3 Mosebok 22
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
Angraeng mah Mosi khaeah,
2 Säg Aaron och hans söner, att de hålla sig ifrån Israels barnas helgo, hvilket de mig helga, och icke ohelga mitt helga Namn; ty jag är Herren.
Aaron hoi a capanawk loe Israel kaminawk mah paek o ih kaciim hmuennawk hoi kamhoe ah oh o han oh; kai khaeah paek o ih kaciim hmuennawk hoiah ka hmin to amhnong o sak han om ai, tiah thui paeh; Kai loe Angraeng ah ka oh, tiah a naa.
3 Säg dem nu till, och deras efterkommandom: Hvilken af edor säd går till det helga, som Israels barn helga Herranom, och orenar sig så på det, hans själ skall utrotad varda för mitt anlete; ty jag är Herren.
Angzo han koi caanawk boih thung ih, ciimcai ai kami mah, Israel kaminawk mah Angraeng khaeah ciimcai ah paek o ih kaciim hmuen taengah caeh nahaeloe, to kami to Ka hmaa hoi kamhoe ah suem oh; Kai loe Angraeng ah ka oh.
4 Hvilken af Aarons säd är spitelsk, eller hafver ena flöd, den skall icke äta af de helgo, tilldess han varder ren. Den som kommer vid någon oren kropp, eller den som hans säd afgår i sömnen;
Aaron ih caanawk thungah ngansae man kami maw, to tih ai boeh loe ahmaa thung hoiah ahnai tacawt kami maw om nahaeloe, ciimcai ai karoek to anih loe, kaciim ah paek ih hmuennawk to caa mak ai. Mi kawbaktih doeh ciimcai ai qok sui kami maw, to tih ai boeh loe tangzat tui pathok nongpa maw,
5 Eller den som kommer vid en matk, den honom oren är, eller en mennisko, som honom oren är, och allt det honom orenar;
to tih ai boeh loe ciimcai ai long ah kavak hmuen maeto sui kami maw, kami maeto mah ciimcai ai ah ohsak ih kami maw, to tih ai boeh loe kaciim ai hmuen maeto mah akap thuih ih kami loe ciimcai ai kami ah oh boeh.
6 Hvilken själ kommer vid något deraf, den är oren intill aftonen, och skall icke äta af de helgo; utan skall först bada sin kropp med vatten.
To baktih ciimcai ai hmuen sui kami loe, duembang khoek to ciim mak ai; tui amhluh ai ah loe anih mah kaciim ah paek ih hmuennawk to caa mak ai.
7 Och när solen är nedergången, och han ren vorden är, då må han äta deraf; ty det är hans spis.
Anih loe niduem naah ni ciim vop tih, kaciim ah paek ih hmuen loe nihcae ih buh ah oh pongah, ciim pacoengah ni kaciim ah paek ih hmuen to caa o thai vop tih.
8 Ett as, och hvad af vilddjur rifvet är, skolen I icke äta, att I icke skolen varda orene deruppå; ty jag är Herren.
Angmah koeh ah kadueh moi hoi moisan mah kaek ih moi to caa hmah; a takpum amhnong hanah to baktih moi to caak han om ai; Kai loe Angraeng ah ka oh.
9 Derföre skola de hålla mina stadgar, att de icke skola lägga synd uppå sig, och dö deröfver, när de ohelga sig; ty jag är Herren, som dem helgar.
Qaimanawk loe amhnong o moe, angmacae zaehaih pongah, a duek o han ai ah, ka paek ih loknawk to pazui o han oh; Kai loe nihcae ciimsakkung, Angraeng ah ka oh.
10 Ingen annar skall äta af de helgo, ej heller Prestens husman, ej heller någon dagakarl.
Prae kalah kami loe kaciim ah paek ih hmuen to caa mak ai; qaima im ah katoem angvin maw, to tih ai boeh loe anih mah tlai ih kami mah doeh kaciim ah paek ih hmuen to caa mak ai.
11 När Presten köper ena själ för sina penningar, den må äta deraf. Och det i hans huse födt är, det må ock äta af hans bröd.
Toe qaima mah angmah ih phoisa hoi qan ih kami maw, to tih ai boeh loe angmah ih imthung ah tapen kami loe, buh to caa thai tih.
12 Om Prestens dotter varder ens främmandes hustru, skall hon icke äta af dess helgas häfoffer.
Qaima canu to minawk kalah khaeah sava sah nahaeloe, kaciim ah paek ih hmuen to caa thai mak ai.
13 Varder hon en enka, eller utdrifven, och hafver ingen säd, och kommer igen till sins faders hus, så skall hon äta af sins faders bröd, såsom då hon ännu piga var; men ingen främmande skall äta deraf.
Toe qaima canu loe lamhmai maw, to tih ai boeh loe sava hoi ampraek ving moe, caa sah ai ah ampa im ah amlaem let pacoengah, tangla nathuem ih baktih toengah ampa im ah om nahaeloe, ampa ih buh to caa thai tih; toe minawk kalah mah loe caa thai mak ai.
14 Hvilken som eljest äter af de helgo ovetandes, han skall lägga femtedelen dertill, och gifva Prestenom med de helgo;
Panoek ai ah kaciim ah paek ih hmuen to caa moeng kami loe, a caak moeng ih hmuen hoi nawnto ah pangato thungah maeto thap moe, qaima khaeah paek han angaih.
15 På det att de icke skola ohelga Israels barnas helga, som de häfoffra Herranom;
Israel kaminawk mah Angraeng khaeah paek o ih, kaciim hmuen to qaima mah amhnongsak han om ai;
16 Att de icke skola lägga missgerning och skuld på sig, när de äta af deras helgo; ty jag är Herren, som dem helgar.
to tiah paek ih kaciim hmuen to caak moeng pongah, anih nuiah zaehaih kraksak han om ai; Kai loe nihcae ciimsakkung, Angraeng ah ka oh, tiah a thuih, tiah thui paeh, tiah a naa.
17 Och Herren talade med Mose, och sade:
Angraeng mah Mosi khaeah,
18 Säg Aaron och hans söner, och all Israels barn: Hvilken Israelit eller främling i Israel vill göra sitt offer, vare sig af löfte, eller af fri vilja, att de vilja göra Herranom ett bränneoffer, det honom skall vara tacknämligit af eder;
Aaron hoi a capanawk hoi Israel kaminawk boih khaeah, Israel imthung takoh thung hoi tacawt kami mah maw, to tih ai boeh loe Israel kaminawk salakah kaom prae kalah kami mah maw, lokkamhaih sak ih baktiah hmuen tathlanghaih maw, to tih ai boeh loe angmah koeh ah sak ih hmuen tathlanghaih maw, Angraeng khaeah hmai angbawnhaih ah sak naah;
19 Det skall vara ett mankön, och utan vank, af fä, lambom eller getom.
talawk thai koiah kaom coek koi kaom ai, maitaw tae maw, tuu hoi maeh maw paek han oh.
20 Allt det som något fel hafver, skolen I icke offra; förty det varder icke tacknämligit för eder.
Toe coek koi kaom hmuen to paek hmah; to baktih hmuen loe talawk thai koi hmuen ah om ai;
21 Och hvilken ett tackoffer Herranom göra vill, ett besynnerligit löfte, eller af fri vilja, af fä eller får, det skall vara utan vank, att det må varda tacknämligit. Det skall hafva ingen vank.
lokkamhaih baktiah paek ih hmuen, angmah palung angthawk baktiah paek ih hmuen ah, maitaw tae maw, tuu maw Angraeng khaeah na paek nahaeloe, anih mah talawk thai hanah, coek koi kaom ai, kakoep to paek ah.
22 Är det blindt, eller brutet, eller sargadt, eller förtvinadt, eller maslogt, eller skabbogt; så skola de icke sådant offra Herranom, och intet offer deraf gifva på Herrans altare.
Kawbaktih hmuen doeh mikmaeng, to tih ai boeh loe ahuh angkhaek, to tih ai boeh loe khokkhaem, khokban akoep ai, to tih ai boeh loe ahlut hoi ahnai kaom hmuen hoiah Angraeng khaeah hmuen tathlanghaih to sah hmah; Angraeng han hmaicam pongah hmai angbawnhaih to sah hmah;
23 En oxe eller får, som oskickeliga eller lytta lemmar hafver, må du offra af en fri vilja; men icke varder det tacknämligit för ett löfte.
na palung angthawkhaih hoi paek ih hmuen ah loe, coek koi kaom maitaw maw, tuu maw na paek thaih; toe lokkamhaih baktiah hmuen tathlanghaih sak naah loe coek koi kaom hmuen to talawk thai mak ai.
24 Du skall ock icke offra Herranom något det förkramadt, eller förstött, eller förslitet, eller utskuret är; och skolen sådant icke göra i edro lande.
Ngan kabawk, to tih ai boeh loe ahmaa kaom, to tih ai boeh loe ahuh angkhaek, to tih ai boeh loe aahhaih ahmaa kaom moi to Angraeng han paek hmah; na prae thungah to baktih moi tathlanghaih to sah hmah.
25 Du skall ock icke offra något sådant af ens främlings hand, med edars Guds bröd; ty det doger intet, och hafver en vank; derföre varder det icke tacknämligit för eder.
To baktih moi to prae kalah kami mah Angraeng khaeah paek langlacadoeh, akoep ai moe, coek koi doeh oh pongah, talawk thai mak ai, tiah a naa.
26 Och Herren talade med Mose, och sade:
Angraeng mah Mosi khaeah,
27 När en kalf, eller lamb, eller get födt är, så skall det vara när sine moder i sju dagar; på åttonde dagen och derefter må man offra det Herranom, så är det tacknämligit.
maitaw tae maw, to tih ai boeh loe tuu maw, to tih ai boeh loe maeh to tapen naah, ni sarihto thung amno khaeah omsak ah; ni tazetto pacoengah loe Angraeng khaeah hmai angbawnhaih to sak thai boeh.
28 Vare sig nöt eller får, så skall man icke slagta det med sin unga på enom dag.
Maitaw maw, tuu maw, nito thungah a caa hoi nawnto bop hmaek hmah.
29 När I viljen göra Herranom ett lofoffer, det för eder tacknämligit skall vara;
Angraeng khaeah anghoehaih hmuen to na paek o naah, na palung angthawkhaih baktih toengah paek oh.
30 Så skolen I äta det på samma dagen, och skolen intet behålla qvart intill morgonen; ty jag är Herren.
Na paek niah moi to caa o boih ah; khawnbang khoek to suem o hmah; Kai loe Angraeng ah ka oh.
31 Derföre håller min bud, och görer dem; ty jag är Herren;
To pongah ka paek ih lok hae pakuem ah loe pazui ah; Kai loe Angraeng ah ka oh.
32 Att I icke ohelgen mitt helga Namn, och att jag må helgad varda ibland Israels barn; ty jag är Herren, den eder helgar;
Kaciim Kai ih ahmin to amhnong o sak hmah; Kai loe Ka ciim, tiah Israel kaminawk mah poek o han oh; Kai loe nangcae ciimsakkung, Angraeng ah ka oh,
33 Den eder utur Egypti land fört hafver, att jag skulle vara edar Gud: Jag är Herren.
nangcae ih Sithaw ah Ka oh hanah, Izip prae thung hoi nangcae zaehoikung ah ka oh; Kai loe Angraeng ah ka oh, tiah a naa.
