Lukas 9
1 Sedan kallade Jesus tillhopa de tolf, och gaf dem magt och våld öfver alla djeflar, och att de sjukdomar bota kunde;
THEN calling his twelve disciples, he gave them power and authority over all devils, and to cure diseases.
2 Och sände dem ut till att predika Guds rike, och göra de sjuka helbregda;
And he sent them to preach the kingdom of God, and to heal the sick.
3 Och sade till dem: Tager intet med eder till vägs, icke käpp, eller skräppo, icke bröd, icke penningar; hafver ej heller två kjortlar.
And he said to them, Take nothing for the journey, neither staffs, nor satchel, nor bread, nor money, nor have two coats each.
4 Och i hvad hus I ingån, der blifver, tilldess I dragen dädan.
And into whatsoever house ye enter, there abide, and thence go out.
5 Och hvilke icke anamma eder, så går ut af den staden, och skudder ock stoftet af edra fötter, till vittnesbörd öfver dem.
And whosoever shall not receive you, when ye go out of that city, shake off the dust from your feet, for a testimony against them.
6 Och de gingo ut, och vandrade omkring i byarna, predikade Evangelium, och gjorde helbregda allestäds.
And they went forth, and passed through the villages, preaching the gospel, and performing cures everywhere.
7 Då fick Herodes Tetrarcha höra allt det som bedrefs af honom, och honom begynte misshaga; ty det sades af somligom, att Johannes var uppstånden af döda;
Then Herod the tetrarch heard of all things that were done by him; and he was in much distraction of mind, because it was said by some, that John was risen from the dead:
8 Af somligom, att Elias var uppenbarad; af somligom, att någor Prophet af de gamla var uppstånden.
and of some that Elias had appeared; and of others, that one of the ancient prophets was risen again.
9 Och Herodes sade: Johannem hafver jag halshuggit; men ho är denne, der jag sådant af hörer? Och begärade se honom.
And Herod said, John I beheaded; but who is this, of whom I hear such things? And he sought to see him.
10 Och Apostlarna kommo igen, och förtäljde honom allt det de gjort hade. Då tog han dem med sig, och gick afsides uti ena ödemark, som ligger vid den staden, som kallas Bethsaida.
And when the apostles returned, they told him what they had done. And taking them, he withdrew privately into a desert place belonging to the city called Bethsaida.
11 Då folket det förnam, kommo de efter honom; och han undfick dem, och talade med dem om Guds rike, och gjorde dem helbregda, som det behöfde.
But when the multitudes knew it, they followed him and receiving them, he spake to them concerning the kingdom of God, and healed those who had need of a cure.
12 Men dagen begynte varda framliden; då gingo de tolf fram, och sade till honom: Låt folket ifrå dig, att de gå uti köpstäderna, och nästa bygdena, der de måga gästa, och finna mat; ty vi äre här i ödemarkene.
Now the day began to decline: and the twelve coming to him, said, Dismiss the multitude, that going away into the villages and farms round about, they may lodge and find provision; for here we are in a desert place.
13 Han sade till dem: Gifver I dem äta. Då sade de: Vi hafve icke flera bröd än fem, och två fiskar; utan att vi gå bort, och köpe mat till allt detta folket.
Then he said unto them, Give ye them to eat. And they said, We have no more than five loaves, and two fishes; unless we go somewhere and buy provisions for all this multitude:
14 Och voro de icke långt ifrå femtusend män. Då sade han till sina Lärjungar: Låter dem sätta sig ned, i hvart matskapet femtio.
for there were about five thousand men. Then said he to his disciples, Make them sit down by fifties each in companies.
15 Och de gjorde så, och läto dem alla sätta sig ned.
And they did so: and they made them all sit down.
16 Då tog han de fem bröd och de två fiskar; upplyfte sin ögon i himmelen, tackade deröfver, bröt och fick Lärjungarna, att de skulle sedan läggat fram för folket.
And taking the five loaves, and the two fishes, looking up to heaven, he blessed them, and brake, and gave to the disciples to set before the multitude.
17 Och de åto alle, och vordo mätte. Sedan vardt upptaget det som dem öfverlopp, tolf korgar fulle med stycker.
And they did all eat, and were filled; and there were taken up of the fragments which were more than enough for them, twelve baskets.
18 Och det begaf sig, då han var allena i sina böner, voro ock någre hans Lärjungar med honom; dem frågade han, och sade: Hvem säga folket mig vara?
And it came to pass, as he had been praying in retirement, his disciples were with him, and he asked them, Who do the multitudes say that I am?
19 Då svarade de, och sade: Johannes Döparen; somlige Elias, och somlige, att någon Prophet af de gamla är uppstånden.
And they answering said, John the Baptist; but some Elias; and others, that one of the old prophets is risen again.
20 Då sade han till dem: Hvem sägen då I mig vara? Svarade Petrus, och sade: Du äst Guds Christ.
And he said to them, But who do ye say that I am? Then Peter answering said, The Messiah of God.
21 Och han hotade dem, och förböd, att de skulle det någrom säga;
And strictly charging them, he commanded, that they should tell no man this:
22 Och sade: Menniskones Son måste mycket lida, och bortkastas af de äldsta, och öfversta Presterna, och Skriftlärda, och dräpas, och tredje dagen uppstå igen.
saying, The Son of man must suffer many things, and be rejected by the elders, and chief priests, and scribes, and be put to death, and on the third day rise again.
23 Sade han ock till dem alla: Hvilken mig efterfölja vill, han vedersäge sig sjelf, och tage sitt kors på sig hvar dag, och följe mig.
And he said unto them, If any man will come after me, let him deny himself, and take up his cross daily, and follow me.
24 Ty den, som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och ho som mister sitt lif för mina skull, han skall det behålla.
For whosoever would preserve his life shall lose it; but whosoever would lose his life for my sake, shall preserve it.
25 Och hvad kommer det menniskone till godo, om hon vunne hela verldena, och förtappar sig sjelf, eller gör skada på sig sjelf?
For what advantage hath a man in gaining all the would, if he destroy himself, or be punished with the loss of life?
26 Hvilken som blyges vid mig och min ord, vid honom skall ock menniskones Son blygas, då han kommer i sin, och sins Faders, och de heliga Änglars härlighet.
For whosoever shall be ashamed of me and of my words, of him shall the Son of man be ashamed, when he cometh in his own glory, and his father’s, and of the holy angels.
27 Men jag säger eder förvisso, att någre äro af dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike.
And I tell you of a certainty, there are some of those who stand here, who shall not taste death, till they see the kingdom of God.
28 Så begaf det sig, vid åtta dagar efter dessa orden, att han tog till sig Petrum, och Johannem, och Jacobum; och gick upp på ett berg till att bedja.
And it was about eight days after these discourses, that taking Peter, and John, and James, he went up into a mountain to pray.
29 Och vid han bad, vardt hans ansigte förvandladt, och hans klädnad var hvit och skinande.
And it came to pass, as he was at prayer, that the appearance of his countenance was altered, and his raiment white and refulgent.
30 Och si, två män talade med honom, som voro Moses och Elias;
And, lo! two men conversed with him, who were Moses and Elias:
31 Och syntes i härlighet, och talade om hans afgång, som han fullborda skulle i Jerusalem.
who appeared in glory, and mentioned his departure, which he was ready to accomplish at Jerusalem.
32 Men Petrus, och de med honom voro, förtyngdes af sömn; då de uppvaknade, sågo de hans klarhet, och de två män stå när honom.
But Peter and they who were with him were weighed down with sleep: but when they awoke, they beheld his glory, and the two men who were standing with them.
33 Och det begaf sig, då de gingo ifrå honom, sade Petrus till Jesum: Mästar, oss är godt här vara; låt oss göra tre hyddor, en till dig, och en till Mosen, och en till Eliam; och visste icke hvad han sade.
And it came to pass, as they were departing from him, Peter said unto Jesus, it is well that we are here, and we will make three tents, one for thee, and one for Moses, and one for Elias; not knowing what he said.
34 Och vid han så sade, kom en sky, och kringskyggde dem; och de vordo förfärade, vid de vordo invefvade i skyn.
And as he was thus speaking, a cloud came and overshadowed them: and they were afraid as they were entering into the cloud.
35 Och en röst hördes utu skynom, den der sade: Denne är min älskelige Son; honom hörer.
And a voice came out of the cloud, saying, This is my beloved Son; hear him.
36 Och i det samma rösten hördes, funno de Jesum vara allena. Och de tigde, och förkunnade ingom, i de dagar, något af det de sett hade.
And when the voice ceased, Jesus was found alone. And they held their peace, and told no man in those days a word of the things which they had seen.
37 Så hände sig dagen derefter, då de gingo ned af berget, mötte honom mycket folk.
And it came to pass, on the next day, when they came down from the mountain, a great multitude met him.
38 Och si, en man af folket ropade, och sade: Mästar, jag beder dig, se till min son; ty han är mitt enda barn.
And, behold, a man from among the multitude cried out aloud, saying, Master, I pray thee, look upon my son; for he is my only begotten.
39 Si, anden begriper honom, och straxt ropar han; och han sliter honom, så att han fradgas; och han far med nöd ifrå honom, då han honom slitit hafver.
And, behold! a spirit taketh him, and suddenly he crieth out, and convulseth him, with foaming; and bruising him, with difficulty retires from him.
40 Och jag bad dina Lärjungar, att de skulle utdrifva honom; och de kunde icke.
And I besought thy disciples that they would cast him out, and they could not.
41 Då svarade Jesus, och sade: O! du otrogna och genstörtiga slägte, huru länge skall jag vara när eder, och lida eder? Haf din son hit.
Then Jesus answering, said, O faithless and perverse generation! how long shall I be with you, how long shall I bear with you? bring hither thy son.
42 Och vid han nu framgick, ref och slet djefvulen honom. Men Jesus näpste den orena andan, och gjorde pilten helbregda, och fick honom sinom fader igen.
And while he was yet approaching the devil threw him down, and violently convulsed him. Then Jesus rebuked the unclean spirit, and cured the child; and restored him to his father.
43 Och alle vordo förskräckte öfver Guds härlighet. Då alle undrade på allt det han gjorde, sade han till sina Lärjungar:
And they were all struck with amazement at the mighty power of God. And while they were all wondering at the things which Jesus did, he said to his disciples,
44 Fatter dessa orden uti edor öron, ty det skall ske, menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer.
Keep ye these sayings in your ears; for the Son of man shall be betrayed into the hands of men.
45 Men de förstodo icke detta ordet; och det var fördoldt för dem, att de det icke kunde förstå; och de fruktade att fråga honom om det ordet.
And they understood not that declaration, and it was hid from them, that they should not comprehend its meaning: and they were afraid to ask him concerning that saying.
46 Och kom ibland dem en tanke, hvilkendera skulle störst vara.
Then a dispute sprang up among them, which of them should be the greatest.
47 Då Jesus såg deras hjertas tankar, tog han ett barn, och ställde det när sig;
But Jesus knowing the reasoning of their hearts, took a little boy, and set him by his side,
48 Och sade till dem: Hvilken som anammar detta barnet i mitt Namn, han anammar mig; och den mig anammar, han anammar honom, som mig sändt hafver; men den der minst är ibland eder alla, han skall vara störst.
and said unto them, Whosoever shall receive this little child in my name, receiveth me; and whosoever receiveth me, receiveth Him that sent me: for he who is the least among you all, he shall be great.
49 Då svarade Johannes, och sade: Mästar, vi sågom en, som utdref djeflar under ditt Namn, och vi förbödom honom det; efter det han icke följer med oss.
Then John addressing him said, Master, we saw one casting out devils in thy name, and we forbad him, because he followed not with us.
50 Sade Jesus till honom: Förbjuder honom intet; ty den der icke emot oss är, han är med oss.
And Jesus said to him, Forbid him not; for he that is not against us, is for us.
51 Och det begaf sig, då tiden fullbordad var, att han skulle hädantagen varda, vände han sitt ansigte till att fara åt Jerusalem.
And it came to pass, as the days hastened to their period when he should be received up to glory, that he resolutely set his face to go to Jerusalem;
52 Och han sände båd framför sig; de gingo, och kommo intill en stad, som de Samariter uti bodde, att de skulle reda för honom.
and sent messengers before his face; and they advancing entered into a Samaritan village, to make preparation for him.
53 Och de undfingo honom intet; ty han hade vändt sitt ansigte till att draga till Jerusalem.
And they would not admit him, because his face was directed to Jerusalem.
54 Då hans Lärjungar, Jacobus och Johannes, det sågo, sade de: Herre, vill du, så vilje vi säga, att elden måtte komma ned af himmelen, och förtära dem, såsom ock Elias gjorde?
And when the disciples James and John saw it, they said, Lord, wilt thou that we command fire to come down from heaven and destroy them, just as Elias did?
55 Men Jesus vände sig om, och näpste dem, sägandes: I veten icke, hvars andas I ären;
And turning to them, he reproved them, and said, Ye know not what spirit ye are of:
56 Ty menniskones Son är icke kommen till att förderfva menniskornas själar, utan till att frälsa dem. Och de gingo dädan uti en annan by.
for the Son of man came not to destroy men’s lives, but to preserve them. And he proceeded to another village.
57 Och det begaf sig, vid de gingo på vägen, sade en till honom: Jag vill följa dig, hvart du går, Herre.
And it came to pass, as they were walking on the road, a certain person said to him, Lord, I will follow thee whithersoever thou goest.
58 Sade Jesus till honom: Räfvarna hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver icke, der han kan luta sitt hufvud till.
And Jesus Said to him, The foxes have holts, and the birds of the air, nests, but the Son of man hath not where to lay his head.
59 Men han sade till en annan: Följ mig. Då sade han: Herre, låt mig först gå bort, och begrafva min fader.
And he said to another, Follow me. And he said, Lord, permit me first to return home, and put my father in his grave.
60 Då sade Jesus till honom: Låt de döda begrafva sina döda; men du, gack, och förkunna Guds rike.
And Jesus said unto him, Leave the dead to bury their own dead, but go thou, preach the kingdom of God.
61 En annar sade: Herre, jag vill följa dig; men låt mig först gå, och skilja mig ifrå dem som i mitt hus äro.
Then said another, I will follow thee, Lord, but give me leave first to bid adieu to those at my house.
62 Sade Jesus till honom: Hvilken som sätter sin hand till plogen, och ser tillbaka, han är icke beqväm för Guds rike.
But Jesus said unto him, No man laying his hand on the plough, and looking to the things left behind, is fit for the kingdom of God.
