Malaki 3

1 Så Jag vill utsända min Ängel, den der vägen rör mig bereda skall; och med hast skall komma till sitt tempel Herren, den I söken, och förbundsens Ängel, den I begären. Si, han kommer, säger Herren Zebaoth.

Hagi antahiho, Nagri nanekema erino vania kato vaheni'a huntoankino agra vugoteno nevuno, kama vanua kana retro hugahie. Ana hanigeno, tamagrama nehakaza Ra Anumzamo'a antri hanazaza huno mono noma'are egahie. Huhagerafi huvempagema huama'ma hania kato neku'ma nehakaza ne'mo'a tamage huno egahie, huno Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzamo'a hu'ne.

2 Men ho kan lida hans tillkommelses dag? Och ho skall bestå, då han låter sig se? Ty han är lika som en guldsmeds eld, och såsom en vaskerskos såpa.

Hianagi Agrama esanigeno'a, iza knarera huno ana knarera otigahie? Iza knarera hu'nenimo oti'nenora kegahie? Na'ankure Agra aenima krefizo huno'ma azeri agruma nehia teve nefakna huge, pehenage kukenama sese huno azeri agruma nehia sopegna huno mani'ne.

3 Han skall sitta, och smälta och fäja silfret; han skall fäja och rensa Levi söner, lika som silfver och guld; Så skola de då offra spisoffer uti rättfärdighet Herranom.

Agrama eri'zama erisiana, tevefima silvama kreno eri agruma nehiankna huno, Livae vahera zamazeri agru hanige'za, agrunentake goline silvagna hu'ne'za Ra Anumzamofontera fatgo avu'ava hu'za ofa hugahaze.

4 Och Juda och Jerusalems spisoffer skall väl behaga Herranom, lika som fordomdags, och i de förra år.

Ana hanage'za, ko'ma evu'nea knaramimpine kafuramimpinema hu'naza ofama antahizami'nea kna huno Ra Anumzamo'a Juda vahe'ene Jerusalemi vahe'mokizmi ofa antahi zamigahie.

5 Och jag skall komma till eder, och straffa eder, och skall vara ett snart vittne emot de trollkarlar, horkarlar och menedare, och emot dem som vild och orätt göra dagakarlenom, enkone och dem faderlösa, och förtrycka främlingen, och intet frukta mig, säger Herren Zebaoth.

Ana knarera Nagra erava'o hu'na keagare tamavrente'na keaga huramantegahue. Avuatga vahe'ene savri hu'za monko avu'avazama hu'zama vanoma nehaza vahe'ene, zamagi'ari vahe'enena Nagra ame hu'na keagare zamavarente'na keaga huzmantegahue. Hagi iza'o eri'za vahe'ama zagoma atesinte so'ema nosuno, kento a'nene, megusa mofavreramima zamazeri haviza nehuno, ruregati'ma emani vahe'enema zamazeri havizama nehia vahe'ene koroma hunante'za nagorgama nomaniza vahe'enena Nagra keaga huzmantegahue. Na'ankure ama ana vahe'mo'za Nagrira korora hunante'za nagoraga'a nomanize, huno Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzamo'a hu'ne.

6 Ty jag är Herren, den icke ljuger; och I, Jacobs barn, skolen icke allesamman förgås.

Nagra Ra Anumzana ruzahe osu Anumza mani'noe. E'ina agafare Jekopu mofavreramimota tamazeri haviza osugeta fananea osu'naze.

7 I hafven ifrå edra fäders tid allstädes afvikit ifrå min bud, och intet hållit dem. Så omvänder eder nu till mig, så vill lag ock vända mig till eder, säger Herren Zebaoth. Så sägen I då: Hvarutinnan skole vi omvända oss?

Tamafahe'mofo knareti'ma e'neana, kasegeni'a kehenkami netreta ovariri'naze. Menina ete rukrahe huta nagrite enkena, Nagra ete rukrahe huna tamagrite vaneno, huno Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzamo'a hu'ne. Hianagi tamagra nagenoka huta, inankna huta tagra rukrahera huta egahune? huta nehaze.

8 Är det rätt, att en menniska besviker Gud, såsom I besviken mig? Så sägen I då: Hvarmed besvike vi dig? Med tiond och häfoffer.

Vahe'mo'a Anumzamofo zantamina amane musufa segahifi? Hianagi Anumzamo'na zantamina tamagra musufa nesaze. Hianagi tamagra huta, inankna huta Anumzamofo zana musufa nesone? Taitine ofane tamagra musufa nesaze.

9 Derföre ären I ock förbannade, så att all ting försvinner eder undan händerna; ty I besviken mig allesamman.

Tamagra ana maka'mota kazusifi mani'naze, na'ankure tamagra maka ama mopafima mani'naza vahe'mota Nagri'za musufa nesaze.

10 Men förer mig tiondena allesammans uti mina tiondelado, att i mino huse må spis vara; och bepröfver mig härutinnan, säger Herren Zebaoth, om jag ock icke upplåter eder himmelens fenster, och gjuter välsignelse neder tillfyllest.

Hagi maka'zama refkoma nehanageno 10ni'ma hania kevua erita ne'zama nentazafi ome antenkeno nezamo'a aviteno mono nonifina meno. Ana nehuta menina renaheta keho, zahoma eri kana monafintira Nagra eri anagi'na tusi'a asomura eri tagitresugeno nontamifina fenomo'ma aviteno varehiramina fenoma ante kankamunkura hakegahaze huno Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzamo'a hu'ne.

11 Och jag vill för eder straffa frätaren att han icke skall förderfva fruktena på markene, och att vinträt i åkrenom icke skall vara eder ofruktsamt, säger Herren Zebaoth;

Hagi anama hanage'na hozatamia kegava huramante'nugeno havi kafamo'za zafa ragatamia neza eri hana nosanageno, waini zafamo'a ragama rente'nuno'a zahufafina havizana huno hariri huoramigahie, huno Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzamo'a hu'ne.

12 Så att alle Hedningar skola prisa eder saliga; ty I skolen vara ett kosteligit land, säger Herren Zebaoth.

Ana hanige'za maka kokankoka vahe'mo'za asomu'ene nemaniza vahere hu'za hugahaze. Na'ankure mopatmimo'a hentofaza hu'ne huno Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzamo'a hu'ne.

13 I talen hårdeliga emot mig, säger Herren. Så sägen I då: Hvad tale vi emot dig?

Tamagra hankave kege huta Nagrira nazeri haviza nehaze huno Ra Anumzamo'a hu'ne. Hianagi tamagra huta, tagra inankna huta hankave kea huta kazeri haviza nehune? huta nehaze.

14 Dermed, att I sägen: Det är förgäfves, att man Gudi tjenar, och hvad båtar det, att vi hållom hans bud, och förom ett strängt lefverne för Herranom Zebaoth?

Tamagra huta, nanknare zama'agu Anumzamofona eri'zama'a erinenteta, nanknare'za agripintira erisunku huta kasege'a amagera antegahune nehuta, Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzante'ma kumitigu'ma tasunku huta zavi'matesunana na'a eri fore hugahune? huta nehaze.

15 Derföre prise vi de föraktare; ty de ogudaktige växa till; de försöka Gud, och det går dem alltsammans väl utaf.

Hianagi menina huta, zamavufaga rama nehaza vahe'mo'za asomu eri'za nemanizageno, kefo avu'ava zama nehaza vahe'mo'za feno vahe nesazageno, Anumzamofoma rehe'za negaza vahe'mo'za knazana e'norize huta nehaze.

16 Men de, som frukta Herran, trösta hvarann alltså: Herren märker det, och hörer det; och det är en tänkeskrift för honom skrifven, för dem som frukta Herran, och tänka uppå hans Namn.

Hagi anante Ra Anumzamofoma koro'ma hunente'za agoraga'ama nemaniza vahe'mo'za keaga huganti kama nehazageno, Ra Anumzamo'a agesa anteno nentahie. Ana nehazageno age'okani antahimi vava avontafema Agri avugama me'nea avontafepi, Ra Anumzamofoma koroma hunente'za, agoraga'ama nemaniza vahe'mokizmi zamagia krente'ne.

17 De skola, säger Herren Zebaoth, vara min egendom på dem dagenom, den jag göra skall; och jag vill skona dem, lika som man skonar sin egen son, den honom tjenar.

Nagra ana vahetmima mareri fenozama hiaza hu'nama zamazeri nafa'ama hanua knarera, kema antahi mofavrema nefa'ma kegava hiaza hanuge'za, zamagra nagri vahe manigahaze, huno Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzamo'a hu'ne.

18 Och I skolen deremot åter se, hvad för en åtskilnad är emellan den rättfärdiga och den ogudaktiga, och emellan den som Gudi tjenar, och den som honom icke tjenar.

E'ina hanugeta, e'i fatgo avu'ava'ene vaheki, kefo avu'ava'ene vaheki, e'i Anumzamofoma eri'zama erinentea vaheki, Anumzamofoma eri'zama'ama eri nontea vaheki huta mago'ane keta antahita hugahaze.