Lukas 22
1 Då tillstundade Sötbrödshögtiden, den Påska kallas.
Men de usyrede brøds høitid, som kalles påske, var nær;
2 Och de öfverste Presterna och Skriftlärde sökte efter, huru de kunde dräpa honom; men de fruktade för folket.
og yppersteprestene og de skriftlærde søkte råd til å få ryddet ham av veien; for de fryktet for folket.
3 Och gick Satanas in uti Judas, som kallades Ischarioth, och var en af de tolf.
Men Satan fór inn i Judas med tilnavnet Iskariot, som var en av de tolv,
4 Han gick bort, och talade med de öfversta Presterna och föreståndarena, huruledes han skulle fly honom dem i händer.
og han gikk bort og talte med yppersteprestene og høvedsmennene om hvorledes han skulde forråde ham til dem.
5 Och de gladdes, och voro öfverens med honom, att de skulle gifva honom penningar.
Og de blev glade, og lovte å gi ham penger,
6 Och han lofvade dem det, och sökte efter läglighet, att han måtte öfverantvarda honom dem utan buller.
og han gav sitt tilsagn og søkte leilighet til å forråde ham til dem uten opstyr.
7 Så kom då Sötbrödsdagen, på hvilkom man måste offra Påskalambet.
Så kom de usyrede brøds dag, da påskelammet skulde slaktes.
8 Då sände han Petrum, och Johannem, sägandes: Går, och bereder oss Påskalambet, att vi det äte.
Og han sendte Peter og Johannes avsted og sa: Gå bort og gjør i stand påskelammet for oss, så vi kan ete det!
9 Då sade de till honom: Hvar vill du, att vi skole bereda det?
De sa til ham: Hvor vil du vi skal gjøre det i stand?
10 Sade han till dem: Si, när I kommen in i staden, varder eder mötandes en man, som bär ena vattukruko; följer honom i huset, der han ingår;
Han sa til dem: Se, når I kommer inn i byen, skal det møte eder en mann som bærer en krukke vann; følg ham til det hus hvor han går inn,
11 Och säger husbondanom: Mästaren låter säga dig: Hvar är herberget, der jag må äta Påskalambet med mina Lärjungar?
og si til husbonden: Mesteren sier til dig: Hvor er det herberge der jeg kan ete påskelammet med mine disipler?
12 Och han skall visa eder en storan sal bereddan; reder der till.
Så skal han vise eder en stor sal med benker og hynder; der skal I gjøre det i stand.
13 De gingo åstad, och funno som han dem sagt hade; och redde till Påskalambet.
De gikk da avsted, og fant det så som han hadde sagt dem; og de gjorde i stand påskelammet.
14 Och då tid var, satte han sig ned, och de tolf Apostlar med honom.
Og da timen kom, satte han sig til bords, og apostlene med ham.
15 Och han sade till dem: Jag hafver, med mycken åstundan, begärat äta detta Påskalambet med eder, förr än jag lider.
Og han sa til dem: Jeg har hjertelig lengtet efter å ete dette påskelam med eder før jeg lider;
16 Ty jag säger eder, att jag härefter icke skall äta deraf, tilldess det fullkomnadt varder i Guds rike.
for jeg sier eder: Jeg skal aldri mere ete det før det er blitt fullkommet i Guds rike.
17 Och han tog kalken, tackade, och sade: Tager honom, och skifter eder emellan;
Og han tok en kalk, takket og sa: Ta dette og del det mellem eder!
18 Ty jag säger eder, att jag icke skall dricka det af vinträ kommet är, tilldess Guds rike kommer.
For jeg sier eder: Fra nu av skal jeg aldri mere drikke av vintreets frukt før Guds rike er kommet.
19 Och han tog brödet; tackade, och bröt, och gaf dem, sägandes: Detta är min lekamen, som för eder gifven varder; det görer till min åminnelse;
Og han tok et brød, takket og brøt det, gav dem og sa: Dette er mitt legeme, som gis for eder; gjør dette til minne om mig!
20 Sammalunda ock kalken, efter Nattvarden, sägandes: Detta är kalken, det nya Testamentet i mitt blod, som för eder utgjutet varder.
Likeså kalken, efterat de hadde ett, og sa: Denne kalk er den nye pakt i mitt blod, som utgydes for eder.
21 Dock si, mins förrädares hand är med mig på bordet.
Men se, hans hånd som forråder mig, er med mig over bordet.
22 Och menniskones Son varder gångandes, efter som det beslutet är; dock ve den mennisko, af hvilko han varder förrådder.
For Menneskesønnen går vel bort, som bestemt er; men ve det menneske ved hvem han blir forrådt!
23 Och de begynte fråga emellan sig, hvilken den var af dem som det göra skulle.
De begynte da å spørre hverandre om hvem av dem det vel kunde være som skulde gjøre denne gjerning.
24 Så vardt ock en träta emellan dem, hvilkendera skulle synas vara ypperst.
Det blev også en trette mellem dem om hvem av dem skulde gjelde for å være størst.
25 Då sade han till dem: Verldslige Konungar regera; och de, som magtena hafva, kallas nådige herrar;
Da sa han til dem: Kongene hersker over sine folk, og de som bruker makt over dem, kalles deres velgjørere.
26 Men I icke så; utan den som störst är ibland eder, han skall vara som den yngste, och den der ypperst är, han vare såsom en tjenare.
Så er det ikke med eder; men den største blandt eder skal være som den yngste, og den øverste som den som tjener.
27 Ty hvilkendera är större, den som sitter, eller den som tjenar? Är icke han som sitter? Men jag är midt ibland eder, såsom den som tjenar.
For hvem er størst, den som sitter til bords, eller den som tjener? Er det ikke den som sitter til bords? Men jeg er som en tjener iblandt eder.
28 Men I ären de samme, som med mig blifvit hafven uti mina frestelser.
Men I er de som har holdt ut hos mig i mine prøvelser,
29 Och jag vill beställa eder riket, såsom min Fader hafver det beställt mig;
og jeg tilsier eder riket, likesom min Fader har tilsagt mig det,
30 Att I skolen äta och dricka öfver mitt bord, i mitt rike; och skolen sitta på stolar, och döma tolf Israels slägter.
så I skal ete og drikke ved mitt bord i mitt rike, og sitte på troner og dømme Israels tolv stammer.
31 Och Herren sade: Simon, Simon, si, Satanas hafver begärat eder, att han skulle sålla eder såsom hvete;
Simon! Simon! se, Satan krevde å få eder i sin vold for å sikte eder som hvete;
32 Men, jag hafver bedit för dig, att din tro skall icke omintet varda; och när du nu omvänder äst, så styrk dina bröder.
men jeg bad for dig at din tro ikke måtte svikte, og når du engang omvender dig, da styrk dine brødre!
33 Då sade han till honom: Herre, jag är redebogen gå med dig, både i häktelse och i döden.
Men han sa til ham: Herre! med dig er jeg rede til å gå både i fengsel og i død.
34 Då sade han: Jag säger dig, Petre, i dag skall icke hanen gala, förr än du tre resor nekar att känna mig.
Da sa han: Jeg sier dig, Peter: Hanen skal ikke gale idag før du tre ganger har nektet at du kjenner mig.
35 Och han sade till dem: När jag sände eder utan säck, utan skräppo, och utan skor, hafver eder något fattats? Då sade de: Intet.
Og han sa til dem: Da jeg sendte eder ut uten pung og skreppe og sko, fattedes eder da noget? De sa: Nei, intet.
36 Då sade han till dem: Men nu, ho som säck hafver, han tage honom, sammalunda ock skräppo; och den der icke hafver, han sälje sin kjortel, och köpe svärd.
Han sa da til dem: Men nu skal den som har pung, ta den med, likeså skreppe, og den som ikke har sverd, han selge sin kappe og kjøpe sig et!
37 Ty jag säger eder, att det ännu måste fullbordas på mig, som skrifvet är: Han är räknad ibland ogerningsmän; ty hvad som skrifvet är om mig, det hafver en ända.
For jeg sier eder at dette som er skrevet, må opfylles på mig, dette ord: Og han blev regnet blandt ugjerningsmenn; for det som er sagt om mig, er til ende.
38 Då sade de: Herre, si, här äro tu svärd. Då sade han till dem: Det är nog.
Da sa de: Herre! se, her er to sverd. Men han sa til dem: Det er nok.
39 Och han gick ut, som hans seder var, till Oljoberget; och hans Lärjungar följde honom till det rummet.
Og han gikk ut og vandret efter sedvane til Oljeberget; men hans disipler fulgte og med ham.
40 Och då han kom dit, sade han till dem: Beder, att I icke kommen uti frestelse.
Og da han kom til stedet, sa han til dem: Bed at I ikke må komme i fristelse!
41 Och han gick ifrå dem vid pass ett stenkast, och föll ned på sin knä, och bad,
Og han slet sig fra dem så lang som et stenkast, og falt på kne, bad og sa:
42 Sägandes: Fader, är så din vilje, tag denna drycken ifrå mig; dock likväl, ske icke min vilje, utan din.
Fader! om du vil, da la denne kalk gå mig forbi! Dog, skje ikke min vilje, men din!
43 Och syntes honom en Ängel af himmelen, och styrkte honom.
Og en engel fra himmelen åpenbarte sig for ham og styrket ham.
44 Och han vardt betagen af en mägta stor ångest, och bad länge; och hans svett var såsom blodsdroppar, löpande ned på jorden.
Og han kom i dødsangst og bad enda heftigere, og hans sved blev som blodsdråper, som falt ned på jorden.
45 Och då han uppstod af bönene, och kom till sina Lärjungar, fann han dem sofvande af bedröfvelse;
Så stod han op fra bønnen og kom til sine disipler og fant dem sovende av bedrøvelse,
46 Och sade till dem: Hvi sofven I? Står upp, och beder, att I icke kommen uti frestelse.
og han sa til dem: Hvorfor sover I? Stå op og bed at I ikke må komme i fristelse!
47 Vid han ännu talade, si, en hop med folk, och en utaf de tolf, som het Judas, gick för dem, och trädde fram till Jesum, till att kyssa honom.
Mens han ennu talte, se, da kom en flokk, og han som hette Judas, en av de tolv, gikk foran dem og trådte nær til Jesus for å kysse ham.
48 Men Jesus sade till honom: Juda, förråder du menniskones Son med kyssande?
Men Jesus sa til ham: Judas! forråder du Menneskesønnen med et kyss?
49 Då sågo de som när voro, hvad på färde var, och sade till honom: Herre, skole vi taga till svärds?
Da nu de som var om ham, så hvad som vilde skje, sa de: Herre! skal vi slå til med sverd?
50 Och en af dem slog öfversta Prestens tjenare, och högg af hans högra öra.
Og en av dem slo til yppersteprestens tjener og hugg det høire øre av ham.
51 Då svarade Jesus, och sade: Låter kommat härtill; och så tog han på hans öra, och helade honom.
Men Jesus svarte og sa: La dem bare gå så vidt! Og han rørte ved hans øre og lægte ham.
52 Och Jesus sade till de öfversta Presterna, och föreståndarena i templet, och till de äldsta, som till honom komne voro: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och med stafrar;
Og Jesus sa til yppersteprestene og høvedsmennene over tempel-vakten og de eldste som var kommet imot ham: I er gått ut som mot en røver med sverd og stokker;
53 Ändock jag hafver dagliga varit med eder i templet, och I kommen edra händer intet vid mig; men detta är edar stund, och mörksens magt.
da jeg daglig var hos eder i templet, rakte I ikke eders hender ut mot mig. Men dette er eders time og mørkets makt.
54 Så grepo de honom, och ledden, och haden in i öfversta Prestens hus. Men Petrus följde långt efter.
Da de nu hadde grepet ham, drog de avsted med ham og førte ham inn i yppersteprestens hus; og Peter fulgte langt bakefter.
55 Då gjorde de en eld midt i palatset, och såto dervid; och Petrus satte sig ibland dem.
De hadde tendt en ild midt i gårdsrummet og satt der sammen, og Peter satt midt iblandt dem.
56 Då en tjensteqvinna fick se honom sittandes vid ljuset, såg hon på honom, och sade: Denne var ock med honom.
Men en tjenestepike fikk se ham sitte mot lyset, og stirret på ham og sa: Også denne var med ham.
57 Då nekade han honom, och sade: Qvinna, jag känner honom intet.
Men han fornektet ham og sa: Jeg kjenner ham ikke, kvinne!
58 Och litet efter såg honom en annar, och sade: Du äst ock af dem. Men Petrus sade: Menniska, jag är det icke.
Litt efter fikk en annen se ham og sa: Du er også en av dem. Men Peter sa: Menneske! jeg er ikke det.
59 Och litet derefter, vid en timma, kom en annar, och sannade det samma, sägandes: Sannerliga var han ock med honom; ty han är ock en Galileisk man.
Og omkring én time efter stadfestet en annen det og sa: Sannelig, også denne var med ham; han er jo en galileer.
60 Och Petrus sade: Menniska, jag vet icke hvad du säger. Och i det samma, vid han ännu talade, gol hanen.
Men Peter sa: Menneske! jeg forstår ikke hvad det er du mener! Og straks, mens han ennu talte, gol hanen.
61 Och Herren vände sig om, och såg på Petrum; och då begynte Petrus tänka på Herrans ord, huru han honom sagt hade: Förr än hanen hafver galit, skall du tre resor neka mig.
Og Herren vendte sig og så på Peter; og Peter kom Herrens ord i hu, hvorledes han hadde sagt til ham: Før hanen galer idag, skal du fornekte mig tre ganger.
62 Och Petrus gick ut, och gret bitterliga.
Og han gikk ut og gråt bitterlig.
63 Och de män, som höllo Jesum, begabbade honom, och slogo honom;
Og mennene som holdt Jesus, spottet ham og slo ham,
64 Bundo för hans ögon, slogo hans ansigte, och frågade honom, sägande: Spå, ho är den som dig slog?
og de kastet et klæde over ham og spurte ham og sa: Spå nu: Hvem var det som slo dig?
65 Och mycken annor förhädelse sade de till honom.
Og mange andre spottord talte de til ham.
66 Och som det dagades, församlade sig de äldste i folket, och de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och hade honom in för sitt Råd,
Da det nu blev dag, samledes folkets eldste og yppersteprestene og de skriftlærde, og de førte ham frem i sitt rådsmøte
67 Sägande: Äst du Christus, säg det oss? Och han sade till dem: Om jag eder det säger, så tron I det intet;
og sa: Er du Messias, da si oss det! Men han sa til dem: Om jeg sier eder det, tror I det ikke;
68 Frågar jag ock, så svaren I intet; ej heller släppen I mig.
og om jeg spør, svarer I ikke.
69 Härefter skall menniskones Son sitta på Guds krafts högra hand.
Men fra nu av skal Menneskesønnen sitte ved Guds krafts høire hånd.
70 Då sade de alle: Så äst du ju Guds Son? Sade han: I sägen att jag så är.
Da sa de alle: Er du da Guds Sønn? Han sa til dem: I sier det; jeg er det.
71 Då sade de: Hvarefter begärom vi ännu vittnesbörd? Vi hafve sjelfve hört det af hans mun.
Da sa de: Hvad skal vi mere med vidnesbyrd? Vi har jo selv hørt det av hans munn.
