Lukas 15
1 Och till honom gingo allehanda Publicaner och syndare, att de måtte höra honom.
Were now to Him drawing near all the tax collectors and the sinners to hear Him.
2 Och de Phariseer och Skriftlärde knorrade och sade: Denne undfår syndare, och äter med dem.
And were grumbling the (both *no*) Pharisees and the scribes saying that This [man] sinners receives and he eats with them.
3 Då sade han till dem denna liknelsen, sägandes:
He spoke then to them parable this saying;
4 Hvilken är den man ibland eder, som hafver hundrade får, och om han tappar bort ett af dem, låter han icke de nio och niotio uti öknene, och går efter det som borto är, tilldess han finner det?
What man of you having a hundred sheep and (having lost *NK(o)*) of them one not leaves the ninety nine in the open field and goes after the [one] having been lost until he may find it?
5 Och då han hafver det funnit, lägger han det på sina axlar med glädje.
And having found [it] he lays [it] on the shoulders (of him *N(k)O*) rejoicing,
6 Och när han kommer hem i sitt hus, kallar han tillhopa sina vänner och grannar, och säger till dem: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit mitt får, som borttappadt var.
And having come to the house he calls together the friends and the neighbours saying to them; do rejoice with me, for I have found the sheep of mine the [one] having been lost!
7 Jag säger eder, att sammalunda varder ock glädje i himmelen öfver en syndare den sig bättrar, mer än öfver nio och niotio rättfärdiga, som ingen bättring behöfva.
I say to you that in the same way joy in heaven there will be over one sinner repenting rather than over ninety nine righteous ones who no need have of repentance.
8 Eller hvad qvinna är, som hafver tio penningar, om hon borttappar en af dem, tänder hon icke upp ljus, och sopar huset, och söker granneliga, tilldess hon finner honom?
Or what woman drachmas having ten, if she may lose drachma one, surely she lights a lamp and she sweeps the house and she seeks carefully until (it *N(k)O*) she may find?
9 Och då hon funnit hafver, kallar hon tillhopa sina vänner och grannqvinnor, och säger: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit min penning, som jag tappat hade.
And having found [it] (she calls together *N(k)O*) the friends and (*k*) neighbours saying; do rejoice with me, for I have found the drachma that I lost.
10 Sammalunda, säger jag eder, varder glädje för Guds Änglom öfver en syndare som sig bättrar.
Thus I say to you, there is joy before the angels of God over one sinner repenting.
11 Och han sade: En man hade två söner.
He said then; A man certain had two sons.
12 Och den yngre af dem sade till fadren: Fader, få mig den parten af ägodelarna, som mig tillkommer. Och han bytte ägodelarna dem emellan.
And said the younger of them to the father; Father, do give to me what is due [to me] portion of the property. (*no*) (then *N(k)O*) he divided between them the property.
13 Och icke många dagar derefter, då den yngre sonen hade lagt all sin ting tillhopa, for han långt bort i främmande land; och der förfor han sina ägodelar, och lefde öfverflödeliga.
And after not many days having gathered together (all [things] *N(k)O*) the younger son went away into a country distant and there he wasted the estate of him living prodigally.
14 Och sedan han allt förtärt hade, vardt en stor hunger i det landet; och han begynte lida nöd;
When was spending however he everything there arose a famine (severe *N(k)O*) throughout the country that, and he himself began to be in need.
15 Och gick bort, och gaf sig till en borgare der i landet; och han sände honom till sin afvelsgård, att han skulle sköta hans svin.
And having gone he joined himself to one of the citizens the country of that, and he sent him into the fields of him to feed pigs.
16 Då begärade han uppfylla sin buk med draf, der svinen med föddes; och honom gaf ingen.
And he was longing (to be fed *N(k)O*) (the *ko*) (stomach of him *KO*) (from *N(k)O*) the pods that were eating the pigs, and no [one] was giving to him.
17 Då besinnade han sig sjelf, och sade: Huru månge mins faders legodränger hafva bröd nog; och jag förgås här i hunger.
To himself however having come (he was saying; *N(k)O*) How many hired servants of the father of mine (have abundance *N(k)O*) of bread, I myself however with hunger (here *NO*) am perishing!
18 Jag vill stå upp, och gå till min fader, och säga till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig.
Having risen up I will go to the father of mine and I will say to him; Father, I have sinned against heaven and before you;
19 Jag är icke nu värd kallas din son; gör mig såsom en af dina legodränger.
(and *k*) no longer no longer am I worthy to be called son of you. do make me like one of the servants of you.
20 Och så stod han upp, och kom till sin fader. Och då han ännu långt ifrå var, såg honom hans fader, och begynte varkunna sig öfver honom, och lopp emot honom, föll honom om halsen, och kysste honom.
And having risen up he went to the father (of himself *NK(o)*) Still now he far being distant he saw him the father of him and was moved with compassion, and having run he fell upon the neck of him and he kissed him.
21 Och sonen sade till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig; och är icke värd härefter kallas din son.
Said then the son to him: Father, I have sinned against heaven and before you; (and *k*) no longer no longer am I worthy to be called son of you (do make me as one of the servants of you. *O*)
22 Då sade fadren till sina tjenare: Bärer fram den yppersta klädningen, och kläder honom deruti; och får honom en ring på hans hand, och skor på hans fötter.
Said then the father to the servants of him; (Quickly *NO*) do bring out (*k*) robe the best and do clothe him and do give a ring for the hand of him and sandals for [his] feet,
23 Och hafver hit den gödda kalfven, och slagter honom; vi vilje äta, och göra oss glad.
and (do bring *N(k)O*) the calf fattened, do kill [it], and having eaten let us be merry,
24 Ty denne min son var död, och hafver fått lif igen; han var borttappad, och är funnen igen. Och de begynte göra sig glad.
For this the son of mine dead was and is alive again, (and *k*) he was having been lost and is found. And they began to be merry.
25 Men den äldre hans son var ute på markene; och när han kom, och nalkades husena, hörde han sjungas och dansas;
Was now the son of him the elder in [the] field. and while coming [up] he drew near to the house, he heard music and dancing.
26 Och kallade en af sina tjenare, och frågade honom, hvad det var.
And having called near one of the servants (of him *k*) he was inquiring what (maybe *no*) would be these things.
27 Då sade han till honom: Din broder är kommen; och din fader lät slagta den gödda kalfven, att han hafver honom helbregda igen.
And he said to him that The brother of you is come, and has killed the father of you the calf fattened, because in good health him he has received.
28 Då vardt han vred, och ville icke gå in. Då gick hans fader ut, och bad honom.
He was angry however and not he was willing to go in. (And *N(K)O*) the father of him having gone he was begging him.
29 Svarade han, och sade till fadren: Si, jag tjenar dig i så mång år, och hafver aldrig gångit af ditt bud; och du gaf mig aldrig ett kid, att jag måtte göra mig glad med mina vänner.
And answering he said to the [the] father of him; Behold so many years I serve you and never a commandment of you I disobeyed, and to me myself never did you give a young goat that with the friends of mine I may make merry.
30 Men sedan denne din son kommen är, som sina ägodelar hafver förtärt med skökor, hafver du till honom slagtat den gödda kalfven.
When however the son of you this the [one] having devoured your living with (*o*) prostitutes came, you have killed for him the fattened (*k*) calf.
31 Då sade han till honom: Min son, du äst alltid när mig, och allt det mitt är, det är ditt.
And he said to him; Son, you yourself always with me are, and all that [is] mine yours is.
32 Man måste nu glädjas och fröjdas; ty denne din broder var död, och fick lif igen; och var borttappad, och är igenfunnen.
To make merry however and to rejoice it was fitting, because the brother of you this dead was and (is alive, *N(K)O*) and having been lost (was *k*) and is found.
