Lukas 24
1 På den ena Sabbathen, ganska bittida om morgonen, kommo de till grafvena, bärande de välluktande krydder, som de tillredt hade; och några med dem.
Lyambape lyubha lya Jumapili, gubhapitengenenje kulikabhuli bhali bhajigelenje mauta ga nunjila gubhajenjilenje gala.
2 Så funno de stenen afvältad ifrå grafvene;
Gubhaimenenje liganga lya ibhila palikabhuli pala linokolelwe kunyenje likabhuli.
3 Och gingo in, och funno intet Herrans Jesu lekamen.
Bhakajinjilanjeje nkati, bhangashiimananga shiilu sha Bhakulungwa a Yeshu.
4 Och det begaf sig att, då de derom bekymrade voro, si, så stodo när dem två män i skinande kläder.
Bhalinginji nkukanganigwanga ga genego, shangupe bhandunji bhabhli bhawetenje nngubho ya ng'anyima mbuti kumeta kwa nnjai, bhajimingene pa tome.
5 Då vordo de förfärade, och slogo sin ansigte neder åt jordene. Då sade de till dem: Hvi söken I den lefvande ibland de döda?
Bhanabhakongwe bhala gubhajogopenje, gubhatindibhekelenje mpaka shenyi pantaka. Penepo bhandunji bhala gubhaalugulilenje, “Kwa nndi nkwaaloleyanga bhabhakoto munkumbi gwa bhawilenje?
6 Han är icke här, han är uppstånden; kommer ihåg, huru han sade eder, då han ännu var i Galileen,
Bhakwapi apano, bhayushile. Nkumbushilanje shibhammalanjilenje pubhaliji ku Galilaya kuti,
7 Sägandes: Menniskones Son måste öfverantvardas i syndiga menniskors händer, och korsfästas; och uppstå på tredje dagen.
inapinjikwa Mwana juka Mundu akamuywe mmakono ga bhandunji bhakwetenje yambi, bhankomelanje munshalabha na lyubha lya tatu shayushe.”
8 Och så begynte de komma ihåg hans ord;
Penepo bhanabhakongwe bhala, gubhakumbushilenje malobhe ga a Yeshu.
9 Och gingo tillbaka ifrå grafvene, och bådade detta allt dem ellofva, och allom dem androm.
Bhakabhujanganeje kukopoka kumakabhuli, gubhapite kwaalugulilanga ashimitume kumi na jumo bhala, na bhananji gene gowego.
10 Och det var Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som med dem voro, de detta sade till Apostlarna.
Bhene bhapelekenje jene nganijo kwa ashimitume pubhalinginji, a Malia Magidalena, a Yowana na a Malia anyinabhabho a Yakobho, na bhanabhakongwe bhana bhubhalongenabhonji.
11 Och deras ord syntes för dem såsom galenskap; och de trodde dem intet.
Ikabheje bhapilikenenje bhala, bhangakulupalilanga pabha malobhe gala bhashinkubhoneka mbuti gangali mana.
12 Men Petrus stod upp, och lopp till grafvena; och då han lutade sig derin, fick han se linkläden liggande allena; och gick sina färde, förundrandes vid sig sjelf hvad der skedt var.
Nkali nneyo, a Petili gubhajabhwile shibhutuka mpaka kulikabhuli. Bhakatepeje kuulumila nkati, gubhajibhwene shanda bhangashibhona shindu shina. Gubhaijabhulile akuno bhalipita kanganigwa ga yowe ikoposhele.
13 Och si, två af dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus.
Lyubha lyolyo, bhandunji bhabhili munkumbi gwa bhaajiganywa bha a Yeshu, bhatendaga kwendangana kushijiji shimo shishemwa Emau, mwanja gwa maili shabha kukoposhela ku Yelushalemu.
14 Och de talade hvar med annan, om allt det som skedt var.
Bhatendaga kungulushilanga gowe gakoposhele gala.
15 Och hände sig, då de talades vid, och befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus, och gick med dem.
Bhalinginji nkukunguluka a Yeshu bhayene gubhakoposhele, gubhailundile.
16 Men deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom.
Ikabheje meyo gabhonji gashinkugubhikwa bhanaamanyanje.
17 Då sade han till dem: Hvad är det för tal, som I hafven eder emellan, vid I gån, och ären bedröfvade?
Gubhaabhushiyenje, “Nkukungulushilanga nndi akuno nnikwendangana?” Gubhajimingene akuno bhainjikenje kumeyo.
18 Då svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Äst du allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke vet hvad der skedt är i dessa dagar?
Jumo ashemwa Kileopashi gwabhajangwile, “Bhuli, pa Yelushalemu mmwe jikape mmajeni nkagugamanya gakoposhele kweneko agano mobha gano?”
19 Sade han till dem: Hvad? Sade de till honom: Om Jesu Nazareno, som var en Prophet, mägtig både i gerningar och ord, för Gudi, och allo folkena;
Na bhalabho gubhabhushiye, “Gei genego?” Bhalabhonji gubhaajangulenje, “Ngani ja a Yeshu Bhanashaleti. Bhenebho pubhaliji ankulondola, bhakwete mashili gamakulungwa, kwa malobhe gabho na itendi yabho pa meyo ga a Nnungu na pabhandu bhowe.
20 Och huruledes de öfverste Presterna, och våre förmän, öfverantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom.
Ashikalongolele bha bhaabhishila na ashikalongolele bhetu bhashinkwaakamulanga nikwaukumula bhabhulagwe, gubhaakomelelenje munshalabha
21 Men vi hoppades, att han skulle vara den som förlossa skulle Israel; och öfver allt detta är nu tredje dagen, sedan det skedde.
Ikabheje twakulupalile kuti bhenebho shibhajigombole Ishilaeli. Kupunda gene gowego, lelo lyubha lya tatu tandubhila pugatendeshe.
22 Och några qvinnor af våra hafva förskräckt oss, de der bittida om morgonen hade kommit till grafvena;
Na kabhili bhanabhakongwe bhana bha munkumbi gwetu bhashikutuimuyanga. Bhashinkwendangana kulikabhuli lyambape,
23 Och då de icke funno hans lekamen, kommo de, och sade, att de ock Änglasyn sett hade, hvilke sagt hade att han lefver.
bhangashiimananga shiilu shabho. Gubhabhujengene gubhashitenje kuti bhashinkukoposhelwanga na ashimalaika bha kunnungu bhalugulenje kuti a Yeshu bhabhakoto.
24 Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet.
A Shaajetunji bhapitengene kulikabhuli gubhakong'ondelenje ibhalugulenje bhanabhakongwe ila, ikabheje bhangaabhonanga.”
25 Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva.
Kungai a Yeshu gubhaalugulilenje, “Pakubha mmanganya mmangumba nneyo na mitima jenunji jinatopa kukulupalila gowe galugwilwe na ashinkulondola bha a Nnungu!
26 Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet?
Bhuli, a Kilishitu bhakapinjikweje kupotekwa, na kwa nneyo bhajinjile muukonjelo gwabho?”
27 Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom.
Gubhaatalashiyenje gowe gaatayaga bhenebho, Mmajandiko kutandubhila a Musha mpaka ashinkulondola bhowe bha a Nnungu.
28 Och de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han låts som han ville gå längre fram.
Bhakabhandishilanjeje shijiji shibhajendanganaga shila, a Yeshu gubhatendile mbuti bhanapunda kwenda mmujo.
29 Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att blifva när dem.
Ikabheje bhanganya bhala gubhaashondelesheyenje bhalinkutinji, “Ntame pano na uwe, pabha kunapilila, na shilo shinabhandishila.” Bhai, gubhajinjile nnyumba, gubhateminabhonji.
30 Och det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem.
Bhakatameje kulya nabhonji, gubhatolile nkate, gubhatendile eja kwa a Nnungu, gubhaugebhenye, gubhaapelenje.
31 Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn.
Shangu meyo gabhonji gakutandanukaga, gubhaamanyinji, ikabheje bhenebho gubhaobhile pa meyo gabhonji.
32 Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna?
Bhai, gubhabhalanjilenenje, “Bhuli mitima jetu jikakolelaga nkwiinonyela, pubhatutalashiyaga Majandiko mumpanda mula?”
33 Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlade de ellofva, och de som med dem voro;
Gubhajabhulengenenje gene malanga pegala, gubhabhujengene ku Yelushalemu. Gubhaaimenenje bhaajiganywa kumi na jumo bhala, na bhandunji bhatemingene pamo
34 De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone.
bhalibheleketanga, “Kweli bhakulungwa bhayushile, bhaakoposhele a Shimoni.”
35 Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet.
Bhai, bhene bhaajiganywa bhabhili bhala gubhaalugulilenje gowe gaaimenenje mumpanda, na shibhashite kwaamanyanga a Yeshu nkugabhanya nkate.
36 Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
Bhalinginji nkutalashiya genego a Yeshu bhayene gubhajimi pakati jabhonji, gubhaabhalanjilenje, “Ulele ubhe na mmanganya.”
37 Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda.
Gubhaimukenje na jogopa kujila bhakulibhonanga lioka.
38 Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjerta?
Ikabheje a Yeshu gubhaabhalanjilenje, “Kwa nndi nnajogopanga? Kwa nndi nnakolanga lipamba mmitima jenunji?
39 Ser mina händer, och mina fötter, att det är jag sjelf: Tager på mig, och skåder; ty anden hafver icke kött och ben, såsom I sen mig hafva.
Nnolanje makono na makongono gangu, kuti ni nne namwene. Mmbapayanje mmonanje, pabha lioka lyangali shiilu na maupa malinga shinkumonanga shino.”
40 Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter.
Bhakabheleketeje genego, Gubhaalangulenje makono na makongono gabho.
41 Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Hafven I här något att äta?
Bhangakulupalilanga kwa ligongo lya kwiinonyela na kanganigwa, a Yeshu gubhaabhushiyenje, “Pepano nkwetenje shalya shoshowe?”
42 Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något af en hannogskako.
Gubhaapelenje shipande sha shamaki jwa joka.
43 Och han tog det, och åt deraf i deras åsyn.
Gubhatolile, nigubhatawine bhowe bhalikwaalolanga.
44 Och han sade till dem: Detta äro de ord, som jag sade till eder, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas, som skrifvet är i Mose lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig.
Kungai gubhaalugulilenje, “Gegano ni gunamalanjilenje punaliji pamo na mmanganya, kuti gowe gajandikwe ga nugula nne, Nshalia ja a Musha, na Ashinkulondola, na Shabhuli ganapinjikwa gatimilile.”
45 Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna;
Penepo, gubhaapelenje lunda lwa kugamanya Majandiko.
46 Och sade till dem: Så är det skrifvet, och så måste Christus lida, och tredje dagen uppstå ifrå de döda;
Gubhaalugulilenje, “Ishijandikwa, kuti a Kilishitu shibhapotekwe na lyubha lya tatu shibhayushe.
47 Och predikas i hans Namn bättring och syndernas förlåtelse ibland all folk, begynnande på Jerusalem.
Na kuti, kwiipeta na kuleshelelwa kwa yambi shikulunguywe kupitila lina lyabho, kuumila ku Yelushalemu.
48 Och I ären vittne till allt detta.
Mmanganya ni mmaakong'ondela bha genega.
49 Och si, jag vill sända öfver eder mins Faders löfte; men I skolen blifva i staden Jerusalem, tilldess I varden beklädde med kraft af höjdene.
Nnolanje, shinimpeleshelanje miadi ja Atati, ikabheje ntamangane pano, mpaka pushinimpeleshelanje mashili ga kopoka kunnungu.”
50 Och han hade dem ut till Bethanien, och upplyfte sina händer, och välsignade dem.
Kungai gubhalongoyenje mpaka ku Bhetania, gubhajinwile makono gabho kunani, nigubhaajujilenje mboka.
51 Och skedde, då han dem välsignat hade, skiljdes han ifrå dem, och uppfor i himmelen.
Akuno bhalikwaajujilanga mboka, gubhaaleshilenje, gubhatolilwe kunani kunnungu.
52 Och de tillbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen, med stora glädje;
Gubhaatindibhalilenje, nigubhabhujilengene ku Yelushalemu bhalikwinonyelanga kwa kaje.
53 Och voro alltid i templet, prisade och lofvade Gud. Amen.
Gubhatemingenenje mobha gowe Nniekalu bhalikwainiyanga a Nnungu.
