Lukas 18
1 Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
AND he spake also a parable to them, that in all time (men) should pray and not weary.
2 Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
There was a judge in a certain city who of Aloha was not afraid, and of men was not regardful.
3 Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
But a certain widow was in that city, who came to him, saying, Avenge me of my adversary.
4 Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
And he was not willing long time; but afterward he said within himself, If of Aloha I am not afraid, and of men am not regardful,
5 Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
yet, because this widow wearies me, I will avenge her, that in all time she come not molesting me.
6 Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
And our Lord said, Hear what saith the unrighteous judge.
7 Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
But shall not Aloha do vengeance for his chosen, who cry to him by day and by night, and prolong his spirit towards them?
8 Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
I tell you he will avenge them speedily. Nevertheless, when the Son of man shall come, will he find faith upon the earth?
9 Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
And he spake this parable against some who trusted in themselves that they were just, and despised all (men):
10 Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
Two men went up to the temple to pray, the one a Pharisha, the other a publican;
11 Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
and, behold, the Pharisha stood (and) within himself these words prayed: Aloha, I thank thee that I am not as the rest of men, rapacious and unjust, and adulterers; nor as this publican.
12 Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
But I fast twice in the week, and tithe whatever I possess.
13 Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
But that publican stood from afar, and would not even his eyes lift up to heaven, but smote upon his breast, saying, Aloha, be merciful to me a sinner!
14 Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
I tell you that this one went down justified to his house, rather than that Pharisha. For every man who exalteth himself shall be humbled, and every one who humbleth himself shall be exalted.
15 Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
Then they brought to him infants, that he should touch them: and the disciples saw it, and rebuked them.
16 Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
But Jeshu called them, and said to them, Suffer children to come to me, and forbid them not; for of those who are as these,
17 Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
of them is the kingdom of heaven. Amen I say to you, That whoever does not receive the kingdom of Aloha as a child, shall not enter into it.
18 Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
AND one of the rulers asked him, saying, Good Teacher, what shall I do that I may inherit eternal life? (aiōnios g166)
19 Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
Jeshu saith to him, Why callest thou me good, and none is good but one, Aloha?
20 Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
The commandments thou knowest, Thou shalt not kill, and, Thou shalt not commit adultery, and, Thou shalt not steal, and, Thou shalt not witness false testimony, Honour thy father and thy mother.
21 Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
He saith to him, These all have I kept from my childhood.
22 Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
But when Jeshu heard this, he said to him, One thing is lacking with thee; go, sell whatever thou hast, and give to the poor, and thou shalt have treasure in heaven, and come after me.
23 Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
But he, when he heard these words, was grieved; for he was very rich.
24 Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
And when Jeshu saw that he was grieved, he said, How difficult is it to those who have riches to enter into the kingdom of Aloha!
25 Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
It is easier for a camel into the aperture of a needle to enter, than the rich into the kingdom of Aloha.
26 Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
They who heard said to him, And who can be saved?
27 Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
But Jeshu said, Those (things) which with the sons of men are not possible, with Aloha are possible to be done.
28 Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
Shemun Kipha said to him, Behold, we have forsaken every thing, and have come after thee.
29 Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
Jeshu saith to him, Amen I say to you, That no man who leaveth houses, or fathers, or brethren, or wife, or children, for the kingdom of Aloha,
31 Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
AND Jeshu took the twelve, and said to them, Behold, we go up to Urishlem, and shall be fulfilled all (things) that are written in the prophets concerning the Son of man.
32 Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
For he will be delivered to the Gentiles; and they will deride him, and spit in his face,
33 Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
and will scourge him, and maltreat him, and kill him; and the third day he shall arise.
34 Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
But not one of these understood they: for this word was hidden from them, and they knew not those sayings which were spoken with them.
35 Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
And as he drew nigh to Jirichu, a certain blind man was sitting by the road-side, and begging.
36 Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
And he heard the voice of the multitude as it was passing, and asked what was this.
37 Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
They say to him, Jeshu Natsroya passeth.
38 Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
And he cried and said, Jeshu bar David, have mercy on me!
39 Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
And they who went before Jeshu rebuked him, that he might be silent: but he cried out the more, Son of David, have mercy on me!
40 Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
And Jeshu stood, and commanded that they should lead him unto him. And when he, approached him, he asked him and said to him,
41 Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
What wilt thou I shall do for thee? And he said, My Lord, that I may see.
42 Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
And Jeshu said to him, See! thy faith hath saved thee.
43 Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
And in an instant he saw, and came after him, and glorified Aloha: and all the people, when they saw, gave praise to Aloha.
