Malaki 2
1 Och nu, I Prester, detta budet gäller eder till.
A NO hoi, e na kahuna, no oukou keia olelo paipai.
2 Om I det icke hören, eller icke läggen det uppå hjertat, så att I gifven mino Namne ärona, säger Herren Zebaoth; så skall jag sända en förbannelse ibland eder, och skall förbanna edor välsignelse; ja, förbanna skall jag dem, efter I icke villen lägga det uppå hjertat.
Ina, aole oukou e hoolohe, aole hoi e hoolilo i ko oukou naau, E hoonani i ko'u inoa, wahi a Iehova o na kaua, E hoouna auanei au i ka popilikia io oukou la, A e hoolilo au i ko oukou pomaikai ana i poino, A e hoopoino aku no au, No ka mea. aole oukou i hoopili ia i ko oukou naau iho.
3 Si, jag skall förbanna edra efterkommande, och kasta eder träcken af edro offre uti edart ansigte; och han skall låda vid eder.
Aia hoi, e papa aku no wau i ka oukou hua, E lulu aku hoi au i ka lepo maluna o ko oukou mau maka, I ka lepo o ka oukou mau ahaaina; A e lawe aku ia ia oukou ilaila.
4 Så skolen I då förnimma, att jag sådana bud till eder sändt hafver, att detta skulle vara mitt förbund med Levi, säger Herren Zebaoth.
A e ike auanei oukou, na'u no i kauoha i keia olelo paipai ia oukou, Oia ka'u berita me Levi, wahi a Iehova o na kaua.
5 Ty mitt förbund var med honom, till lif och frid; och jag gaf honom fruktan, så att han mig fruktade, och förskräcktes för mino Namne.
O kuu berita me ia, no ke ola ia a me ka maluhia; Oia mau mea ka'u i haawi aku ai ia ia no ka weliweli ana I weliweli mai ai ia'u, A ua makau hoi imua o ko'u inoa.
6 Sanningens lag var uti hans mun, och der vardt intet ondt funnet uti hans läppar; han vandrade fridsammeliga och redeliga för mig, och omvände många ifrå synd.
Maloko o kona waha ka olelo oiaio, Aole no i loaa ka hewa ma kona lehelehe: Ua hele pu no ia me au ma ke aloha a me ka pono, A hoohuli ae la ia i na mea he nui mai ka hewa aku.
7 Ty Prestens läppar skola bevara lärona, att man må befråga lagen af hans mun; ty han är en Herrans Zebaoths Ängel.
No ka mea, he pono no e malama na lehelehe o ke kahuna i ka naauao, A e imiia ke kanawai ma kona waha; No ka mea, oia ka elele o Iehova o na kaua.
8 Men I ären afgångne ifrå vägenom, och hafven förargat många i lagen; och hafven brutit Levi förbund, säger Herren Zebaoth.
Aka, ua kapae ae oukou mai ka aoao aku; Ua hoohina oukou i na mea he nui loa iloko o ke kanawai; Ua hoohlo oukou i ka berita a Levi i mea ole, wahi a Iehova o na kaua.
9 Derföre hafver jag ock gjort, att I föraktade och försmädde ären för allo folkena; efter I icke hållen mina vägar, och sen till personen i lagen.
Eia hoi, e hoolilo auanei au ia oukou, I poe wahawahaia a me ka inoino imua o na kanaka a pau, Me ka oukou i malama ole i ko'u mau aoao, A ua nana oukou ma ko ka helehelena iloko o ke kanawai.
10 Ty hafvom vi icke alle en fader? Hafver icke allt en Gud skapat oss? Hvi förakte vi då den ene den andra, och ohelgom förbundet, som med våra fäder gjordt är?
Aole anei no kakou a pau ka makua hookahi? Aole anei na ke Akua hookahi kakou i hana? No ke aha la kakou e hana hoopunipuni, o kekahi hoahanau i kekahi hoahanau, Ma ka haihai ana i ka berita o ko kakou poe kupuna?
11 Ty Juda är vorden en föraktare, och i Israel, och i Jerusalem sker styggelse; ty Juda ohelgar Herrans helighet, den han älskar; och bolar med ens främmandes guds dotter.
Ua hana hoopunipuni ka Iuda, A ua hanaia ka mea haumia maloko o ka Iseraela a me Ierusalema; No ka mea, ua hoohaumia ka Iuda i ka mea laa no Iehova, i ka mea ana i aloha ai, A ua mare oia i ke kaikamahine a ke akua e.
12 Men Herren skall den, som så gör, utrycka utu Jacobs hydda, både mästaren och lärjungan, samt med honom, som Herranom Zebaoth spisoffer offrar.
E hooki auanei o Iehova i kanaka e hana ana i keia mea, I ka mea kahea aku a me ka mea e o mai, mai loko mai o na halelewa o ka Iakoba, A me ka mea hoi e kaumaha ana i ka mohai na Iehova o na kaua.
13 Yttermera gören I ock, att för Herrans altare äro icke annat än tårar, och gråt, och suckande; så att jag icke mer kan sa till spisoffret, eller någrahanda tacknämligit undfå af edra händer.
Eia hou kekahi a oukou i hana'i: Ua hoouhi oukou i ke kuahu o Iehova i na waimaka, A me ka uwe ana, a me ka u ana; Nolaila, aole ia e nana hou mai i ka mohai, Aole hoi e maliu oluolu mai ia mea na ko oukou lima mai.
14 Och så sägen I: Hvarföre? Derföre att du föraktar dina kära hustru, den Herren dig tillskickat hafver, och den din maka är, hvilko du förpligtad äst.
Ke ninau mai nei oukou, No ke aha? No ka mea, he mea ike maka o Iehova mawaena ou a o ka wahine o kou wa opiopio, I ka mea au i hana hoopunipuni aku ai: Aka, oia no kou hoalauna, o ka wahine o kau berita.
15 Alltså gjorde icke den ene, hvilken dock var af enom storom anda. Men hvad gjorde den ene? Han sökte den säden, som af Gudi tillsagd var. Derföre ser eder före för edrom anda, och ingen förakte sina kära hustru.
Aole anei i hana oia i hookahi? Aka, ia ia ke koena o ka Uhane. I mea aha hoi ka hookahi? I imi ai oia i ohana no ke Akua. Nolaila o malama i ko oukou naau iho, Mai hana hoopunipuni kekahi i ka wahine o kona wa opiopio.
16 Äst du henne vred, så skilj dig ifrå henne, säger Herren Israels Gud; och gif henne en klädnad för försmädelsen, säger Herren Zebaoth. Derföre ser eder före för edrom anda, och förakter henne icke.
No ka mea, inaina aku au i ka hoohemo ana, Wahi a Iehova ke Akua o ka Iseraela, A me ka uhi ana o kekahi i kona kapa i ke kolohe, wahi a Iehova o na kaua: Nolaila, e malama i ko oukou naau iho, o hana hoopunipuni oukou.
17 I hafven rett Herran med edart tal. Så sägen I då: Hvarmed hafve vi rett honom? Dermed, att I sägen: Den der illa gör, han behagar Herranom, och han hafver lust till honom; eller, hvar är nu Gud, som straffar?
Ua hooluhi oukou ia Iehova i ka oukou olelo ana. Aka, ke ninau mai nei oukou, Ma ke aha la ka makou i hooluhi ai? I ka mea a oukou i olelo ai, O ka mea hana hewa, he pono ia imua o Iehova, a he lealea kona ia lakou; A o keia hoi, Auhea la ke Akua nana e hoohewa mai?
