Lukas 22
1 Då tillstundade Sötbrödshögtiden, den Påska kallas.
adpropinquabat autem dies festus azymorum qui dicitur pascha
2 Och de öfverste Presterna och Skriftlärde sökte efter, huru de kunde dräpa honom; men de fruktade för folket.
et quaerebant principes sacerdotum et scribae quomodo eum interficerent timebant vero plebem
3 Och gick Satanas in uti Judas, som kallades Ischarioth, och var en af de tolf.
intravit autem Satanas in Iudam qui cognominatur Scarioth unum de duodecim
4 Han gick bort, och talade med de öfversta Presterna och föreståndarena, huruledes han skulle fly honom dem i händer.
et abiit et locutus est cum principibus sacerdotum et magistratibus quemadmodum illum traderet eis
5 Och de gladdes, och voro öfverens med honom, att de skulle gifva honom penningar.
et gavisi sunt et pacti sunt pecuniam illi dare
6 Och han lofvade dem det, och sökte efter läglighet, att han måtte öfverantvarda honom dem utan buller.
et spopondit et quaerebat oportunitatem ut traderet illum sine turbis
7 Så kom då Sötbrödsdagen, på hvilkom man måste offra Påskalambet.
venit autem dies azymorum in qua necesse erat occidi pascha
8 Då sände han Petrum, och Johannem, sägandes: Går, och bereder oss Påskalambet, att vi det äte.
et misit Petrum et Iohannem dicens euntes parate nobis pascha ut manducemus
9 Då sade de till honom: Hvar vill du, att vi skole bereda det?
at illi dixerunt ubi vis paremus
10 Sade han till dem: Si, när I kommen in i staden, varder eder mötandes en man, som bär ena vattukruko; följer honom i huset, der han ingår;
et dixit ad eos ecce introeuntibus vobis in civitatem occurret vobis homo amphoram aquae portans sequimini eum in domum in qua intrat
11 Och säger husbondanom: Mästaren låter säga dig: Hvar är herberget, der jag må äta Påskalambet med mina Lärjungar?
et dicetis patri familias domus dicit tibi magister ubi est diversorium ubi pascha cum discipulis meis manducem
12 Och han skall visa eder en storan sal bereddan; reder der till.
et ipse vobis ostendet cenaculum magnum stratum et ibi parate
13 De gingo åstad, och funno som han dem sagt hade; och redde till Påskalambet.
euntes autem invenerunt sicut dixit illis et paraverunt pascha
14 Och då tid var, satte han sig ned, och de tolf Apostlar med honom.
et cum facta esset hora discubuit et duodecim apostoli cum eo
15 Och han sade till dem: Jag hafver, med mycken åstundan, begärat äta detta Påskalambet med eder, förr än jag lider.
et ait illis desiderio desideravi hoc pascha manducare vobiscum antequam patiar
16 Ty jag säger eder, att jag härefter icke skall äta deraf, tilldess det fullkomnadt varder i Guds rike.
dico enim vobis quia ex hoc non manducabo illud donec impleatur in regno Dei
17 Och han tog kalken, tackade, och sade: Tager honom, och skifter eder emellan;
et accepto calice gratias egit et dixit accipite et dividite inter vos
18 Ty jag säger eder, att jag icke skall dricka det af vinträ kommet är, tilldess Guds rike kommer.
dico enim vobis quod non bibam de generatione vitis donec regnum Dei veniat
19 Och han tog brödet; tackade, och bröt, och gaf dem, sägandes: Detta är min lekamen, som för eder gifven varder; det görer till min åminnelse;
et accepto pane gratias egit et fregit et dedit eis dicens hoc est corpus meum quod pro vobis datur hoc facite in meam commemorationem
20 Sammalunda ock kalken, efter Nattvarden, sägandes: Detta är kalken, det nya Testamentet i mitt blod, som för eder utgjutet varder.
similiter et calicem postquam cenavit dicens hic est calix novum testamentum in sanguine meo quod pro vobis funditur
21 Dock si, mins förrädares hand är med mig på bordet.
verumtamen ecce manus tradentis me mecum est in mensa
22 Och menniskones Son varder gångandes, efter som det beslutet är; dock ve den mennisko, af hvilko han varder förrådder.
et quidem Filius hominis secundum quod definitum est vadit verumtamen vae illi homini per quem traditur
23 Och de begynte fråga emellan sig, hvilken den var af dem som det göra skulle.
et ipsi coeperunt quaerere inter se quis esset ex eis qui hoc facturus esset
24 Så vardt ock en träta emellan dem, hvilkendera skulle synas vara ypperst.
facta est autem et contentio inter eos quis eorum videretur esse maior
25 Då sade han till dem: Verldslige Konungar regera; och de, som magtena hafva, kallas nådige herrar;
dixit autem eis reges gentium dominantur eorum et qui potestatem habent super eos benefici vocantur
26 Men I icke så; utan den som störst är ibland eder, han skall vara som den yngste, och den der ypperst är, han vare såsom en tjenare.
vos autem non sic sed qui maior est in vobis fiat sicut iunior et qui praecessor est sicut ministrator
27 Ty hvilkendera är större, den som sitter, eller den som tjenar? Är icke han som sitter? Men jag är midt ibland eder, såsom den som tjenar.
nam quis maior est qui recumbit an qui ministrat nonne qui recumbit ego autem in medio vestrum sum sicut qui ministrat
28 Men I ären de samme, som med mig blifvit hafven uti mina frestelser.
vos autem estis qui permansistis mecum in temptationibus meis
29 Och jag vill beställa eder riket, såsom min Fader hafver det beställt mig;
et ego dispono vobis sicut disposuit mihi Pater meus regnum
30 Att I skolen äta och dricka öfver mitt bord, i mitt rike; och skolen sitta på stolar, och döma tolf Israels slägter.
ut edatis et bibatis super mensam meam in regno et sedeatis super thronos iudicantes duodecim tribus Israhel
31 Och Herren sade: Simon, Simon, si, Satanas hafver begärat eder, att han skulle sålla eder såsom hvete;
ait autem Dominus Simon Simon ecce Satanas expetivit vos ut cribraret sicut triticum
32 Men, jag hafver bedit för dig, att din tro skall icke omintet varda; och när du nu omvänder äst, så styrk dina bröder.
ego autem rogavi pro te ut non deficiat fides tua et tu aliquando conversus confirma fratres tuos
33 Då sade han till honom: Herre, jag är redebogen gå med dig, både i häktelse och i döden.
qui dixit ei Domine tecum paratus sum et in carcerem et in mortem ire
34 Då sade han: Jag säger dig, Petre, i dag skall icke hanen gala, förr än du tre resor nekar att känna mig.
et ille dixit dico tibi Petre non cantabit hodie gallus donec ter abneges nosse me
35 Och han sade till dem: När jag sände eder utan säck, utan skräppo, och utan skor, hafver eder något fattats? Då sade de: Intet.
et dixit eis quando misi vos sine sacculo et pera et calciamentis numquid aliquid defuit vobis at illi dixerunt nihil
36 Då sade han till dem: Men nu, ho som säck hafver, han tage honom, sammalunda ock skräppo; och den der icke hafver, han sälje sin kjortel, och köpe svärd.
dixit ergo eis sed nunc qui habet sacculum tollat similiter et peram et qui non habet vendat tunicam suam et emat gladium
37 Ty jag säger eder, att det ännu måste fullbordas på mig, som skrifvet är: Han är räknad ibland ogerningsmän; ty hvad som skrifvet är om mig, det hafver en ända.
dico enim vobis quoniam adhuc hoc quod scriptum est oportet impleri in me et quod cum iniustis deputatus est etenim ea quae sunt de me finem habent
38 Då sade de: Herre, si, här äro tu svärd. Då sade han till dem: Det är nog.
at illi dixerunt Domine ecce gladii duo hic at ille dixit eis satis est
39 Och han gick ut, som hans seder var, till Oljoberget; och hans Lärjungar följde honom till det rummet.
et egressus ibat secundum consuetudinem in montem Olivarum secuti sunt autem illum et discipuli
40 Och då han kom dit, sade han till dem: Beder, att I icke kommen uti frestelse.
et cum pervenisset ad locum dixit illis orate ne intretis in temptationem
41 Och han gick ifrå dem vid pass ett stenkast, och föll ned på sin knä, och bad,
et ipse avulsus est ab eis quantum iactus est lapidis et positis genibus orabat
42 Sägandes: Fader, är så din vilje, tag denna drycken ifrå mig; dock likväl, ske icke min vilje, utan din.
dicens Pater si vis transfer calicem istum a me verumtamen non mea voluntas sed tua fiat
43 Och syntes honom en Ängel af himmelen, och styrkte honom.
apparuit autem illi angelus de caelo confortans eum et factus in agonia prolixius orabat
44 Och han vardt betagen af en mägta stor ångest, och bad länge; och hans svett var såsom blodsdroppar, löpande ned på jorden.
et factus est sudor eius sicut guttae sanguinis decurrentis in terram
45 Och då han uppstod af bönene, och kom till sina Lärjungar, fann han dem sofvande af bedröfvelse;
et cum surrexisset ab oratione et venisset ad discipulos suos invenit eos dormientes prae tristitia
46 Och sade till dem: Hvi sofven I? Står upp, och beder, att I icke kommen uti frestelse.
et ait illis quid dormitis surgite orate ne intretis in temptationem
47 Vid han ännu talade, si, en hop med folk, och en utaf de tolf, som het Judas, gick för dem, och trädde fram till Jesum, till att kyssa honom.
adhuc eo loquente ecce turba et qui vocabatur Iudas unus de duodecim antecedebat eos et adpropinquavit Iesu ut oscularetur eum
48 Men Jesus sade till honom: Juda, förråder du menniskones Son med kyssande?
Iesus autem dixit ei Iuda osculo Filium hominis tradis
49 Då sågo de som när voro, hvad på färde var, och sade till honom: Herre, skole vi taga till svärds?
videntes autem hii qui circa ipsum erant quod futurum erat dixerunt ei Domine si percutimus in gladio
50 Och en af dem slog öfversta Prestens tjenare, och högg af hans högra öra.
et percussit unus ex illis servum principis sacerdotum et amputavit auriculam eius dextram
51 Då svarade Jesus, och sade: Låter kommat härtill; och så tog han på hans öra, och helade honom.
respondens autem Iesus ait sinite usque huc et cum tetigisset auriculam eius sanavit eum
52 Och Jesus sade till de öfversta Presterna, och föreståndarena i templet, och till de äldsta, som till honom komne voro: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och med stafrar;
dixit autem Iesus ad eos qui venerant ad se principes sacerdotum et magistratus templi et seniores quasi ad latronem existis cum gladiis et fustibus
53 Ändock jag hafver dagliga varit med eder i templet, och I kommen edra händer intet vid mig; men detta är edar stund, och mörksens magt.
cum cotidie vobiscum fuerim in templo non extendistis manus in me sed haec est hora vestra et potestas tenebrarum
54 Så grepo de honom, och ledden, och haden in i öfversta Prestens hus. Men Petrus följde långt efter.
conprehendentes autem eum duxerunt ad domum principis sacerdotum Petrus vero sequebatur a longe
55 Då gjorde de en eld midt i palatset, och såto dervid; och Petrus satte sig ibland dem.
accenso autem igni in medio atrio et circumsedentibus illis erat Petrus in medio eorum
56 Då en tjensteqvinna fick se honom sittandes vid ljuset, såg hon på honom, och sade: Denne var ock med honom.
quem cum vidisset ancilla quaedam sedentem ad lumen et eum fuisset intuita dixit et hic cum illo erat
57 Då nekade han honom, och sade: Qvinna, jag känner honom intet.
at ille negavit eum dicens mulier non novi illum
58 Och litet efter såg honom en annar, och sade: Du äst ock af dem. Men Petrus sade: Menniska, jag är det icke.
et post pusillum alius videns eum dixit et tu de illis es Petrus vero ait o homo non sum
59 Och litet derefter, vid en timma, kom en annar, och sannade det samma, sägandes: Sannerliga var han ock med honom; ty han är ock en Galileisk man.
et intervallo facto quasi horae unius alius quidam adfirmabat dicens vere et hic cum illo erat nam et Galilaeus est
60 Och Petrus sade: Menniska, jag vet icke hvad du säger. Och i det samma, vid han ännu talade, gol hanen.
et ait Petrus homo nescio quod dicis et continuo adhuc illo loquente cantavit gallus
61 Och Herren vände sig om, och såg på Petrum; och då begynte Petrus tänka på Herrans ord, huru han honom sagt hade: Förr än hanen hafver galit, skall du tre resor neka mig.
et conversus Dominus respexit Petrum et recordatus est Petrus verbi Domini sicut dixit quia priusquam gallus cantet ter me negabis
62 Och Petrus gick ut, och gret bitterliga.
et egressus foras Petrus flevit amare
63 Och de män, som höllo Jesum, begabbade honom, och slogo honom;
et viri qui tenebant illum inludebant ei caedentes
64 Bundo för hans ögon, slogo hans ansigte, och frågade honom, sägande: Spå, ho är den som dig slog?
et velaverunt eum et percutiebant faciem eius et interrogabant eum dicentes prophetiza quis est qui te percussit
65 Och mycken annor förhädelse sade de till honom.
et alia multa blasphemantes dicebant in eum
66 Och som det dagades, församlade sig de äldste i folket, och de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och hade honom in för sitt Råd,
et ut factus est dies convenerunt seniores plebis et principes sacerdotum et scribae et duxerunt illum in concilium suum dicentes si tu es Christus dic nobis
67 Sägande: Äst du Christus, säg det oss? Och han sade till dem: Om jag eder det säger, så tron I det intet;
et ait illis si vobis dixero non creditis mihi
68 Frågar jag ock, så svaren I intet; ej heller släppen I mig.
si autem et interrogavero non respondebitis mihi neque dimittetis
69 Härefter skall menniskones Son sitta på Guds krafts högra hand.
ex hoc autem erit Filius hominis sedens a dextris virtutis Dei
70 Då sade de alle: Så äst du ju Guds Son? Sade han: I sägen att jag så är.
dixerunt autem omnes tu ergo es Filius Dei qui ait vos dicitis quia ego sum
71 Då sade de: Hvarefter begärom vi ännu vittnesbörd? Vi hafve sjelfve hört det af hans mun.
at illi dixerunt quid adhuc desideramus testimonium ipsi enim audivimus de ore eius
