Lukas 16
1 Sade han ock till sina Lärjungar: Det var en riker man, som hade en gårdsfogda; den vardt beryktad för honom, att han förfor hans ägodelar.
Then He said further to His disciples: “There was a certain rich man who had a manager, who was accused to him of wasting his goods.
2 Då kallade han honom, och sade till honom: Hvi hörer jag sådant af dig? Gör räkenskap af ditt fögderi; ty du måste icke länger vara min fogde.
So he called him in and said to him: ‘What is this I hear about you? Render an account of your stewardship, because you can no longer be manager.’
3 Då sade fogden vid sig sjelf: Hvad skall jag göra? Ty min herre tager ifrå mig fögderiet; grafva orkar jag icke, tigga blyges jag.
Then the manager said within himself: ‘What shall I do? My master is taking the management away from me. I do not have strength to dig; I am ashamed to beg
4 Nu väl, jag vet hvad jag vill göra, att, då jag varder satt af mitt fögderi, måga de anamma mig uti sin hus.
—I know what I will do, so that whenever I am removed from the management they may receive me into their houses.’
5 Då kallade han till sig alla sins herras gäldenärar, och sade till den första: Huru mycket äst du min herra skyldig?
Summoning each one of his master's debtors, he said to the first, ‘How much do you owe my master?’
6 Sade han: Hundrade tunnor oljo. Då sade han till honom: Tag ditt bref, och sätt dig snart ned, och skrif femtio.
And he said, ‘A hundred baths of olive oil.’ So he said to him, ‘Take your bill and sit down quickly and write fifty.’
7 Sedan sade han till den andra: Huru mycket äst du skyldig? Sade han till honom: Hundrade pund hvete. Sade han till honom: Tag ditt bref, och skrif åttatio.
Then he said to another, ‘And how much do you owe?’ And he said, ‘A hundred measures of wheat.’ So he said to him, ‘Take your bill and write eighty.’
8 Och herren prisade den orätta fogdan, att han visliga gjorde; ty denna verldenes barn äro visare än ljusens barn, uti sitt slägte. (aiōn g165)
The master even ‘commended’ the dishonest manager, because he had acted shrewdly. The sons of this age are shrewder in their own generation than the sons of the Light. (aiōn g165)
9 Och jag säger eder: Görer eder vänner af den orätta Mammon, på det att, när I behöfven, skola de anamma eder uti evinnerliga hyddor. (aiōnios g166)
“I even say to you, make friends for yourselves by means of unrighteous mammon, so that whenever you fail, they may receive you into the eternal dwellings! (aiōnios g166)
10 Den der trogen är i det minsta, han är ock trogen i det mer är; och den i det minsta orätt är, han är ock orätt i det mer är.
He who is faithful in a very little is faithful also in much, and he who is dishonest in a very little is dishonest also in much.
11 Ären I nu icke trogne uti den orätta Mammon; ho vill då betro eder om det sannskyldiga?
If therefore you have not been faithful with the unrighteous mammon, who will commit to your trust the genuine?
12 Och om I ären icke trogne uti ens annars; ho vill få eder det edart är?
And if you have not been faithful in what belongs to another, who will give you what is your own?
13 Ingen tjenare kan tjena två herrar; ty antingen skall han hata den ena, och älska den andra; eller ock hålla sig intill den ena, och förakta den andra. I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.
No servant can serve two masters; either he will hate the one and love the other, or he will be devoted to the one and despise the other. You cannot serve God and mammon!”
14 Allt detta hörde ock de Phariseer, som girige voro, och gjorde spe af honom.
Now the Pharisees, who were lovers of money, were also listening to all these things, and they were ridiculing Him.
15 Och han sade till dem: I ären de som gören eder sjelfva rättfärdiga för menniskom; men Gud vet edor hjerta; ty det som för menniskom högt är, der stygges Gud vid.
So He said to them: “You are those who justify yourselves before men, but God knows your hearts. That which is exalted among men is an abomination before God.
16 Lagen och Propheterna hafva propheterat intill Johannem; ifrå den tiden varder Guds rike förkunnadt genom Evangelium, och hvar man gör våld på det.
The Law and the Prophets were until John; since then the Kingdom of God is being proclaimed, and every one is trying to force his way into it.
17 Men snarare skola himmel och jord förgås, än en titel af lagen falla.
But it is easier for heaven and earth to pass away, than for one tittle of the Law to fail.
18 Den der öfvergifver sina hustru, och tager ena andra, han bedrifver hor; och den der tager henne, som af mannen öfvergifven är, han bedrifver hor.
“Whoever divorces his wife and marries another woman commits adultery, and whoever marries her who is divorced from her husband commits adultery.
19 Det var en riker man, som klädde sig i purpur och kosteligit linkläde, och lefde hvar dag kräseliga.
“Now there was a certain rich man who was dressed in purple and fine linen, living in luxury every day.
20 Och det var ock en fattig, benämnd Lazarus, den der låg för hans dörr, full med sår;
And there was a certain beggar named Lazarus, covered with sores, who had been placed at his gate,
21 Begärandes släcka sin hunger af de smulor, som föllo af dens rika mansens bord. Dock kommo hundar, och slekte hans sår.
just wanting to be fed with the crumbs that fell from the rich man's table—why even the dogs would come and lick his sores!
22 Så hände det sig, att den fattige blef död, och vardt förder af Änglarna uti Abrahams sköt. Blef ock den rike död, och vardt begrafven.
In due time the beggar died and was carried away to Abraham's bosom by the angels. “The rich man also died and was buried.
23 Som han nu i helvetet och i pinone var, lyfte han sin ögon upp, och fick se Abraham långt ifrån, och Lazarum i hans sköt; (Hadēs g86)
And in Hades he looked up and saw Abraham at a distance, and Lazarus very close to him. And being in torment, (Hadēs g86)
24 Ropade han, och sade: Fader Abraham, varkunna dig öfver mig, och sänd Lazarum, att han doppar det yttersta af sitt finger i vatten, och svalar mina tungo; ty jag pinas svårliga i denna låganom.
he called out, saying, ‘Father Abraham, have mercy on me and send Lazarus, that he may dip the tip of his finger in water and cool my tongue; because I am tormented by this flame!’
25 Då sade Abraham: Min son, tänk uppå, att du hade godt medan du lefde, och Lazarus hade deremot ondt; men nu hafver han hugnad, och du pinas.
But Abraham said: ‘Child, remember that in your lifetime you received your good things, while Lazarus had bad things; but now he is being comforted, and you tormented.
26 Och öfver allt detta, är emellan oss och eder befäst ett stort svalg, så att de, som vilja fara hädan till eder, de komma dess icke vid; ej heller fara dädan, och hitöfver till oss.
And besides all this, between us and you a great chasm has been fixed, so that those who want to pass from here to you cannot, nor can anyone from there cross over to us.’
27 Då sade han: Så beder jag då dig, fader, att du sänder honom uti mins faders hus;
Then he said, ‘I beg you therefore, father, that you would send him to my father's house,
28 Ty jag hafver fem bröder, att han förvarar dem, att de ock icke komma uti detta pinorummet.
because I have five brothers, so that he may testify to them, lest they also come to this place of torment.’
29 Sade Abraham till honom: De hafva Mosen och Propheterna, höre dem.
Abraham said to him, ‘They have Moses and the prophets; let them hear them.’
30 Då sade han: Nej, fader Abraham; men kommer någor till dem af de döda, då bättra de sig.
So he said to him, ‘Oh no, father Abraham—if someone from the dead should go to them, they will repent!’
31 Då sade han till honom: Höra de icke Mosen och Propheterna, så tro de icke heller, om någor af de döda uppstode.
He said to him, ‘If they do not listen to Moses and the prophets, they will not be persuaded even if someone should rise from the dead.’”
