Malaki 1
1 Detta är den tunge, som Herren talade mot Israel, genom Malachi.
The burden of the word of the LORD to Israel by Malachi.
2 Jag hafver eder kär, säger Herren. Så sägen I: Hvarmed hafver du oss kär? Är icke Esau Jacobs broder? säger Herren. Likväl hafver jag Jacob kär;
I have loved you, saith the LORD. Yet ye say, How hast thou loved us? Was not Esau Jacob’s brother? saith the LORD: yet I loved Jacob,
3 Och jag hatar Esau, och hafver gjort hans berg öde, och hans arf drakomen till en öken.
And I hated Esau, and laid his mountains and his heritage waste for the dragons of the wilderness.
4 Och om Edom säga ville: Vi äre förderfvade, dock vilje vi uppbygga igen det ödelagdt är; då säger Herren Zebaoth alltså: Om de bygga, så skall jag nederbryta; och det skall heta de fördömda landsändar och ett folk der Herren är vred uppå evinnerliga.
Though Edom saith, We are impoverished, but we will return and build the desolate places; thus saith the LORD of hosts, They shall build, but I will throw down; and they shall call them, The border of wickedness, and, The people against whom the LORD hath indignation for ever.
5 Det skola edor ögon se, och I skolen säga: Herren är härlig uti Israels landsändom.
And your eyes shall see, and ye shall say, The LORD will be magnified from the border of Israel.
6 En son skall hedra sin fader, och en tjenare sin herra. Är jag nu Fader, hvar är min heder? Är jag Herre, hvar fruktar man mig? säger Herren Zebaoth till eder, Presterna, som mitt Namn förakten. Så sägen I då: Hvarmed förakte vi ditt Namn?
A son honoureth his father, and a servant his master: if then I am a father, where is my honour? and if I am a master, where is my fear? saith the LORD of hosts to you, O priests, that despise my name. And ye say, How have we despised thy name?
7 Dermed att I offren orent bröd uppå mitt altare. Så sägen I: Hvarmed offre vi dig något orent? Dermed, att I sägen: Herrans bord är intet aktandes.
Ye offer polluted bread upon my altar; and ye say, How have we polluted thee? In that ye say, The table of the LORD is contemptible.
8 Och när I offren något det blindt är, så måste det icke heta ondt; och när I offren något det halt är eller krankt, så måste det ock intet heta ondt. Bär det dinom Första; hvad gäller, om du skall täckas honom, eller om han vill se uppå din person? säger Herren Zebaoth.
And if ye offer the blind for sacrifice, is it not evil? and if ye offer the lame and sick, is it not evil? offer it now to thy governor; will he be pleased with thee, or accept thy person? saith the LORD of hosts.
9 Så bedjer nu Gud, att han ville vara oss nådelig; ty detta är skedt af eder. Menen I, att han skall se till edra person? säger I Herren Zebaoth.
And now, I pray you, beseech God that he will be gracious to us: this hath been by your means: will he regard your person? saith the LORD of hosts.
10 Hvilken är ock ibland eder, den ena dörr tillycker? I tänden ock ingen eld uppå mitt altare omsyss. Jag hafver intet behag i eder, säger Herren Zebaoth; och spisoffer af edra händer är mig icke täckeligit.
Who is there even among you that would shut the doors for nought? neither do ye kindle fire on my altar for nought. I have no pleasure in you, saith the LORD of hosts, neither will I accept an offering at your hand.
11 Men af solenes uppgång allt intill nedergången skall mitt Namn härligit varda ibland Hedningarna; och i all rum skall mino Namne rökt, och ett rent spisoffer offradt varda; ty mitt Namn skall härligit varda ibland Hedningarna, säger Herren Zebaoth.
For from the rising of the sun even to the setting of the same my name shall be great among the Gentiles; and in every place incense shall be offered to my name, and a pure offering: for my name shall be great among the heathen, saith the LORD of hosts.
12 Men I ohelgen det dermed, att I sägen: Herrans bord är oheligt, och dess offer är föraktadt, samt med sinom spis.
But ye have profaned it, in that ye say, The table of the LORD is polluted; and the fruit of it, even his food, is contemptible.
13 Och I sägen: Det är icke utan mödo; och slån det i vädret, säger Herren Zebaoth; och I offren det som röfvadt, halt och krankt är, och offren så spisoffer. Skulle sådant täckas mig ifrån edra hand? säger Herren.
Ye said also, Behold, what a weariness is it! and ye have sneered at it, saith the LORD of hosts; and ye brought that which was torn, and the lame, and the sick; thus ye brought an offering: should I accept this from your hand? saith the LORD.
14 Förbannad vare den bedragaren, den i sinom hjord hafver en Han; och när han gör ett löfte, så offrar han Herranom det som intet doger; ty jag är en stor Konung, säger Herren Zebaoth, och mitt Namn är förskräckeligit ibland Hedningarna.
But cursed be the deceiver, who hath in his flock a male, and voweth, and sacrificeth to the Lord a corrupt thing: for I am a great King, saith the LORD of hosts, and my name is terrible among the heathen.
