Holy Bible Aionian Edition® ~ Swedish---Swedish-Bible-1873 ~ Luke Chapter 1

< Lukas 1 >

1 Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;

Moroitak Theophilus, ei lâia roi juong tung, mi tamtak ngeiin theidôr miziek rangin an pûta.

2 Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;

Aphut renga ha neinunngei amu ngeiin kin lei ril le chong lei phuong anghan an miziek ani.

3 Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;

Masikin nangma Mirittak, abul renga jâttin ânthârlaka sûiin adônin inthârlakin nata rangin miziek ronga ki ti ani.

4 Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.

Tienna thurchi nang an lei ril hah adiktak ani iti na riet theina rangin.

5 Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.

Judea rama Herod rêngin an lallâiin, ochai a riming Zakariah a oma, ama hah ochai Abijah rûia mi ania, a lômnu riming chu Elizabeth ania, Aaron ochairûia mi ani.

6 De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.

An ruonin Pathien mitmun mi diktakin an omma, demnaboiin Pumapa balam le a chong jômin an om ani.

7 Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.

Hannisenla Elizabeth aching sikin nâi nei maka, an ruonin an tar ok zoia.

8 Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,

Hanchu sûnkhat chu Zakariah hah nîngtina asin ngâi angin Biekina ochai sin a thoa.

9 Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;

Ochaingei balam angin mirimhoi hâl rangin taruo sânin ama hah thangin a oma, masikin Pumapa Biekina a sea.

10 Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.

Mirimhoi a hâl lâiin mipui ngeiin apêntieng chubai an lei thoa.

11 Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.

Mirimhoi hâlna mâichâm changtienga han, Pumapa vântîrton indingin a kôm a juong inlâra.

12 Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.

Zakariah'n amu lehan rolo innîkin a chia.

13 Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.

Hannisenla, vântîrton han a kôma, “Zakariah chi no roh, ne ngênna Pathien'n a rieta, no lômnu Elizabeth'n nâi nang nei pe a ta a riming John ni phuo rang ani.

14 Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;

A suokin chu nangma le mi tamtak mulungrîl râisân atih.

15 Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;

Pumapa mitmûn milien nîng a ta, uain le jûngei reng nêk no nia. A suokni renga Ratha Inthiengin sip a ta,

16 Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.

Isreal mi tamtak Pumapa an Pathien tieng hong tuong nôk a tih.

17 Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.

Dêipu Elijah anghan rât le hâitakin Pumapa motona sêng a tih. Pangei le nâingei minmun nôk a ta, chongjômloi mingei mindonna satna tieng min hei a ta, Pumapa mingei ata rangin min thokdiem a tih” a tia.

18 Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.

Zakariah'n vântîrton kôma han, “mahah inmo ki riet rang? keima laka ka tar zoia, ko lômnu khom a tar zoia,” a tia.

19 Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.

Vântîrton han, “Pathien makunga inding ngâi Gabriel ki nia, hi thurchi nang ril rang piela juongtîr ki ni.

20 Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.

Hi chong azora taka juong tung rang ni iemloi sikin, ajuong tung mâka chu chong theiloiin dâirekin om ni tih,” a tia.

21 Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.

Mipui ngeiin kholâia an lei ngâka, Biekin sûnga Zechariah a om sôt rai sikin an lei kamâma.

22 Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.

A hong jôk tena chu a chong thei khâiloi sikin Biekina inlârna ai mu iti an rieta, a kut leh vai a chong zoia.

23 Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.

Biekina a sin rang a zoi suole chu a in tieng a kîr zoia.

24 Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:

Môrkhat suoleh chu a lômnu Elizabeth nâi a vong zoia, thâ rangnga tuol suok loiin a oma.

25 Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.

“Anûktaka Pumapa'n mi san nôk zoi, ki riming siet, sût minthelna rangin” a tia.

26 Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;

Elizabeth nâivong, atha ruk nân chu Pathien'n a vântîrton Gabriel Galilee ram Nazareth khopuia a tîra.

27 Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.

Rêng David rûia mi Joseph lômnu biek dôngmate Mary kôma chong juong ichôiin.

28 Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.

Mary kôma a lûta, “Nu chunga ratha inngamna om rese! Pumapa nu chunga a om, sat nang a vur ok” a tia.

29 Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.

Ha chong hah a rieta anîn chu imo ani zoi, tiin a mulung a minjîng oka.

30 Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.

Hanchu, vântîrton han, “Mary chi no roh, Pathien'n ai minlut tak mi nini.

31 Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.

Nâivong na ta, nâipasal nei na ta, a riming Jisua ni phuo rang ani.

32 Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;

Mi lien nîng a ta, Ânchungtaka Pathien nâi tîng an tih. Pumapa Pathien'n David anghan Rêng minchang a tih.

33 Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)

Jakob richingei chunga rêngin om a ta, ânlalna ramin mong tik nei khâi no nih” a tia. (aiōn g165)

34 Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.

Hanchu Mary'n vântîrton kôma, “Mahah kho angin mo anithei ranga? dôngmate kêng ka lani hite” a tia.

35 Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.

Vântîrton han a thuona, “Ratha Inthieng nu chunga juong a ta, Pathien Ratha nu chunga om a tih. Masikin kêng nâite inthieng khom Pathien Nâipasala be ani rang.

36 Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;

Nu juorpuinu Elizabeth khom aching an iti hah, a tar ok khoma a nâivongna thâ ruk ani zoi.

37 Ty för Gud är ingen ting omöjelig.

Asikchu Pathien chu ite a tho theiloi omak,” a ti pea.

38 Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.

Hanchu, Mary'n, “Pumapa tîrlâmnu ki ni, ni ti lam angtakin ku chunga tung rese,” a tia. Masuole chu vântîrton han ama amâk zoi.

39 Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;

Masuole inrangin Mary ânthoka, Judea rama khopui inkhata a se zoia.

40 Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.

Zakariah ina a lûta, Elizabeth chibai amûka.

41 Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;

Elizabeth'n Mary chibaimûk a riet lehan a sûnga nâite hah singânsa, Elizabeth Ratha Inthiengin a sipa.

42 Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.

Hanchu rôl inring takin ânieka, “Nang chu nupang lâia mi satvur tak ni nia, na nâivong rang khom hih satvur ani.

43 Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?

Ka Pumapa nûn ni na hongpan hih i ang tak mo ai ni zoi hi?

44 Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.

Nu chibaimûk ki riet lehan ku sûnga nâite râisânin ânchôm ani.

45 Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.

Pumapa chongbê na chunga tung rang ni iem sikin mi satvur ni ni” a tia.

46 Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;

Hanchu Mary'n “ka mulungin Pumapa a minpâka,

47 Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;

ki ringnân khom Minringpu Pathien chunga a râisân ok zoi.

48 Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.

A tîrlâmnu intem tie a riettit sikin! Atûn renga chu mitinin satvur ni tîng an tih.

49 Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;

Sinthothei Pathien han ku chunga sin lientak a thoa, A riming khom ânthieng ani.

50 Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.

Ruol athar renga ruol thoithar nôk idênin, Ama mirit ngei chu a moroi ngâia,

51 Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.

A bân ranak an chunga a jâra, Mi inpâk ngei chu an mintuona ngei leh chekaminchâi ngâia.

52 De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.

An sukmun renga rêng alien ngei a kaisuma, Rangâichîn ngei chu a domsâng zoia.

53 De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.

Vonchâmngei chu neinun sân a vâi minkhopa, Ânchongngei chu kut korongin a min rot ngei zoia.

54 Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;

Ei richibulngei kôma a chonginkhâm anghan, A tîrlâm Isrealngei san rangin a juong zoi.

55 Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid. (aiōn g165)

Abraham le a richingei kumkhuon a moroi tie riettitna rangin” a tia. (aiōn g165)

56 Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.

Mary hah Elizabeth kôm thâ thum a oma, hanchu a in tieng a se nôk zoi.

57 Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.

Elizabeth nâinei zora ahong chukin chu nâipasal a neia,

58 Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.

A bungmingei le a suongsuokngeiin, Pumapa'n lungkham a mu ok iti an rieta, an râisân puia.

59 Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.

Hanchu, sûnriet anîn chu nâite sertan rangin an honga, a pa riming pêlin Zakariah nanâk phuo rang an tia,

60 Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.

Hannisenla, a nûn “nithei nonih, a riming chu John kêng” a tia.

61 Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.

Annin, “Hi anga riming hih nin suongsuokngei lâia khom la om ngâi mak” an tipea.

62 Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.

Maleh a pa kôm han kut leh an chongpuia, nâite riming hah imo ai phuo nuom, tiin an rekela.

63 Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.

Zakariah'n a miziekna rang neinun a zonga, a riming chu John ani tiin a mizieka; an kamâm sabaka.

64 Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.

Harenghan, Zakariah hah a hong chong thei zoia, Pathien a minpâk kelen zoi.

65 Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.

An kôl revêla om ngei murdi'n an chia, ha thurchi hah Judea tângram muntina ânthang zoia.

66 Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.

Ariet nâmin hi nâite hih i ang takin mo a hong ni rang na? Pumapa sinthotheina ranak laka a chunga a oma, an tia.

67 Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:

John a pa Zakariah hah Ratha Inthiengin a sipa, Pathien chong a phuonga.

68 Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;

“Pumapa, Isreal Pathien chu minpâk ei tih u, A mingei san rangin a juonga, a mojôk ngei zoi.

69 Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;

A tîrlâm David richi renga jôkna riki mi pêk zoi.

70 Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun; (aiōn g165)

Zora sôt tak renga dêipungei kôma a lei khâm anga han, (aiōn g165)

71 Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;

Ei râlngei le mi demngei renga mi mojôka,

72 Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;

A chongkhâm inthieng ei richibulngei kôma minlang rang ai ti riet titin.

73 Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;

Ei richibul Abraham kôma a chongkhâm ei râlngei renga mi san minjôka, chi loia a sin ei tho theina rang le,

74 Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;

75 I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.

Ei damsûnga a mitmua inthieng le adika ei om theina rangin.

76 Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;

Nangma ka nâi, Ânchungtaka Dêipu nang tîng an ta, A lampui sin rangin, Pumapa motona sêng ni tih.

77 Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;

A mingei an sietna ngâidama omin, Sanminringna chong ril ni tih.

78 Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;

Ei Pathien chu mi lungkham thei le moroithei ania, Masikin ei rangin sanminringna khuovâr mi minsuok pe a ta;

79 Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.

Thina dâilîm ijîngna nuioa omngei, Invân renga êlminvâr a ta, Ei kalchôina rathangamna lampui tieng mi tuong a tih” a tia.

80 Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.

Hanchu, nâite hah taksa le ratha tieng a hong insôn tira, Isreal mingei lâia ânlâr mâka chu ramchâra a om ani.

Go to > Bookmark / Concordance / Maps / Report Issue

John the Baptist Preaches in the Wilderness

The world's first Holy Bible un-translation!