Lukas 19
1 Och han drog in, och gick igenom Jericho.
Then Jesus entered Jericho and was passing through.
2 Och si, der var en man, benämnd Zacheus; han var en öfverste för de Publicaner, och var rik;
And there was a man named Zacchaeus, a chief tax collector, who was very wealthy.
3 Och sökte efter att han skulle få se Jesum, ho han var; men han kom icke dess vid, för folkets skull; ty han var liten till växt.
He was trying to see who Jesus was, but could not see over the crowd because he was small in stature.
4 Så lopp han framföre, och steg upp uti ett mulbärträ, på det han skulle få se honom; ty han skulle gå der fram.
So he ran on ahead and climbed a sycamore tree to see Him, since Jesus was about to pass that way.
5 Och när Jesus kom till den platsen, såg han upp, och fick se honom, och sade till honom: Zachee, stig snarliga ned; ty i dag måste jag gästa i ditt hus.
When Jesus came to that place, He looked up and said, “Zacchaeus, hurry down, for I must stay at your house today.”
6 Han steg snarliga ned, och undfick honom gladeliga.
So Zacchaeus hurried down and welcomed Him joyfully.
7 Och när de det sågo, knorrade de alle, att han ingången var till att gästa när en syndare.
And all who saw this began to grumble, saying, “He has gone to be the guest of a sinful man!”
8 Men Zacheus steg fram, och sade till Herran: Si, Herre, hälftena af mina ägodelar gifver jag de fattiga; och om jag hafver någon bedragit, det gifver jag fyradubbelt igen.
But Zacchaeus stood up and said to the Lord, “Look, Lord, half of my possessions I give to the poor, and if I have cheated anyone, I will repay it fourfold.”
9 Då sade Jesus till honom: I dag är desso huse salighet vederfaren; efter han är ock Abrahams son.
Jesus said to him, “Today salvation has come to this house, because this man too is a son of Abraham.
10 Ty menniskones Son är kommen till att uppsöka och frälsa det som förtappadt var.
For the Son of Man came to seek and to save the lost.”
11 När de nu detta hörde, sade han ändå en liknelse, efter han var hardt när vid Jerusalem, och de mente att Guds rike skulle straxt uppenbaradt varda.
While the people were listening to this, Jesus proceeded to tell them a parable, because He was near Jerusalem and they thought the kingdom of God would appear imminently.
12 Så sade han då: En ädla man for långt bort i främmande land, till att intaga sig ett rike, och komma igen.
So He said, “A man of noble birth went to a distant country to lay claim to his kingship and then return.
13 Då kallade han till sig tio sina tjenare, och fick dem tio pund, och sade till dem: Handler härmed, tilldess jag igen kommer.
Beforehand, he called ten of his servants and gave them ten minas. ‘Conduct business with this until I return,’ he said.
14 Men hans borgare hatade honom, och sände bådskap efter honom, sägande: Vi vilje icke, att denne skall råda öfver oss.
But his subjects hated him and sent a delegation after him to say, ‘We do not want this man to rule over us.’
15 Och det begaf sig, att han kom igen, och hade fått riket. Då böd han kalla de tjenare till sig, som han hade fått penningarna, att han måtte veta, huru hvar och en af dem handlat hade.
When he returned from procuring his kingship, he summoned the servants to whom he had given the money, to find out what each one had earned.
16 Så kom den förste, och sade: Herre, ditt pund hafver förvärfvat tio pund.
The first servant came forward and said, ‘Master, your mina has produced ten more minas.’
17 Och han sade till honom: Ack! du gode tjenare, uti en liten ting hafver du varit trogen; du skall hafva magt öfver tio städer.
His master replied, ‘Well done, good servant! Because you have been faithful in a very small matter, you shall have authority over ten cities.’
18 Och den andre kom, och sade: Herre, ditt pund hafver vunnit fem pund.
The second servant came and said, ‘Master, your mina has made five minas.’
19 Och han sade till honom: Var ock du satter öfver fem städer.
And to this one he said, ‘You shall have authority over five cities.’
20 Och den tredje kom, och sade: Herre, se här ditt pund, som jag hade bevarat uti en svetteduk.
Then another servant came and said, ‘Master, here is your mina, which I have laid away in a piece of cloth.
21 Jag var rädder för dig; ty du äst en sträng man; du tager det upp, som du icke hafver nederlagt, och uppskär det du icke hafver sått.
For I was afraid of you, because you are a harsh man. You withdraw what you did not deposit and reap what you did not sow.’
22 Sade han till honom: Af din egen mun dömer jag dig, du onde tjenare; visste du att jag är en sträng man, upptager det jag intet nederlade, och uppskär det jag intet sådde;
His master replied, ‘You wicked servant, I will judge you by your own words. So you knew that I am a harsh man, withdrawing what I did not deposit and reaping what I did not sow?
23 Hvi fick du då icke mina penningar in i vexlobänken; att, när jag komme, måtte jag ju kraft dem igen med ocker?
Why then did you not deposit my money in the bank, and upon my return I could have collected it with interest?’
24 Och han sade till dem som der stodo: Tager det pundet ifrå honom och får honom, som hafver tio pund.
Then he told those standing by, ‘Take the mina from him and give it to the one who has ten minas.’
25 Då sade de till honom: Herre, han hafver tio pund.
‘Master,’ they said, ‘he already has ten!’
26 Ty jag säger eder, att den som hafver, honom skall varda gifvet; och den som icke hafver, honom skall ock varda ifråtaget det han hafver.
He replied, ‘I tell you that everyone who has will be given more; but the one who does not have, even what he has will be taken away from him.
27 Dock de mina ovänner, som icke ville att jag skulle råda öfver dem, leder hit, och dräper dem här för mig.
And these enemies of mine who were unwilling for me to rule over them, bring them here and slay them in front of me.’”
28 Och då han detta sagt hade, gick han dädan, och reste upp åt Jerusalem.
After Jesus had said this, He went on ahead, going up to Jerusalem.
29 Och det begaf sig att, när han kom till Bethphage och Bethanien, vid det berget, som kallas Oljoberget, sände han två sina Lärjungar,
As He approached Bethphage and Bethany at the Mount of Olives, He sent out two of His disciples,
30 Sägandes: Går in i byn, som för eder ligger; när I kommen derin, skolen I finna en åsnafåla bunden, der ännu ingen menniska på suttit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
saying, “Go into the village ahead of you, and as you enter it, you will find a colt tied there, on which no one has ever sat. Untie it and bring it here.
31 Och om någor frågar eder, hvi I lösen honom; så säger till honom: Ty Herren behöfver honom.
If anyone asks, ‘Why are you untying it?’ tell him, ‘The Lord needs it.’”
32 Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem.
So those who were sent went out and found it just as Jesus had told them.
33 Och när de löste fålan, sade hans herrar till dem: Hvi lösen I fålan?
As they were untying the colt, its owners asked, “Why are you untying the colt?”
34 Då sade de: Ty Herren behöfver honom.
“The Lord needs it,” they answered.
35 Och de ledde honom till Jesum; lade sin kläder på fålan, och satte Jesum deruppå.
Then they led the colt to Jesus, threw their cloaks over it, and put Jesus on it.
36 Och der han framfor, bredde de sin kläder på vägen.
As He rode along, the people spread their cloaks on the road.
37 Och då han när kom, och drog ned för Oljoberget, begynte hele hopen af hans Lärjungar med fröjd och höga röst lofva Gud, öfver alla de krafter som de sett hade,
And as He approached the descent from the Mount of Olives, the whole multitude of disciples began to praise God joyfully in a loud voice for all the miracles they had seen:
38 Sägandes: Välsignad vare han, som kommer, en Konung i Herrans Namn; frid vare i himmelen, och ära i höjden.
“Blessed is the King who comes in the name of the Lord!” “Peace in heaven and glory in the highest!”
39 Och någre ibland folket, som voro af de Phariseer, sade till honom: Mästar, näps dina Lärjungar.
But some of the Pharisees in the crowd said to Him, “Teacher, rebuke Your disciples!”
40 Men han svarade, och sade till dem: Jag säger eder: Om de tigde, skulle stenarna ropa.
“I tell you,” He answered, “if they remain silent, the very stones will cry out.”
41 Och då han kom fram, och fick se staden, gret han öfver honom.
As Jesus approached Jerusalem and saw the city, He wept over it
42 Och han sade: Om du ock visste, hvad din frid tillhörer, så vorde du det visserliga i denna dinom dag betänkandes; men nu är det fördoldt för din ögon.
and said, “If only you had known on this day what would bring you peace! But now it is hidden from your eyes.
43 Ty den tid skall komma öfver dig, att dine ovänner skola dig belägga, och skansa kringom dig, och tränga dig på alla sidor.
For the days will come upon you when your enemies will barricade you and surround you and hem you in on every side.
44 Och de skola nederslå dig till jorden, och din barn som i dig äro; och de skola icke låta igen i dig sten på sten; derföre, att du icke känna kunde den tiden, der du uti sökt var.
They will level you to the ground—you and the children within your walls. They will not leave one stone on another, because you did not recognize the time of your visitation from God.”
45 Så gick han in i templet, och begynte utdrifva dem, som derinne sålde och köpte,
Then Jesus entered the temple courts and began to drive out those who were selling there.
46 Sägandes till dem: Det är skrifvet: Mitt hus är ett bönehus; men I hafven det gjort till en röfvarekulo.
He declared to them, “It is written: ‘My house will be a house of prayer.’ But you have made it ‘a den of robbers.’”
47 Och han lärde hvar dag i templet. Men de öfverste Presterna, och de ypperste ibland folket, sökte efter att de kunde förgöra honom;
Jesus was teaching at the temple every day, but the chief priests, scribes, and leaders of the people were intent on killing Him.
48 Och de kunde icke finna, hvad de skulle göra; ty allt folket höll sig intill honom, och hörde honom.
Yet they could not find a way to do so, because all the people hung on His words.
