Lukas 23
1 Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum;
Loongtang toonchap rum ano Jisu ah Pilat jiinni siit wanrumta,
2 Och begynte till att klaga på honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung.
erah di neng ih Jisu suh nan rumta: “Seng ih arah mih ah ih seng mina loong lamki ni siit arah jap johi, “Neng ih luungwanglong suh sokse lakot theng ih baat rumha eno heh teeteewah suh Kristo, luungwang ih liita.”
3 Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det.
Pilat ih chengta, “An ah Jehudi loong luungwang tama?” “An ih liihu aju ang ah,” Jisu ih ngaakbaatta.
4 Då sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen.
Eno Pilat ih romwah phokhoh loong nyia miloong asuh baatta, “Ngah ih arah mih ah kaanju suh hemoong hetaang tajap jokang.”
5 Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit.
Eno miloong ah ih ehan han ih laabaat rumta, “Heh ih nyootsoot ano Judia hadaang ni haphaangla. Heh ih Galili ni phang phaang siit ano chiinyah arah di thok phaangphak ra hala.”
6 Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man.
Pilat ih erah chaat ano, chengta, “Heh ah Galili nok hate tama?”
7 Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden.
Heh ih Jisu ah Hirod ih panha nok hah dowa ih jat ano, heh ih Hirod jiinni siitwan thukta, erah tokdi heh uh Jerusalem ni angta.
8 Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades få se något tecken göras af honom.
Hirod ah Jisu japtup ano rapne ih roonta, tumeah heh ih jaakhoh ni Jisu tiit ah chaat ano heh japtup suh rapne kah ih ramta. Jisu ih epaatjaajih toom noisok hang ih heh ih thunta.
9 Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet.
Erah thoih Hirod ih jaatrep tiit taat chengta, ang abah uh Jisu ih tah ngaakbaatta.
10 Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom.
Romwah phokhoh loong nyia Hootthe nyootte loong ih Jisu suh ethih ih ram nan rumta.
11 Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.
Hirod nyia heh sipaahi loong ah ih Jisu ah rapne ih kaanju ngitkhuung rumta; eno samsong elootjih rah ih choom rum ano Pilat jiinni ngaaksiit kaat thuk rumta.
12 Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.
Erah sa dowa ih Hirod nyia Pilat ah jiiwah ih hoon nyuuta; erah ngakhoni bah nyi ah piiara kah ang nyuuta.
13 Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket;
Pilat ih romwah phokhoh loong, phansiitte loong nyia noksong loong ah lompoon ano
14 Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före;
baat rumta, “Sen ih arah mih ah nga jiinni siitwan hanno baat hali heh ih mih lamki ni siit ha eah. Eno amadi, ngah ih sen ngathong ni thaakcheng angdi heh moong hetaang tiit ah tiim uh tajeeka.
15 Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var.
Hirod ih uh heh moongtaang ah tachojoka, erah thoih heh ih seng jiinni ngaakdaap jahala. Arah mih ah etek haat etjih sengseng ih moong arah tumjih tajeeka.
16 Derföre vill jag näpsan och släppan.
Erah thoidi ngah ih heh ah bot thuk angno ngaakdaap ang.”
17 Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös.
Paangrep Khopui romhoon kuh di Pilat ih phaatak ni sak arah wasiit wasiit kah ih daap haatta.
18 Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;
Eno miloong loongtang toonriing rumta, “Bangphak nah Rapbot etheng! Barabbas ah daap haat kohe!”
19 Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp.
(Barabbas ah samnuthung ni haphaangsiitte, nyia mih tek haatte angta.)
20 Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös.
Pilat ih Jisu ah daap haat thung angta, erah thoih miloong asuh we huk chengta.
21 Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.
Ang abah uh miloong ah we ngaak riing rumta, “Bangphak nah rapbot theng! Bangphak nah rapbot theng!”
22 Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös.
Eno Pilat ih takjom adi we cheng rumta, “Eno bah heh ih tumjih thetre kota? Ngah ih heh tek haat etjih bah emoong tumjih uh tajap jokang! Ngah ih buthuk angno daap haat ang.”
23 Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer.
Eno miloong ah erong rongwah ih huk riing rumta Jisu ah tek haat jaatjaat etheng eah, eno neng riingta jun ih tek haatta.
24 Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade;
Erah thoidi Pilat ih miloong ih jamta jun ih Jisu tek haat mat ah paatta.
25 Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja.
Pilat ih mih tek haatte nyia hah phaangphakte Barnabbas ah miloong ih suk kano daap haatta, eno Jisu ah neng lak ni mamet rum abah uh ih korumta.
26 Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum.
Sipaahi loong ah ih Jisu siitwan rumta adi, mih wasiit Sirini nawa heh men ah Simoon heh deek akaan nawa samnuthung ko ih kaatte ang arah chomui rumta. Eno neng ih joh rum ano, bangphak ah huithuk rumta, eno Jisu damdam ih roongkhoom thuk rumta.
27 Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom.
Miloong ah hantek heh lilih ih roong phankhoom rumta; erah dung adi mararah minuh loong ah hethun huungte uh eje ang rumta.
28 Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn.
Eno Jisu ih ngaaksok ano baat rumta, “Jerusalem minuh loong! Nga raangtaan ih nak huung an, erah nang ih bah sensuh sensah nyia sen teenuh raangtaan ih thong huung an.
29 Ty si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit.
Tumeah mina loong ah ame ih jengjih rangwuung ah thok eha, ‘Tumthan khangraangse ah minuh heh sah lataat tupka rah ah, nyia heh sah babah uh lathaak koonchaate loong ah!’
30 Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss.
Erah tokdoh mina loong ih kong akaan suh baat rum ah, ‘Seng khoh nah bokdat raaho!’ Nyia kong loong asuh baat rum ah ‘Seng hottong thuk we he!’
31 Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra?
Erah loong ah bang ejang ang tokdoh mok lang abah, bang loong ehook eah doh tang mamangte ang ah?”
32 Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas.
Wahoh wanyi ehuh ang arah, Jisu damdi waktek haat et suh siitwan rumta.
33 Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra.
Neng ah hah esiit, “Khoraang,” et menta adi thoksiit rum ano, Jisu ah erah di tek haat wanrumta, eno ehuh eleek wanyi ah, wasiit ah dak hekko wasiit jaawako ih tek haat rumta.
34 Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem.
Jisu ah jengta,” Ewah! Biin anaan et rum uh, tumeah neng ih tajatka neng tumjih reela rah ah.” Henyuh hekhat ah neng chamchi ni jongteh ah tooloom rum ano pheehaat rumta.
35 Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade.
Jehudi mihak phokhoh loong ih Jisu ah putbeek ngitkhuung rumta tokdi mih loong ah ih ban sok ruh et rumta: “Heh ih mihoh ah epuipang kah eta; Rangte ih danjeeta Kristo rah ang abah heh teeteewah rah toom puipang thaak ah!”
36 Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom;
Sipaahi loong rah ih putbeek ngitkhuung et rumta: Jisu jiinni wang rum leh thaangneejih kham ah koh ih rumta,
37 Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf.
eno li rumta, “Jehudi luungwang anglu bah an teeteewah ah puipang thaak uh!”
38 Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung.
Heh khothung adi amet raangta: “Arah Jehudi luungwang.”
39 Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss.
Ehuh eleek wasiit heh reeni chiita warah ih Jisu suh kaanju lam ih liita: “An ah Kristo tanih angko? An teewah ah puipang sek ah puipang et heetih ba!”
40 Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen?
Eno wasiit ah ih, kanjaata, ame jeng ano ah “Rangte ra tanih cho ko? An chamlu ah likhiik heh uh emamah ih chamla.
41 Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort.
Ang abah uh, sek chamliitih abah echamjih, tumeah sek ah ethetre ih thoidi chamliitih, enoothong heh bah tumjih uh lathika di cham kola.”
42 Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike.
Eno heh ih Jisu suh liita, Jisu ngah bah dokthun et weehang, luungwang ih hoon uno raaho doh ah!”
43 Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis.
Jisu ih baatta, “Ngah ih kakham hala, an chiinyah Jumlam nah nga damdoh roong angho.”
44 Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman.
Erah tok adi rangnithung asih saapoot nyi angta rangsa rah nakdat ano harep ni rangja ko saasong saapakjom tuk ih laamang ih hoonta; eno Rangteenok ni chiita nyuh loong ah khoonyi khoonyi ih khoodatta.
45 Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu.
46 Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan.
Jisu ah erong ih riinghuungta, “Ewah! Ngah ih ngaachi ngaala an lak ni kohala!” Erah ah jeng ano tiita.
47 Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man.
Sipaahi saahaap ah ih erah loong ah tup ano, Rangte rang ah phoongta, ame jeng ano ah, “Amiisak heh bah mise ju ang kota!”
48 Och allt folket, som dit gånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen.
Tumjih angla ih sokte lomkhoon rumta mina loong ah neng nok ni ngaak wang rum adi, neng teekhuh ah buh rum ano thungthih rumta.
49 Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå.
Jisu men jatte loong nyia Galili nawa minuh loong heh lilih ih phan khoomte loong ah haloot ni chap rum ano ban sok rumta.
50 Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man;
Erah di mih wasiit heh men ah Josep Arimathia nok hate, Judia hah nawa angta. Heh ah wase nyi mih ih soomtuute angta, heh ih Rangte Hasong kaat ah bansokte angta. Heh ah ngoong awang dung ni phokhoh taat ang abah uh, neng kaanthot nyia neng reeraang adi takah roong junta.
51 Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike;
52 Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen;
Heh ih Pilat pandi wang ano Jisu mang ah suh wangta.
53 Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit.
Eno heh ih mang ah datthiin ano, nyuleep nyuh ih khoon ano mangbeng ah jong jaan khoni thoh ano wahoh babah uh lathaak bengka adi thiin kaatta.
54 Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå.
Erah sa ah sa banga rangwuung angta, eno Jehudi naangtongsa ah thok ih taha.
55 Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var;
Galili nawa Jisu lilih ih wang rum taha loong ah Josep damdi roongwang rum ano Jisu mang ah mamet thiin rumha ih mangbeng ah sokwang rumta.
56 Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen.
Eno neng nok ni ngaak wang rum ano etingtak etjih nyia phontum mang sak adoh hut suh jam wang rumta. Neng tongta sa ah Hootthe jun ih Jehudi naangtongsa angta.
