Lukas 12
1 När nu församladt vardt otaliga mycket folk, så att de trampade på hvarannan, begynte han säga till sina Lärjungar: Först tager eder vara för de Phariseers surdeg, som är skrymteri.
Kumatungo yayo, maelfu edu naantu aeilingiie palung'wi, ikanza kitilangila, akanza kutambula niamanyisigwa akwe niakwanza, “Huguki nigae ya Mafarisayo kunsoko eze unafiki.”
2 Ty intet är fördoldt, som icke varder uppenbaradt; och intet lönligit, som icke uppkommer.
Naikutula kutile anga unkunku nuipihile kunsoko shangaikunukulwa, wala lukani nulipihile kunsoko shangalukigeela. Na lehi nemulitambue mukiti, lukigwa muwelu. Na mehi namihinaatambuwe mukate mukutwe ntongeela anyu niyamukati naoilugaiwe akatanantigwa migulya muukuta wa nyumba.
3 Derföre, hvad I sagt hafven i mörkret, det skall varda hördt i ljuset; och det I talat hafven i örat i kamrarna, det skall predikadt varda ofvanpå taken.
4 Men jag säger eder, minom vännom: Rädens icke för dem som döda kroppen, och sedan hafva de intet hvad de mer göra kunna.
Kumuila ahumba eane, lekikogopi awa niuulaga umwiili na agila anga kintu nikingiza nikakituma.
5 Men jag vill visa eder, hvem I skolen rädas: Rädens honom, som, sedan han dödat hafver, hafver han ock magt att bortkasta till helvetet; ja, säger jag eder, honom rädens. (Geenna g1067)
Kuite kumulingasa nuakumwogopa. Mogopi uyo kunsoko kukila kina wabulaga, ukite uhumi wakuguma kujehanamu. Ee kumuila unye, mwogopi nuanso. (Geenna g1067)
6 Köpas icke fem sparfvar för två små penningar? Och en af dem är icke förgäten för Gudi.
Ite shomoro aatano shangaakualigwa kusarafu ibiile? Hata uuga kutile hata nung'we ao shangaukusahaulika ntoongela ang'wi Tunda.
7 Ja, edor hufvudhår äro ock all räknad; derföre frukter eder intet; I ären bättre än månge sparfvar.
Kuite mulinge kina, imasingi amatwe anyu aaigwe. Lekikopi. Unye meathamani nkulu kukila shomoro edu.
8 Men jag säger eder: Hvilken mig bekänner för menniskor, honom skall ock menniskones Son bekänna inför Guds Änglar.
Kumuila, wihi nukungomba unene ntongeela aantu, Ung'wana wang'wa Adamu ukumugomba ntongeela amalaeka ang'wi Tunda.
9 Men den mig nekar för menniskor, han skall ock nekad varda för Guds Änglar.
Lakini wihe nuekanihita ntongela aantu nung'wenso kumuhita ntongeela amalaeka ang'wi Tunda.
10 Och den der talar ett ord emot menniskones Son, det skall varda honom förlåtet; men den som häder den Helga Anda, det skall icke förlåtas.
Wehi nuekatambula ulukani nulube migulya ang'wana wang'wa Adamu, ukusamilwa, lakini wehi wikamumela ung'waung'welu, singaukusamilwa.
11 När de nu draga eder fram i Synagogorna, och för Öfverheten, och för de väldiga; hafver ingen omsorg, hvad och huruledes I svara, eller hvad I säga skolen;
Nuekamutala ntongeela aakulu amatekeelo, akulu, niakite uhumi, lekikuogopi migulya kunsoko akuligitya nukitetea ntuni nilakutambula,
12 Ty den Helge Ande skall lära eder, i samma stundene, hvad I säga skolen.
kunsoko ung'waung'welu ukumumanyisa kutambula kumatungo nanso.”
13 Då sade en af folket till honom: Mästar, säg minom broder, att han byter med mig arfvedelen.
Muntu ung'we mumo mumilundo akamuila, “Mwalimu muile umunyandogu ane wangawile isehemu aurithi wane.”
14 Sade han till honom: Menniska, ho hafver skickat mig till domare eller skiftare öfver eder.
U Yesu akamuila, nyenyu naumbikile une kutula nimulamuli nukumuhumbilya ntongeela anyu?
15 Och han sade till dem: Ser till, och tager eder vara för girighet; ty ens (menniskos) lif hänger icke derpå, att hon många ägodelar hafver.
Kuite akaaila, huguki nekila nsula, kunsoko uupanga wantu shangaukole munsao nimaintu akwe nukite.”
16 Och sade han en liknelse till dem, sägandes: Det var en riker man, hvilkens åker bar frukt nog.
U Yesu akaaila kumpyani, wikalunga, umugunda wamuntu ung'wi naemugole ailitugile ikulu,
17 Då tänkte han vid sig sjelf, sägandes: Hvad skall jag göra? Ty jag hafver icke, der jag kan lägga mina frukt uti;
wekikolya munkolo akwe, wikalunga, kutenda ule nsokotile anga sehemu akueka imazao ane?
18 Och sade: Detta vill jag göra: Jag vill rifva omkull mina lador, och bygga upp större; och dit vill jag församla allt det mig växt är, och mina ägodelar;
Akatambula, kutenda ite. Kuunanga imasalanka ane nimanino nukuzepya ile nikulo, nukumaika imazao ane ehi nimaintu nimangiza.
19 Och säga till min själ: Själ, du hafver mycket godt förvaradt intill mång år; gör dig goda dagar, ät, drick, var glad.
Kumeila inkolo ane, “Nkolo, wiikilye akiba intu idu kumyaka edu. Supya, ulye, ung'we nukusupya.”
20 Men Gud sade till honom: Du dåre, i denna natt skall man kalla dina själ ifrå dig; ho skall då få det du tillredt hafver?
Lakini Itunda akamuila, ue muntu numugila mahala, utiku wa lelo ametakile inkolo kupuma kitalako, nimaintu ehi numazipye ukumulekela nyenyu?
21 Alltså går det ock honom, som sig församlar ägodelar, och icke är rik för Gudi.
Uu ikutula kukila muntu nuiikiye insao kizepeelya kunsoko ang'wa Mukulu.
22 Och han sade till sina Lärjungar: Derföre säger jag eder: Hafver icke omsorg för edart lif, hvad I äta skolen; eller för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med.
U Yesu akaaila iamanyisigwa akwe, kuite kumuela mulekekuhofu migulya amaisha anyu mukulya ntuni numigulya ameele anyu mukutugala ntuni.
23 Lifvet är mer än maten, och kroppen mer än kläden.
Kunsoko imaisha kukela andya, numwiile kukila ang'wenda.
24 Ser på korparna; ty de så intet, ej heller uppskära; de hafva hvarken källare eller lado, och Gud föder dem; huru mycket ären I bättre än foglarna?
Gozi inyunyi ya migulya, shangailema hange shangaivuna. Agila anga nyumba wala isalanka nilakukiila, lakini Itunda wialesa. Unye shanga miaza kukila inyonyi!
25 Hvilken af eder kan med sin omsorg föröka till sin växt en aln?
Nuule kitalanyu nuhumile kisumbula nukongelya dhiraa ing'we muwikale wakwe.
26 Kunnen I nu icke det som minst är, hvarföre hafven I då omsorg för det andra?
Angaitule shangamuwezilye kituma nikanso ikentu nikinino nekidabu kuneke usumbukile nimangiza?
27 Ser på liljorna, huru de växa; de arbeta intet, och ej heller spinna; men jag säger eder: Icke Salomon i all sin härlighet var så klädd, som en af dem.
Gozi imaua-nizepela. Shangituma anga milemo wala shangipalinga. Lakini kumuila, ata u Sulemani muutukufu wakwe wehi shangaaukunikiwe anga yaite.
28 Efter nu Gud så kläder gräset, som i dag växer på markene, och i morgon kastas i ugnen; huru mycket mer skall han kläda eder, I klentrogne?
Kuite Itunda wimakunikila iza imatutu imugunda, kunsoko lelo akole, nu mudau wimaguma mumoto. Ite singa tai ne ukumukunikila unyenye?
29 Derföre fråger ock I intet efter, hvad I skolen äta, eller dricka; och farer icke i höjdena;
Lekikusumbukili namigulya mukulya ntuni ang'wi mukung'wa ntuni, muleke kutula nuwoa.
30 Ty efter allt detta söka Hedningarna i verldene; men edar Fader vet väl, att I sådant behöfven;
Kunsoko imahe ihe na muunkumbigulu agiila emakani ao. Nutata anyu uine mutakile yayo.
31 Utan söker heldre efter Guds rike, så faller eder allt detta till.
Kuite dumi uutemi wakwe hanza, aya nimangiza mukongeeligwa,
32 Frukta dig icke, du klene hjord; ty edar Faders godvilje är så, att han vill gifva eder riket.
lekikogopi, unye niakehu, kunsoko utata anyu uloilwe kumupa unye uutemi.
33 Säljer hvad I hafven, och gifver almoso; görer eder säcker, som icke föråldras; en skatt, som aldrig minskas i himmelen, der tjufven aldrig tillkommer, ej heller någor mal förderfvar.
Ngulyi insao yanyu muape iatuka, mutule nimefuko nishangiuilwa itulyo lakilunde nishangalihila, kianza nikanso eii shangaehumbila wala nondo shanga akuweza kubepya.
34 Ty der edar skatt är, der blifver ock edart hjerta.
Kuite nilikole itulyo lako, hapo ninkolo ako ikutulaikole.
35 Låter edra länder vara omgjordade, och edor ljus brinnande;
Iang'wenda anyu nialepu atule atungilwe kumunkanda, ni ntala yanyu ihakikishigwe kina yendelee kakila,
36 Och varer I de menniskor like, som vänta sin herra, då han igenkomma skall ifrå bröllopet; att, när han kommer, och klappar, låta de honom straxt upp.
Mutule anga aantu, niamugozee u Mukulu kupuma mushere winga. Kuite anga waze wakoe ihodi, ahumile kumuluguela mulango kwa haraka.
37 Salige äro de tjenare, hvilka herren finner vakande, då han kommer; sannerliga säger jag eder: Han skall uppskörta sig, och låta dem sitta till bords, och han skall då gå och tjena dem.
Akembetilwe iitumi, neanso u Mukulu nukuaahanga akole miho. Etai ukuatunga ang'wenda alepu neminkanda kuite ukuikalesha pihe pandya, neite ukuahudumila.
38 Och om han kommer uti den andra väkten, och uti den tredje väkten, och finner så; salige äro de tjenare.
Kuite u Mukulu angawaze kunkua akabiile nadolia ang'wi utiku ung'wi nkua akatatu na dolia, nukuahanga, akole uza, ikutula tazu kung'wao eitumi.
39 Men detta skolen I veta, att, om husbonden visste på hvad stund tjufven komma skulle, förvisso vakade han, och icke tillstadde uppbryta sitt hus.
Kukila ayo, mulinge ile, kina u mukulu ung'wenso nuanyumba angize uine imatungo nuzie umii, singauzegomba enyumba akwe kuunangwa.
40 Derföre varer ock I redo; ty den stund, I icke tänken, skall menniskones Son komma.
Mutule mukole iza kunsoko shangamuine imatungo kee ung'wa Adamu nukusuka.
41 Då sade Petrus till honom: Herre, säger du till oss denna liknelsen, eller ock till alla?
U Petelo akalunga, “Mukulu, ukoela usese kumpyani ang'wi ukuila kila umuntu?
42 Då sade Herren: Hvar finner man en trogen och snäll skaffare, den hans herre sätter öfver sitt tjenstafolk, att han dem i rättan tid gifver hvad dem behörer?
Mukulu wekaaila nyenyu umitumi numuhueli ang'wi nukete eheshima kuite u mukulu wakwe ukumuika migulya aitumi neangiza, kuite agawile indya yao kumatungo nazipie?
43 Salig är den tjenaren, den herren finner så göra, då han kommer.
Uloeigwe umitumi nuanso, kunsoko u mukulu wakwe ukumuhanga ukituma aya naulageigwe.
44 Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver allt det han äger.
ite kumuila unye kunsoko ukumuika migulya ansao yakwe yehi.
45 Men om den tjenaren sade i sitt hjerta: Min herre dröjer fast att komma igen; och begynte slå tjenarena och tjenarinnorna, och äta och dricka, och varda drucken;
Kunsoko umitumi nuanso ukulunga mumoyo wakwe, “mukulu wane ukushelewa kusuka, kuite akakaakua zitumi akigoha nawa niasungu, kuite akanza kulya, kung'wa nukugala.
46 Så kommer dens tjenarens herre, på den dagen han det sig icke förmodar, och på den stundene den han icke vet; och skall hugga honom i stycker, och skall sätta hans lott med de otrogna.
U mukulu wakwe nuanso umitumi uzile kuluhiku nisingautegemee nematungo nishangaumaine, nung'wanso ukumutema ipande ipande nukuaika isehemu palung'wi nishangaahuie.
47 Men den tjenaren, som visste sins herras vilja, och icke beredde sig, och icke gjorde efter hans vilja, han skall lida mycken hugg;
Umitumi, nuzile ulowa wang'wa Mukulu wakwe, nung'wenso shanga aiwihambile endogoilyo shangaukituma sawa sawa nuulowa wakwe, ukukuwa iboko iidu.
48 Men den der icke visste, och gjorde dock det som hugg värdt var, han skall få hugg lida; ty dem som mycket gifvet är, af honom skall mycket varda utkrafdt; och hvem mycket befaldt är, af honom skall varda mycket äskadt.
Lakini umitumi nushangaune uloowa wang'wa Mukulu wakwe, lakini ukituma naloeye adhabu, ukokuwa iboko ikehu. Kunsoko aupewe yeedu, yeedu kupuma kung'wakwe, ung'wenso nishangaauhuiwe kuintu niyedu, kitalakwe ikudaigwa yedu kukila.
49 Jag är kommen till att upptända en eld på jordene; och hvad vill jag heldre än att han allaredo brunne?
Nezile kakilya umoto muunkumbigulu, na nkete insula utule wakeigwe.
50 Men jag måste med en döpelse döpas; och huru ängslas jag, tilldess hon fullbordad varder?
Lakini nkete ubatizo nuanso nuakubadisigwa, nankite uukia mpaka nuukukamilika!
51 Menen I, att jag är kommen till att sända frid på jordena? Nej, säger jag eder; utan visserliga tvedrägt.
Ite musegile aenizile kuleta uhueline muunkumbigulu? Kutile, kumuila, badala akwe ndetile mugawanyiko.
52 Ty härefter skola fem vara skiljaktige uti ett hus; tre emot två, och två emot tre.
Kupuma itungile nukendelea ikutula aantu aatano munymba ing'wi agawanyikile, awa niatatu akatula kinyume nawa niabiile, nawaniabiile akutula kinyume nawaniatatu.
53 Fadren skall vara emot sonen, och sonen emot fadren; modren emot dottrena, och dottren emot modrena; sväran emot sina sonahustru, och sonahustrun emot sina sväro.
Akutawanyika, utata ukutula kinyume niana, niana akutula kenyume nutata ao, umama ukutulakinyume numunanso akwe, numunanso ukutula kenyume numama akwe, umama mukwe ukutula kenyume numukwingwakwe, numukwingwakw ukutula kenyume numamamukwe wakwe.
54 Sade han ock till folket: När I fån se en sky uppgå vesterut, straxt sägen I: Regn kommer; och det sker så.
U Yesu wikatula aela imakutano hange, “Ite angamuone imalunde akupumila kukilya, melunga imatungo ambula aapika; uu yetula.
55 Och när I sen sunnanväder blåsa, sägen I: Det blifver varmt; och det sker så.
Nung'wega wakuhuma anga ukunke, mekalunga, ikutula ijoto itaki, uu ikatula.
56 I skrymtare, himmelens och jordenes skepelse kunnen I bepröfva; hvi pröfven I icke då denna tiden?
Unye ateele, mukuweza kutafsiri wigeleki wihe ni gulu lakini itula ule shangamugemile kutafsiri imatungo nakole?
57 Hvi dömen I icke ock utaf eder sjelfva, hvad rätt är.
Kuneke kila ung'we anyu kupambanula ileni lekole iza kung'wakwe kituma kumatungo nukete inafasi akituma nanso.
58 När du nu går med din trätobroder till öfverstan, så vinnlägg dig i vägen, att du blifver honom fri; att han tilläfventyrs icke drager dig fram för domaren, och domaren antvardar dig stockmästaren, och stockmästaren kastar dig i fängelset.
Kundogoilyo angawende numube wako ntongeela amulamuli, mugeme kupatana numube wako muze mukole munzila aleke kuutwala kumulamuli, numulamuli wakutwal3 kumukulu, numukulu wakutwale mukitungo.
59 Jag säger dig: Du varder icke utkommandes, tilldess du betalat hafver den yttersta skärfven.
Kuila shanga ukupuma kung'wanso mpaka ukulipa esenti aamwisho.
