< Malaki 2 >
1 Och nu, I Prester, detta budet gäller eder till.
“Pea ko eni, ʻakimoutolu ʻae kau taulaʻeiki, ko e fekau eni maʻamoutolu.
2 Om I det icke hören, eller icke läggen det uppå hjertat, så att I gifven mino Namne ärona, säger Herren Zebaoth; så skall jag sända en förbannelse ibland eder, och skall förbanna edor välsignelse; ja, förbanna skall jag dem, efter I icke villen lägga det uppå hjertat.
Kapau ʻe ʻikai te mou fanongo, pea kapau ʻe ʻikai te mou fakatokangaʻi homou loto, koeʻuhi ke fakaongoongoleleiʻi ʻa hoku huafa,” ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, “Te u fekau atu moʻoni ha fakamalaʻia kiate kimoutolu, pea te u fakamalaʻia ʻa homou ngaahi tāpuaki: ʻio, kuo u fai ni ʻa hono fakamalaʻia, ka ʻoku ʻikai ke tokanga ki ai homou loto.
3 Si, jag skall förbanna edra efterkommande, och kasta eder träcken af edro offre uti edart ansigte; och han skall låda vid eder.
Vakai, te u maumauʻi homou ʻinasi, pea te u lī ʻae kinohaʻa ʻi homou mata, ʻio, ʻae meʻa kovi mei hoʻomou ngaahi kātoanga mamalu; pea ʻe fetuku ʻakimoutolu fakataha mo ia.
4 Så skolen I då förnimma, att jag sådana bud till eder sändt hafver, att detta skulle vara mitt förbund med Levi, säger Herren Zebaoth.
Pea te mou ʻilo kuo u ʻatu ʻae fekau ni kiate kimoutolu, koeʻuhi ke ʻia Livai ʻa ʻeku fuakava,” ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau.
5 Ty mitt förbund var med honom, till lif och frid; och jag gaf honom fruktan, så att han mig fruktade, och förskräcktes för mino Namne.
“Naʻe fai ʻeku fuakava mo ia, ko e meʻa ki he moʻui mo e melino; pea naʻaku ʻatu ia ki ai, koeʻuhi ko ʻene manavahē, ʻaia naʻa ne manavahē ai kiate au, pea manavahē ki hoku huafa.
6 Sanningens lag var uti hans mun, och der vardt intet ondt funnet uti hans läppar; han vandrade fridsammeliga och redeliga för mig, och omvände många ifrå synd.
Naʻe ʻi hono ngutu ʻae fono ʻoe moʻoni, pea naʻe ʻikai ʻilo ha meʻa hala ʻi hono loungutu; naʻa ma ʻaʻeva mo au ʻi he melino mo e fai totonu, pea naʻa ne fakatafoki ʻae tokolahi mei he angahala.
7 Ty Prestens läppar skola bevara lärona, att man må befråga lagen af hans mun; ty han är en Herrans Zebaoths Ängel.
He ʻoku totonu ke ʻi he loungutu ʻoe taulaʻeiki ʻae poto, pea totonu ke nau kumi ʻae fono mei hono ngutu: he ko e talafekau ia meia Sihova ʻoe ngaahi kautau.
8 Men I ären afgångne ifrå vägenom, och hafven förargat många i lagen; och hafven brutit Levi förbund, säger Herren Zebaoth.
Ka kuo mou he mei he hala; kuo mou fakahumu ʻae tokolahi ʻi he fono; kuo mou fakalieliaʻi ʻae fuakava ʻa Livai,” ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau.
9 Derföre hafver jag ock gjort, att I föraktade och försmädde ären för allo folkena; efter I icke hållen mina vägar, och sen till personen i lagen.
“Ko ia kuo u ngaohi ai ʻakimoutolu ke mou fakalielia mo fākatua ʻi he ʻao ʻoe kakai kotoa pē, ʻo tatau mo hoʻomou taʻefai ki hoku ngaahi hala, ka kuo mou fai filifilimānako ʻi he fono.”
10 Ty hafvom vi icke alle en fader? Hafver icke allt en Gud skapat oss? Hvi förakte vi då den ene den andra, och ohelgom förbundet, som med våra fäder gjordt är?
ʻIkai ʻoku tau tamai taha pe? ʻIkai ko e ʻOtua pe taha kuo ne ngaohi ʻakitautolu? Pea ko e hā ʻoku tau femalakiʻaki taki taha ʻae tangata ki hono tokoua, ʻi he maumauʻi ʻae fuakava ʻo ʻetau ngaahi tamai?
11 Ty Juda är vorden en föraktare, och i Israel, och i Jerusalem sker styggelse; ty Juda ohelgar Herrans helighet, den han älskar; och bolar med ens främmandes guds dotter.
Kuo fai kākā ʻa Siuta, pea ʻoku ʻai ʻae fakalielia ʻoku fai ʻi ʻIsileli, pea mo Selūsalema; he kuo fakalieliaʻi ʻe Siuta ʻae māʻoniʻoni ʻa Sihova, ʻaia ʻoku totonu ʻene ʻofa ki ai, pea kuo ne mali mo e ʻofefine ʻoe ʻotua loi.
12 Men Herren skall den, som så gör, utrycka utu Jacobs hydda, både mästaren och lärjungan, samt med honom, som Herranom Zebaoth spisoffer offrar.
ʻE motuhi ʻe Sihova ʻae tangata ʻoku ne fai eni, ʻae akonaki, pea mo ia ʻoku akoʻi, mei he ngaahi fale fehikitaki ʻo Sēkope, pea mo ia ʻoku ʻatu ʻae feilaulau kia Sihova ʻoe ngaahi kautau.
13 Yttermera gören I ock, att för Herrans altare äro icke annat än tårar, och gråt, och suckande; så att jag icke mer kan sa till spisoffret, eller någrahanda tacknämligit undfå af edra händer.
Pea kuo mou toe fai eni, ʻo ʻufiʻufi ʻaki ʻae loʻimata ʻae feilaulauʻanga ʻo Sihova, ʻi he tangi mo e kalanga: ko ia ia ʻoku ʻikai te ne kei tokanga ki he feilaulau, pe te ne maʻu lelei ia mei homou nima.
14 Och så sägen I: Hvarföre? Derföre att du föraktar dina kära hustru, den Herren dig tillskickat hafver, och den din maka är, hvilko du förpligtad äst.
Ka naʻa mo ia, ʻoku mou pehē, ‘Ko e meʻa ʻi he hā?’ Koeʻuhi ko e fakamoʻoni ʻa Sihova kiate koe, pea mo e uaifi ʻo hoʻo kei talavou, ʻaia kuo ke fai kākā ki ai: ka ko e moʻoni ko hoʻo kaumeʻa ia, pea ko e ʻunoho ne ke fuakava ki ai.
15 Alltså gjorde icke den ene, hvilken dock var af enom storom anda. Men hvad gjorde den ene? Han sökte den säden, som af Gudi tillsagd var. Derföre ser eder före för edrom anda, och ingen förakte sina kära hustru.
Pea ʻikai naʻe ngaohi ia ʻe ia ke taha pe? Ka naʻe ʻiate ia pe hono toe ʻoe laumālie. Pea ko e hā ʻoku taha ai? Koeʻuhi ke ai ha hako māʻoniʻoni. Ko ia ke mou tokanga ki hoʻomou anga, pea ʻoua naʻa fai kākā ʻe ha taha ki he uaifi ʻo ʻene kei talavou.”
16 Äst du henne vred, så skilj dig ifrå henne, säger Herren Israels Gud; och gif henne en klädnad för försmädelsen, säger Herren Zebaoth. Derföre ser eder före för edrom anda, och förakter henne icke.
He ʻoku pehē ʻe Sihova, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, “ʻOku ne fehiʻa ki he tukuange: he ʻoku ai ha taha ʻoku ʻufiʻufi ʻaki hono kofu ʻa ʻene fakamālohi,” ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau: “ko ia, tokanga ki hoʻomou anga, ke ʻoua naʻa mou fai kākā.
17 I hafven rett Herran med edart tal. Så sägen I då: Hvarmed hafve vi rett honom? Dermed, att I sägen: Den der illa gör, han behagar Herranom, och han hafver lust till honom; eller, hvar är nu Gud, som straffar?
Kuo mou fakafiuʻi ʻa Sihova ʻaki hoʻomou ngaahi lea. Ka ʻoku mou pehē, ‘Kuo mau fakafiuʻi ia ʻi he hā?’ ʻOka mou ka pehē, ‘Ko ia kotoa pē ʻoku fai kovi ʻoku lelei ia ʻi he ʻao ʻo Sihova,’ pea ‘ʻOku ne fiemālie kiate kinautolu: pe, ‘Ko e fē ʻae ʻOtua ʻoku fakamaau?’