Lukas 2
1 Det begaf sig i den tiden, att af Kejsar Augusto utgick ett bud, att all verlden skulle beskattas;
EIA kekahi mea ia mau la, hoolahaia'e la ke kauoha a Kaisara Augusato, e kakauia i ka palapala ko ke aupuni a pau.
2 Och denna beskattning var den första, och skedde under den höfdingen öfver Syrien, Cyrenio.
I ke alii kiaaina ana o Kurenio ma Suria, ka hoomaka ana o keia kakau mua ana.
3 Och de gingo alle, hvar uti sin stad, till att låta beskatta sig.
Pau no i ka hele i kakauia'i i ka palapala o kela mea keia mea i kona kulanakauhale iho.
4 Så for ock Joseph upp af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judiska landet, till Davids stad, som heter BethLehem; ty han var af Davids hus och slägt;
O Iosepa kekahi i pii ae, mai Galilaia ae, mailoko mai o Nazareta ke kulanakauhale a hiki i Iudea, i ko Davida kulanakauhale i kapaia o Betelehema, (no ka mea, no ka hale ia a me ka ohaua a Davida, )
5 På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolofvada hustru, hvilken hafvandes var.
I kakauia'i me Maria ka wahine i hoopalauia nana, e koko ana.
6 Så begaf sig, medan de voro der, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda.
A oiai laua malaila, hiki kona manawa e hanau ai.
7 Och hon födde sin förstfödda Son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem var icke rum i herbergena.
Hanau iho la oia i kana makahiapo kane; wahi iho la ia ia i ke kapa keiki, a hoomoe iho la ia ia ma kahi hanai holoholona, no ka mea, aole wahi kaawale no lakou maloko o ka hale hookipa.
8 Och i den samma ängden voro någre herdar, de der vakade, och höllo vård om nattena öfver sin hjord.
Aia i kela aina he mau kahuhipa e noho ana i ke kula, a e kiai ana i ka lakou mau poe hipa i ka po.
9 Och si, Herrans Ängel stod när dem, och Herrans klarhet kringsken dem; och de vordo storliga förfärade.
Aia hoi! Kau mai la ka anela o ka Haku io lakou la, a hoomalamalama mai la ka nani o ka Haku ia lakou a puni, a makau loa iho la lakou.
10 Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade; si, jag bådar eder stor glädje, hvilken allo folkena vederfaras skall;
A olelo mai la ka anela ia lakou, Mai makau oukou, no ka mea, eia hoi, ke hai aku nei au ia oukou i ka mea maikai, e olioli nui ai e lilo ana no na kanaka a pau.
11 Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davids stad.
No ka mea, i keia la i hanau ai, ma ke kulanakauhale o Davida, he Ola no oukou, oia ka Mesia ka Haku.
12 Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna barnet svept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo.
Eia hoi ka hoailona no oukou, e loaa auanei ia oukou ke keiki ua wahiia i ke kapa keiki, e moe ana ma kahi hanai holoholona.
13 Och straxt vardt med Ängelen ett stort tal af den himmelska härskaran, de der lofvade Gud, och sade:
A emo ole mai la ka lehulehu o ka puali o ka lani me ua anela la, e hoolea ana i ke Akua, e olelo ana,
14 Ära vare Gud i höjdene, och frid på jordene, och menniskomen en god vilje.
E hoonaniia ke Akua ma na lani kiekie loa, a he malu hoi ma ka honua; he aloha no i kauaka.
15 Och det begaf sig, att Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, och herdarna begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå till BethLehem, och se det som vi hafve hört skedt vara, det Herren oss uppenbarat hafver.
Eia hoi kekahi, a hoi aku la na anela i ka lani, mai o lakou aku, olelo iho la ua mau kanaka kiai hipa la kekahi i kekahi, Ea, e haele kakou i Betelehema e'ike aku hoi ia mea a ka Haku i hoike mai nei ia kakou.
16 Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och barnet nederlagdt i krubbon.
Haele wikiwiki lakou, a ike iho la ia Maria, a me Iosepa, a me ke keiki, e moe ana ia ma kahi hanai holoholona.
17 Och då de det sett hade, beryktade de ut hvad dem sagdt var om detta barnet.
A ike lakou, hoolaha aku la lakou i ka olelo i haiia mai ia lakou no ia keiki.
18 Och alle, de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd voro af herdarna.
A o ka poe i lohe a pau, mahalo iho la lakou no na mea i haiia ku ia lakou e ka poe kahuhipa.
19 Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta.
Kaohi iho la o Maria ia mau mea a pau me ka hoomanao iho iloko o kona naau.
20 Och herdarna gingo tillbaka igen, prisade och lofvade Gud öfver allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt var.
A hoi mai la na kahuhipa, me ka hoonani a me ka hoolea i ke Akua no ia mau mea a pau a lakou i lohe ai a i ike ai hoi, e like me ka mea i haiia mai ia lakou.
21 Och då åtta dagar voro framgångne, att barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hvilket så kalladt var af Ängelen, förr än han aflad vardt i moderlifvet.
A hala na la ewalu i okipoepoeia'i ua keiki la, kapaia kona inoa o IESU, o ka ka anela hoi i kapa ai mamua i kona hapaiia iloko o ka opu.
22 Och då deras renselsedagar voro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom till Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för Herran;
A pau na la o ko laua hoomaemae ana mamuli o ke kanawai o Mose, lawe ae la lakou ia keiki i Ierusalema e haawi ia ia i ka Haku:
23 Såsom skrifvet är i Herrans lag: Allt mankön, som först öppnar moderlifvet, skall kallas heligt Herranom;
(E like me ka mea i kakauia ma ke kanawai o ka Haku, o kela makahiapo kane, keia makahiapo kane, e iia'e he laa no Iehova; )
24 Och på det de skulle offra, såsom sagdt var i Herrans lag, ett par turturdufvor, eller två unga dufvor.
A e haawi hoi i ka mohai i kauohaia mai ma ke kanawai o Iehova, he mau kuhukuku elua, a i ole ia, elua manu nunu opiopio.
25 Och si, i Jerusalem var en man, benämnd Simeon, och den mannen var rättfärdig och gudfruktig, och vänte efter Israels tröst; och den Helge Ande var med honom.
Aia hoi, ma Ierusalema kekahi kanaka, o Simeona kona inoa; a he kanaka pono ia, he haipule, e kali ana i ka mea nana e kokua i ka Iseraela; aia maluna ona ka Uhane Hemolele.
26 Och han hade fått svar af den Helga Anda, att han icke skulle se döden, utan han hade sett tillförene Herrans Christ.
A ua hoike e ia mai ia ia e ka Uhane Hemolele, aole ia e make e, a ike aku ia i ka Mesia a ka Haku.
27 Och han kom af Andans tillskyndelse i templet. Och föräldrarna båro in barnet Jesum, att de skulle göra för honom, såsom sedvänja var i lagen.
A hele ae la hoi ia mamuli o ka Uhane iloko o ka luakini; a lawe ae la na makua i ke keiki ia Iesu iloko, e hana aku ai nona mamuli o ka oihana o ke kanawai;
28 Då tog han honom i sin famn, och lofvade Gud, och sade:
Alaila lawe oia ia ia ma kona mau lima, a hoomaikai aku la i ke Akua, i aku la hoi,
29 Herre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafver;
Ano, e ka Haku, ke kuu nei oe i kau kauwa nei me ka pomaikai e like me kau olelo.
30 Ty min ögon hafva sett dina salighet;
No ka mea, ua ike iho nei ko'u mau maka i kau Hoola,
31 Hvilka du beredt hafver för allo folke;
Ka mea au i hoomakaukau ai imua o ke alo o na kanaka a pau;
32 Ett Ljus till Hedningarnas upplysning, och ditt folk Israel till pris.
He malamalama e hoomalamalama ai i na lahuikanaka, a he nani no kou poe kanaka ka Iseraela.
33 Och Joseph och hans moder förundrade sig på det, som sades om honom.
Mahalo iho la o Iosepa a me kona makuwahine ia mau mea i oleloia mai ai nona.
34 Och Simeon välsignade dem, och sade till Maria, hans moder: Si, denne är satt till ett fall och uppståndelse mångom i Israel, och till ett tecken, hvilko emot sagdt varder.
A hoomaikai mai la o Simeona ia laua, i mai la hoi oia ia Maria i kona makuwahine, Eia hoi, ua hoonohonohoia mai oia nei i mea e haule ai, a e ala hou ai na mea he nui iwaena o ka Iseraela, a i hoailona hoi o hoinoia'i;
35 Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras.
(A e houia no hoi kou uhane e ka pahikaua; ) i hoikeia'i na manao o na naau he lehulehu.
36 Och der var en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assurs slägte; hon var kommen till en stor ålder, och hade lefvat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom;
Malaila hoi kekahi kaula wahine, o Ana, ke kaikamahine a Panuela, na ka ohana a Asera; he kahiko no ia, a ehiku makahiki ona i noho pu ai me ke kane, mai kona wa puupaa mai.
37 Och var nu en enka, vid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.
A he wahine kanemake ia, he kanawalukumamaha makahiki ona, aole hoi ia i haalele i ka luakini, aka, ua malama mau oia i ke Akua me ka hoopololi a me ka pule, i ka po a me ke ao.
38 Hon kom ock dertill i samma stundene, och prisade Herran; och talade om honom till alla dem, som i Jerusalem vänte förlossning.
A komo mai la oia ia manawa, hoomaikai aku la i ka Haku, a olelo mai la ia no ua keiki la i ka poe a pau e kali ana i ke ola ma Ierusalema.
39 Och då de all ting fullbordat hade efter Herrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth.
A pau ae la i ka hanaia na mea i kauohaia ma ke kanawai o ka Haku, hoi ae la lakou i Galilaia, i ko lakou kulanakauhale i Nazareta.
40 Men barnet växte upp, och förstärktes i Andanom, och uppfylldes med vishet; och Guds nåd var med honom.
A nui ae la ua keiki la, a ikaika ae la hoi kona manao, a piha i ka naauao, a maluna ona ke aloha o ke Akua.
41 Och hans föräldrar gingo årliga till Jerusalem, till Påskahögtiden.
Hele na makua ona i Ierusalema i kela makahiki i keia makahiki i ka ahaaina moliaola.
42 Och då han vardt tolf åra gammal, och de uppfarne voro till Jerusalem, efter högtidenes sedvänjo;
A i ka umikumamalua o kona mau makahiki, pii ae la lakou i Ierusalema mamuli o ka oihana o ka ahaaina.
43 Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten Jesus qvar i Jerusalem, och Joseph och hans moder visste der intet af.
A pau ia mau la, hoi ae la laua, noho iho la ke keiki o Iesu, ma Ierusalema, aole hoi i ike o Iosepa a me kona makuwahine.
44 Men de mente, att han var i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och vänner.
Manao no laua, aia no ia maloko o ka huakai, hele no laua i ko kekahi la hele ana; a imi iho la laua ia ia mawaena o na hoahanau a me ua hoalauna.
45 Och då de icke funno honom, gingo de till Jerusalem igen, och sökte honom.
Aole oia i loaa ia laua, hoi hou ae la laua i Ierusalema, e imi ana ia ia.
46 Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de lärare, hörandes dem, och frågandes dem;
Eia kekahi, a hala na la ekolu, ike aku la laua ia ia iloko o ka luakini e noho ana mawaena o ka poe kumu, e hoolohe ana ia lakou, a e ninau ana hoi ia lakou.
47 Och alle, de honom hörde, förskräckte sig öfver hans förstånd och svar.
A o ka poe a pau i lohe ia ia, mahalo iho la i kona naauao a me kana olelo ana.
48 Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade till honom: Min Son, hvi gjorde du oss detta? Si, din fader och jag hafve sökt efter dig sörjande.
A ike laua ia ia, pihoihoi iho la; a i aku la kona makuwahine ia ia, E ka'u keiki, no ke aha la oe i hana mai ai pela ia maua? Ea, ua imi ae nei maua me kou makuakane ia oe, me ke kaumaha.
49 Och han sade till dem: Hvad är det, att I sökten mig? Vissten I icke, att uti de stycker, som min Fader tillhöra, bör mig vara?
I mai la kela ia laua, No ke aha la olua i imi mai nei ia'u? Aole anei olua i manao he pono nu'u e lilo ma ka ko'u Makua?
50 Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade.
Aole laua i ike i ke ano o kana mea i olelo mai ai ia laua.
51 Och så for han ned med dem, och kom till Nazareth, och var dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta.
A iho ae la ia me laua a hiki i Nazareta, a noho ia malalo iho o laua: a malama iho la kona makuwahine ia mau mea a pau ma kona naau.
52 Och Jesus växte till i visdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor.
A nui ae la ka naauao, a me ke kino o Iesu, a me ke alohaia e ke Akua a me na kanaka.
