skapelsen hafver Gud gjort dem man och qvinno;
But from the beginning of the creation, God made them male and female.
7 Fördenskull skall man öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sina hustru;
For this cause a man shall leave his father and mother; and shall cleave to his wife.
8 Och de tu varda ett kött; så äro de nu icke tu, utan ett kött.
And they two shall be in one flesh. Therefore now they are not two, but one flesh.
9 Hvad Gud hafver tillhopafogat, det skall menniskan icke åtskilja.
What therefore God hath joined together, let not man put asunder.
10 Och i huset frågade hans Lärjungar honom på nytt om samma ärende.
And in the house again his disciples asked him concerning the same thing.
11 Och han sade till dem: Hvilken som skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena andra, han bedrifver hor emot henne.
And he saith to them: Whosoever shall put away his wife and marry another, committeth adultery against her.
12 Och om qvinnan öfvergifver sin man, och tager en annan, hon bedrifver hor.
And if the wife shall put away her husband, and be married to another, she committeth adultery.
13 Och de hade barn till honom, att han skulle taga på dem; men Lärjungarna näpste dem, som dem fram hade.
And they brought to him young children, that he might touch them. And the disciples rebuked them that brought them.
14 Men när Jesus det såg, vardt han misslynt, och sade till dem: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
Whom when Jesus saw, he was much displeased, and saith to them: Suffer the little children to come unto me, and forbid them not; for of such is the kingdom of God.
15 Sannerliga säger jag eder; Hvilken som icke undfår Guds rike såsom ett barn, han kommer der aldrig in.
Amen I say to you, whosoever shall not receive the kingdom of God as a little child, shall not enter into it.
16 Och han tog dem upp i famnen, och lade händerna på dem, och välsignade dem,
And embracing them, and laying his hands upon them, he blessed them.
17 Och då han dädan utgången var på vägen, lopp en till, och föll på knä för honom, och frågade honom: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag måtte få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
And when he was gone forth into the way, a certain man running up and kneeling before him, asked him, Good Master, what shall I do that I may receive life everlasting? (aiōnios g166)
18 Men Jesus sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god utan en, det är Gud.
And Jesus said to him, Why callest thou me good? None is good but one, that is God.
19 Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor: Du skall icke dräpa: Du skall icke stjäla: Du skall icke tala falskt vittnesbörd: Du skall ingen bedraga: Ära din fader och moder.
Thou knowest the commandments: Do not commit adultery, do not kill, do not steal, bear not false witness, do no fraud, honour thy father and mother.
20 Då svarade han, och sade till honom: Mästar, det hafver jag allt hållit utaf min ungdom.
But he answering, said to him: Master, all these things I have observed from my youth.
21 Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade till honom: Ett fattas dig; gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig.
And Jesus looking on him, loved him, and said to him: One thing is wanting unto thee: go, sell whatsoever thou hast, and give to the poor, and thou shalt have treasure in heaven; and come, follow me.
22 Och han vardt bedröfvad af talet, och gick bort sörjandes; ty han hade många ägodelar.
Who being struck sad at that saying, went away sorrowful: for he had great possessions.
23 Och Jesus såg sig om, och sade till sina Lärjungar: Huru svårliga kunna de rike komma in uti Guds rike!
And Jesus looking round about, saith to his disciples: How hardly shall they that have riches, enter into the kingdom of God!
24 Men hans Lärjungar vordo förskräckte af hans ord. Då svarade åter Jesus, och sade till dem: Huru svårt är det, kära barn, dem som sätta sina tröst på sina rikedomar, ingå uti Guds rike.
And the disciples were astonished at his words. But Jesus again answering, saith to them: Children, how hard is it for them that trust in riches, to enter into the kingdom of God?
25 Lättare är en camel gå igenom ett nålsöga, än en rik gå in uti Guds rike.
It is easier for a camel to pass through the eye of a needle, than for a rich man to enter into the kingdom of God.
26 Men de förundrade sig öfvermåtton, och sade vid sig sjelfva: Ho kan då varda salig?
Who wondered the more, saying among themselves: Who then can be saved?
27 Men Jesus såg på dem, och sade: För menniskom är det omöjeligit; men icke för Gud; ty när Gudi äro all ting möjelig.
And Jesus looking on them, saith: With men it is impossible; but not with God: for all things are possible with God.
28 Och Petrus begynte säga till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig.
And Peter began to say unto him: Behold, we have left all things, and have followed thee.
29 Svarade Jesus, och sade: Sannerliga säger jag eder: Ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för min och Evangelii skull;
Jesus answering, said: Amen I say to you, there is no man who hath left house or brethren, or sisters, or father, or mother, or children, or lands, for my sake and for the gospel,
31 Men månge, de som de främste äro, varda de ytterste, och de ytterste de främste.
But many that are first, shall be last: and the last, first.
32 Och de voro på vägen, gångande upp till Jerusalem; och Jesus gick för dem, och de voro förskräckte, och gingo efter honom, fruktande sig. Så tog Jesus åter till sig de tolf, och begynte säga dem, hvad honom öfvergå skulle:
And they were in the way going up to Jerusalem: and Jesus went before them, and they were astonished; and following were afraid. And taking again the twelve, he began to tell them the things that should befall him.
33 Si, vi gåm upp till Jerusalem; och menniskones Son skall öfverantvardas de öfversta Presterna, och de Skriftlärda; och de skola fördöman till döds, och öfverantvardan Hedningomen;
Saying: Behold we go up to Jerusalem, and the Son of man shall be betrayed to the chief priests, and to the scribes and ancients, and they shall condemn him to death, and shall deliver him to the Gentiles.
34 Och de skola begabban, och hudflängan, bespottan, och dödan; och tredje dagen skall han uppstå igen.
And they shall mock him, and spit on him, and scourge him, and kill him: and the third day he shall rise again.
35 Då gingo till honom Jacobus och Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar, vi vilje att du gör oss hvad som helst vi bedje.
And James and John the sons of Zebedee, come to him, saying: Master, we desire that whatsoever we shall ask, thou wouldst do it for us:
36 Sade han till dem: Hvad viljen I jag skall göra eder?
But he said to them: What would you that I should do for you?
37 Sade de till honom: Gif oss, att vi sitte, den ene på dine högra hand, och den andre på dine venstra, uti din härlighet.
And they said: Grant to us, that we may sit, one on thy right hand, and the other on thy left hand, in thy glory.
38 Men Jesus sade till dem: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag dricker; och döpas med den döpelsen, der jag med döpes?
And Jesus said to them: You know not what you ask. Can you drink of the chalice that I drink of: or be baptized with the baptism wherewith I am baptized?
39 Då sade de till honom: Ja, kunne vi så. Sade Jesus till dem: Den kalken jag dricker, skolen I ock dricka; och med den döpelse, der jag med döpes, skolen I döpas;
But they said to him: We can. And Jesus saith to them: You shall indeed drink of the chalice that I drink of: and with the baptism wherewith I am baptized, you shall be baptized.
40 Men sitta på mine högra och venstra hand, står icke mig till att gifva; utan dem händer det, som det beredt är.
But to sit on my right hand, or on my left, is not mine to give to you, but to them for whom it is prepared.
41 När de tio hörde detta, begynte de vara illa tillfrids med Jacobo och Johanne.
And the ten hearing it, began to be much displeased at James and John.
42 Men Jesus kallade dem till sig, och sade till dem: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de mägtige ibland dem hafva välde;
But Jesus calling them, saith to them: You know that they who seem to rule over the Gentiles, lord it over them: and their princes have power over them.
43 Men det skall icke så vara ibland eder; utan den, som ibland eder vill ypperst vara, han skall vara edar tjenare.
But it is not so among you: but whosoever will be greater, shall be your minister.
44 Och den, som ibland eder vill vara den främste, han skall vara allas dräng;
And whosoever will be first among you, shall be the servant of all.
45 Ty ock menniskones Son är icke kommen, på det han skulle låta tjena sig; utan på det han ville tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.
For the Son of man also is not come to be ministered unto, but to minister, and to give his life a redemption for many.
46 Och de kommo till Jericho. Och då han gick ut af Jericho, och hans Lärjungar, och en mägtig stor hop folk, då satt der vid vägen en blinder, Bartimeus, Timei son, tiggandes.
And they came to Jericho: and as he went out of Jericho, with his disciples, and a very great multitude, Bartimeus the blind man, the son of Timeus, sat by the way side begging.
47 Och när han hörde, att det var Jesus af Nazareth, begynte han ropa, och säga: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Who when he had heard, that it was Jesus of Nazareth, began to cry out, and to say: Jesus son of David, have mercy on me.
48 Och månge näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
And many rebuked him, that he might hold his peace; but he cried a great deal the more: Son of David, have mercy on me.
49 Så stadnade Jesus, och lät kalla honom. Och de kallade den blinda, och sade till honom: Var vid ett godt mod; statt upp, han kallar dig.
And Jesus, standing still, commanded him to be called. And they call the blind man, saying to him: Be of better comfort: arise, he calleth thee.
50 Han kastade ifrå sig sin mantel, stod upp, och kom till Jesum.
Who casting off his garment leaped up, and came to him.
51 Då svarade Jesus, och sade till honom: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Den blinde sade till honom: Rabboni, att jag måtte få min syn.
And Jesus answering, said to him: What wilt thou that I should do to thee? And the blind man said to him: Rabboni, that I may see.
52 Jesus sade till honom: Gack, din tro hafver gjort dig helbregda. Och straxt fick han sin syn, och följde Jesum i vägen.
And Jesus saith to him: Go thy way, thy faith hath made thee whole. And immediately he saw, and followed him in the way.
