< 3 Mosebok 20 >
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
Ra Anumzamo'a anage huno Mosesena asmi'ne,
2 Säg Israels barnom: Hvilken af Israels barn, eller en främling, som bor i Israel, gifver af sine säd Molech, han skall döden dö; folket i landena skall stena honom.
Ama'na trakea Israeli vahe'mokizmia zamasimio, Israeli vahe'mo'o rurega vahe'ma tamagranema emani'nesaza vahe'mo'za, mofavrezmia Moreki havi anumzamofona omiho. E'inahuma hania vahera have knonu ahefriho.
3 Och jag skall sätta mitt anlete emot sådana mennisko, och skall utrota honom utu hans folk; derföre, att han af sine säd gifvit hafver Molech, och orenat min helgedom, och ohelgat mitt helga Namn.
Nagra ana vahera ha'renezmante'na, vahe zmifintira zamavare atregahue. Na'ankure agra mofavre'a havi anumzamofo ofa hunenteno ruotage'ma hu'nea noni'a eri haviza nehuno, Nagri nagi eri haviza hu'ne.
4 Och om folket i landet se genom finger med de menniskone, som af sine säd hafver gifvit Molech, så att de icke dräpa honom;
Hagi ana kumapinti vahe'mo'zama nege'zama havi anumzama Morekinte'ma mofavre'a kresramna vania nera ahe ofrisazana,
5 Så vill jag dock sätta mitt anlete emot den menniskon och emot hans slägt, och skall utrota honom, och alla de som efter honom med Molech hor bedrifvit hafva, utu deras folk.
Nagra ana vahera ha'renente'na amage'ma ante'zama havi anumza Morekinte'ma mono'ma huntesaza vahe'enena vaheni'afintira zamahenatigahue.
6 Om en själ vänder sig till spåmän och tecknatydare, så att hon hor bedrifver efter dem; så vill jag sätta mitt anlete emot den samma själen, och vill utrota henne utu hennes folk.
Hagi amu'notamifintima mago'mo'ma antahiza aminogu'ma fri'nesia vahe'mofo hankro ene keagaga nehania vahete vuge, monko avu'avazama hiaza huno havi anumzante mono'ma hunentesia vahera, Nagra ha'arente'na vahe'niafintira ahenati atregahue.
7 Derföre helger eder, och varer helige; ty jag är Herren edar Gud.
Anahu'negu tamagra'a tamazeri agru huta mani ruotage huta maniho, na'ankure Nagra Ra Anumzana tamagri Anumzamo'na nehue.
8 Och håller mina stadgar, och görer dem; ty jag är Herren, den eder helgar.
Hagi miko kase keni'a kegava huta nevaririta, agoraga'a maniho, na'ankure Nagra Ra Anumzamo'na tamazeri ruotagera hu'noe.
9 Den som bannar sin fader eller sina moder, han skall döden dö; hans blod vare öfver honom, att han sin fader eller moder bannat hafver.
Hagi iza'o nerera nefama huhavizama huntesimofona ahefriho. Agra nererane nefanema huhavizama huntesia knazana agra'a erigahie.
10 Den som hor bedrifver med någors mans hustru, den skall döden dö, både horkarlen och horkonan; derföre, att han med sins nästas hustru hor bedrifvit hafver.
Hagi rumofo a'enema savri'ma hania nera, ana ne'ene anama savri'ma hania a'enena zanahe friho.
11 Om någor ligger när sins faders hustru, så att han sins faders blygd blottat hafver, de skola både döden dö; deras blod vare öfver dem.
Hagi nefa nenaro enema savrima hania nera, nefa agi eri haviza hu'negu, anama savrima hania ne'ene a'ene zanahe friho.
12 Om någor ligger när sina sonahustru, så skola de både döden dö; förty de hafva gjort ena skam; deras blod vare öfver dem.
Hagi nenofero enema savri'ma hania nera, anama savri'ma hana'a a'ene zanahe friho. Na'ankure zanagra kefo zanavu'zanava ha'ankino anazamofo nona'a zanagra'a knazama'a erigaha'e.
13 Om någor ligger när en dräng, såsom när ena qvinno, de hafva gjort en stygghet, och skola både döden dö; deras blod vare öfver dem.
Hagi venenemo'ma venenenema monkozama hania vahera, kefoza huno kasri'nea kumi hugaha'anki, ana knazamofo kna'a zamahe frigahaze.
14 Om någor tager en hustru, och hennes moder dertill, han hafver gjort en last; man skall bränna honom upp i elde, och de båda med, att ingen last blifver ibland eder.
Hagi mago ne'mo'ma mago a'ene ana a'mofo mofa anema monkozama huzanantesiana, e'inahu avu'ava'ma hu'zamo'a tusi haviza hu'ne. E'i ana avu'ava'ma hanamokizmia tevefi kre tasegenke'za frisageno anahukna avu'avazamo'a tamagripina omaneno.
15 Om någor hafver skaffa med oskälig djur, han skall döden dö; och djuret skall man dräpa.
Hagi zagagafanema monko avu'ava'ma hania nera, ahe nefrita ana zagagafa ahefriho.
16 Om en qvinna låter sig in till något oskäligt djur, så att hon dermed hafver skaffa, den skall du dräpa, och djuret desslikes, Döden skola de dö; deras blod vare öfver dem.
Hagi mago a'mo'ma monko'zama huntesiegu'ma, ve zagafarema vanigeno'ma ana zagagafamo'ma hararesiana, ana a'ene ana zaganena zanahe friho. Na'ankure zanagra haviza hugaha'ankino knazana zanagra 'a erigaha'e.
17 Om någor tager sina syster, sins faders dotter, eller sine moders dotter, och skådar hennes blygd, och hon åter hans blygd, det är en skam; de skola förgöras inför deras slägtes folk; ty han hafver blottat sine systers blygd. Han skall bära sina skuld.
Hagi iza'o nesaroma a'ma erintesimo'a, havizantfa erifore hugaha'anki, vahenifintira znahe anati atregahaze. Agra nesaro'ene monkoza higu, ana knazana agra'a erigahie.
18 Om en man ligger när ena qvinno i hennes krankhets tid, och blottar hennes blygd, och upplåter hennes brunn, och hon blottar sins blods brunn; de skola både förgjorde varda utu deras folk.
Hagi ikankrima eri'nesia a'enema monko'zama hania nera, havi avu'avaza erifore hugahiankino, vahenifintira zanahenati atregahaze.
19 Dine modersysters blygd, och dine fadersysters blygd skall du icke blotta; ty en sådana hafver sina nästa blodsfränko blottat; och de skola bära deras skuld.
Hagi negrera anunkna'hezaneno, negafa asarahehezanena kamomohe'moki, monkozana osuo. E'inama hana'ana havizantfa hugahiankino knazama'a erigaha'e.
20 Om någor ligger när sins faderbroders hustru, den hafver sins faderbroders blygd blottat; de skola bära deras synd; utan barn skola de dö.
Hagi nenogo nenaro'enema monkozama hania ne'mo'a, nenogo a'mofo kena'a hategahiankino, havi avu'ava nenogona huntegahie. Hagi ana ne'ene ana a'mo'enena mofavrea onte'neke frigaha'e.
21 Om någor tager sins broders hustru, det är en skamlig gerning; de skola vara utan barn, derföre att han hafver sins broders blygd blottat.
Hagi nefu a'ma rehanaresia ne'mo'a, havi avu'ava huno nefu a'mofo kena'a hategahiankino mofavre ontegaha'e.
22 Så håller nu alla mina stadgar och mina rätter, och görer dem, på det landet icke utspyr eder, der jag eder införer, att I deruti bo skolen.
E'ina hu'negu kva hu so'e huneta, miko kasegeni'ane tra keni'a amagera anteta agorga'a maniho. Ana'ma osanageno'a anama tamavre'na vanua mopamo'a amu'ati tamatreankna hanigeta knarera huta ana mopafina omanigahaze.
23 Och vandrer icke uti Hedningarnas stadgar, hvilka jag skall utdrifva för eder; ty allt sådant hafva de gjort, och jag hafver haft en styggelse vid dem.
Hagi anama vanaza mopafima ko'ma mani'naza vahe'ma zamahenati atresua vahe'mokizmi zamavu'zamava zana osiho. Na'ankure anama vanaza mopafi vahe'mo'za kefoza huno kasri'nea zamavu'zamava nehazage'na nagote'na navesra huzmante'noe.
24 Men eder säger jag: I skolen besitta deras land; ty jag skall gifva eder ett land i arf, der mjölk och hannog uti flyter. Jag är Herren edar Gud, den eder afskiljt hafver ifrån annat folk;
Hianagi vahe'mokizmi amu'nompinti Nagra Ra Anumzana tamagri Anumzamo'na tamavre'na ko huvempa hurmante'na erisanti haregahaze hu'noa mopagino, ana mopafina tumerimo'ene amirimo'a avite'nea mopa erigahaze.
25 Att I ock skilja skolen den rena boskapen ifrå den orena; och orena foglar ifrå de rena; och icke orena edra själar på boskap, och foglar, och på allt det på jordene kryper, det jag eder afskiljt hafver, att det skall vara orent.
E'ina hu'negu refkohu so'e huta negeta, e'i zagagafamo'a agru hu'neanki, e'i zagagafamo'a agru osu'neanki, e'i namamo'a agru hu'neanki, e'i agru osu'neanki hiho. Hagi agruma osu'nesia zagagafo, namaramino, zmasaguregati'ma regrorohe'za vanoma nehaza zagaraminena, neneta tamagra'a tamazeri havizana osiho.
26 Derföre skolen I vara mig helige; ty jag Herren är helig, den eder afskiljt hafver ifrån annat folk, att I skolen höra mig till.
Tamagra mani ruotage huta Nagri vahe maniho, na'ankure Nagra Ra Anumzamo'na ruotage hu'nogu miko kokankoka vahepintira Nagri vahe maniho hu'na tamagrira tamazeri ruotage hu'noe.
27 Om någor man eller qvinna varda en spåman, eller en tecknatydare, de skola döden dö. Man skall stena dem; deras blod vare öfver dem.
Hagi mago ne'mo'o a'mo'ma fri'nea vahe'eneno kefo avamu'enema keagama hania vahera zamahe friho. Zamagri korankumimo'a zamagripi megahianki havenknonu zamahe friho.