Lukas 1
1 Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
Á cána que sares han penchabado chibar de pacuaró a narracion es buchías que andré amángue han sinado quereladas.
2 Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
Sásta junos as penáron á amángue sos desde o principio as diqueláron sa’ desquerias aquías, y sináron ministres e varda.
3 Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
Pre o matéjo ha parecido lachó á mángue, despues de orotar mistós sasta se las quereláron desde o principio, libanartelas de pacuaró, ó baro Theophilo.
4 Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
Somia que pincharéles a chachipen de ocolas buchías andré que has sinado instruido.
5 Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
Sinaba andré os chibéses de Herodes, Crállis de Judea; yeque erajai, sos se hetó Zacharias, e baji de Abías, y desqueri romi es dugidas de Aaron, y o nao de ocóna Elisabeth.
6 De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
Y sinaban os dui lachés anglal de Debél, pirando bi grecos andré os sares mandamientos y eschastras e Erañoró.
7 Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
Y na terelaban chaboro, presas Elisabeth sinaba estéril, y os dui chalados dur andré sus chibéses.
8 Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
Y anacó que querelando Zacharias desquero ministerio anglal de Debél andré o orden de desqueri begai,
9 Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
Segun o costumbre es erajais, sicabó por desquerí baji á chibar o incienso, chalando andré a cangri e Erañoró.
10 Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
Y os hambés catanés sinaban abrí manguelando á Un-debél á la ocana e incienso.
11 Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
Y dicó al Manfariel e Erañoró, sinando en pindré á la bastarí e altar e incienso.
12 Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
Y Zacharias al dicarle cangueló, y peró dal opré ó.
13 Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
Tami o Manfariel le penó: Na darañeles Zacharias, presas tirias ocanagimias han sinado juneladas: y tiri romi Elisabeth chindará á tucue yeque chaboro, y araquelarás desquero nao Juan.
14 Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
Y terelarás pesquital y alegría, y se asaselarán baribustres manuces andré desquero nacimiento.
15 Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
Presas sinará haro anglal o Erañoró; y na piyará mol ni peñacoró, y sinará perelaló e Peniche desde as poriás de sun dai.
16 Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
Y á baribústres es chabores de Israel querelará limbidiar al Erañó, o Debél de junós.
17 Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
Presas ó chalará anglal de ó sa’ la suncai y sila de Elias, somia querelar limbidiar os carlochines es batuces á os chabores, y os sos na pachibélan al drun es majarés, somia preparar al Erañó una sueti perfecta.
18 Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
Y penó Zacharias al Manfariel: ¿en que pincharé ocóno? presas menda sinelo puró, y minri romí sinela dur andré desqueres chibéses.
19 Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
Y rudeló o Manfariel y penó: sinelo Gabriel, sos asisto anglal de Debél: y sinelo bichabado á penarte, y á lanarte ocóna nueva lachi.
20 Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
Y tucue sinarás musilé, y no astisararás chamuliar disde o chibés andré sos ocóno sinará querelado, presas na pachibelaste á minrias vardas, sos se cumplirán á sun chiros.
21 Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
Y os manuces sinaban ujarando á Zacharias: y os sares zibaban de que tasiabase ó andré a cangri.
22 Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
Y pur se sicobó abrí, na les astisaraba chamuliar; y chaneláron que habia dicado buchí andré a cangri, y ó lo penó por simaches, y sinaba musilé.
23 Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
Y pur sináron cumplidos os chibéses de desquero ministerio, se chaló á su quer.
24 Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
Y á la anda de ocónos chibéses se dicó cambri Elisabeth a romi de ó, y sinaba escondida pansch chonos, penando:
25 Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
Presas o Erañó me ha querelado ocono andré os chibéses, en que penchabó á nicabar minrio oprobio de enré os manuces.
26 Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
Y al zobio chonos o Manfariel Gabriel sinaba bichabado de Debél á yeque foros de Galiléa, sos se hetó Nazareth,
27 Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
A yeque bedori romandiñada sat manu, sos se hetó Joseph, e quer de David, y o nao e bedori sinaba Maria.
28 Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
Y pur chaló o Manfariel andré, anduque sinaba, penó: Un-debél te diñele golipén, perelali de gracia: O Erañó con tucue: Majari tucue enré as cadchiás.
29 Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
Y pur siró juneló ocono, se darañó sat as vardas de ó, y penchababa, que salutacion sinaba ocola.
30 Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
Y o Manfariel le penó: na cangueles Maria, presas has alachado gracia anglal de Debél.
31 Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
He acoi concebirás andré tiro chepo, y chindarás chaboro, y araquerarás desquero nao Jesus.
32 Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
Ocóla sinará baro, y sinará araquerado chaboro e Udscho, y le diñará Un-debél Erañó o throno de David desquero batu;
33 Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
y sinará Crallis deltó andré o quer de Jacob. Y desquero chim na terelará anda. (aiōn g165)
34 Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
Y penó Maria al Manfariel: ¿Sasta sinará, ocono? y menda na pincharelo manu.
35 Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
Y rudelando o Manfariel, penó: se bestelará opré tucue, y te querelará sombra a sila e Udscho. Y por ocono o Majaro, sos se chindará de tucue, sinará araquerado Chaboro de Debél.
36 Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
Y Elisabeth tiri cachicálli siró tambien sinela cambri de yeque chaboro, sinando puri: y ocono sinela o zobio chonos de siró, sos sinela araquerada a esteril.
37 Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
Presas na sinela chi n’astis para Un-debél.
38 Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
Y penó Maria: Menda a lacrí e Erañoró, querelese andré mangue segun tiri varda. Y se chaló o Manfariel.
39 Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
Y andré ocolas chibéses se ardiñó Maria y chaló al bur, á yeque foros e chim de Judá.
40 Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
Y chaló andré o quer de Zacharias, y saludisaró á Elisabeth.
41 Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
Y pur Elisabeth juneló a salutacion de Maria, o chinoró diñó saltos andré desquero trupo: y sinaba Elisabeth perelalí e Peniche.
42 Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
Y diñó yeque gole y penó: Majari tucue andré as cadchiás, y majaró o mibao e tiro trupo.
43 Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
De duque sinela ocono á mangue, que a Dai e minrio Erañó abillela á mangue?
44 Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
Presas yescotria que bigoreó a varda de tiri salutacion á minres canés, o chinoró diñó saltos de pesquital andré minrio trupo.
45 Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
Y majaró ma andré tun men, presas sinará querelado o saro ma fué penado á tucue de parte e Erañoró.
46 Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
Y penó Maria: Minri ochi engrandece al Erañó:
47 Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
Y minri suncai se asaseló andré Debél minrío Salvador.
48 Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
Presás ha dicado a chinoría de desqueri lacrí: pues ya desde acana as sarias generaciones araquelarán mangue majari.
49 Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
Ha querdi buchías bariás á mangue ó sos terela sila, y majaró o nao de ó.
50 Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
Su canrea sinela de generacion andré generacion opré os sares que le darañelan.
51 Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
Queró sila sat su murcia: queró najar á os superbios sat as imaginaciones de sus carlochines.
52 De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
Queró á os silares perar sus besti, y ardiñó á os humildes.
53 De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
Hinchió de buchias lachias á os que terelaban bóquis; y á os balbales mecó chichi.
54 Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
Ustiló andré sun chepó á Israel sun lacró, enjallandose de sun canrea.
Andiar sasta penó á amáres batuces, á Abraham y á sus chaborés deltó. (aiōn g165)
56 Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
Y Maria sinaba sat siró sasta trin chonos: y se limbidió á desquero quer.
57 Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
Tami Elisabeth se le chaló o chiros de chindar, y chindó yeque chaboro.
58 Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
Y juneláron os quiribés y os cachicállis de siró que o Erañó habia querelado canrea bari sat siró, y se alendáron sat siró.
59 Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
Y sinaba que al otoró chibés abilláron á chinar o postin e quilén al chaboró, y le araqueráron del nao de desquero batu, Zacharias.
60 Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
Y rudelando desqueri dai, penó: nanai, sino Juan sinará araquerado.
61 Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
Y le penáron: cayque sinela andré tiri ráti, sos se heta sat ocola nao.
62 Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
Y pucháron por simaches al batu e chaboro, como camelaba que se le araquerase.
63 Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
Y mangando li, libanó, penando: Juan sinela su nao: y os sares se zibáron.
64 Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
Y yescotria sinaba pendrabado desquero mui, y su chipe, y chamuliaba majarificando á Debél.
65 Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
Y peró dal opré os sares sunparales: y se penáron de sarias oconas buchias por os sares bures de Judéa.
66 Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
Y os sares que as junelaban, as ujaraban andré sus carlochines, penando: ¿coin penchabais, que sinará ocona chaboro? Presas a baste e Erañoró sinaba sat ó.
67 Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
Y Zacharias sun batu sinaba perelalo e Peniche, y garló baji, penando.
68 Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
Majaró o Eraño Debél de Israel, presas abilló y diñó mestepé á sun sueti.
69 Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
Y ardiñó á amangue o rogos de golipen andré o quer de David sun lacró.
Como penó por mui de sus majarés Prophetas, andré os sarés gresés. (aiōn g165)
71 Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
Mestepé de amáres daschmanuces, y de la baste de os sares que na camelan amangue.
72 Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
Somia querelar canrea sat amáres batuces, y ojararse de su majarí varda.
73 Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
O juramento sos juró á amaro batu Abraham, que ó diñaria á amangue;
74 Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
Somia que listrabados de las bastes de amáres daschmanuces, le querelemos servicio bi dal,
75 I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
André majaridad, y andré justicia anglal de ó, os sares chibeses de amári chipén.
76 Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
Y tucue, chaboro, sinarás araquerado Propheta e muy Udscho, presas chalarás anglal la chiché e Erañoró, somia aparejar desqueres drunés:
77 Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
Somia diñar conocimiento de golipen á sun sueti para a remision de desqueres grecos.
78 Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
Por as porias de canrea de amaro Debél con qué visitó amangue del Udscho e Oriente:
79 Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
Somia diñar dut a junós sos bestelélan andré a rachi, y andré o butron de meripen: somia enseelar amáres pindrés á drun de paz.
80 Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
Y o chaboro se querelaba baro, y sinaba querdi silnó andré suncai; y sinaba andré os desiertos, disde o chibes pur nichobeló á Israel.
