3 Mosebok 20
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
Korero ano a Ihowa ki a Mohi, i mea,
2 Säg Israels barnom: Hvilken af Israels barn, eller en främling, som bor i Israel, gifver af sine säd Molech, han skall döden dö; folket i landena skall stena honom.
Me korero ano koe ki nga tama a Iharaira, Ahakoa no nga tama a Iharaira, no te manene ranei e noho ana i a Iharaira, te tangata i hoatu e ia tona uri ki a Moreke, ina, me whakamate ia: me aki e nga tangata whenua ki te kohatu.
3 Och jag skall sätta mitt anlete emot sådana mennisko, och skall utrota honom utu hans folk; derföre, att han af sine säd gifvit hafver Molech, och orenat min helgedom, och ohelgat mitt helga Namn.
Ka u atu ano hoki toku mata ki taua tangata, a ka hatepea atu e ahau i roto i tona iwi; mona i hoatu i tona uri ki a Moreke, whakapoke ai i toku wahi tapu, whakanoa ai hoki i toku ingoa tapu.
4 Och om folket i landet se genom finger med de menniskone, som af sine säd hafver gifvit Molech, så att de icke dräpa honom;
A ki te huna e nga tangata whenua o ratou kanohi, kei kite i taua tangata, ina hoatu e ia tona uri ki a Moreke, a e kore e whakamate i a ia;
5 Så vill jag dock sätta mitt anlete emot den menniskon och emot hans slägt, och skall utrota honom, och alla de som efter honom med Molech hor bedrifvit hafva, utu deras folk.
Ko reira u atu ai toku mata ki taua tangata, ki ona whanaunga hoki, a ka hatepea atu e ahau i roto i to ratou iwi, a ia, me nga tangata katoa e whai ana i a ia, puremu atu ai, puremu ai ki a Moreke.
6 Om en själ vänder sig till spåmän och tecknatydare, så att hon hor bedrifver efter dem; så vill jag sätta mitt anlete emot den samma själen, och vill utrota henne utu hennes folk.
Ki te tahuri ano tetahi wairua ki nga waka atua, ki nga mata maori, whai atu ai, puremu atu ai ki a ratou, ka u atu ano toku mata ki taua wairua, a ka hatepea atu i roto i tona iwi.
7 Derföre helger eder, och varer helige; ty jag är Herren edar Gud.
Engari whakatapua koutou, kia tapu ano hoki: ko Ihowa hoki ahau, ko to koutou Atua.
8 Och håller mina stadgar, och görer dem; ty jag är Herren, den eder helgar.
A kia mau ki aku tikanga, me mahi ano hoki: ko Ihowa ahau e whakatapu nei i a koutou.
9 Den som bannar sin fader eller sina moder, han skall döden dö; hans blod vare öfver honom, att han sin fader eller moder bannat hafver.
Ki te kanga hoki e tetahi tona papa, tona whaea ranei, me whakamate rawa: kua kanga e ia a tona papa, whaea ranei; ko runga ano i a ia ona toto.
10 Den som hor bedrifver med någors mans hustru, den skall döden dö, både horkarlen och horkonan; derföre, att han med sins nästas hustru hor bedrifvit hafver.
A ki te puremu tetahi ki te wahine a te tangata, me whakamate rawa te kaipuremu ki te wahine a tona hoa, te kaipuremu raua ko te wahine i puremutia.
11 Om någor ligger när sins faders hustru, så att han sins faders blygd blottat hafver, de skola både döden dö; deras blod vare öfver dem.
Me te tangata hoki i takoto ki te wahine a tona papa, kua hurahia e ia tona papa kia takoto tahanga: me whakamate raua tokorua; ko runga i a raua o raua toto.
12 Om någor ligger när sina sonahustru, så skola de både döden dö; förty de hafva gjort ena skam; deras blod vare öfver dem.
Ki te takoto hoki te tangata ki tana hunaonga wahine, me whakamate rawa raua tokorua: he mahi anuanu ta raua; ko runga i a raua o raua toto.
13 Om någor ligger när en dräng, såsom när ena qvinno, de hafva gjort en stygghet, och skola både döden dö; deras blod vare öfver dem.
Ki te takoto hoki he tangata ki a raua whakatane ki te pera me te takoto ki te wahine, he mahi whakarihariha ta raua, me whakamate rawa raua; ko runga i a raua o raua toto.
14 Om någor tager en hustru, och hennes moder dertill, han hafver gjort en last; man skall bränna honom upp i elde, och de båda med, att ingen last blifver ibland eder.
Ki te tango hoki te tangata i te wahine raua ko tona whaea, he mea kino tena: me taha ratou ki te ahi, te tane me nga wahine: kei whai kino koutou i roto i a koutou.
15 Om någor hafver skaffa med oskälig djur, han skall döden dö; och djuret skall man dräpa.
Ki te takoto hoki te tangata ki te kararehe, me whakamate rawa ia: me whakamate ano hoki te kararehe.
16 Om en qvinna låter sig in till något oskäligt djur, så att hon dermed hafver skaffa, den skall du dräpa, och djuret desslikes, Döden skola de dö; deras blod vare öfver dem.
Ki te whakatata hoki te wahine ki tetahi kararehe, a ka takoto ki a ia, me whakamate e koe te wahine raua ko te kararehe: me whakamate rawa raua; ko runga i a raua o raua toto.
17 Om någor tager sina syster, sins faders dotter, eller sine moders dotter, och skådar hennes blygd, och hon åter hans blygd, det är en skam; de skola förgöras inför deras slägtes folk; ty han hafver blottat sine systers blygd. Han skall bära sina skuld.
Ki te tango hoki te tangata i tona tuahine i te tamahine a tona papa, i te tamahine ranei a tona whaea, a ka kite i a ia e takoto tahanga ana, a ka kite ano te wahine i a ia e takoto tahanga ana: he mea kino tena; a ka hatepea atu raua i te tiro hanga a nga tamariki o to raua iwi: nana hoki i hura tona tuahine kia takoto tahanga; ka waha e ia tona kino.
18 Om en man ligger när ena qvinno i hennes krankhets tid, och blottar hennes blygd, och upplåter hennes brunn, och hon blottar sins blods brunn; de skola både förgjorde varda utu deras folk.
Ki te takoto hoki te tangata ki te wahine i a ia e paheke ana, a ka hura i a ia kia takoto tahanga; kua takoto kau i a ia tona puna, kua whakaaturia ano e te wahine te puna o ona toto: a ka hatepea atu raua i roto i to raua iwi.
19 Dine modersysters blygd, och dine fadersysters blygd skall du icke blotta; ty en sådana hafver sina nästa blodsfränko blottat; och de skola bära deras skuld.
Kaua ano e hurahia kia takoto tahanga te teina, tuakana ranei, o tou whaea, te tuahine ranei o tou papa: e hurahia ana hoki e ia tona whanaunga tupu: ka waha e raua to raua kino.
20 Om någor ligger när sins faderbroders hustru, den hafver sins faderbroders blygd blottat; de skola bära deras synd; utan barn skola de dö.
Ki te takoto hoki he tangata ki te wahine a tona matua keke, kua hurahia e ia kia takoto tahanga tona matua keke: ka waha e raua to raua hara: ka mate urikore raua.
21 Om någor tager sins broders hustru, det är en skamlig gerning; de skola vara utan barn, derföre att han hafver sins broders blygd blottat.
Ki te tango hoki te tangata i te wahine a tona tuakana, teina ranei, he mea poke tena: kua hurahia e ia tona tuakana, teina ranei, kia takoto tahanga; e kore raua e whai tamariki.
22 Så håller nu alla mina stadgar och mina rätter, och görer dem, på det landet icke utspyr eder, der jag eder införer, att I deruti bo skolen.
Engari kia mau ki aku tikanga katoa me aku whakaritenga katoa, me mahi ano hoki: kei whakaruakina koutou e te whenua ka kawea nei koutou e ahau ki reira noho ai.
23 Och vandrer icke uti Hedningarnas stadgar, hvilka jag skall utdrifva för eder; ty allt sådant hafva de gjort, och jag hafver haft en styggelse vid dem.
Kaua ano e haere i runga i nga ritenga o te iwi ka peia nei e ahau i to koutou aroaro: na ratou hoki enei mahi katoa, koia i whakarihariha ai ahau ki a ratou,
24 Men eder säger jag: I skolen besitta deras land; ty jag skall gifva eder ett land i arf, der mjölk och hannog uti flyter. Jag är Herren edar Gud, den eder afskiljt hafver ifrån annat folk;
I mea ai hoki ki a koutou, Ka riro to ratou whenua i a koutou, ka hoatu hoki e ahau ki a koutou hei kainga pumau, he whenua e rerengia ana e te waiu, e te honi: ko Ihowa ahau, ko to koutou Atua, i wehe mai nei i a koutou i roto i nga iwi.
25 Att I ock skilja skolen den rena boskapen ifrå den orena; och orena foglar ifrå de rena; och icke orena edra själar på boskap, och foglar, och på allt det på jordene kryper, det jag eder afskiljt hafver, att det skall vara orent.
Mo reira me wehe ke e koutou nga kararehe pokekore me nga mea poke, nga manu hoki, nga mea poke me nga mea pokekore? kei ai hei take whakarihariha mo o koutou wairua tetahi kararehe, manu ranei, tetahi mea ranei e ngahue ana i te whenua, o nga m ea i wehea atu e ahau i a koutou hei mea poke.
26 Derföre skolen I vara mig helige; ty jag Herren är helig, den eder afskiljt hafver ifrån annat folk, att I skolen höra mig till.
A ka tapu koutou ki ahau: no te mea te tapu ahau, a Ihowa, a kua wehea mai koutou e ahau i roto i nga iwi, kia waiho maku.
27 Om någor man eller qvinna varda en spåman, eller en tecknatydare, de skola döden dö. Man skall stena dem; deras blod vare öfver dem.
Me whakamate rawa ano hoki te tangata, te wahine ranei, he atua maori tona; me te mata maori hoki: me aki raua ki te kohatu: ko runga i a raua o raua toto.
