Malaki 2

1 Och nu, I Prester, detta budet gäller eder till.

“Alò, koulye a, prèt yo, lòd sa a se pou nou.

2 Om I det icke hören, eller icke läggen det uppå hjertat, så att I gifven mino Namne ärona, säger Herren Zebaoth; så skall jag sända en förbannelse ibland eder, och skall förbanna edor välsignelse; ja, förbanna skall jag dem, efter I icke villen lägga det uppå hjertat.

Si nou pa koute e si nou pa pran sa a kè pou bay lonè a non Mwen”, pale SENYÈ dèzame yo, “alò, Mwen va voye malediksyon sou nou, e Mwen va fè benediksyon nou yo vin tounen malediksyon. Anverite, Mwen fin modi yo deja, akoz nou pa pran sa a kè.

3 Si, jag skall förbanna edra efterkommande, och kasta eder träcken af edro offre uti edart ansigte; och han skall låda vid eder.

Gade byen, Mwen va fè repwòch nou rive jis sou desandan nou yo, e Mwen va gaye poupou sou figi nou, menm poupou a festen nou yo; epi nou va vin disparèt ansanm avè l.

4 Så skolen I då förnimma, att jag sådana bud till eder sändt hafver, att detta skulle vara mitt förbund med Levi, säger Herren Zebaoth.

Konsa, nou va konnen ke Mwen te voye lòd sa a bannou, pou akò Mwen an kapab kontinye ak Lévi”, pale SENYÈ dèzame yo.

5 Ty mitt förbund var med honom, till lif och frid; och jag gaf honom fruktan, så att han mig fruktade, och förskräcktes för mino Namne.

“Akò Mwen an avèk li se te akò pou lavi ak lapè. Mwen te bay li yo pou li ta kab vin gen lakrent anvè M; epi konsa, li te krent Mwen e te vin gen gwo lakrent pou non Mwen.

6 Sanningens lag var uti hans mun, och der vardt intet ondt funnet uti hans läppar; han vandrade fridsammeliga och redeliga för mig, och omvände många ifrå synd.

Lalwa verite a te nan bouch li, e inikite pa t janm sou lèv li. Li te mache avè M nan lapè ak ladwati, e li te detounen anpil moun soti nan inikite.

7 Ty Prestens läppar skola bevara lärona, att man må befråga lagen af hans mun; ty han är en Herrans Zebaoths Ängel.

Paske lèv a yon prèt dwe gade konesans, e moun ta dwe chache lalwa soti nan bouch li. Paske li se mesaje a SENYÈ dèzame yo.

8 Men I ären afgångne ifrå vägenom, och hafven förargat många i lagen; och hafven brutit Levi förbund, säger Herren Zebaoth.

Men pou nou menm, nou te detounen kite chemen an. Nou te koze anpil moun chite nan lalwa a. Nou te dezonore akò Lévi a,” pale SENYÈ dèzame yo.

9 Derföre hafver jag ock gjort, att I föraktade och försmädde ären för allo folkena; efter I icke hållen mina vägar, och sen till personen i lagen.

“Akoz sa Mwen te fè nou vin meprizab tou, e vin imilye devan tout pèp la, akoz nou pa t gade chemen Mwen yo, men nou te nan patipri nan lalwa a.

10 Ty hafvom vi icke alle en fader? Hafver icke allt en Gud skapat oss? Hvi förakte vi då den ene den andra, och ohelgom förbundet, som med våra fäder gjordt är?

Èske se pa yon sèl papa nou genyen? Èske se pa yon sèl Bondye a ki te kreye nou? Poukisa nou chak ap trayi pwòp frè nou, nan pwofane akò a papa zansèt nou yo?

11 Ty Juda är vorden en föraktare, och i Israel, och i Jerusalem sker styggelse; ty Juda ohelgar Herrans helighet, den han älskar; och bolar med ens främmandes guds dotter.

Juda te aji nan enfidelite, e yon abominasyon te fèt an Israël ak Jérusalem; paske Juda te pwofane sanktyè a SENYÈ a, ke li renmen, e te vin marye ak fi a yon dye etranje.

12 Men Herren skall den, som så gör, utrycka utu Jacobs hydda, både mästaren och lärjungan, samt med honom, som Herranom Zebaoth spisoffer offrar.

SENYÈ a va koupe retire nonm nan ki fè sa a, sila ki leve e sila ki reponn nan, soti nan tant a Jacob yo, oswa sila ki prezante ofrann a SENYÈ Dèzame yo.

13 Yttermera gören I ock, att för Herrans altare äro icke annat än tårar, och gråt, och suckande; så att jag icke mer kan sa till spisoffret, eller någrahanda tacknämligit undfå af edra händer.

“Men yon lòt bagay nou fè: nou kouvri lotèl SENYÈ a ak dlo k ap sòti nan zye nou, nan kriye ak plenyen, akoz Li pa konsidere ofrann yo ankò, ni aksepte yo ak favè ki soti nan men nou.

14 Och så sägen I: Hvarföre? Derföre att du föraktar dina kära hustru, den Herren dig tillskickat hafver, och den din maka är, hvilko du förpligtad äst.

Malgre sa, nou di: ‘Pou ki rezon?’ Paske SENYÈ a te yon temwen antre nou menm ak madanm jenès nou an, kont sila nou te aji an trèt la, malgre li se konpanyen e madanm nou selon akò nou an.

15 Alltså gjorde icke den ene, hvilken dock var af enom storom anda. Men hvad gjorde den ene? Han sökte den säden, som af Gudi tillsagd var. Derföre ser eder före för edrom anda, och ingen förakte sina kära hustru.

Éske Li pa t fè nou youn sèl? Malgre, se te li ki te gen retay Lespri a. Pouki sa youn sèl? Li t ap chache desandan ladwati a. Alò, veye lespri nou byen ke pèsòn pa aji an trèt kont madanm jenès li a.

16 Äst du henne vred, så skilj dig ifrå henne, säger Herren Israels Gud; och gif henne en klädnad för försmädelsen, säger Herren Zebaoth. Derföre ser eder före för edrom anda, och förakter henne icke.

Youn ki rayi epidivòse”, pale SENYÈ a, Bondye Israël la, “kouvri vètman li ak vyolans lan,” pale SENYÈ a. “Pou sa, veye lespri nou byen, ke nou pa enfidèl.

17 I hafven rett Herran med edart tal. Så sägen I då: Hvarmed hafve vi rett honom? Dermed, att I sägen: Den der illa gör, han behagar Herranom, och han hafver lust till honom; eller, hvar är nu Gud, som straffar?

“Nou te fatige SENYÈ a ak pawòl nou yo. Malgre sa, nou di: ‘Nan kisa nou te fatige Li a?’ Paske n ap di: ‘Tout moun k ap fè mal, bon nan zye SENYÈ a, e Li pran plezi nan yo;’ oswa ‘Kote Bondye jistis la ye?’”