Lukas 2
1 Det begaf sig i den tiden, att af Kejsar Augusto utgick ett bud, att all verlden skulle beskattas;
Now in those days a decree went out from Caesar Augustus that a census should be taken of the whole empire.
2 Och denna beskattning var den första, och skedde under den höfdingen öfver Syrien, Cyrenio.
This was the first census to take place while Quirinius was governor of Syria.
3 Och de gingo alle, hvar uti sin stad, till att låta beskatta sig.
And everyone went to his own town to register.
4 Så for ock Joseph upp af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judiska landet, till Davids stad, som heter BethLehem; ty han var af Davids hus och slägt;
So Joseph also went up from Nazareth in Galilee to Judea, to the city of David called Bethlehem, since he was from the house and line of David.
5 På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolofvada hustru, hvilken hafvandes var.
He went there to register with Mary, who was pledged to him in marriage and was expecting a child.
6 Så begaf sig, medan de voro der, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda.
While they were there, the time came for her Child to be born.
7 Och hon födde sin förstfödda Son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem var icke rum i herbergena.
And she gave birth to her firstborn, a Son. She wrapped Him in swaddling cloths and laid Him in a manger, because there was no room for them in the inn.
8 Och i den samma ängden voro någre herdar, de der vakade, och höllo vård om nattena öfver sin hjord.
And there were shepherds residing in the fields nearby, keeping watch over their flocks by night.
9 Och si, Herrans Ängel stod när dem, och Herrans klarhet kringsken dem; och de vordo storliga förfärade.
Just then an angel of the Lord stood before them, and the glory of the Lord shone around them, and they were terrified.
10 Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade; si, jag bådar eder stor glädje, hvilken allo folkena vederfaras skall;
But the angel said to them, “Do not be afraid! For behold, I bring you good news of great joy that will be for all the people:
11 Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davids stad.
Today in the city of David a Savior has been born to you. He is Christ the Lord!
12 Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna barnet svept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo.
And this will be a sign to you: You will find a baby wrapped in swaddling cloths and lying in a manger.”
13 Och straxt vardt med Ängelen ett stort tal af den himmelska härskaran, de der lofvade Gud, och sade:
And suddenly there appeared with the angel a great multitude of the heavenly host, praising God and saying:
14 Ära vare Gud i höjdene, och frid på jordene, och menniskomen en god vilje.
“Glory to God in the highest, and on earth peace to men on whom His favor rests!”
15 Och det begaf sig, att Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, och herdarna begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå till BethLehem, och se det som vi hafve hört skedt vara, det Herren oss uppenbarat hafver.
When the angels had left them and gone into heaven, the shepherds said to one another, “Let us go to Bethlehem and see this thing that has happened, which the Lord has made known to us.”
16 Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och barnet nederlagdt i krubbon.
So they hurried off and found Mary and Joseph and the Baby, who was lying in the manger.
17 Och då de det sett hade, beryktade de ut hvad dem sagdt var om detta barnet.
After they had seen the Child, they spread the message they had received about Him.
18 Och alle, de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd voro af herdarna.
And all who heard it were amazed at what the shepherds said to them.
19 Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta.
But Mary treasured up all these things and pondered them in her heart.
20 Och herdarna gingo tillbaka igen, prisade och lofvade Gud öfver allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt var.
The shepherds returned, glorifying and praising God for all they had heard and seen, which was just as the angel had told them.
21 Och då åtta dagar voro framgångne, att barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hvilket så kalladt var af Ängelen, förr än han aflad vardt i moderlifvet.
When the eight days until His circumcision had passed, He was named Jesus, the name the angel had given Him before He had been conceived.
22 Och då deras renselsedagar voro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom till Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för Herran;
And when the time of purification according to the Law of Moses was complete, His parents brought Him to Jerusalem to present Him to the Lord
23 Såsom skrifvet är i Herrans lag: Allt mankön, som först öppnar moderlifvet, skall kallas heligt Herranom;
(as it is written in the Law of the Lord: “Every firstborn male shall be consecrated to the Lord”),
24 Och på det de skulle offra, såsom sagdt var i Herrans lag, ett par turturdufvor, eller två unga dufvor.
and to offer the sacrifice specified in the Law of the Lord: “A pair of turtledoves or two young pigeons.”
25 Och si, i Jerusalem var en man, benämnd Simeon, och den mannen var rättfärdig och gudfruktig, och vänte efter Israels tröst; och den Helge Ande var med honom.
Now there was a man in Jerusalem named Simeon, who was righteous and devout. He was waiting for the consolation of Israel, and the Holy Spirit was upon him.
26 Och han hade fått svar af den Helga Anda, att han icke skulle se döden, utan han hade sett tillförene Herrans Christ.
The Holy Spirit had revealed to him that he would not see death before he had seen the Lord’s Christ.
27 Och han kom af Andans tillskyndelse i templet. Och föräldrarna båro in barnet Jesum, att de skulle göra för honom, såsom sedvänja var i lagen.
Led by the Spirit, he went into the temple courts. And when the parents brought in the child Jesus to do for Him what was customary under the Law,
28 Då tog han honom i sin famn, och lofvade Gud, och sade:
Simeon took Him in his arms and blessed God, saying:
29 Herre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafver;
“Sovereign Lord, as You have promised, You now dismiss Your servant in peace.
30 Ty min ögon hafva sett dina salighet;
For my eyes have seen Your salvation,
31 Hvilka du beredt hafver för allo folke;
which You have prepared in the sight of all people,
32 Ett Ljus till Hedningarnas upplysning, och ditt folk Israel till pris.
a light for revelation to the Gentiles, and for glory to Your people Israel.”
33 Och Joseph och hans moder förundrade sig på det, som sades om honom.
The Child’s father and mother were amazed at what was spoken about Him.
34 Och Simeon välsignade dem, och sade till Maria, hans moder: Si, denne är satt till ett fall och uppståndelse mångom i Israel, och till ett tecken, hvilko emot sagdt varder.
Then Simeon blessed them and said to His mother Mary: “Behold, this Child is appointed to cause the rise and fall of many in Israel, and to be a sign that will be spoken against,
35 Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras.
so that the thoughts of many hearts will be revealed— and a sword will pierce your soul as well.”
36 Och der var en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assurs slägte; hon var kommen till en stor ålder, och hade lefvat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom;
There was also a prophetess named Anna, the daughter of Phanuel, of the tribe of Asher, who was well along in years. She had been married for seven years,
37 Och var nu en enka, vid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.
and then was a widow to the age of eighty-four. She never left the temple, but worshiped night and day, fasting and praying.
38 Hon kom ock dertill i samma stundene, och prisade Herran; och talade om honom till alla dem, som i Jerusalem vänte förlossning.
Coming forward at that moment, she gave thanks to God and spoke about the Child to all who were waiting for the redemption of Jerusalem.
39 Och då de all ting fullbordat hade efter Herrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth.
When Jesus’ parents had done everything required by the Law of the Lord, they returned to Galilee, to their own town of Nazareth.
40 Men barnet växte upp, och förstärktes i Andanom, och uppfylldes med vishet; och Guds nåd var med honom.
And the Child grew and became strong. He was filled with wisdom, and the grace of God was upon Him.
41 Och hans föräldrar gingo årliga till Jerusalem, till Påskahögtiden.
Every year His parents went to Jerusalem for the Feast of the Passover.
42 Och då han vardt tolf åra gammal, och de uppfarne voro till Jerusalem, efter högtidenes sedvänjo;
And when He was twelve years old, they went up according to the custom of the Feast.
43 Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten Jesus qvar i Jerusalem, och Joseph och hans moder visste der intet af.
When those days were over and they were returning home, the boy Jesus remained behind in Jerusalem, but His parents were unaware He had stayed.
44 Men de mente, att han var i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och vänner.
Assuming He was in their company, they traveled on for a day before they began to look for Him among their relatives and friends.
45 Och då de icke funno honom, gingo de till Jerusalem igen, och sökte honom.
When they could not find Him, they returned to Jerusalem to search for Him.
46 Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de lärare, hörandes dem, och frågandes dem;
Finally, after three days they found Him in the temple courts, sitting among the teachers, listening to them and asking them questions.
47 Och alle, de honom hörde, förskräckte sig öfver hans förstånd och svar.
And all who heard Him were astounded at His understanding and His answers.
48 Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade till honom: Min Son, hvi gjorde du oss detta? Si, din fader och jag hafve sökt efter dig sörjande.
When His parents saw Him, they were astonished. “Child, why have You done this to us?” His mother asked. “Your father and I have been anxiously searching for You.”
49 Och han sade till dem: Hvad är det, att I sökten mig? Vissten I icke, att uti de stycker, som min Fader tillhöra, bör mig vara?
“Why were you looking for Me?” He asked. “Did you not know that I had to be in My Father’s house?”
50 Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade.
But they did not understand the statement He was making to them.
51 Och så for han ned med dem, och kom till Nazareth, och var dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta.
Then He went down to Nazareth with them and was obedient to them. But His mother treasured up all these things in her heart.
52 Och Jesus växte till i visdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor.
And Jesus grew in wisdom and stature, and in favor with God and man.
