3 Mosebok 22
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
Pakaiyin Mose henga, thu hiti hin aseipeh tan ahi.
2 Säg Aaron och hans söner, att de hålla sig ifrån Israels barnas helgo, hvilket de mig helga, och icke ohelga mitt helga Namn; ty jag är Herren.
Aaron leh achapate henga seipeh unlang kamin theng asuhboh louna diuvin, Israel chate akona thiltheng aboncha keima lama ahin katdoh a houva kona akidalsena diuvin seipeh in, keima Pakai kahi.
3 Säg dem nu till, och deras efterkommandom: Hvilken af edor säd går till det helga, som Israels barn helga Herranom, och orenar sig så på det, hans själ skall utrotad varda för mitt anlete; ty jag är Herren.
Hiti hin seipeh tauvin, nanghon nakhang nakhang uva nachilhah teu chan geiya, then louna chang puma Israel chate jousen thil theng kitiphot ajot a asung lhah jeng a ahileh; amachu ka angsung akona paidoh a um jeng ding ahi, ajeh chu keima Pakai chu kahi.
4 Hvilken af Aarons säd är spitelsk, eller hafver ena flöd, den skall icke äta af de helgo, tilldess han varder ren. Den som kommer vid någon oren kropp, eller den som hans säd afgår i sömnen;
Aaron chilhah kitiphot koima chan miphah hihen, athi long puma natna thoh hijongleh athen kahsea thil theng cheng chu aneh loubeh ding ahi. Koi hijong leh hiche hi thil thenglou ahitai tia, ahivanga tongkha nah nah chun mithi long tongkha hihen botwi potdoh jeh a athenglou ahitia kisei tongkha aum jongleh,
5 Eller den som kommer vid en matk, den honom oren är, eller en mennisko, som honom oren är, och allt det honom orenar;
Aop lhanga kithol tho ipi ganhing hile aboh ahitia, ahivanga tongkha chule athenlouna akon kilason thei asuh khahna akon aboh aum thei hijongleh, mihem a dia aboh ahina thei kiti poupou chu,
6 Hvilken själ kommer vid något deraf, den är oren intill aftonen, och skall icke äta af de helgo; utan skall först bada sin kropp med vatten.
Koi hileh hiche tongkha pen pen chu nilhum keiya aboh a um jeng ding, atibah pumpi twi a kisil lha ding achuti louva ahileh, hiche mihem chun thiltheng kiti aneh thei lou ding ahi.
7 Och när solen är nedergången, och han ren vorden är, då må han äta deraf; ty det är hans spis.
Chule nisa alhum teng levang ama chu athenga umkit ding ahitai, hitia chu thiltheng hojong aneh thei ding ahi, ajeh chu aboncha amapa dia chu hinna anneh a anei ahi.
8 Ett as, och hvad af vilddjur rifvet är, skolen I icke äta, att I icke skolen varda orene deruppå; ty jag är Herren.
Koi hileh sa thikam ahilouleh gamsa hang in athasa kiti phot aneh lou ding, hichu ne-in ama leh ama kisuboh hih hel hen, keima Pakai kahi, ati.
9 Derföre skola de hålla mina stadgar, att de icke skola lägga synd uppå sig, och dö deröfver, när de ohelga sig; ty jag är Herren, som dem helgar.
Hitia chu kathu lhah hi phatecha anitsoh keidiu, hichu ahilouva ahileh abonchauva chonset anei khah teidiu, thiltheng chu ahin suhkhah teng uleh, thina chan achung'uva lhung ding, amaho jouse suthenga Pakai chu keima hi kahi, ati.
10 Ingen annar skall äta af de helgo, ej heller Prestens husman, ej heller någon dagakarl.
Thiltheng kiti phot ahung gamvaikon hon aneh theilou ding, thempu koma hung kholjin hihen asoh thagoi hijeng jong leh thiltheng chu aneh thei lou ding ahi.
11 När Presten köper ena själ för sina penningar, den må äta deraf. Och det i hans huse födt är, det må ock äta af hans bröd.
Thempupa dia asoh ham, suma achohdohsa ham, ahilouleh ama insung tah a pengden ham vang chun thempupa dia kipe neh leh chah hochu nethei nante.
12 Om Prestens dotter varder ens främmandes hustru, skall hon icke äta af dess helgas häfoffer.
Thempupa chanu ham khat chu thempu hilou khat toh akichen leh, thilto thengho aneh thei lou ding ahi.
13 Varder hon en enka, eller utdrifven, och hafver ingen säd, och kommer igen till sins faders hus, så skall hon äta af sins faders bröd, såsom då hon ännu piga var; men ingen främmande skall äta deraf.
Meithainu ham, akidasa numei ham, cha hinglouva um hichu apa inlama hung kile kit a apa jeng jong kingainaa neikit chu, thempu hina jal’in apan amu thil chengse vang chu aneh thei ding ahi. Hitia chu thempu insung kon hon bou hitobang thilto hohi aneh thei ding ahi.
14 Hvilken som eljest äter af de helgo ovetandes, han skall lägga femtedelen dertill, och gifva Prestenom med de helgo;
Thempu insung hilou ima hetoh louva thilto thengho nekha aum leh, amachun aneh doh jat man thempupa henga alepeh ding, hitia chu aman jat mong mong jakhat a somni to apeh tha jeng ding ahi.
15 På det att de icke skola ohelga Israels barnas helga, som de häfoffra Herranom;
Thempuhon thilto theng Israelten Pakai henga ahinto houchu, asuhboh thei lou diu ahi.
16 Att de icke skola lägga missgerning och skuld på sig, när de äta af deras helgo; ty jag är Herren, som dem helgar.
Nehsah dia lomlou ho anehsah da jeng diu, hitobang chu aneh sah angai ule themmona chule talent matnaa kibol doh jeng thei diu ahi. Keima Pakai chu kahin, thilto jouse sutheng pachu kahi, ati.
17 Och Herren talade med Mose, och sade:
Pakaiyin Mose jah a aseipeh in.
18 Säg Aaron och hans söner, och all Israels barn: Hvilken Israelit eller främling i Israel vill göra sitt offer, vare sig af löfte, eller af fri vilja, att de vilja göra Herranom ett bränneoffer, det honom skall vara tacknämligit af eder;
Abana kisei chondan jouse hi aboncha Aaron le achapate chule Israelte seipeh ding in athumop tan ahi. Israel ham ahilouleh Israel gamsunga ahung cheng midang koiham khat chun pumgo thilto ato tengleh, deilhen thilto hihen, kinepna dia lolhinsah ding thilto hi jongleh, hichu nolna beihel gancha bou ato thei ding ahi.
19 Det skall vara ett mankön, och utan vank, af fä, lambom eller getom.
Santhei ding dol chu ahileh achal hi ding, hichu nolna beihel hiding ahi.
20 Allt det som något fel hafver, skolen I icke offra; förty det varder icke tacknämligit för eder.
Nolna nei gancha tohdoh chu Pakai adia santhei dol hilou ding ahi.
21 Och hvilken ett tackoffer Herranom göra vill, ett besynnerligit löfte, eller af fri vilja, af fä eller får, det skall vara utan vank, att det må varda tacknämligit. Det skall hafva ingen vank.
Kitepna bulhitsahna ham, deilhen tum adia thilto ham, Pakai heng lama kikhop khomna dia katdoh chun nolnabei ato le bou santhei dol hiding ahi.
22 Är det blindt, eller brutet, eller sargadt, eller förtvinadt, eller maslogt, eller skabbogt; så skola de icke sådant offra Herranom, och intet offer deraf gifva på Herrans altare.
Gancha amit khomu lou ham, a elbai ham, ati bukim lou ham, atiphah ham, atibol ham, apat ham khat chu Pakai dinga nato doh thei louhel diu ahi. Thilto doh chu neh le chah ding ahijeh'in, hitobang hohi maicham phunga pehda jeng uvin, ati.
23 En oxe eller får, som oskickeliga eller lytta lemmar hafver, må du offra af en fri vilja; men icke varder det tacknämligit för ett löfte.
Deilhen chombeh thilto din natna neiya, akhang theilou tibu kimlou hi jongleh todoh jeng thei ahi. Ahinlah hitobang hochu kitepna molso nadia vang santhei dol ahipoi.
24 Du skall ock icke offra Herranom något det förkramadt, eller förstött, eller förslitet, eller utskuret är; och skolen sådant icke göra i edro lande.
Gancha atil kilasa ahin, akisukeh saham, akigot kehsa ham chu, Pakai henga nato lou diu ahi. Hitobang chondan kiti hi, nangho gamsunga najom thei lou diu ahi.
25 Du skall ock icke offra något sådant af ens främlings hand, med edars Guds bröd; ty det doger intet, och hafver en vank; derföre varder det icke tacknämligit för eder.
Gamchom mi akona kichosa gancha kiti chu nehthei ding thilto kitia nakatdoh lou diu, hitobang gancha hi nolnaa dim jeng ahin, santhei dol ahipoi.
26 Och Herren talade med Mose, och sade:
Bongham ahilouleh kelngoi ham kelcha hamkhat chu anou aso tengleh, hichu nisagi alhin kahsea apitoh nakhen theilou diu ahi.
27 När en kalf, eller lamb, eller get födt är, så skall det vara när sine moder i sju dagar; på åttonde dagen och derefter må man offra det Herranom, så är det tacknämligit.
Ni sagi jou teng leh vang, hichu neh leh chah thilto dinga santhei dol hibep ding ahi.
28 Vare sig nöt eller får, så skall man icke slagta det med sin unga på enom dag.
Nikhat sung chun bongpi anou jaonan chule kelngoi api chutoh, kelpi le anou chu ki lhaina nabol kop louhel diu ahi.
29 När I viljen göra Herranom ett lofoffer, det för eder tacknämligit skall vara;
Pakai lama thangvah thilto na katdoh teng uleh, santhei ahina tei ding in, abol ding dan kisem jouse hi abonchan jui cheh un,
30 Så skolen I äta det på samma dagen, och skolen intet behålla qvart intill morgonen; ty jag är Herren.
Hiti chun nathilto doh nikho mama chun nechai jeng un, ajing nikho chan in naneh moh houchu khen hih hel un,
31 Derföre håller min bud, och görer dem; ty jag är Herren;
Pakiyin aseiye, ka thupeh chengse bol un ajeh chu keima Pakai kahi, ati.
32 Att I icke ohelgen mitt helga Namn, och att jag må helgad varda ibland Israels barn; ty jag är Herren, den eder helgar;
Ka mintheng hi suthang hih hel un, Israel pumpin kathen dan joh seiphong hen, keima Pakai chu kahin, keiman ka suhtheng nahiuve, ati.
33 Den eder utur Egypti land fört hafver, att jag skulle vara edar Gud: Jag är Herren.
Nangho Pathen hina dia Egypt gam'a kona kahin pui galkai nahi tauvin, keima Pakai chu kahi, ati.
