Holy Bible Aionian Edition® ~ Swedish---Swedish-Bible-1873 ~ Luke Chapter 18

< Lukas 18 >

1 Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;

Hanchu, sabei mindong loia chubai an tho tit rang ani iti rilna rangin hi chongmintêk hih Jisua'n a misîra.

2 Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;

“Khopui inkhata hin roijêkpu, Pathien khom chiloi, mi lien khom chiloi inkhat a oma.

3 Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.

Ha khou nanâka han meithâi inkhat a oma, ân dôipui chunga phuba lâk ranga ngênin a se bang ngâia.

4 Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;

Zora sôtzan chu roijêkpu han nuom pe maka, ania nûka a mulungin, ‘Pathien le mi lien chi no khom inlang,

5 Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.

hi meithâi hin chakal ni tho banga, hi anga hin a hong banga anîn chu nûka chu ni la minjêl chit a tih. Masikin a phuba lei luokpui rong,’ a tia.”

6 Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.

Pumapa'n, a chongril ala zoma, “Rangâi ta u, imo ha roijêkpu saloi han ai ti.

7 Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?

Masikin, Pathien'n a mingei sanna ngêna, sûntin, jântina chapngei chungroi mindon noni mo? San minnu ni mo?

8 Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?

Nangni ki ril, an nuomnan inrang takin mindon pe a tih. Ania, Miriem Nâipasal a juong tikin rammuola taksônna mu ni mo?” a tia.

9 Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:

Ama le ama ka sa intia, midang esêl ngâi ngei kôma hi chongmintêk hih a misîra.

10 Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.

Voikhat chu mi inikin Biekina chubai tho rangin an sea. Inkhat chu Pharisee ania inkhat chu sumrusuongpu ani.

11 Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.

Pharisee chu athenin ândinga chubai a thoa, “Pathien, kei chu midang ngei angin mi ranghuol ngâi, dikloi, inrê mi khom kini loi sikin, râisânchong ki ril. So, sumrusuongpu anga khom ki niloi sikin râisânchong ki ril.

12 Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.

Hapta tin sûnnik bu ke ngêi ngâia, ke nei murdi a sômakhat nang ke pêk ngâi,” a tia.

13 Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.

Ania, sumrusuongpu chu lâtaka indingin, invân tieng luo tang ngam loiin, a rôp ruchumin, “Pathien, mi nunsie ki ni, inrieng ni mu roh,” a tia.

14 Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.

Jisua'n nangni ki ril, “Pharisee mi ni loiin, sumrusuongpu chu Pathien mita theiintumin, a in tieng a se zoi. Tutu omlien kaichu intem an ta, intem kaichu minlutin om an tih,” a tia.

15 Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.

Mi senkhatin, an nâitengei Jisua kôma, an chunga kut minngam rangin an tuonga. Hanchu, ha anga tho rang hah ruoisingeiin an lei mûn chu an lei ngoa.

16 Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.

Hannisenla, Jisua'n nâipangte ngei a kôma a koia, an kôma, “Nâipangtengei ko kôma hong rese ngei, khap no roi, Pathien Rêngram chu hi anga nâipangte ngei ta kêng.

17 Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.

Diktakin ki ti, tutu nâipangte'n Pathien Rêngram ai modôm anga modôm loiin chu asûnga lût tet no nih,” a tia.

18 Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)

Juda ruoipu'n Jisua a rekela, “Minchupu sa, kumtuong ringna ka manna rangin imo ko tho rang?” a tia (aiōnios g166)

19 Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.

Jisua'n a kôma, “Ithomo asa mini ti? Pathien pênna chu tute misa omak.

20 Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.

Chongpêk hah, ni riet duo, Inrê no roh, mi that no roh, inru no roh, dikloiin mi nôn no roh, na nû le na pa mirit roh,” a tia.

21 Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.

Ama han, “Ha chongpêkngei murdi hah chu ka nâipangte lâi renga ko jôm kêng ani” a tia.

22 Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.

Mahah Jisua'n a riet lehan a kôma, “Neinun inkhat tho rang na la nâng, Ne nei murdi juor inla, asum hah inriengngei sem ngei roh, hanchu, invâna rochon nei ni tih, male chu hong inla ni jûi roh,” a tipea.

23 Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.

Mahah ama'n a riet lehan, ânngûi oka, miriem neipa ani sikin.

24 Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;

Hanchu, Jisua'n ânngûi a mûn chu, “Minei ngei Pathien Rêngrama lût rang ântak bah na!

25 Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.

Ut simphuoi kuora lût rang ântak nêkin mineingei invân rêngrama lût rang intak uol a tih,” a tia.

26 Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?

A chongril riet ngei nâmin, “Hanchu tumo sanminjôk nithei ranga?” tiin an rekela.

27 Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.

Jisua'n, “Miriem ranga nitheiloi hih Pathien rangin chu nithei ani,” tiin a thuona.

28 Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.

Male Peter'n a kôma, “En roh! kin inngei mâkin nang kin jûi hih,” a tia.

29 Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;

Jisua'n an kôma, “O, ani, adiktakin nangni ki ril, tutu Pathien Rêngram sika a in mo, a lômnu mo, a nu le pa mo, a lâibungngei mo, a sarnungei mo, a nâingei mo, mâk kai chu,

30 Den icke skall igenfå mycket mer i denna tiden, och i tillkommande verld evinnerligit lif. (aiōn g165, aiōnios g166)

anêka tam uolin atûna ringlâi le zora la hong ranga kumtuong ringna khom la man ngêt a tih,” a tia. (aiōn g165, aiōnios g166)

31 Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.

Hanchu ruoisi sômleinik ngei hah Jisua'n atheiin a tuong ngeia an kôma, “Rangâi ta u, Jerusalema ei se rang ania mahan, Miriem Nâipasal chungroi dêipungei lei miziek hah tung a tih.

32 Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.

Jentailngei kuta pêk an ta, esêl an ta, munuisan an ta, michilkhum an tih.

33 Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.

Jêm an ta, that an tih, ania, sûnthum suole aringin inthoi nôk a tih,” a tia.

34 Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.

Ania, ruoisingei han a chong reng rietthei mak ngeia, a chong ti hah anni rangin chu chong inthup ani sikin Jisua'n imo ai ti riet mak ngei.

35 Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.

Hanchu, Jisua'n Jericho a tung rangin lampui kôla mitcho inkhat ânsunga, kut a doa.

36 Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?

Mipui rahang a rietin chu, “Imo hi? tiin a rekela.

37 Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.

“Nazereth Jisua a hongvun ani,” an tipea.

38 Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.

Ânieka, “Jisua! David Nâipasal, inrieng ni mu roh” a tia.

39 Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.

Moton tienga om mipui ngeiin, “Dâirek roh” tiin an ngoa. Ania ama'n ânring uolin, “David Nâipasal! inrieng mi mu roh,” a tia.

40 Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,

Masikhan Jisua ân ngama, mitcho hah hongtuong rangin chong a pêka. A hongnâia anîn chu Jisua'n a rekela.

41 Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.

“Imo nang ki tho pe ranga ni nuom?” a tia. “O pu, amu nôk ku nuom,” tiin a thuona.

42 Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.

Jisua'n a kôma, “Anîn chu muthei roh, na taksôn nân nang a mindam ani,” a tia.

43 Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.

Harenghan a muthei kelen zoia, Pathien minpâk pumin Jisua a jûi zoia. Mipui ngeiin mahah an mûn chu an rêngin Pathien an minpâk zoi.

Go to > Bookmark / Concordance / Maps / Report Issue

The Pharisee and the Publican

The world's first Holy Bible un-translation!