3 Mosebok 26

1 I skolen icke göra eder några afgudar, eller beläte, icke heller uppresa eder några stodar, icke heller någon vårdsten sätta uti edro lande, till att tillbedja derföre; ty jag är Herren edar Gud.

[Yahweh also said this to Moses/me on Sinai Mountain]: “Do not make idols or set up statues of false gods or sacred stones [to worship other gods]. And do not put on your property a stone that has been shaped [to resemble a false god] and bow down to [worship] it. [You must worship only] me, Yahweh, your God.

2 Håller mina Sabbather, och frukter eder för min helgedom. Jag är Herren.

“Honor the Sabbath days and revere my Sacred Tent, because I, Yahweh, [live there].

3 Om I vandren i minom stadgom, och hållen min bud, och gören dem;

“If you carefully obey all my commands [DOU],

4 Så skall jag gifva eder regn i sinom tid; landet skall gifva sin växt, och trän på markene bära sina frukt.

I will send rain for you at the proper/right times, in order that crops will grow on your land and there will be plenty of fruit on your trees.

5 Och tröskotiden skall räcka intill vinandena, och vinanden skall räcka intill sädestiden. Och I skolen hafva bröd nog, och skolen tryggeliga bo i edro lande.

You will continue [harvesting and] threshing [grain] until it is time to harvest grapes, and you will continue to harvest grapes until it is time to start planting [things in the following year]. And you will have all the food that you want to eat, and you will live safely in your land.

6 Jag skall gifva frid i edro lande, att I skolen sofva, och ingen förfära eder. Jag skall låta komma de onda djur utur edro lande, och intet svärd skall gå genom edart land.

“[If you obey all my laws], there will be peace in your country, and when you lie down [to sleep], nothing will cause you to be afraid. I will get rid of the dangerous animals in your country, and there will no wars [MTY] in your country.

7 I skolen jaga edra fiendar, och de skola falla för eder genom svärd.

You will pursue your enemies and kill them with your swords:

8 Fem af eder skola jaga hundrade, och hundrade af eder skola jaga tiotusende; ty edra fiender skola falla för eder genom svärd.

Five of you will pursue 100 of them, and 100 of you will pursue 1,000 of them and kill them with your swords.

9 Och jag skall vända mig till eder; jag skall föröka eder, och låta eder växa till, och jag skall göra mitt förbund fast med eder.

“[If you obey all my laws], I will bless you and cause you to have many children [DOU]. And I will do what I said that I would do in the agreement that I made with you.

10 Och I skolen äta af det gamla, så att I skolen låta det gamla fara för det nya.

When you are still eating food from the harvest from the previous year, it will be necessary for you to throw away some of it to make space for the new harvest.

11 Jag skall hafva min boning ibland eder, och min själ skall icke förkasta eder.

I will live among you in my Sacred Tent, and I will never reject you.

12 Och jag skall vandra ibland eder, och skall vara edar Gud, så skolen I vara mitt folk.

I will walk among you and continue to be your God, and you will continue to be my people.

13 Ty jag är Herren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafver, att I icke skullen vara deras trälar; och hafver sönderbrutit edart ok, och hafver låtit eder gå rätta.

I am Yahweh your God, the one who brought you out of Egypt in order that you would no longer be slaves of the people of Egypt. [When you were there, you were treated as though you were animals that worked for the people of Egypt, but] [MET] I broke the bars of the (yokes/frames that were put around your necks) and enabled you to walk with your heads up.”

14 Men om I icke hören mig, och icke gören dessa buden all;

“But if you will not heed me and obey all these commands,

15 Utan förakten mina stadgar, och edra själar förkasta mina rätter, så att I icke gören all min bud, och låten mitt förbund tillbaka;

and if you reject [DOU] my decrees and laws, and do not do [DOU] what I commanded you to do in the agreement that I made with you,

16 Så skall jag ock då göra eder detta: Jag skall hemsöka eder med förskräckelse, svullnad, och skälfvo, att edor ansigte förfalla, och edra kroppar försmäkta skola; I skolen fåfängt så edra säd, och edre fiender skola äta henne.

these are the things that I will do to you: I will suddenly cause there to be disasters that will ruin you. You will have diseases that cannot be cured, and fevers that will cause you to become blind and will slowly kill you. It will be useless for you to plant seeds, because your enemies will eat the crops that grow.

17 Och jag skall ställa mitt anlete emot eder, och I skolen varda slagne för edra fiendar. Och de som hata eder, skola råda öfver eder, och skolen fly, då ingen jagar eder.

I will reject/abandon you [IDM], with the result that you will be defeated by your enemies. Then those who hate you will rule you, and [you will be so terrified that] you will run away even when no one is pursuing you.

18 Om I ändå icke hören mig, så skall jag ännu sju resor mer görat, till att näpsa eder för edra synder;

“If you still will not heed me after all those things happen to you, I will continue to punish you again and again for the sins that you have committed.

19 Att jag edra högfärd och genstörtighet nederslå skall. Och jag skall göra edar himmel såsom jern, och edra jord såsom koppar.

I will cause you to no longer be stubborn and proud; I will cause [no rain to fall; it will be as though] [MET] the sky is made of iron; and the ground will be [as hard as] brass [MET].

20 Och edor möda och arbete skall förtappadt vara, så att edart land icke skall gifva sin växt, och trän i landet icke bära sina frukt.

You will uselessly work very hard [to plant seeds], because crops will not grow in the hard soil in your fields, and fruit will not grow on your trees.

21 Och om I vandren mig emot, och icke viljen höra mig, så skall jag ändå görat sju resor mer, till att slå eder för edra synders skull;

“If you continue to oppose me and refuse to heed me, I will cause you to experience disasters again and again, like you deserve to experience because of your sins.

22 Och skall sända vilddjur ibland eder; de skola uppäta edor barn, och förderfva edar boskap, och förminska eder; och edra vägar skola varda öde.

I will send wild animals to attack you, and they will kill your little children and destroy your cattle. There will be very few of you who will remain alive, with the result that there will be very few [HYP] people walking on the roads in your country.

23 Om I ändå icke dermed låten rätta eder, och vandren mig emot;

“When you experience those things that I do to punish you, if you still do not pay attention to me, and if you continue to oppose me,

24 Så skall jag ock vandra emot eder, och skall ännu slå eder sju resor mer för edra synders skull;

I myself will oppose you, and I will punish you for your sins again and again.

25 Och skall låta komma öfver eder ett hämndesvärd, det mitt förbund hämna skall. Och om I församlen eder uti edra städer, skall jag dock sända pestilentie ibland eder, och skall gifva eder uti edra fiendars händer.

I will send [foreign] [MTY] to punish you for not doing the things that I commanded you to do in the agreement that I made with you. If you [try to escape from your enemies by] shutting yourselves in your cities [that have walls around them], I will cause you to experience plagues, and I will allow your enemies to capture [IDM] you.

26 Så skall jag ock förderfva edars bröds tillråd, så att tio qvinnor skola baka sitt bröd i enom ugn, och edart bröd skall man utväga med vigt; och när I äten, skolen I icke varda mätte.

When I cut off your food supply, there will be very little flour with which to make bread. As a result, ten women will be able to bake all their bread in [only] one oven. [When the bread is baked], each woman will divide it [among the members of her family, but there will be very little for each one], and when they have eaten all of it, they will still be hungry.

27 Om I dermed än icke hören mig, utan vandren mig emot;

“After all those things happen, if you still do not heed me, if you still oppose me,

28 Så skall jag ock i grymhet vandra emot eder, och skall sjufaldt mer näpsa eder för edra synders skull;

I will be very angry with you, and I will oppose you, and I myself will punish you for your sins again and again.

29 Så att I skolen äta edra söners och döttrars kött.

[You will be extremely hungry, with the result that] you will [kill] your sons and daughters and eat their flesh.

30 Och jag skall borthäfva edra höjder, och edor beläte utrota, och skall kasta edra kroppar uppå edra afgudar, och min själ skall vämja vid eder;

I will cause the shrines [where you worship idols] on hilltops to be destroyed. I will smash the altars where you burn incense [to worship your gods], and I will cause your corpses to be piled on the lifeless statues of your gods. And I will detest you.

31 Och skall göra edra städer öde, och edra kyrkor förlägga, och skall icke vilja lukta edra söta lukt.

I will cause your cities to become heaps of ruins, and I will cause the buildings that are dedicated to the worship of your gods to be smashed. And I will not be pleased at all with the aroma of your offerings [that are burned on the altar].

32 Alltså skall jag göra landet öde, att edra fiender, som bo deruti, skola grufva sig derföre.

I will completely ruin your country, with the result that even your enemies who capture it will be shocked/appalled [when they see it].

33 Men eder skall jag förskingra ibland Hedningarna, och draga ut svärdet efter eder, att edart land skall blifva öde, och edra städer omkullslagne.

I will enable [your enemies to kill you with] their swords, and I will cause the rest of you to be scattered among other nations. Your country will be ruined and your cities will become ruins.

34 Så skall då landena behaga sin helg, så länge det öde ligger, och I ären i fiendalande. Ja, då skall landet hålla helg, och dess helg thy behaga.

After that happens, as long as you are living in your enemies’ countries, your land will be allowed to rest, like you should have allowed it to rest every seven years.

35 Så länge det öde ligger, skall det hålla helg; derföre, att det icke kunde heligt hålla, då I skullen låtat heligt hålla, då I deruti bodden.

All the time that your land is desolate, it will be able to rest, like you did not enable it to rest during all the years that you lived there.

36 Och de som återlefvas af eder, dem skall jag göra ett bäfvande hjerta uti deras fiendars lande, så att ett ruskande löf skall jaga dem; och skola fly derföre, lika som ett svärd jagade dem, och falla der som ingen jagar dem.

“As for you people who will remain alive in the countries to which your enemies [will have taken you], I will cause you to become so afraid that when you hear the sound of leaves being blown by the wind, you will run away. You will run like [SIM] you are running from [a man carrying] a sword, and you will fall down, even though no one is pursuing you.

37 Och den ene skall falla på den andra, lika såsom för svärd, och dock ingen jagar dem. Och I skolen icke töra duka eder upp för edra fiendar.

You will stumble over each other. So you will not be able to stand and fight your enemies.

38 Och I skolen förfaras ibland Hedningarna, och edra fiendars land skall fräta eder upp.

Many of you will die in the countries that belong to your enemies [DOU].

39 De som återlefvas, skola försmäktas i deras missgerningar uti fiendalande; och uti deras fäders missgerningar skola de försmäktas.

And those of you who remain alive will slowly die and rot in the countries of your enemies because of your sins and because of the sins of your ancestors.

40 Så skola de då bekänna sina missgerning, och sina fäders missgerning, i hvilkom de sig förtagit, och emot mig vandrat hafva.

“But your descendants must confess their sins and the sins that their ancestors committed. Their ancestors acted unfaithfully toward me and were hostile to me, with the result that I forced them to go to the countries that belonged to their enemies. But when your descendants humble themselves [SYN] and stop being very stubborn [IDM] and accept being punished for their sins,

41 Derföre vill jag ock vandra emot dem, och skall drifva dem bort i deras fiendaland. Då varder ju deras oomskorna hjerta sig ödmjukandes. Och då skall dem behaga deras missgerningars straff.

42 Och jag skall ihågkomma mitt förbund med Jacob, och mitt förbund med Isaac, och mitt förbund med Abraham; och skall tänka uppå landet,

I will remember the agreement that I made with [your ancestors] Abraham and Isaac and Jacob, and [what I promised them about] this land.

43 Som af dem öfvergifvet är, och hafver haft ett behag till sina helg, medan det öde ligger ifrå dem, och dem behagar deras missgerningars straff; derföre, att de hafva föraktat mina rätter, och deras själ hafver haft en vämjelse till mina stadgar.

But [before that happens], you will be forced to leave your land, with the result that the land will be able to rest while it is desolate and while the people are being punished for rejecting my laws and hating my decrees [DOU].

44 Och om de än i fiendaland äro, hafver jag likväl icke förkastat dem, och icke så vämjat vid dem, att det skulle vara ute med dem, och mitt förbund med dem skulle intet mer gälla; ty jag är Herren deras Gud.

But when that happens, I will still not reject them or hate them and destroy them completely. I will not cancel the agreement that I made with them; for I am still Yahweh their God.

45 Och jag skall för dem ihågkomma mitt första förbund, då jag förde dem utur Egypti land för Hedningarnas ögon, att jag skulle vara deras Gud: Jag Herren.

I will (remember/never forget) the agreement that I made with your ancestors when I brought them out of Egypt, in order that the people of all nations will know that I, Yahweh, [will continue to] be your God.”

46 Dessa äro de stadgar, och rätter, och lag, som Herren emellan sig och Israels barn satt hafver, på Sinai berg, genom Mose hand.

Those are the decrees, the laws, and the regulations [DOU] that Yahweh established on Sinai Mountain between himself and the Israeli people by [giving them to] Moses/me [to tell to them].