Lukas 24
1 På den ena Sabbathen, ganska bittida om morgonen, kommo de till grafvena, bärande de välluktande krydder, som de tillredt hade; och några med dem.
Nowe the first day of the weeke early in the morning, they came vnto the sepulchre, and brought the odours, which they had prepared, and certaine women with them.
2 Så funno de stenen afvältad ifrå grafvene;
And they found the stone rolled away from the sepulchre,
3 Och gingo in, och funno intet Herrans Jesu lekamen.
And went in, but found not the body of the Lord Iesus.
4 Och det begaf sig att, då de derom bekymrade voro, si, så stodo när dem två män i skinande kläder.
And it came to passe, that as they were amased thereat, beholde, two men suddenly stood by them in shining vestures.
5 Då vordo de förfärade, och slogo sin ansigte neder åt jordene. Då sade de till dem: Hvi söken I den lefvande ibland de döda?
And as they were afraide, and bowed downe their faces to the earth, they sayd to them, Why seeke ye him that liueth, among the dead?
6 Han är icke här, han är uppstånden; kommer ihåg, huru han sade eder, då han ännu var i Galileen,
He is not here, but is risen: remember how he spake vnto you, when he was yet in Galile,
7 Sägandes: Menniskones Son måste öfverantvardas i syndiga menniskors händer, och korsfästas; och uppstå på tredje dagen.
Saying, that the sonne of man must be deliuered into the hands of sinfull men, and be crucified, and the third day rise againe.
8 Och så begynte de komma ihåg hans ord;
And they remembred his wordes,
9 Och gingo tillbaka ifrå grafvene, och bådade detta allt dem ellofva, och allom dem androm.
And returned from the sepulchre, and tolde all these things vnto the eleuen, and to all the remnant.
10 Och det var Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som med dem voro, de detta sade till Apostlarna.
Now it was Mary Magdalene, and Ioanna, and Mary the mother of Iames, and other women with them, which tolde these things vnto the Apostles.
11 Och deras ord syntes för dem såsom galenskap; och de trodde dem intet.
But their wordes seemed vnto them, as a fained thing, neither beleeued they them.
12 Men Petrus stod upp, och lopp till grafvena; och då han lutade sig derin, fick han se linkläden liggande allena; och gick sina färde, förundrandes vid sig sjelf hvad der skedt var.
Then arose Peter, and ran vnto the sepulchre, and looked in, and saw the linnen clothes laide by themselues, and departed wondering in himselfe at that which was come to passe.
13 Och si, två af dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus.
And beholde, two of them went that same day to a towne which was from Hierusalem about threescore furlongs, called Emmaus.
14 Och de talade hvar med annan, om allt det som skedt var.
And they talked together of al these things that were done.
15 Och hände sig, då de talades vid, och befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus, och gick med dem.
And it came to passe, as they communed together, and reasoned, that Iesus himselfe drewe neere, and went with them.
16 Men deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom.
But their eyes were holden, that they could not know him.
17 Då sade han till dem: Hvad är det för tal, som I hafven eder emellan, vid I gån, och ären bedröfvade?
And he sayd vnto them, What maner of communications are these that ye haue one to another as ye walke and are sad?
18 Då svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Äst du allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke vet hvad der skedt är i dessa dagar?
And the one (named Cleopas) answered, and sayd vnto him, Art thou onely a stranger in Hierusalem, and hast not knowen the things which are come to passe therein in these dayes?
19 Sade han till dem: Hvad? Sade de till honom: Om Jesu Nazareno, som var en Prophet, mägtig både i gerningar och ord, för Gudi, och allo folkena;
And he said vnto them, What things? And they sayd vnto him, Of Iesus of Nazareth, which was a Prophet, mightie in deede and in word before God, and all people,
20 Och huruledes de öfverste Presterna, och våre förmän, öfverantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom.
And howe the hie Priests, and our rulers deliuered him to be condemned to death, and haue crucified him.
21 Men vi hoppades, att han skulle vara den som förlossa skulle Israel; och öfver allt detta är nu tredje dagen, sedan det skedde.
But we trusted that it had bene he that should haue deliuered Israel, and as touching all these things, to day is ye third day, that they were done.
22 Och några qvinnor af våra hafva förskräckt oss, de der bittida om morgonen hade kommit till grafvena;
Yea, and certaine women among vs made vs astonied, which came early vnto the sepulchre.
23 Och då de icke funno hans lekamen, kommo de, och sade, att de ock Änglasyn sett hade, hvilke sagt hade att han lefver.
And when they found not his body, they came, saying, that they had also seene a vision of Angels, which sayd, that he was aliue.
24 Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet.
Therefore certaine of them which were with vs, went to the sepulchre, and found it euen so as the women had sayd, but him they saw not.
25 Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva.
Then he sayd vnto them, O fooles and slowe of heart to beleeue all that the Prophets haue spoken!
26 Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet?
Ought not Christ to haue suffered these things, and to enter into his glory?
27 Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom.
And he began at Moses, and at all the Prophets, and interpreted vnto them in all the Scriptures the things which were written of him.
28 Och de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han låts som han ville gå längre fram.
And they drew neere vnto ye towne, which they went to, but he made as though hee would haue gone further.
29 Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att blifva när dem.
But they constrained him, saying, Abide with vs: for it is towards night, and the day is farre spent. So he went in to tarie with them.
30 Och det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem.
And it came to passe, as hee sate at table with them, he tooke the bread, and blessed, and brake it, and gaue it to them.
31 Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn.
Then their eyes were opened, and they knewe him: and he was no more seene of them.
32 Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna?
And they saide betweene themselues, Did not our heartes burne within vs, while he talked with vs by the way, and when he opened to vs the Scriptures?
33 Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlade de ellofva, och de som med dem voro;
And they rose vp the same houre, and returned to Hierusalem, and found the Eleuen gathered together, and them that were with them,
34 De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone.
Which said, The Lord is risen in deede, and hath appeared to Simon.
35 Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet.
Then they tolde what things were done in the way, and howe he was knowen of them in breaking of bread.
36 Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
And as they spake these things, Iesus himselfe stoode in the middes of them, and saide vnto them, Peace be to you.
37 Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda.
But they were abashed and afraide, supposing that they had seene a spirit.
38 Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjerta?
Then he saide vnto them, Why are ye troubled? and wherefore doe doutes arise in your hearts?
39 Ser mina händer, och mina fötter, att det är jag sjelf: Tager på mig, och skåder; ty anden hafver icke kött och ben, såsom I sen mig hafva.
Beholde mine handes and my feete: for it is I my selfe: handle me, and see: for a spirit hath not flesh and bones, as ye see me haue.
40 Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter.
And when he had thus spoken, he shewed them his hands and feete.
41 Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Hafven I här något att äta?
And while they yet beleeued not for ioy, and wondred, he saide vnto them, Haue ye here any meate?
42 Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något af en hannogskako.
And they gaue him a piece of a broyled fish, and of an honie combe,
43 Och han tog det, och åt deraf i deras åsyn.
And hee tooke it, and did eate before them.
44 Och han sade till dem: Detta äro de ord, som jag sade till eder, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas, som skrifvet är i Mose lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig.
And he saide vnto them, These are the wordes, which I spake vnto you while I was yet with you, that all must be fulfilled which are written of me in the Lawe of Moses, and in the Prophets, and in the Psalmes.
45 Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna;
Then opened he their vnderstanding, that they might vnderstand the Scriptures,
46 Och sade till dem: Så är det skrifvet, och så måste Christus lida, och tredje dagen uppstå ifrå de döda;
And said vnto them, Thus is it written, and thus it behoued Christ to suffer, and to rise againe from the dead the third day,
47 Och predikas i hans Namn bättring och syndernas förlåtelse ibland all folk, begynnande på Jerusalem.
And that repentance, and remission of sinnes should be preached in his Name among all nations, beginning at Hierusalem.
48 Och I ären vittne till allt detta.
Nowe ye are witnesses of these things.
49 Och si, jag vill sända öfver eder mins Faders löfte; men I skolen blifva i staden Jerusalem, tilldess I varden beklädde med kraft af höjdene.
And beholde, I doe sende the promise of my Father vpon you: but tary ye in the citie of Hierusalem, vntill ye be endued with power from an hie.
50 Och han hade dem ut till Bethanien, och upplyfte sina händer, och välsignade dem.
Afterward he lead them out into Bethania, and lift vp his hands, and blessed them.
51 Och skedde, då han dem välsignat hade, skiljdes han ifrå dem, och uppfor i himmelen.
And it came to passe, that as he blessed them, he departed from them, and was caried vp into heauen.
52 Och de tillbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen, med stora glädje;
And they worshipped him, and returned to Hierusalem with great ioy,
53 Och voro alltid i templet, prisade och lofvade Gud. Amen.
And were continually in the Temple, praysing, and lauding God, Amen.
