Lukas 19
1 Och han drog in, och gick igenom Jericho.
He entered and started passing through Jericho.
2 Och si, der var en man, benämnd Zacheus; han var en öfverste för de Publicaner, och var rik;
A man named Zacchaeus was there—he was a chief tax collector, and he was wealthy!
3 Och sökte efter att han skulle få se Jesum, ho han var; men han kom icke dess vid, för folkets skull; ty han var liten till växt.
He was trying to see who Jesus was, but could not because of the crowd, because he was short.
4 Så lopp han framföre, och steg upp uti ett mulbärträ, på det han skulle få se honom; ty han skulle gå der fram.
And running on ahead he climbed up into a sycamore tree, in order to see Him, since He was about to pass by there.
5 Och när Jesus kom till den platsen, såg han upp, och fick se honom, och sade till honom: Zachee, stig snarliga ned; ty i dag måste jag gästa i ditt hus.
And when Jesus came to the place, He looked up and saw him, and said to him, “Zacchaeus, come down quickly, because today I must stay at your house.”
6 Han steg snarliga ned, och undfick honom gladeliga.
So he came down quickly, and received Him joyfully.
7 Och när de det sågo, knorrade de alle, att han ingången var till att gästa när en syndare.
But when they saw it, they all started complaining, saying, “He has entered to lodge with a sinful man!”
8 Men Zacheus steg fram, och sade till Herran: Si, Herre, hälftena af mina ägodelar gifver jag de fattiga; och om jag hafver någon bedragit, det gifver jag fyradubbelt igen.
Then Zacchaeus stood and said to the Lord, “Indeed, Lord, I herewith give half of my goods to the poor, and if I have extorted anything from anyone, I restore fourfold.”
9 Då sade Jesus till honom: I dag är desso huse salighet vederfaren; efter han är ock Abrahams son.
So Jesus said about him, “Today salvation has happened in this house, in that he also is a son of Abraham;
10 Ty menniskones Son är kommen till att uppsöka och frälsa det som förtappadt var.
because the Son of the Man has come to seek and to save that which was lost.”
11 När de nu detta hörde, sade han ändå en liknelse, efter han var hardt när vid Jerusalem, och de mente att Guds rike skulle straxt uppenbaradt varda.
Now as they heard these things, He continued with a parable, because He was near Jerusalem and they were supposing that the Kingdom of God was on the verge of being revealed.
12 Så sade han då: En ädla man for långt bort i främmande land, till att intaga sig ett rike, och komma igen.
So He said: “A certain nobleman went to a distant country to receive for himself a kingdom and return.
13 Då kallade han till sig tio sina tjenare, och fick dem tio pund, och sade till dem: Handler härmed, tilldess jag igen kommer.
He called ten of his slaves, gave them ten ‘minas’, and said to them, ‘Conduct business until I come.’
14 Men hans borgare hatade honom, och sände bådskap efter honom, sägande: Vi vilje icke, att denne skall råda öfver oss.
But his citizens hated him and sent a delegation after him, saying, ‘We do not want this man to reign over us.’
15 Och det begaf sig, att han kom igen, och hade fått riket. Då böd han kalla de tjenare till sig, som han hade fått penningarna, att han måtte veta, huru hvar och en af dem handlat hade.
It happened that he did receive the kingdom, and upon returning he ordered that those slaves to whom he had given the money be called to him, to know who had gained what by trading.
16 Så kom den förste, och sade: Herre, ditt pund hafver förvärfvat tio pund.
So the first one came and said, ‘Master, your mina earned ten minas!’
17 Och han sade till honom: Ack! du gode tjenare, uti en liten ting hafver du varit trogen; du skall hafva magt öfver tio städer.
He said to him: ‘Super, you good slave! Because you were faithful in a very little, have authority over ten cities!’
18 Och den andre kom, och sade: Herre, ditt pund hafver vunnit fem pund.
And the second one came and said, ‘Master, your mina made five minas.’
19 Och han sade till honom: Var ock du satter öfver fem städer.
Likewise he said to him, ‘You also be over five cities.’
20 Och den tredje kom, och sade: Herre, se här ditt pund, som jag hade bevarat uti en svetteduk.
Then a different one came, saying: ‘Master, here is your mina, that I kept laid away in a piece of cloth
21 Jag var rädder för dig; ty du äst en sträng man; du tager det upp, som du icke hafver nederlagt, och uppskär det du icke hafver sått.
—I feared you because you are a hard man, removing what you did not place, and reaping what you did not sow.’
22 Sade han till honom: Af din egen mun dömer jag dig, du onde tjenare; visste du att jag är en sträng man, upptager det jag intet nederlade, och uppskär det jag intet sådde;
So he said to him: ‘I will judge you out of your own mouth, you wicked slave! You knew that I am a hard man, removing what I did not place, and reaping what I did not sow.
23 Hvi fick du då icke mina penningar in i vexlobänken; att, när jag komme, måtte jag ju kraft dem igen med ocker?
Why then didn't you put my money on deposit, and upon coming I would have collected it with interest?’
24 Och han sade till dem som der stodo: Tager det pundet ifrå honom och får honom, som hafver tio pund.
And to those standing by he said, ‘Take the mina from him and give it to him who has the ten minas.’
25 Då sade de till honom: Herre, han hafver tio pund.
(They even said to him, ‘Master, he already has ten minas!’)
26 Ty jag säger eder, att den som hafver, honom skall varda gifvet; och den som icke hafver, honom skall ock varda ifråtaget det han hafver.
‘Indeed I tell you, to everyone who has, more will be given; but from him who does not have, even what he has will be taken from him.
27 Dock de mina ovänner, som icke ville att jag skulle råda öfver dem, leder hit, och dräper dem här för mig.
But as for those enemies of mine who did not want me to reign over them, bring them here and slaughter them in front of me!’”
28 Och då han detta sagt hade, gick han dädan, och reste upp åt Jerusalem.
Having said these things, He went on ahead, going up to Jerusalem.
29 Och det begaf sig att, när han kom till Bethphage och Bethanien, vid det berget, som kallas Oljoberget, sände han två sina Lärjungar,
When He drew near to Bethphage and Bethany, at the mountain called ‘of Olives’, it happened like this: He sent two of His disciples,
30 Sägandes: Går in i byn, som för eder ligger; när I kommen derin, skolen I finna en åsnafåla bunden, der ännu ingen menniska på suttit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
saying: “Go to the village opposite you, where as you enter you will find a colt tied, on which no man ever yet sat. Untie and bring it.
31 Och om någor frågar eder, hvi I lösen honom; så säger till honom: Ty Herren behöfver honom.
And if anyone asks you, ‘Why are you untying it?’ just say this to him: ‘The Lord needs it.’”
32 Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem.
So those who were sent went and found it just like He told them.
33 Och när de löste fålan, sade hans herrar till dem: Hvi lösen I fålan?
As they were untying the colt, its owners said to them, “Why are you untying the colt?”
34 Då sade de: Ty Herren behöfver honom.
So they said, “The Lord needs it.”
35 Och de ledde honom till Jesum; lade sin kläder på fålan, och satte Jesum deruppå.
Then they brought it to Jesus; and throwing their own clothes on the colt, they placed Jesus on it.
36 Och der han framfor, bredde de sin kläder på vägen.
And as He went along people were spreading their clothes on the road.
37 Och då han när kom, och drog ned för Oljoberget, begynte hele hopen af hans Lärjungar med fröjd och höga röst lofva Gud, öfver alla de krafter som de sett hade,
Then, as He was approaching the descent of the Mount of Olives, the whole multitude of the disciples began to rejoice and praise God with a loud voice for all the mighty works they had seen,
38 Sägandes: Välsignad vare han, som kommer, en Konung i Herrans Namn; frid vare i himmelen, och ära i höjden.
saying: “Blessed is the King who comes in the name of the Lord! Peace in heaven and glory in the highest!”
39 Och någre ibland folket, som voro af de Phariseer, sade till honom: Mästar, näps dina Lärjungar.
Some of the Pharisees said to Him from the crowd, “Teacher, rebuke your disciples!”
40 Men han svarade, och sade till dem: Jag säger eder: Om de tigde, skulle stenarna ropa.
In answer He said to them, “I tell you that if these should keep silent, the very stones would cry out!”
41 Och då han kom fram, och fick se staden, gret han öfver honom.
Now as He approached, observing the city He wept over it,
42 Och han sade: Om du ock visste, hvad din frid tillhörer, så vorde du det visserliga i denna dinom dag betänkandes; men nu är det fördoldt för din ögon.
saying: “If you, yes you, especially in this your day, had known the things pertaining to your peace! But now they are hidden from your eyes.
43 Ty den tid skall komma öfver dig, att dine ovänner skola dig belägga, och skansa kringom dig, och tränga dig på alla sidor.
Yes, the days will come upon you when your enemies will build an embankment around you; indeed they will surround you and hem you in on every side.
44 Och de skola nederslå dig till jorden, och din barn som i dig äro; och de skola icke låta igen i dig sten på sten; derföre, att du icke känna kunde den tiden, der du uti sökt var.
And they will raze you, and your children within you, to the ground—they will not leave in you one stone upon another—all because you did not recognize the time of your visitation.”
45 Så gick han in i templet, och begynte utdrifva dem, som derinne sålde och köpte,
And upon entering the temple He began to drive out those who were selling and buying in it,
46 Sägandes till dem: Det är skrifvet: Mitt hus är ett bönehus; men I hafven det gjort till en röfvarekulo.
saying to them, “It is written: ‘My house is a house of prayer,’ but you have made it a ‘den of robbers’!”
47 Och han lärde hvar dag i templet. Men de öfverste Presterna, och de ypperste ibland folket, sökte efter att de kunde förgöra honom;
And He was teaching daily in the temple; but the chief priests and the scribes, as also the leaders of the people, were trying to destroy Him,
48 Och de kunde icke finna, hvad de skulle göra; ty allt folket höll sig intill honom, och hörde honom.
but could not figure out how to do it, because all the people were hanging on His words.
