3 Mosebok 22
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
And the LORD spoke to Moses, saying,
2 Säg Aaron och hans söner, att de hålla sig ifrån Israels barnas helgo, hvilket de mig helga, och icke ohelga mitt helga Namn; ty jag är Herren.
Speak to Aaron and to his sons, that they separate themselves from the holy things of the children of Israel, and that they profane not my holy name in those things which they hallow to me: I am the LORD.
3 Säg dem nu till, och deras efterkommandom: Hvilken af edor säd går till det helga, som Israels barn helga Herranom, och orenar sig så på det, hans själ skall utrotad varda för mitt anlete; ty jag är Herren.
Say to them, Whoever he be of all your seed among your generations, that goes to the holy things, which the children of Israel hallow to the LORD, having his uncleanness on him, that soul shall be cut off from my presence: I am the LORD.
4 Hvilken af Aarons säd är spitelsk, eller hafver ena flöd, den skall icke äta af de helgo, tilldess han varder ren. Den som kommer vid någon oren kropp, eller den som hans säd afgår i sömnen;
What man soever of the seed of Aaron is a leper, or has a running issue; he shall not eat of the holy things, until he be clean. And whoever touches any thing that is unclean by the dead, or a man whose seed goes from him;
5 Eller den som kommer vid en matk, den honom oren är, eller en mennisko, som honom oren är, och allt det honom orenar;
Or whoever touches any creeping thing, whereby he may be made unclean, or a man of whom he may take uncleanness, whatever uncleanness he has;
6 Hvilken själ kommer vid något deraf, den är oren intill aftonen, och skall icke äta af de helgo; utan skall först bada sin kropp med vatten.
The soul which has touched any such shall be unclean until even, and shall not eat of the holy things, unless he wash his flesh with water.
7 Och när solen är nedergången, och han ren vorden är, då må han äta deraf; ty det är hans spis.
And when the sun is down, he shall be clean, and shall afterward eat of the holy things; because it is his food.
8 Ett as, och hvad af vilddjur rifvet är, skolen I icke äta, att I icke skolen varda orene deruppå; ty jag är Herren.
That which dies of itself, or is torn with beasts, he shall not eat to defile himself therewith; I am the LORD.
9 Derföre skola de hålla mina stadgar, att de icke skola lägga synd uppå sig, och dö deröfver, när de ohelga sig; ty jag är Herren, som dem helgar.
They shall therefore keep my ordinance, lest they bear sin for it, and die therefore, if they profane it: I the LORD do sanctify them.
10 Ingen annar skall äta af de helgo, ej heller Prestens husman, ej heller någon dagakarl.
There shall no stranger eat of the holy thing: a sojourner of the priest, or an hired servant, shall not eat of the holy thing.
11 När Presten köper ena själ för sina penningar, den må äta deraf. Och det i hans huse födt är, det må ock äta af hans bröd.
But if the priest buy any soul with his money, he shall eat of it, and he that is born in his house: they shall eat of his meat.
12 Om Prestens dotter varder ens främmandes hustru, skall hon icke äta af dess helgas häfoffer.
If the priest’s daughter also be married to a stranger, she may not eat of an offering of the holy things.
13 Varder hon en enka, eller utdrifven, och hafver ingen säd, och kommer igen till sins faders hus, så skall hon äta af sins faders bröd, såsom då hon ännu piga var; men ingen främmande skall äta deraf.
But if the priest’s daughter be a widow, or divorced, and have no child, and is returned to her father’s house, as in her youth, she shall eat of her father’s meat: but there shall be no stranger eat thereof.
14 Hvilken som eljest äter af de helgo ovetandes, han skall lägga femtedelen dertill, och gifva Prestenom med de helgo;
And if a man eat of the holy thing unwittingly, then he shall put the fifth part thereof to it, and shall give it to the priest with the holy thing.
15 På det att de icke skola ohelga Israels barnas helga, som de häfoffra Herranom;
And they shall not profane the holy things of the children of Israel, which they offer to the LORD;
16 Att de icke skola lägga missgerning och skuld på sig, när de äta af deras helgo; ty jag är Herren, som dem helgar.
Or suffer them to bear the iniquity of trespass, when they eat their holy things: for I the LORD do sanctify them.
17 Och Herren talade med Mose, och sade:
And the LORD spoke to Moses, saying,
18 Säg Aaron och hans söner, och all Israels barn: Hvilken Israelit eller främling i Israel vill göra sitt offer, vare sig af löfte, eller af fri vilja, att de vilja göra Herranom ett bränneoffer, det honom skall vara tacknämligit af eder;
Speak to Aaron, and to his sons, and to all the children of Israel, and say to them, Whatever he be of the house of Israel, or of the strangers in Israel, that will offer his oblation for all his vows, and for all his freewill offerings, which they will offer to the LORD for a burnt offering;
19 Det skall vara ett mankön, och utan vank, af fä, lambom eller getom.
You shall offer at your own will a male without blemish, of the beeves, of the sheep, or of the goats.
20 Allt det som något fel hafver, skolen I icke offra; förty det varder icke tacknämligit för eder.
But whatever has a blemish, that shall you not offer: for it shall not be acceptable for you.
21 Och hvilken ett tackoffer Herranom göra vill, ett besynnerligit löfte, eller af fri vilja, af fä eller får, det skall vara utan vank, att det må varda tacknämligit. Det skall hafva ingen vank.
And whoever offers a sacrifice of peace offerings to the LORD to accomplish his vow, or a freewill offering in beeves or sheep, it shall be perfect to be accepted; there shall be no blemish therein.
22 Är det blindt, eller brutet, eller sargadt, eller förtvinadt, eller maslogt, eller skabbogt; så skola de icke sådant offra Herranom, och intet offer deraf gifva på Herrans altare.
Blind, or broken, or maimed, or having a running sore, or scurvy, or scabbed, you shall not offer these to the LORD, nor make an offering by fire of them on the altar to the LORD.
23 En oxe eller får, som oskickeliga eller lytta lemmar hafver, må du offra af en fri vilja; men icke varder det tacknämligit för ett löfte.
Either a bullock or a lamb that has any thing superfluous or lacking in his parts, that may you offer for a freewill offering; but for a vow it shall not be accepted.
24 Du skall ock icke offra Herranom något det förkramadt, eller förstött, eller förslitet, eller utskuret är; och skolen sådant icke göra i edro lande.
You shall not offer to the LORD that which is bruised, or crushed, or broken, or cut; neither shall you make any offering thereof in your land.
25 Du skall ock icke offra något sådant af ens främlings hand, med edars Guds bröd; ty det doger intet, och hafver en vank; derföre varder det icke tacknämligit för eder.
Neither from a stranger’s hand shall you offer the bread of your God of any of these; because their corruption is in them, and blemishes be in them: they shall not be accepted for you.
26 Och Herren talade med Mose, och sade:
And the LORD spoke to Moses, saying,
27 När en kalf, eller lamb, eller get födt är, så skall det vara när sine moder i sju dagar; på åttonde dagen och derefter må man offra det Herranom, så är det tacknämligit.
When a bullock, or a sheep, or a goat, is brought forth, then it shall be seven days under the dam; and from the eighth day and thereafter it shall be accepted for an offering made by fire to the LORD.
28 Vare sig nöt eller får, så skall man icke slagta det med sin unga på enom dag.
And whether it be cow, or ewe, you shall not kill it and her young both in one day.
29 När I viljen göra Herranom ett lofoffer, det för eder tacknämligit skall vara;
And when you will offer a sacrifice of thanksgiving to the LORD, offer it at your own will.
30 Så skolen I äta det på samma dagen, och skolen intet behålla qvart intill morgonen; ty jag är Herren.
On the same day it shall be eaten up; you shall leave none of it until the morrow: I am the LORD.
31 Derföre håller min bud, och görer dem; ty jag är Herren;
Therefore shall you keep my commandments, and do them: I am the LORD.
32 Att I icke ohelgen mitt helga Namn, och att jag må helgad varda ibland Israels barn; ty jag är Herren, den eder helgar;
Neither shall you profane my holy name; but I will be hallowed among the children of Israel: I am the LORD which hallow you,
33 Den eder utur Egypti land fört hafver, att jag skulle vara edar Gud: Jag är Herren.
That brought you out of the land of Egypt, to be your God: I am the LORD.
