Lukas 5
1 Och det begaf sig, då folket föll honom öfver, på det de skulle höra Guds ord; och han stod utmed sjön Genesaret;
Now it happened, as he stood by the lake Gennesareth, the multitude pressing upon him to hear the word of God;
2 Och han såg två båtar stå i sjöstranden; men fiskarena voro utgångne af dem, till att två sin nät.
that seeing two barks aground, near the shore, the fishermen having landed to wash their nets,
3 Då gick han in uti en båt, som var Simons, och bad honom, att han skulle lägga litet ut ifrå landet. Och han satte sig, och lärde folket utu båten.
he went aboard one of them, which was Simon's; and desiring him to put off a little from the land, sat down, and taught the people out of the bark.
4 Då han vände igen tala, sade han till Simon: Lägg ut på djupet, och kaster edor nät ut till drägt.
When he had done speaking, he said to Simon, Launch out into deep water, and let down your nets for a draught.
5 Då svarade Simon, och sade till honom: Mästar, vi hafve arbetat hela nattena, och fått intet; men på din ord vill jag kasta ut näten.
Simon answered, Master, we have toiled all night, and have caught nothing; nevertheless, at your word, I will let down the net.
6 Och då de det gjorde, beslöto de en mägta stor hop fiskar; och deras nät gick sönder.
Having done this, they inclosed such a multitude of fishes, that the net began to break.
7 Och de vinkade till sina stallbröder, som voro uti den andra båten, att de skulle komma och hjelpa dem. Och de kommo, och uppfyllde båda båtarna, så att de begynte sjunka.
And they beckoned to their companions, in the other bark, to come and help them. And they came, and loaded both their barks, so that they were near sinking.
8 Då Simon Petrus det såg, föll han till Jesu knä, sägandes: Herre, gack ut ifrå mig; ty jag är en syndig menniska.
When Simon Peter saw this, he threw himself at Jesus' knees, saying, Depart from me, Lord, for I am a sinful man.
9 Ty en förskräckelse var kommen öfver honom, och öfver alla de med honom voro, för detta fiskafängets skull, som de fått hade;
For the draught of fishes which they had taken had filled him and all his companions with terror,
10 Sammalunda ock öfver Jacobum och Johannem, Zebedei söner, som Simons stallbröder voro. Då sade Jesus till Simon: Var icke förfärad; härefter skall du taga menniskor.
particularly James and John, sons of Zebedee, who were Simon's partners. And Jesus said to Simon, Fear not, henceforth you shall catch men.
11 Och de förde båda båtarna i land, och öfvergåfvo alltsammans, och följde honom.
And having brought their barks to land, they forsook all, and followed him.
12 Så begaf det sig, då han var uti en stad, och si, der var en man full med spitelsko; när han fick se Jesum, föll han ned på sitt ansigte, och bad honom, sägandes: Herre, om du vill, kan du göra mig renan.
When he was in one of the neighboring cities, a man covered with leprosy, happened to see him, threw himself on his face, and besought him, saying, Master, if you will, you can cleanse me.
13 Då räckte han ut handena, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren. Och straxt gick spitelskan bort af honom.
Jesus stretching out his hand, and touching him, said, I will; be you cleansed. That instant his leprosy departed from him.
14 Och han böd honom, att han det för ingom säga skulle; utan gack ( sade han ), och visa dig Prestenom, och offra för din renselse, efter som Mose budit hafver, dem till vittnesbörd.
And he commanded him to tell no person. But go, said he, show yourself to the priest, and present the offered appointed by Moses, for notifying the people that you are cleansed.
15 Och ryktet gick ändå vidare ut om honom, och mycket folk församlade sig, att de skulle höra honom, och blifva botade af honom ifrå deras krankheter.
Yet so much the more was Jesus everywhere talked of, that vast multitudes flocked to hear him, and to be cured by him of their maladies.
16 Men han gick afsides bort i ödemarkena, och bad.
And he withdrew into solitary places, and prayed.
17 Och det begaf sig på en dag, då han lärde, och der voro de Phariseer och Skriftlärde sittande, som komne voro utaf alla städer i Galileen, och Judeen, och af Jerusalem; och Herrans kraft var till att göra dem helbregda.
One day, as he was teaching, and Pharisees, and doctors of law, who had come from Jerusalem, and from every town of Galilee and Judea, were sitting by, the power of the Lord was exerted in the sure of the sick.
18 Och si, någre män båro ena mennisko på en säng, hvilken borttagen var, och de sökte efter, huru de skulle komma honom in, och läggan framför honom.
And, behold, some men carrying on a bed a man afflicted with a palsy, endeavored to bring him in, and place him before Jesus;
19 Och då de icke funno, för folkets skull, på hvilko sidon de skulle bäst komma honom in, stego de upp på taket, och släppte honom ned genom taket, med sängen, midt för Jesum.
but finding it impracticable, by reason of the crowd, they got upon the roof, and let him down through the tiling, with the little bed, in the midst before him.
20 Och då han såg deras tro, sade han till honom: Menniska, dina synder varda dig förlåtna.
Jesus perceiving their faith, said, Man, your sins are forgiven you.
21 Och de Skriftlärde och Phariseer begynte tänka, sägande: Ho är denne, som talar Guds hädelse? Ho kan förlåta synder, utan Gud allena?
On which the Scribes and the Pharisees reasoned thus, Who is this that speaks blasphemies? Can any one forgive sins except God?
22 Då Jesus förmärkte deras tankar, svarade han, och sade till dem: Hvad tänken I uti edor hjerta?
Jesus knowing their thoughts, addressed himself to them, and said, What are you reasoning in your hearts?
23 Hvilket är lättare säga: Dina synder varda dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och gack?
Which is easier, to say, Your sins are forgiven you; or to say, Arise, and walk?
24 Men på det I skolen veta, att Menniskones Son hafver magt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna: Dig säger jag, statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus.
But that you may know that the Son of Man has power on earth to forgive sins, Arise, said he to the palsied man, take up your bed, and return to your house.
25 Och han stod straxt upp för deras ögon, tog sängen, deruti han legat hade, och gick sina färde hem i sitt hus, och prisade Gud.
That instant he rose in their presence, took up his bed, and returned home, glorifying God.
26 Och de förskräcktes alle, och lofvade Gud, och vordo fulle med fruktan, sägande: Vi hafve sett i dag sällsynt ting.
Seeing this, they were all struck with amazement and reverence, and glorified God, saying, We have seen wonderful things to-day.
27 Sedan gick han ut, och fick se en Publican, benämnd Levi, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig.
After this, he went out, and observing a publican, named Levi, sitting at the toll-office, said to him, Follow me.
28 Han stod upp, och följde honom, och öfvergaf alltsamman.
And he arose, left all, and followed him.
29 Och Levi gjorde honom ett stort gästabåd i sitt hus; och der voro en stor hop Publicaner, och andre som med dem till bords såto.
And Levi made him a great entertainment in his own house, where there was a great company of publicans and others, at table with them.
30 Och de Skriftlärde och Phariseer knorrade emot hans Lärjungar, sägande: Hvi äten I och dricken med de Publicaner och syndare?
But the Scribes and the Pharisees of the place murmured, saying to his disciples, Why do you eat and drink with publicans and sinners?
31 Då svarade Jesus, och sade till dem: De behöfva icke läkare, som helbregda äro, utan de som kranke äro.
Jesus answering, said to them, It is not the healthy, but the sick, who need a physician.
32 Jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare, till bättring.
I am come to call, not the righteous, but sinners, to reformation.
33 Då sade de till honom: Hvi fasta Johannis lärjungar så ofta, och bedja så mycket, sammalunda ock de Phariseers lärjungar; men dine Lärjungar äta och dricka?
Then they asked him, How is it that the disciples of John, and likewise those of the Pharisees, frequently fast and pray, but yours eat and drink?
34 Sade han till dem: Icke kunnen I drifva bröllopsfolket till att fasta, så länge brudgummen är när dem?
He answered, Would you have the bridemen fast, while the bridegroom is with them?
35 Men de dagar skola komma, att brudgummen varder tagen ifrå dem; då skola de fasta i de dagar.
But the days will come, when the bridegroom shall be taken from them: in those days they will fast.
36 Och han sade ock till dem en liknelse: Ingen sätter en klut af nytt kläde på gammalt kläde; annars söndersliter han det nya, och den kluten af det nya skickar sig icke efter det gamla.
He added this similitude, No man mends an old mantle with new cloth; otherwise the new will rend the old; besides, the old and new will never suit each other.
37 Och ingen låter nytt vin i gamla flaskor; annars slår det nya vinet flaskorna sönder, och spilles ut, och flaskorna blifva förderfvade;
No person puts new wine into old leather bottles; otherwise, the new wine will burst the bottles, and thus the wine will be spoiled, and the bottles rendered useless.
38 Utan nytt vin skall man låta uti nya flaskor, och så blifva de både förvarad.
But if new wine be put into new bottles, both will be preserved.
39 Och ingen, som dricker gammalt vin, begärar straxt nytt; ty han säger: Det gamla är bättre.
Besides, a man, after drinking old wine, calls not immediately for new; for he says, The old is milder.
