Lukas 21
1 Och han såg till, aktandes på huru de rike lade sina gåfvor uti offerkistona.
Og da han så op, fikk han se de rike legge sine gaver i tempelkisten.
2 Så fick han ock se ena fattiga enko, som lade der två skärfvar in.
Og han så en fattig enke legge to skjerver i den.
3 Och han sade: Sannerliga säger jag eder: Denna fattiga enkan lade mer in, än alle de andre;
Da sa han: Sannelig sier jeg eder: Denne fattige enke har lagt mere enn alle.
4 Ty de hafva alle inlagt, till Guds offer, af det dem till öfverlopps är; men hon hafver, af sin fattigdom, inlagt allt det hon ägde.
For alle disse la sine gaver av sin overflod; men hun la av sin fattigdom alt det hun hadde å leve av.
5 Och då somlige sade om templet, att det var prydt med härliga stenar och klenodier, sade han:
Og da nogen sa om templet at det var prydet med fagre stener og tempelgaver, sa han:
6 De dagar varda kommande, att utaf allt, det I sen, skall icke låtas sten uppå sten, den icke skall afbruten varda.
Dette som I ser - de dager skal komme da det ikke skal levnes sten på sten som ikke skal brytes ned.
7 Då frågade de honom, och sade: Mästar, när skall detta ske? Och hvad tecken är, när detta ske skall?
Da spurte de ham og sa: Mester! når skal da dette skje? og hvad skal tegnet være når dette skal skje?
8 Sade han: Ser till, att I icke varden förförde; ty månge skola komma under mitt Namn, och säga: Jag äret; och tiden instundar. Följer dem icke efter.
Og han sa: Se til at I ikke føres vill! for mange skal komme i mitt navn og si: Det er mig, og: Tiden er nær. Gå ikke efter dem!
9 Men när I hören örlig och uppror, varer icke förfärade; ty sådant måste först ske, men det är icke straxt änden.
Og når I får høre om krig og oprør, da la eder ikke skremme! for dette må først skje, men enden kommer ikke med det samme.
10 Och han sade till dem: Folk skall resa sig upp emot folk, och rike emot rike.
Da sa han til dem: Folk skal reise sig mot folk og rike mot rike,
11 Och stor jordbäfning skall varda mångastäds, och hunger, och pestilentier; och förskräckelse, och stor tecken skola ske utaf himmelen.
og store jordskjelv skal det være og hunger og sott både her og der, og det skal skje forferdelige ting og store tegn fra himmelen.
12 Men för allt detta skola de taga fatt på eder, och förfölja eder och öfverantvarda eder in på sin Råd, och i häktelse; dragande eder för Konungar och Förstar, för mitt Namns skull.
Men før alt dette skjer, skal de legge hånd på eder og forfølge eder og overgi eder til synagoger og fengsler, og I skal føres frem for konger og landshøvdinger for mitt navns skyld;
13 Och det skall eder vederfaras till ett vittnesbörd.
det skal falle ut til godt vidnesbyrd for eder.
14 Så håller det fast uti edor hjerta, att I ingen omsorg hafven, huru I skolen försvara eder;
Legg eder derfor på hjerte at I ikke forut skal grunde på hvorledes I skal forsvare eder!
15 Ty jag skall gifva eder mun och visdom, der alle de, som sätta sig emot eder, icke skola kunna emotsäga, ej heller emotstå.
for jeg skal gi eder munn og visdom som alle eders motstandere ikke kan motstå eller motsi.
16 I skolen ock öfverantvardas af föräldrar, och af bröder, fränder och vänner; och de skola döda somliga af eder.
Men I skal forrådes endog av foreldre og brødre og frender og venner, og de skal volde nogen av eder døden,
17 Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull;
og I skal hates av alle for mitt navns skyld.
18 Och ett hår af edart hufvud skall icke förgås.
Og ikke et hår på eders hode skal gå tapt.
19 I skolen behålla edra själar genom edart tålamod.
Vær tålmodige, så skal I vinne eders sjeler!
20 När I nu sen, att Jerusalem varder belagdt med en här, då skolen I veta, att dess förödelse är för handen.
Men når I ser Jerusalem bli kringsatt av krigshærer, da skal I vite at dets ødeleggelse er nær.
21 De då äro i Judeen, de fly upp åt bergen; och de der midt inne äro, de gånge ut; och de som ute i landet äro, de gånge icke derin;
Da må de som er i Judea, fly til fjells, og de som er inne i byen, må gå ut, og de som er ute på landet, ikke gå inn i den;
22 Ty att då äro hämndadagarne, att fullbordas skall allt det som skrifvet är.
for dette er gjengjeldelsens dager, forat alt det som skrevet er, skal bli opfylt.
23 Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva i de dagar; ty stor plåga varder på jordene, och vrede öfver detta folk.
Men ve de fruktsommelige, og dem som gir die, i de dager! for stor nød skal være på jorden, og vrede over dette folk,
24 Och de skola falla för svärdsegg, och fångne bortförde varda till allahanda folk; och Jerusalem skall förtrampadt varda af Hedningom, tilldess Hedningarnes tid fullkomnad varder.
og de skal falle for sverds egg og føres fangne til alle folkeslag, og Jerusalem skal ligge nedtrådt av hedninger, inntil hedningenes tid er til ende.
25 Och skola ske tecken i solen, och i månan, och i stjernorna; och på jordene varder folkena ångest, och de skola förtvifla. Och hafvet och vågen skola mycket bullra;
Og det skal skje tegn i sol og måne og stjerner, og på jorden skal folkene engstes i fortvilelse når hav og brenninger bruser,
26 Och menniskorna borttorkas, för räddhågas skull, deraf att de förbida det som hela verldena öfvergå skall; ty himmelens krafter skola bäfva.
mens mennesker faller i avmakt av redsel og gru for det som kommer over jorderike; for himmelens krefter skal rokkes.
27 Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med magt och stora härlighet.
Og da skal de se Menneskesønnen komme i skyen med kraft og megen herlighet.
28 Men då detta begynner ske, ser upp, och lyfter edor hufvud upp; ty då nalkas edor förlossning.
Men når dette begynner å skje, da rett eder op og løft eders hoder! for eders forløsning stunder til.
29 Och han sade dem en liknelse: Ser på fikonaträt och all trä.
Og han sa en lignelse til dem: Se på fikentreet og alle trær:
30 När de nu knoppas, kunnen I då se och veta af eder sjelf, att sommaren är när.
Så snart de springer ut og I ser det, da vet I av eder selv at nu er sommeren nær.
31 Alltså ock I, när I sen detta ske, skolen I veta, att Guds rike är när.
Således skal også I, når I ser dette skje, vite at Guds rike er nær.
32 Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än det allt skedt är.
Sannelig sier jeg eder: Denne slekt skal ingenlunde forgå før det skjer alt sammen.
33 Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.
Himmel og jord skal forgå, men mine ord skal ingenlunde forgå.
34 Men vakter eder, att edor hjerta icke förtungad varda med svalg och dryckenskap, och med detta lefvernes omsorg, så att den dagen kommer eder för hastigt uppå.
Men vokt eder at ikke eders hjerte nogen tid tynges av rus og svir og timelige bekymringer, så hin dag kommer uventet over eder som en snare!
35 Ty han varder kommandes, såsom en snara, öfver alla som bo på jordene.
for den skal komme over alle dem som bor over den hele jord.
36 Så vaker nu alltid, och beder, att I mågen undfly allt detta som komma skall, och stå för menniskones Son.
Men våk hver tid og stund, og bed, så I kan være i stand til å undfly alt dette som skal komme, og til å bli stående for Menneskesønnen!
37 Och han lärde om dagen i templet; men om natten gick han ut, och vistades på Oljoberget.
Om dagene lærte han i templet, men om nettene gikk han ut av byen og overnattet på det berg som kalles Oljeberget.
38 Och allt folket var bittida uppe till honom i templet, till att höra honom.
Og alt folket kom tidlig om morgenen til ham i templet for å høre ham.
