Lukas 5
1 Och det begaf sig, då folket föll honom öfver, på det de skulle höra Guds ord; och han stod utmed sjön Genesaret;
Now it happened, as He had come along the Lake of Genesaret, that the multitude crowded Him to hear the Word of God;
2 Och han såg två båtar stå i sjöstranden; men fiskarena voro utgångne af dem, till att två sin nät.
He saw two boats standing by the lake (the fishermen were out of them, washing their nets).
3 Då gick han in uti en båt, som var Simons, och bad honom, att han skulle lägga litet ut ifrå landet. Och han satte sig, och lärde folket utu båten.
So He got into one of the boats, which was Simon's, and asked him to put out a little from the land. Sitting down He began to teach the crowds from the boat.
4 Då han vände igen tala, sade han till Simon: Lägg ut på djupet, och kaster edor nät ut till drägt.
When He had finished speaking, He said to Simon, “Put out into the deep and let down your nets for a catch.”
5 Då svarade Simon, och sade till honom: Mästar, vi hafve arbetat hela nattena, och fått intet; men på din ord vill jag kasta ut näten.
And in answer Simon said to Him, “Master, we have worked hard the whole night and caught nothing, but based on your word I will let down the net.”
6 Och då de det gjorde, beslöto de en mägta stor hop fiskar; och deras nät gick sönder.
When they had done this, they caught such a large number of fish that their net began to tear.
7 Och de vinkade till sina stallbröder, som voro uti den andra båten, att de skulle komma och hjelpa dem. Och de kommo, och uppfyllde båda båtarna, så att de begynte sjunka.
So they signaled to their partners who were in the other boat to come help them; they came and filled both the boats, so that they began to sink.
8 Då Simon Petrus det såg, föll han till Jesu knä, sägandes: Herre, gack ut ifrå mig; ty jag är en syndig menniska.
Upon experiencing this Simon Peter fell at Jesus' knees, saying, “Depart from me, Lord, for I am a sinful man!”
9 Ty en förskräckelse var kommen öfver honom, och öfver alla de med honom voro, för detta fiskafängets skull, som de fått hade;
Because astonishment gripped him and all who were with him at the haul of fish which they had caught;
10 Sammalunda ock öfver Jacobum och Johannem, Zebedei söner, som Simons stallbröder voro. Då sade Jesus till Simon: Var icke förfärad; härefter skall du taga menniskor.
yes, this included James and John, sons of Zebedee, who were partners with Simon. Then Jesus said to Simon, “Don't be afraid; from now on you will be catching people.”
11 Och de förde båda båtarna i land, och öfvergåfvo alltsammans, och följde honom.
Pulling the boats up on the shore, they left it all and followed Him.
12 Så begaf det sig, då han var uti en stad, och si, der var en man full med spitelsko; när han fick se Jesum, föll han ned på sitt ansigte, och bad honom, sägandes: Herre, om du vill, kan du göra mig renan.
Now it happened, while He was in one of the towns—a man full of leprosy! Upon seeing Jesus he fell on his face and begged Him, saying, “Lord, if you want to, you can cleanse me!”
13 Då räckte han ut handena, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren. Och straxt gick spitelskan bort af honom.
So He extended His hand and touched him, saying, “I want to; be cleansed!” Immediately the leprosy left him.
14 Och han böd honom, att han det för ingom säga skulle; utan gack ( sade han ), och visa dig Prestenom, och offra för din renselse, efter som Mose budit hafver, dem till vittnesbörd.
Then He ordered him to tell no one, “But go and show yourself to the priest and make an offering for your cleansing just as Moses prescribed, as a testimony to them.”
15 Och ryktet gick ändå vidare ut om honom, och mycket folk församlade sig, att de skulle höra honom, och blifva botade af honom ifrå deras krankheter.
However the news about Him spread all the more, and large crowds kept gathering to hear and to be healed by Him of their sicknesses.
16 Men han gick afsides bort i ödemarkena, och bad.
So He Himself would withdraw into deserted places and pray.
17 Och det begaf sig på en dag, då han lärde, och der voro de Phariseer och Skriftlärde sittande, som komne voro utaf alla städer i Galileen, och Judeen, och af Jerusalem; och Herrans kraft var till att göra dem helbregda.
Now it happened on a certain day that He was teaching, and there were Pharisees and teachers of the law, who had come from every village of Galilee, and from Judea and Jerusalem, sitting there—and the power of the Lord was there to heal them.
18 Och si, någre män båro ena mennisko på en säng, hvilken borttagen var, och de sökte efter, huru de skulle komma honom in, och läggan framför honom.
And then, some men came carrying a paralyzed man on a cot, and tried to take him in and place him before Him.
19 Och då de icke funno, för folkets skull, på hvilko sidon de skulle bäst komma honom in, stego de upp på taket, och släppte honom ned genom taket, med sängen, midt för Jesum.
When they could not find how to do it, because of the crowd, they went up on the roof and lowered him with the cot through the tiling into the center, in front of Jesus.
20 Och då han såg deras tro, sade han till honom: Menniska, dina synder varda dig förlåtna.
Seeing their faith He said to him, “Man, your sins are forgiven you!”
21 Och de Skriftlärde och Phariseer begynte tänka, sägande: Ho är denne, som talar Guds hädelse? Ho kan förlåta synder, utan Gud allena?
So the scribes and the Pharisees began to reason, saying: “Who is this who speaks blasphemies? Who can forgive sins but God alone?”
22 Då Jesus förmärkte deras tankar, svarade han, och sade till dem: Hvad tänken I uti edor hjerta?
But Jesus perceived their reasonings and reacted by saying to them: “Why are you reasoning in your hearts?
23 Hvilket är lättare säga: Dina synder varda dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och gack?
Which is easier to say, ‘Your sins are forgiven you’, or to say, ‘Get up and walk!’?
24 Men på det I skolen veta, att Menniskones Son hafver magt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna: Dig säger jag, statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus.
But that you may know that the Son of the Man has authority on earth to forgive sins”—He said to the paralyzed man: “I say to you, get up! Take your cot and go to your house.”
25 Och han stod straxt upp för deras ögon, tog sängen, deruti han legat hade, och gick sina färde hem i sitt hus, och prisade Gud.
Immediately he stood up in front of them, took up what he had been lying on, and set out to his own house glorifying God.
26 Och de förskräcktes alle, och lofvade Gud, och vordo fulle med fruktan, sägande: Vi hafve sett i dag sällsynt ting.
Amazement gripped them all and they kept glorifying God; they were also filled with fear, saying, “We have seen strange things today!”
27 Sedan gick han ut, och fick se en Publican, benämnd Levi, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig.
After these things He went out and saw a tax collector named Levi sitting at the tax office; and He said to him, “Follow me!”
28 Han stod upp, och följde honom, och öfvergaf alltsamman.
So leaving everything he got up and followed Him.
29 Och Levi gjorde honom ett stort gästabåd i sitt hus; och der voro en stor hop Publicaner, och andre som med dem till bords såto.
Then Levi made a great banquet for Him at his house; and there was a large crowd of tax collectors and others who were reclining with them.
30 Och de Skriftlärde och Phariseer knorrade emot hans Lärjungar, sägande: Hvi äten I och dricken med de Publicaner och syndare?
Well the scribes and Pharisees complained about them to His disciples, saying, “How can you eat and drink with the tax collectors and sinners?!”
31 Då svarade Jesus, och sade till dem: De behöfva icke läkare, som helbregda äro, utan de som kranke äro.
So Jesus reacted and said to them: “Those who are healthy have no need of a physician, just those who are sick.
32 Jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare, till bättring.
I have not come to call righteous people to repentance, just sinners.”
33 Då sade de till honom: Hvi fasta Johannis lärjungar så ofta, och bedja så mycket, sammalunda ock de Phariseers lärjungar; men dine Lärjungar äta och dricka?
Then they said to Him, “Why do the disciples of John fast often and make prayers, and likewise those of the Pharisees, but yours keep eating and drinking?”
34 Sade han till dem: Icke kunnen I drifva bröllopsfolket till att fasta, så länge brudgummen är när dem?
So He said to them: “Can you make the friends of the bridegroom fast while the bridegroom is with them?
35 Men de dagar skola komma, att brudgummen varder tagen ifrå dem; då skola de fasta i de dagar.
But days are coming when the bridegroom will be taken away from them; then, in those days, they will fast.”
36 Och han sade ock till dem en liknelse: Ingen sätter en klut af nytt kläde på gammalt kläde; annars söndersliter han det nya, och den kluten af det nya skickar sig icke efter det gamla.
Then He also told them a parable: “No one puts a patch from a new garment on an old one; otherwise, both the new makes a tear and that from the new does not match the old.
37 Och ingen låter nytt vin i gamla flaskor; annars slår det nya vinet flaskorna sönder, och spilles ut, och flaskorna blifva förderfvade;
And no one puts new wine into old wineskins; otherwise the new wine will burst those skins and will itself be spilled and the skins wasted.
38 Utan nytt vin skall man låta uti nya flaskor, och så blifva de både förvarad.
Rather, new wine must be put into new wineskins, and both are preserved.
39 Och ingen, som dricker gammalt vin, begärar straxt nytt; ty han säger: Det gamla är bättre.
Further, no one having drunk old wine immediately desires new, for he says, ‘The old is better.’”
