Lukas 20
1 Och det begaf sig på en af de dagar, att han lärde folket i templet, och predikade Evangelium; då församlade sig de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, med de Äldsta;
ⲁ̅ⲁⲥϣⲱⲡⲉ ⲇⲉ ⲛⲟⲩϩⲟⲟⲩ ⲉϥϯ ⲥⲃⲱ ⲙⲡⲗⲁⲟⲥ ϩⲙ ⲡⲉⲣⲡⲉ ⲁⲩⲱ ⲉϥⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲍⲉ ⲁⲛⲁⲣⲭⲓⲉⲣⲉⲩⲥ ⲉⲓ ⲉϫⲱϥ ⲙⲛ ⲛⲉⲅⲣⲁⲙⲙⲁⲧⲉⲩⲥ ⲙⲛ ⲛⲉⲡⲣⲉⲥⲃⲩⲧⲉⲣⲟⲥ
2 Och sade till honom: Säg oss, af hvad magt gör du detta? Eller ho är den som hafver gifvit dig denna magten?
ⲃ̅ⲡⲉϫⲁⲩ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲁϫⲓⲥ ⲛⲁⲛ ϫⲉ ⲉⲕⲉⲓⲣⲉ ⲛⲛⲁⲓ ϩⲛ ⲁϣ ⲛⲉⲝⲟⲩⲥⲓⲁ ⲏ ⲛⲓⲙ ⲡⲉⲛⲧⲁϥϯ ⲛⲁⲕ ⲛⲧⲉⲓⲉⲝⲟⲩⲥⲓⲁ
3 Svarade Jesus, och sade till dem: Jag vill ock spörja eder ett ord; svarer I mig:
ⲅ̅ⲁϥⲟⲩⲱϣⲃ ⲇⲉ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ϯⲛⲁϫⲛⲟⲩⲧⲛ ϩⲱ ⲉⲩϣⲁϫⲉ ⲉⲧⲉⲧⲛϣⲁⲛϫⲟⲟϥ ⲉⲣⲟⲓ
4 Var Johannis döpelse af himmelen, eller af menniskor?
ⲇ̅ⲡⲃⲁⲡⲧⲓⲥⲙⲁ ⲛⲓⲱϩⲁⲛⲛⲏⲥ ⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ⲧⲱⲛ ⲡⲉ ⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲡⲉⲉ ⲡⲉ ϫⲉ ⲛⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲣⲣⲱⲙⲉ ⲡⲉ
5 Då begynte de tänka vid sig, sägande: Sägom vi, af himmelen; då säger han: Hvi trodden I icke honom då?
ⲉ̅ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲇⲉ ⲁⲩⲙⲉⲕⲙⲟⲩⲕⲟⲩ ⲙⲛ ⲛⲉⲩⲉⲣⲏⲩ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲉⲛϣⲁϫⲟⲟⲥ ϫⲉ ⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲡⲉⲉ ⲡⲉ ϥⲛⲁϫⲟⲟⲥ ⲛⲁⲛ ϫⲉ ⲉⲧⲃⲉ ⲟⲩ ϭⲉ ⲙⲡⲉⲧⲛⲡⲓⲥⲧⲉⲩⲉ ⲉⲣⲟϥ
6 Men sägom vi, af menniskor då stenar oss allt folket; ty de hålla det ju så före, att Johannes var en Prophet.
ⲋ̅ⲉⲛϣⲁϫⲟⲟⲥ ⲇⲉ ϫⲉ ⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲣⲣⲱⲙⲉ ⲡⲉ ⲡⲗⲁⲟⲥ ⲧⲏⲣϥ ⲛⲁϩⲓⲱⲛⲉ ⲉⲣⲟⲛ ⲥⲉⲡⲓⲑⲉ ⲅⲁⲣ ϩⲁ ⲓⲱϩⲁⲛⲛⲏⲥ ϫⲉ ⲟⲩⲡⲣⲟⲫⲏⲧⲏⲥ ⲡⲉ
7 Ty svarade de, att de icke visste, hvadan den var.
ⲍ̅ⲁⲩⲟⲩⲱϣⲃ ⲇⲉ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲛⲧⲛⲥⲟⲟⲩⲛ ⲁⲛ ϫⲉ ⲟⲩⲉⲃⲟⲗ ⲧⲱⲛ ⲡⲉ
8 Då sade Jesus till dem: Icke heller säger jag eder, med hvad magt jag detta gör.
ⲏ̅ⲡⲉϫⲉ ⲓⲏⲥ ⲇⲉ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲁⲛⲟⲕ ϩⲱ ⲛϯⲛⲁϫⲟⲟⲥ ⲛⲏⲧⲛ ⲁⲛ ϫⲉ ϩⲛ ⲁϣ ⲛⲉⲝⲟⲩⲥⲓⲁ ⲉⲓⲉⲓⲣⲉ ⲛⲁⲓ
9 Och han begynte säga till folket denna liknelsen: En man planterade en vingård, och fick honom ut vingårdsmannom, och for bort i främmande land i lång tid.
ⲑ̅ⲁϥⲁⲣⲭⲓ ⲇⲉ ⲛϫⲱ ⲙⲡⲗⲁⲟⲥ ⲛⲧⲉⲓⲡⲁⲣⲁⲃⲟⲗⲏ ϫⲉ ⲟⲩⲣⲱⲙⲉ ⲡⲉⲛⲧⲁϥⲧⲱϭⲉ ⲛⲟⲩⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ⲁϥⲧⲁⲁⲁϥ ⲛϩⲉⲛⲟⲩⲉⲓⲏ ⲁϥⲁⲡⲟⲇⲏⲙⲉⲓ ⲛϩⲉⲛⲛⲟϭ ⲛⲟⲩⲟⲓϣ
10 När tid var, sände han en tjenare till vingårdsmännerna, att de skulle låta honom få af vingårdsens frukt; men vingårdsmännerna hudflängde honom, och sänden ifrå sig med tomma händer.
ⲓ̅ϩⲙ ⲡⲉⲩⲟⲉⲓϣ ⲇⲉ ⲛⲛⲕⲁⲣⲡⲟⲥ ⲁϥϫⲉⲩ ⲟⲩϩⲙϩⲁⲗ ⲛⲟⲩⲉⲓⲏ ϫⲉ ⲉⲩⲉϯ ⲛⲁϥ ϩⲙ ⲡⲕⲁⲣⲡⲟⲥ ⲙⲡⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ⲛⲟⲩⲉⲓⲏ ⲇⲉ ⲁⲩϩⲓⲟⲩⲉ ⲉⲣⲟϥ ⲁⲩϫⲛⲁϥ ⲉϥϣⲟⲩⲉⲓⲧ
11 Sedan sände han ock en annan tjenare; den hudflängde de ock, och försmädde honom, och sänden ifrå sig med tomma händer.
ⲓ̅ⲁ̅ⲁⲩⲱ ⲁϥⲟⲩⲱϩ ⲉⲧⲟⲟⲧϥ ⲉϫⲟⲟⲩ ⲛⲕⲉϩⲙϩⲁⲗ ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲇⲉ ⲁⲩϩⲓⲟⲩⲉ ⲉⲡⲕⲉⲟⲩⲁ ⲁⲩⲥⲟϣϥ ⲁⲩϫⲟⲟⲩϥ ⲉϥϣⲟⲩⲉⲓⲧ
12 Åter sände han den tredje; den gjorde de ock såran, och drefvo honom ut.
ⲓ̅ⲃ̅ⲁϥⲟⲩⲱϩ ⲉⲧⲟⲟⲧϥ ⲉϫⲟⲟⲩ ⲙⲡⲙⲉϩϣⲟⲙⲛⲧ ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲇⲉ ⲁⲩⲕⲗϩ ⲡⲉⲓⲕⲉⲧ ⲁⲩⲛⲟϫϥ ⲉⲃⲟⲗ
13 Då sade vingårdsherren: Hvad skall jag göra? Jag vill sända min älskeliga son; kan hända att, då de se honom, hafva de försyn för honom.
ⲓ̅ⲅ̅ⲡⲉϫⲉ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲇⲉ ⲙⲡⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ϫⲉ ⲉⲓⲛⲁⲣ ⲟⲩ ϯⲛⲁϫⲟⲟⲩ ⲙⲡⲁϣⲏⲣⲉ ⲙⲙⲉⲣⲓⲧ ⲙⲉϣⲁⲕ ⲉⲩⲉϣⲓⲡⲉ ϩⲏⲧϥ ⲙⲡⲁⲓ
14 Då vingårdsmännerna fingo se honom, tänkte de vid sig sjelfva, sägande: Denne är arfvingen; kommer, vi vilje slå honom ihjäl, att arfvedelen må blifva vår.
ⲓ̅ⲇ̅ⲁⲛⲟⲩⲉⲓⲏ ⲇⲉ ⲛⲁⲩ ⲉⲣⲟϥ ⲁⲩϣⲟϫⲛⲉ ⲙⲛ ⲛⲉⲩⲉⲣⲏⲩ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲡⲁⲓ ⲡⲉ ⲡⲉⲕⲗⲏⲣⲟⲛⲟⲙⲟⲥ ⲙⲁⲣⲛⲙⲟⲟⲩⲧϥ ϫⲉ ⲉⲣⲉⲧⲉⲕⲗⲏⲣⲟⲛⲟⲙⲓⲁ ϣⲱⲡⲉ ⲛⲁⲛ
15 Och så drefvo de honom utu vingården, och dråpo honom. Hvad skall nu vingårdsherren göra dem samma?
ⲓ̅ⲉ̅ⲁⲩⲛⲟϫϥ ⲇⲉ ⲉⲃⲟⲗ ⲡⲃⲟⲗ ⲙⲡⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ⲁⲩⲙⲟⲟⲩⲧϥ ⲉⲣⲉⲡϫⲟⲉⲓⲥ ϭⲉ ⲙⲡⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ⲛⲁⲣ ⲟⲩ ⲛⲁⲩ
16 Han skall komma, och förgöra dessa vingårdsmännerna, och utfå vingården androm. När de detta hörde, sade de: Bort det.
ⲓ̅ⲋ̅ϥⲛⲏⲩ ⲛϥⲧⲁⲕⲉ ⲛⲟⲩⲉⲓⲏ ⲛϥϯ ⲙⲡⲙⲁ ⲛⲉⲗⲟⲟⲗⲉ ⲛϩⲉⲛⲕⲟⲟⲩⲉ ⲁⲩⲥⲱⲧⲙ ⲇⲉ ⲡⲉϫⲁⲩ ϫⲉ ⲛⲛⲉⲥϣⲱⲡⲉ
17 Då såg han på dem, och sade: Hvad är då det som skrifvet står: Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är vorden en hörnsten?
ⲓ̅ⲍ̅ⲛⲧⲟϥ ⲇⲉ ⲁϥϭⲱϣⲧ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉϩⲣⲁⲩ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲟⲩ ⲛⲧⲟⲟⲩⲛ ⲡⲉ ⲡⲁⲓ ⲉⲧⲥⲏϩ ϫⲉ ⲡⲱⲛⲉ ⲉⲛⲧⲁ ⲛⲉⲧⲕⲱⲧ ⲥⲧⲟϥ ⲉⲃⲟⲗ ⲡⲁⲓ ⲁϥϣⲱⲡⲉ ⲉⲩⲁⲡⲉ ⲛⲕⲟⲟϩ
18 Hvilken som faller uppå den stenen, han varder krossad; men den han uppå faller, honom slår han all sönder i stycken.
ⲓ̅ⲏ̅ⲟⲩⲟⲛ ⲛⲓⲙ ⲉⲛⲧⲁϥϩⲉ ⲉϫⲙ ⲡⲉⲓⲱⲛⲉ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ϥⲛⲁⲗⲱⲱⲥ ⲡⲉⲧϥⲛⲁϩⲉ ⲇⲉ ⲉϫⲱϥ ϥⲛⲁϣⲁϣϥ ⲉⲃⲟⲗ
19 Och öfverste Presterna, med de Skriftlärda, sökte efter att de kunde få taga fatt på honom i samma stunden; men de räddes för folket; ty de förstodo, att han hade sagt denna liknelsen emot dem.
ⲓ̅ⲑ̅ⲁⲩϣⲓⲛⲉ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ⲛⲁⲣⲭⲓⲉⲣⲉⲩⲥ ⲙⲛ ⲛⲉⲅⲣⲁⲙⲙⲁⲧⲉⲩⲥ ⲉⲛ ⲛⲉⲩϭⲓϫ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲱϥ ⲉϭⲟⲡϥ ϩⲛ ⲧⲉⲩⲛⲟⲩ ⲇⲉ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲁⲩⲣ ϩⲟⲧⲉ ϩⲏⲧϥ ⲙⲡⲗⲁⲟⲥ ⲁⲩⲓⲙⲉ ⲅⲁⲣ ϫⲉ ⲛⲧⲁϥϫⲱ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲛⲧⲉⲓⲡⲁⲣⲁⲃⲟⲗⲏ
20 Och de aktade på honom, och sände ut väktare, som låtos vara rättfärdige; på det de skulle taga honom vid orden, och öfverantvarda honom herrskapet, och i landsherrans våld.
ⲕ̅ⲁⲩⲡⲁⲣⲁⲧⲏⲣⲓ ⲇⲉ ⲁⲩϫⲟⲟⲩ ⲛϩⲉⲛⲣⲉϥϭ ⲱⲣϭ ⲉϩⲩⲡⲟⲕⲣⲓⲛⲉ ϫⲉ ⲛⲉ ϩⲉⲛⲇⲓⲕⲁⲓⲟⲥ ⲛⲉ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲩⲉϭⲟⲡϥ ⲛⲟⲩϣⲁϫⲉ ⲉⲧⲣⲉⲩⲧⲁⲁϥ ⲉⲧⲁⲣⲭⲏ ⲙⲛ ⲧⲉⲝⲟⲩⲥⲓⲁ ⲙⲫⲏⲅⲉⲙⲱⲛ
21 Och de frågade honom, sägande: Mästar, vi vete att du säger och lärer det rätt är, och ser icke till personen, utan lärer Guds väg rätt.
ⲕ̅ⲁ̅ⲁⲩϫⲛⲟⲩϥ ⲇⲉ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲡⲥⲁϩ ⲧⲛⲥⲟⲟⲩⲛ ϫⲉ ⲕϣⲁϫⲉ ϩⲛ ⲟⲩⲥⲟⲟⲩⲧⲛ ⲁⲩⲱ ⲕϯ ⲥⲃⲱ ⲉⲙⲉⲕϫⲓ ϩⲟ ⲁⲗⲗⲁ ⲉⲕϯ ⲥⲃⲱ ϩⲛ ⲧⲉϩⲓⲏ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲛ ⲟⲩⲙⲉ
22 Är det rätt, att vi gifve Kejsaren skatt, eller ej?
ⲕ̅ⲃ̅ⲉⲝⲉⲥⲧⲓ ⲛⲁⲛ ⲉϯⲫⲟⲣⲟⲥ ⲙⲡⲣⲣⲟ ϫⲉⲛ ⲟⲩⲕ ⲉⲝⲉⲥⲧⲓ
23 Då han förmärkte deras illfundighet, sade han till dem: Hvi fresten I mig?
ⲕ̅ⲅ̅ⲁϥⲓⲙⲉ ⲇⲉ ⲉⲧⲉⲩⲡⲁⲛⲟⲩⲣⲅⲓⲁ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲩ
24 Låter mig få se penningen; hvars beläte och öfverskrift hafver han? Svarade de, och sade: Kejsarens.
ⲕ̅ⲇ̅ϫⲉ ⲙⲁⲧⲥⲁⲃⲟⲓ ⲉⲩⲥⲁⲧⲉⲉⲣⲉ ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲇⲉ ⲁⲩⲧⲟⲩⲟϥ ⲡⲉϫⲁϥ ϫⲉ ⲡϩⲟ ⲛⲛⲓⲙ ⲧⲉⲧϩⲓⲱⲱⲥ ⲙⲛ ⲛⲉⲥϩⲁⲓ ⲛⲧⲟⲟⲩ ⲇⲉ ⲡⲉϫⲁⲩ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲡⲁⲡⲣⲣⲟ ⲡⲉ
25 Sade han till dem: Så gifver nu Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
ⲕ̅ⲉ̅ⲛⲧⲟϥ ⲇⲉ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ϯ ⲛⲧⲟⲟⲩⲛ ⲛⲛⲁ ⲡⲣⲣⲟ ⲙⲡⲣⲣⲟ ⲁⲩⲱ ⲛⲁⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ
26 Och de kunde icke straffa hans tal, för folket; utan förundrade sig på hans svar, och tigde.
ⲕ̅ⲋ̅ⲁⲩⲱ ⲙⲡⲟⲩⲉϣϭⲙϭⲟⲙ ⲉϭⲟⲡϥ ⲛⲟⲩϣⲁϫⲉ ⲙⲡⲉⲙⲧⲟ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲡⲗⲁⲟⲥ ⲁⲩⲣϣⲡⲏⲣⲉ ⲇⲉ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲙ ⲡⲉϥϣⲁϫⲉ ⲁⲩⲕⲁ ⲣⲱⲟⲩ
27 Då gingo någre fram till honom af de Sadduceer, hvilke der neka uppståndelsen, och frågade honom,
ⲕ̅ⲍ̅ⲁⲩϯ ⲡⲉⲩⲟⲩⲟⲓ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ϩⲟⲓⲛⲉ ⲛⲛⲥⲁⲇⲇⲟⲩⲕⲁⲓⲟⲥ ⲛⲁⲓ ⲉⲧϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲙⲙⲛ ⲁⲛⲁⲥⲧⲁⲥⲓⲥ ⲛⲁϣⲱⲡⲉ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ
28 Sägande: Mästar, Moses hafver skrifvit oss, att om någors mans broder blifver död, den hustru hafver, och dör barnlös, att hans broder skall taga hans hustru, och uppväcka sinom broder säd.
ⲕ̅ⲏ̅ϫⲉ ⲡⲥⲁϩ ⲁⲙⲱⲩⲥⲏⲥ ⲥⲁϩϥ ⲛⲁⲛ ϫⲉ ⲉϣⲱⲡⲉ ⲉⲣϣⲁⲛ ⲡⲥⲟⲛ ⲟⲩⲁ ⲙⲟⲩ ⲉⲩⲛⲧϥ ⲥϩⲓⲙⲉ ⲙⲙⲁⲩ ⲡⲁⲓ ⲇⲉ ⲉⲩⲁⲧϣⲏⲣⲉ ⲡⲉ ⲉⲣⲉⲡⲉϥⲥⲟⲛ ϫⲓ ⲧⲉϥⲥϩⲓⲙⲉ ⲛϥⲧⲟⲩⲛⲟⲥ ⲛⲟⲩⲥⲡⲉⲣⲙⲁ ⲙⲡⲉϥⲥⲟⲛ
29 Så voro nu sju bröder; och den förste tog sig hustru, och blef död barnlös.
ⲕ̅ⲑ̅ⲛⲉⲩⲛ ⲥⲁϣϥ ⲇⲉ ⲛⲥⲟⲛ ⲁⲡϣⲟⲣⲡ ϫⲓ ϩⲓⲙⲉ ⲁϥⲙⲟⲩ ⲉϥⲟ ⲛⲁⲧϣⲏⲣⲉ
30 Och den andre tog henne, och blef ock desslikes död barnlös.
ⲗ̅ⲁⲩⲱ ⲁⲡⲙⲉϩ ⲥⲛⲁⲩ
31 Den tredje tog henne; sammalunda ock alle sju, och läto inga barn efter sig, och blefvo döde.
ⲗ̅ⲁ̅ⲛⲙ ⲡⲙⲉϩ ϣⲟⲙⲛⲧ ϫⲓⲧⲥ ϩⲱⲥ ⲁⲩⲧⲱⲥ ⲇⲉ ⲙⲡⲥⲁϣϥ ⲙⲡⲟⲩⲕⲁ ϣⲏⲣⲉ ⲁⲩⲙⲟⲩ
32 Sist, efter dem alla, blef ock qvinnan död.
ⲗ̅ⲃ̅ⲙⲛⲛⲥⲱⲟⲩ ⲇⲉ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲁⲥⲙⲟⲩ ⲛϭⲓ ⲧⲉⲥϩⲓⲙⲉ
33 Uti uppståndelsen, hvilkensderas hustru skall hon vara, efter det sju hade haft henne till hustru?
ⲗ̅ⲅ̅ϩⲛ ⲧⲁⲛⲁⲥⲧⲁⲥⲓⲥ ⲇⲉ ⲉⲥⲛⲁⲣϩⲓⲙⲉ ⲛⲛⲓⲙ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲁⲡⲥⲁϣϥ ⲅⲁⲣ ϫⲓⲧⲥ ⲛⲥϩⲓⲙⲉ
34 Då svarade Jesus, och sade till dem: Denna verldenes barn taga sig hustrur och gifvas mannom. (aiōn g165)
ⲗ̅ⲇ̅ⲡⲉϫⲉ ⲓⲏⲥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲛϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲉⲓⲁⲓⲱⲛ ⲥⲉϫⲓ ϩⲓⲙⲉ ⲥⲉϩⲙⲟⲟⲥ ⲙⲛ ϩⲁⲓ (aiōn g165)
35 Men de som varda värdige till den verldena, och till uppståndelsen ifrå de döda, de hvarken taga hustrur, eller gifvas manne; (aiōn g165)
ⲗ̅ⲉ̅ⲛⲉⲛⲧⲁⲩⲕⲁⲧⲁⲝⲓⲟⲩ ⲇⲉ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲉϫⲓ ⲙⲡⲁⲓⲱⲛ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲙⲛ ⲧⲁⲛⲁⲥⲧⲁⲥⲓⲥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲛⲉⲧⲙⲟⲟⲩⲧ ⲟⲩⲇⲉ ⲙⲉⲩϫⲓ ϩⲓⲙⲉ ⲟⲩⲇⲉ ⲙⲉⲩϩⲙⲟⲟⲥ ⲙⲛ ϩⲁⲓ (aiōn g165)
36 Och ej heller kunna de mera dö; ty de varda like med Änglarna, och äro Guds barn, medan de äro uppståndelsens barn.
ⲗ̅ⲋ̅ⲟⲩⲇⲉ ⲅⲁⲣ ⲛⲥⲉⲛⲁϣ ⲙⲟⲩ ⲁⲛ ϫⲓⲛ ⲧⲉⲛⲟⲩ ϩⲉⲛϩⲓⲥⲁⲅⲅⲉⲗⲟⲥ ⲅⲁⲣ ⲛⲉ ϩⲉⲛϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲉ ⲁⲩⲱ ⲛϣⲏⲣⲉ ⲛⲧⲁⲛⲁⲥⲧⲁⲥⲓⲥ
37 Men att de döde uppstå, bevisade Moses vid buskan, då han kallade Herran Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud.
ⲗ̅ⲍ̅ⲉⲧⲃⲉ ϫⲉ ⲛⲉⲧⲙⲟⲟⲩⲧ ⲇⲉ ⲛⲁⲧⲱⲟⲩⲛ ⲁⲙⲱⲩⲥⲏⲥ ⲟⲛ ϫⲟⲟⲥ ϩⲓ ⲡⲃⲁⲧⲟⲥ ⲛⲑⲉ ⲉϣⲁⲩϫⲟⲟⲥ ϫⲉ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲁⲃⲣⲁϩⲁⲙ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲓⲥⲁⲁⲕ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲓⲁⲕⲱⲃ
38 Gud är icke de dödas, utan de lefvandes Gud; ty honom lefva alle.
ⲗ̅ⲏ̅ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲛⲉⲧⲙⲟⲟⲩⲧ ⲁⲛ ⲡⲉ ⲁⲗⲗⲁ ⲡⲁ ⲛⲉⲧⲟⲛϩ ⲡⲉ ⲥⲉⲟⲛϩ ⲅⲁⲣ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲛⲁϥ
39 Då svarade någre af de Skriftlärda, sägande: Mästar, du sade rätt.
ⲗ̅ⲑ̅ⲁϩⲟⲓⲛⲉ ⲇⲉ ⲟⲩⲱϣⲃ ⲛⲛⲉⲅⲣⲁⲙⲙⲁⲧⲉⲩⲥ ⲡⲉϫⲁⲩ ⲛⲁϥ ϫⲉ ⲡⲥⲁϩ ⲕⲁⲗⲱⲥ ⲁⲕϫⲟⲟⲥ
40 Och de djerfdes icke yttermera något fråga honom.
ⲙ̅ⲙⲡⲟⲩⲧⲟⲗⲙⲁ ⲅⲁⲣ ⲙⲛⲛⲥⲱⲥ ⲉϫⲛ ⲟⲩϥ ⲉⲗⲁⲁⲩ
41 Men han sade till dem: Huru säga de Christum vara Davids Son?
ⲙ̅ⲁ̅ⲡⲉϫⲁϥ ⲇⲉ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲛⲁϣ ⲛϩⲉ ⲧⲉⲧⲛϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲡⲉⲭⲥ ⲡϣⲏⲣⲉ ⲛⲇⲁⲩⲉⲓⲇ ⲡⲉ
42 Och sjelfver David säger i Psalmboken: Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand;
ⲙ̅ⲃ̅ⲛⲧⲟϥ ⲅⲁⲣ ⲇⲁⲩⲉⲓⲇ ϣⲁϥϫⲟⲟⲥ ϩⲙ ⲡϫⲱⲱⲙⲉ ⲛⲛⲉⲯⲁⲗⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲡⲉϫⲉ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲙⲡⲁϫⲟⲉⲓⲥ ϫⲉ ϩⲙ ⲟⲟⲥ ϩⲓ ⲟⲩⲛⲁⲙ ⲙⲙⲟⲓ
43 Tilldess jag nederlägger dina ovänner dig till en fotapall.
ⲙ̅ⲅ̅ϣⲁⲛϯⲕⲱ ⲛⲛⲉⲕϫⲁϫⲉ ⲛϩⲩⲡⲟⲡⲟⲇⲓⲟⲛ ⲛⲛⲉⲕⲟⲩⲉⲣⲏⲧⲉ
44 Så kallar nu David honom Herra; huru är han då hans Son?
ⲙ̅ⲇ̅ⲇⲁⲩⲉⲓⲇ ϭⲉ ⲙⲟⲩⲧⲉ ⲉⲣⲟϥ ϫⲉ ⲡⲁϫⲟⲉⲓⲥ ⲛⲁϣ ⲛϩⲉ ⲡⲉϥϣⲏⲣⲉ ⲡⲉ
45 Då sade han till sina Lärjungar, uti allt folkens åhöro:
ⲙ̅ⲉ̅ⲛⲉⲣⲉ ⲡⲗⲁⲟⲥ ⲇⲉ ⲧⲏⲣϥ ⲥⲱⲧⲙ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲛⲉϥⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ
46 Tager eder vara för de Skriftlärda, som vilja gå uti sid kläder, och vilja gerna varda helsade på torgen, och sitta främst i Synagogorna, och sitta främst i gästabåden.
ⲙ̅ⲋ̅ϫⲉ ϯϩⲧⲏⲧⲛ ⲉⲣⲱⲧⲛ ⲉⲛⲉⲅⲣⲁⲙⲙⲁⲧⲉⲩⲥ ⲛⲁⲓ ⲉⲧⲟⲩⲉϣ ⲙⲟⲟϣⲉ ϩⲛ ϩⲉⲛⲥⲧⲟⲗⲏ ⲉⲧⲙⲉ ⲛⲛⲁⲥⲡⲁⲥⲙⲟⲥ ϩⲛ ⲛⲁⲅⲟⲣⲁ ⲁⲩⲱ ⲙⲙⲁ ⲛⲉϩⲙⲟⲟⲥ ⲛϣⲟⲣⲡ ϩⲛ ⲛⲥⲩⲛⲁⲅⲱⲅⲏ ⲙⲛ ⲛⲙⲁ ⲛⲛⲟϫⲟⲩ ⲛϣⲟⲣⲡ ϩⲛ ⲛⲇⲉⲓⲡⲛⲟⲛ
47 De uppfräta enkors hus, förebärande långa böner; de skola få dess större fördömelse.
ⲙ̅ⲍ̅ⲛⲁⲓ ⲉⲧⲟⲩⲱⲙ ⲛⲛⲏⲓ ⲛⲛⲉⲭⲏⲣⲁ ⲁⲩⲱ ϩⲛ ⲟⲩⲛⲟϭ ⲛⲗⲟⲓϭⲉ ⲉⲩϣⲗⲏⲗ ⲛⲁⲓ ⲛⲁϫⲓ ⲛⲟⲩⲕⲣⲓⲙⲁ ⲛϩⲟⲩⲟ
