3 Mosebok 24
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Bjud Israels barnom, att de bära till dig klara stötta bomoljo till lysning, hvilken dagliga skall slås upp i lamporna,
Bjud Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver, till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp.
3 Utanför vittnesbördsens förlåt i vittnesbördsens tabernakel. Och Aaron skall sköta det både afton och morgon för Herranom dagliga. Det skall vara en evig rätt med edra efterkommande.
Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet, i uppenbarelsetältet, skall Aron beständigt sköta den, från aftonen till morgonen, inför HERRENS ansikte. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.
4 Och skall han pynta till lamporna på den sköna ljusastakanom för Herranom dagliga.
Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han beständigt sköta inför HERRENS ansikte.
5 Och du skall taga semlomjöl, och baka deraf tolf kakor; en kaka skall hålla två tiungar;
Och du skall taga fint mjöl och därav baka tolv kakor; var kaka skall innehålla två tiondedels efa.
6 Och skall lägga dem, ju sex i hvar hop, på det sköna bordet för Herranom;
Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det gyllene bordet inför HERRENS ansikte.
7 Och skall lägga på dem rent rökelse, att det skall vara åminnelsebröd till ett offer Herranom.
Och på vardera raden skall du lägga ren rökelse, för att denna må utgöra själva altaroffret av bröden, ett eldsoffer åt HERREN.
8 På hvar Sabbathsdag skall han pynta dem till Herranom alltid, af Israels barn till ett evigt förbund;
Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man beständigt lägga upp dem inför HERRENS ansikte: en gärd av Israels barn, till ett evigt förbund.
9 Och skola höra Aaron och hans söner till, de skola äta dem på heligt rum; ty det är hans aldrahelgasta af Herrans offer till en evig rätt.
De skola tillhöra Aron och hans söner och skola ätas av dem på en helig plats, ty de äro högheliga och äro hans evärdliga rätt av HERRENS eldsoffer.
10 Och en man utgick, enes Israelitiska qvinnos son, den ens Egyptisk mans son var ibland Israels barn, och trätte med en Israelitisk man i lägret;
Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i träta med varandra i lägret.
11 Och nämnde Namnet, och bannades. Då hade de honom fram för Mose. Och hans moder het Selomith, Dibri dotter, af Dans slägte.
Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.
12 Och de lade honom i fängelse, tilldess dem vorde viss svar gifven genom Herrans mun.
Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dom bestämd efter HERRENS befallning.
13 Och Herren talade med Mose, och sade:
Och HERREN talade till Mose och sade:
14 För honom ut för lägret, som bannats hafver, och låt alla dem som det hörde, lägga sina händer på hans hufvud, och låt hela menigheten stena honom.
För ut hädaren utanför lägret; sedan må alla som hörde det lägga sina händer på hans huvud, och må så hela menigheten stena honom.
15 Och säg Israels barnom: Hvilken som bannar sin Gud, han skall bära sina synd.
Och till Israels barn skall du tala och säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd.
16 Hvilken som Herrans Namn nämner, han skall döden dö; hela menigheten skall stena honom. Såsom utländningen, så skall ock inländningen vara; om han nämner det Namnet, så skall han dö.
Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.
17 Om någor slår ena mennisko, han skall döden dö;
Om någon slår ihjäl någon människa, skall han straffas med döden;
18 Men den som slår någon boskap, han skall betalat kropp för kropp;
och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv.
19 Och den som gör sinom nästa skada, honom skall man göra såsom han gjorde:
Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall man göra mot honom såsom han själv har gjort:
20 Skada för skada, öga för öga, tand för tand; såsom han hafver gjort ene mennisko skada, så skall man göra honom igen;
bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand; samma lyte han har vållat att en annan fick skall han själv få.
21 Så att den som slår någon boskap, den skall betalat; men den som slår ena mennisko, han skall dö.
Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas.
22 Samma rätten skall vara ibland eder, så för utländningen, som för inländningen; ty jag är Herren edar Gud.
En och samma lag skall gälla för eder, den skall gälla lika väl för främlingen som för infödingen; ty jag är HERREN, eder Gud.
23 Och Mose sade detta för Israels barnom, och förde honom, som bannats hade, ut för lägret, och stenade honom. Och alltså gjorde Israels barn, såsom Herren Mose budit hade.
Och Mose talade detta till Israels barn; och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Alltså gjorde Israels barn såsom HERREN hade bjudit Mose.
